onsdag 9 september 2020

Young Wallander ● Säsong 1



Nyligen släpptes den svenska tv-serien Young Wallander på Netflix. Eller borde man kalla den brittisk? Det är nämligen så att serieskaparna tagit det intressanta beslutet att filma serien med engelskt tal, trots att den utspelar sig i Malmö. De flesta skådespelarna som medverkar är britter, och jag har dessutom hört att serien inte ens är filmad i Sverige. Nackdelarna överväger det positiva med detta beslut, kan jag tycka. 


Som de flesta här i Sverige säkert vet, så är Kurt Wallander en karaktär baserad på böcker skrivna av Henning Mankell. Young Wallander är den fjärde tolkningen av berättelsen om Kurt, och följer polismannen under hans första år som utredare. Denna gången spelas huvudkaraktären av Adam Pålsson (känd från bl.a. Ted - För kärlekens skull och Torka aldrig tårar utan handskar). 

Säsongen består av sex avsnitt, och det gick inte ett enda avsnitt utan att jag störde mig på det konstiga språkbeslutet. Jag förstår anledningarna bakom idén, nämligen att karaktären Wallander blivit oerhört populär i Storbritannien. Man försökte sig alltså på att nå ut till denna publik, genom att använda deras språk. Men när idén sätts i verk så krävs det inte mycket för att förstå hur fel detta blir. Vi pratar inte engelska i Sverige, våra tidningar printas inte ut med engelska ord och vad är egentligen logiken bakom att låta huvudkaraktären prata med svensk brytning, men ingen annan? 




Men kan man ta sig över detta störningsmoment så finns det ändå mycket att uppskatta i Young Wallander. Dessvärre har jag inte mycket erfarenhet alls av karaktären sedan tidigare, så jag tänker inte ens försöka mig på att jämföra serien med sina föregångare. Istället ger jag er mitt perspektiv, som en ny tittare fri från påverkan av hur berättelsen framställts tidigare. Och jag måste säga att jag gillar den grundläggande handlingen. Jag gillar att följa en röd tråd som sträcker sig över hela säsonger, där vår huvudkaraktär för varje avsnitt kommer ett steg närmare att besegra antagonisten. Jag kunde dessutom uppskatta den plats som invandringspolitiken tog i manuset. Att de tog upp hur blinda människor i Sverige blir av sin rädsla för det okända, och hur gärna de vill ha någon invandrare att skylla all ondska på. Jag hade dock hoppats att de skulle gå djupare in på detta än vad de gjorde. 

Young Wallander var spännande genom alla sex avsnitt och genom hela säsongen kände jag att serien höll min uppmärksamhet i ett hårt grepp. Men även om mitt intresse för serien alltid var på topp, så fanns det även en del scener som fick mig att sucka. En stor nackdel som drog ner mitt helhetsbetyg var nämligen det ojämna manuset som vid tillfällen inte alls gick ihop med redigeringen. Ett exempel är säsongens sista scen som byggde upp för något mycket större än vad den levererade. 

Överlag så gillar jag Young Wallander. Jag gillar hur mörk den känns och jag tycker att storyn varit riktigt spännande att följa. Jag kan rekommendera serien med reservation för att man måste vara okej med ett engelskt språk i en svensk miljö, och det faktum att efterarbetet inte alltid samarbetade med manuset. 

★★★★



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar