tisdag 21 april 2020

Outer Banks ● Säsong 1



Jag behövde något lättsamt att titta på och hittade den nysläppta serien Outer Banks på Netflix. Hela första säsongen släpptes förra veckan och jag visste absolut ingenting om den innan jag satte på det första avsnittet. 

Jag förstod väldigt tidigt att detta var en tonårsserie, och vad som verkar börja som en billig tonårsserie vars enda syfte är att visa upp snygga 25-åringar som ska tas för 16-åringar i en klyschig saga där relationsdrama och klasskonflikter står i fokus, slutar tio avsnitt senare som något helt annat. 

Jag skulle vilja likna Outer Banks vid The OC, och trots att det finns många skillnader mellan dessa två så finns det även många likheter. Precis som OC, följer Outer Banks några vänner som befinner sig på olika delar av den mänskliga "näringskedjan". Med samhällsklasser, inslag av den klassiska Romeo och Julia sagan, och ovillig kriminalitet i fokus, påminner de två serierna väldigt mycket om varandra. Det som särskiljer Outer Banks och gör den till en serie helt i sitt eget slag, är den drivande storyn som kretsar kring en hetsig skattjakt. Fyra miljoner dollar i guld som ungdomarna får nys om ska finnas gömd på havets botten, men det finns många obehagliga hinder som står mellan dem och den väntande rikedomen. 


Först och främst är Outer Banks väldigt problematisk på grund av hur den är gjord. Ena stunden verkar den otroligt billig och oprofessionellt filmad, för att nästa stund framstå som en fullt utvecklad actionserie. På samma sätt blandas ett spännande och nytänkande manus med plötsliga klyschor och stora luckor i logiken, vilket hela tiden lämnar mig undrandes. Vad är detta för serie egentligen? 

Jag skulle vilja likna kvaliteten i Outer Banks, vid den kvalitet vi får se i Hallmarks egenproducerade filmer och serier. Det vill säga, ganska dålig. Samtidigt har berättelsen så otroligt mycket potential. Idén är ny och spännande, karaktärerna är djupa (men hade kunnat gå ännu djupare) och kemin mellan karaktärerna är utan tvekan fullt existerande. Men allt annat runtomkring ger en negativ påverkan över hela serien. 

Jag undrar konstant vad målgruppen till serien faktiskt är. Till en början tror jag att jag har klart för mig exakt vilken målgrupp serien riktar sig emot - nämligen barn i den yngre tonåren. Men efter att ha sett samtliga tio avsnitt kan jag säkerligen säga att detta inte är en serie för barn i den yngre tonåren. Kvaliteten som riktar sig till unga, motsägs totalt av den starka våld som omger serien mer och mer för varje avsnitt som går. Då kan man enkelt komma fram till att serien kanske snarare riktar sig till unga vuxna. Men som en ung vuxen på tjugotvå år, kan jag personligen hävda att de alltför närvarande störningsmomenten förstörde helhetsupplevelsen. Hade Outer Banks blivit skapad med lite mer omtanke, och lite mer känsla för filmskapande - då hade detta kunnat bli hur bra som helst. Men på grund av den bristande logiken, de klyschiga replikerna, och det faktum att det känns som att serieskaparna tror att jag som tittare inte kommer förstå att ett tjugometers fall innebär mer än bara en vrickad handled, blir helhetsupplevelsen inte alls så bra som den hade kunnat bli. 

Det finns ändå mycket positiva saker att säga om denna serie utöver allt negativt. Om man som tittare inte har några problem med att ta sig över alla smågrejer som drar ner helhetsbetyget, så gömmer sig här väldigt mycket bra underhållning. Det räcker egentligen att säga såhär. Skattjakt, vackra havsmiljöer, läckra människor, nervkittlande spänning, djupa vänskaper, hemska familjeförhållanden, solsken, stormar, kärlek och våld. I kombination med uttrycket löjligare än såhär blir det inte. Hiss eller diss? Det får du avgöra själv. 

Även om jag aldrig någonsin vill höra namnet John B igen (vad är grejen med B:et?) så ser jag fram emot en möjlig andra säsong. Trots att det finns otroligt mycket att klaga över när det kommer till Outer Banks, så finns det också väldigt mycket att uppskatta. Och jag kan inte frångå det faktum att serien verkligen lyckades med att få mig att glömma verkligheten för en stund. Och tro mig, jag behövde verkligen det. 




måndag 20 april 2020

Mars-20 ● Utdrag ur min filmdagbok

20th Century Women ● 2016 ★ 
En av mina favoritfilmer som jag blev väldigt sugen på att se om. Jag tycker fortfarande att detta är en helt fantastisk film, full av så mycket känslor. Älskar berättelsen, och hur den berättas. Även om det egentligen inte handlar om så mycket annat än karaktärerna och deras liv (starkt präglat av en feministisk syn på livet). 

What a Girl Wants ● 2003 
Ville se något lättsamt. Jag lyckades. Ingen hit, och ingen film jag kommer se igen. Men får ändå säga att den funkade helt okej för det ändamål jag hade i åtanke. 

