tisdag 21 april 2020

Outer Banks ● Säsong 1



Jag behövde något lättsamt att titta på och hittade den nysläppta serien Outer Banks på Netflix. Hela första säsongen släpptes förra veckan och jag visste absolut ingenting om den innan jag satte på det första avsnittet. 

Jag förstod väldigt tidigt att detta var en tonårsserie, och vad som verkar börja som en billig tonårsserie vars enda syfte är att visa upp snygga 25-åringar som ska tas för 16-åringar i en klyschig saga där relationsdrama och klasskonflikter står i fokus, slutar tio avsnitt senare som något helt annat. 

Jag skulle vilja likna Outer Banks vid The OC, och trots att det finns många skillnader mellan dessa två så finns det även många likheter. Precis som OC, följer Outer Banks några vänner som befinner sig på olika delar av den mänskliga "näringskedjan". Med samhällsklasser, inslag av den klassiska Romeo och Julia sagan, och ovillig kriminalitet i fokus, påminner de två serierna väldigt mycket om varandra. Det som särskiljer Outer Banks och gör den till en serie helt i sitt eget slag, är den drivande storyn som kretsar kring en hetsig skattjakt. Fyra miljoner dollar i guld som ungdomarna får nys om ska finnas gömd på havets botten, men det finns många obehagliga hinder som står mellan dem och den väntande rikedomen. 


Först och främst är Outer Banks väldigt problematisk på grund av hur den är gjord. Ena stunden verkar den otroligt billig och oprofessionellt filmad, för att nästa stund framstå som en fullt utvecklad actionserie. På samma sätt blandas ett spännande och nytänkande manus med plötsliga klyschor och stora luckor i logiken, vilket hela tiden lämnar mig undrandes. Vad är detta för serie egentligen? 

Jag skulle vilja likna kvaliteten i Outer Banks, vid den kvalitet vi får se i Hallmarks egenproducerade filmer och serier. Det vill säga, ganska dålig. Samtidigt har berättelsen så otroligt mycket potential. Idén är ny och spännande, karaktärerna är djupa (men hade kunnat gå ännu djupare) och kemin mellan karaktärerna är utan tvekan fullt existerande. Men allt annat runtomkring ger en negativ påverkan över hela serien. 

Jag undrar konstant vad målgruppen till serien faktiskt är. Till en början tror jag att jag har klart för mig exakt vilken målgrupp serien riktar sig emot - nämligen barn i den yngre tonåren. Men efter att ha sett samtliga tio avsnitt kan jag säkerligen säga att detta inte är en serie för barn i den yngre tonåren. Kvaliteten som riktar sig till unga, motsägs totalt av den starka våld som omger serien mer och mer för varje avsnitt som går. Då kan man enkelt komma fram till att serien kanske snarare riktar sig till unga vuxna. Men som en ung vuxen på tjugotvå år, kan jag personligen hävda att de alltför närvarande störningsmomenten förstörde helhetsupplevelsen. Hade Outer Banks blivit skapad med lite mer omtanke, och lite mer känsla för filmskapande - då hade detta kunnat bli hur bra som helst. Men på grund av den bristande logiken, de klyschiga replikerna, och det faktum att det känns som att serieskaparna tror att jag som tittare inte kommer förstå att ett tjugometers fall innebär mer än bara en vrickad handled, blir helhetsupplevelsen inte alls så bra som den hade kunnat bli. 

Det finns ändå mycket positiva saker att säga om denna serie utöver allt negativt. Om man som tittare inte har några problem med att ta sig över alla smågrejer som drar ner helhetsbetyget, så gömmer sig här väldigt mycket bra underhållning. Det räcker egentligen att säga såhär. Skattjakt, vackra havsmiljöer, läckra människor, nervkittlande spänning, djupa vänskaper, hemska familjeförhållanden, solsken, stormar, kärlek och våld. I kombination med uttrycket löjligare än såhär blir det inte. Hiss eller diss? Det får du avgöra själv. 

Även om jag aldrig någonsin vill höra namnet John B igen (vad är grejen med B:et?) så ser jag fram emot en möjlig andra säsong. Trots att det finns otroligt mycket att klaga över när det kommer till Outer Banks, så finns det också väldigt mycket att uppskatta. Och jag kan inte frångå det faktum att serien verkligen lyckades med att få mig att glömma verkligheten för en stund. Och tro mig, jag behövde verkligen det. 




1 kommentar:

  1. Jag håller med dig! Jag påbörjade serien med höga förväntningar, men den var inget för mig. Som du beskriver så är serien väldigt bra i vissa scener, för att sedan blir riktigt B i andra. Jag fick inte någon riktig överblick över serien så jag tappade faktiskt intresset och slutade kolla. Jag tycker också att idén till serien är så otroligt spännande och unik, så jag blev faktiskt riktigt besviken..

    SvaraRadera