Uncle Buck  1989 
Blev sugen på att se en film med John Candy runt årsdagen för hans död. Har inte sett så mycket av honom ännu men gillar det jag sett. Och gillade Uncle Buck! Men kan ändå inte säga att den är fantastisk precis. Men helt okej underhållning! 

How To Train Your Dragon: The Hidden World  2019 ★★★★
Jag älskar How To Train Your Dragon filmerna, och trean var inget undantag. Tycker fortfarande ettan är klart bäst, men även övriga filmer inom trilogin är väldigt bra. 

The 40-Year Old Virgin ● 2005 
En film jag tänkt se länge, mest för att det är en så "populär" film. Kanske snarare omtalad. Vissa älskar den medan andra avskyr den. Jag trodde inte alls att detta skulle vara en film för mig, och till stor del hade jag nog rätt i det. Dock förvånades jag över att jag ändå på något plan... gillade den? Jag vet inte. Jag gillade bara hur huvudkaraktären framstod medan jag ogillade allt runtomkring. Men Steve Carell i denna roll. Han fick sin roll att verka väldigt sympatisk och, tro det eller ej, realistisk. 

The Edge of Seventeen  2016 ★★★★☆ 
Detta är en sån där myspärla till film som jag bara kände för att se om eftersom jag ville se något som jag visste att jag skulle uppskatta. Och åter igen, tycker jag den är riktigt charmig. Älskar Woody Harrelson som läraren.

Parenthood  1989 ★★★★
Denna film ville jag se av två anledningar. Dels kändes det som en film precis i min smak. Men också för att det är så många kända skådisar. Framförallt var det roligt att se Joaquin Pheonix och Keanu Reeves i så pass tidiga roller. Joaquin är bara fjorton år! Och så söt. 

The Gift  2000 ★★★★
Detta är en film jag blev rekommenderad av en vän, och jag måste säga att jag verkligen gillade den! Väldigt kuslig och udda, men spännande och intressant. Det var kul att se Keanu som antagonist - trodde inte det var möjligt med hans snälla ögon. Men till och med han kan skrämmas, visar det sig! 

Deep Blue Sea  1999 ☆ 
Jag såg denna film medan jag satt i min lilla pysselhörna, och som underhållning till enkelt hantverk passade den alldeles utmärkt eftersom jag kunde missa fem minuter och inte bry mig så mycket. Samtidigt som det ändå var bättre än att inte ha något alls i bakgrunden. 

Stand By Me  1986 ★ 
Bästa filmen som någonsin gjorts. 

Michelle Wolf: Nice Lady  2017 ★★★★☆ 
Ville skratta lite. Och eftersom jag gillar Michelle's röst (och skrev ett inlägg om henne för ett tag sedan) så blev jag sugen på att se om hennes show Nice Lady. Den är väldigt bra. Kan rekommenderas.

Long Shot  2019 
Jag fick intrycket av att detta skulle vara en sån där oväntad hit från förra året, men helt ärligt tyckte jag inte att den var särskilt bra. Inte totalt värdelös, men det var väl helt enkelt inte min typ av film. Kändes dessutom otroligt orealistisk. Visst, det är väl lite det som är grejen med komedifilmer, men det är nog också därför jag inte är ett särskilt stort fan av rena komedier. 

Catch and Release  2006 
Denna film har fått mycket dåliga recensioner. Så jag vet inte varför jag satte på den egentligen... Hade väl kanske redan bläddrat igenom utbudet på Netflix i någon timma och kände att det var dags att bara välja något. Men jag såg den, och tycker faktiskt inte att den var dålig? Visst är det inget mästerverk, men en romantisk komedi med Jennifer Garner slår bara aldrig fel hos mig. 

We're the Millers  2013 ★★★★☆ 
Jag har sett denna komedi flera gånger förut faktiskt. Och varje gång är jag lika förvånad över hur mycket jag gillar den. Tycker den är så underhållande, vilket egentligen helt går emot vad jag brukar tycka är roligt. Men jag avskyr inte alla komedier, det finns några få guldkorn som jag verkligen kan uppskatta. Och We're the Millers är en av dem. 

28 Days  2000 
Också en sån där film med ganska dåliga recensioner. Men jag gillade den! Väldigt mycket faktiskt. Svävar lite mellan en tre och en fyra. Ser jag den igen så kanske den går upp till en fyra. Hur som helst så tycker jag om filmer som handlar om en personlig inre resa, vilket 28 Days definitivt gör. 

Jaws  1975 ★★★★☆ 
Blev sugen på att se om denna klassiker som jag inte sett sedan jag var i tonåren. Och tycker faktiskt att den är riktigt bra! Även idag. 

Det blev många filmer i mars! Bästa filmerna jag såg är filmer jag redan sett förut, varav en är min absoluta favorit (Stand By Me). Kan inte rekommendera den nog. Detsamma gäller 20th Century Women. Förövrigt var det många positiva överraskningar - bland annat i Parenthood, The Gift och 28 Days. Sämsta filmen jag såg i mars måste nog vara What a Girl Wants. Jag blev inte heller något stort fan av Long Shot