lördag 15 februari 2020

Locke & Key ● Säsong 1



Ytterligare en sån där härlig serie som baseras på en populär serietidning inom teenhorror-genren. Ja, det är ungefär så man kan beskriva Netflix's nya originalserie Locke & Key

Locke & Key får vi följa en familj på en mamma och tre barn som flyttar hem till den bortgångne faderns familjehem efter hans plötsliga död. Men huset visar sig snart sitta på mörka hemligheter som börjar avslöjas när den yngste sonen Bode börjar hitta magiska nycklar som kan ta en till helt otroliga platser. 

Jag känner mig väldigt osäker på säsongen i helhet då jag älskade vissa saker, för att sedan avsky andra. Men överlag måste jag säga att jag verkligen gillade första säsongen av Locke & Key. Tillräckligt mycket för att genast beställa hem första volymen av originalböckerna. 

Problemet med mig och den här typen av serier, det är att jag upplever ett väldigt velande mellan teendrama och spännande thriller. Jag älskar den sistnämnda delen, och jag älskar hela konceptet med ett hus som besitter massvis med magiska nycklar. Jag älskar mysteriet kring vad som hände när familjens pappa var barn, och vad som hände hans vänner. Jag älskar monster och vidunder, och jag älskar att få se den underbara pojken Bode bokstavligen springa runt i sitt eget huvud, för att nästa stund flyga runt i ren extas som ett spöke på en kyrkogård. Men lika mycket tid som läggs på de magiska elementen, läggs även på karaktärerna och deras typiskt tonåriga missöden. Och om jag ska vara helt ärlig, så var det inte särskilt många karaktärer som jag egentligen gillade. 



Att ge tittaren möjligheten att fastna för karaktärerna och vilja de väl, är något av det viktigaste en serie kan göra. Detta lyckades serieskaparna inte jättebra med i Locke & Key. Vad jag har hört, så är karaktärerna mycket mer älskvärda i böckerna och just därför ser jag otroligt mycket fram emot att få djupdyka ännu mer i berättelserna när böckerna nått min brevlåda. Men med detta sagt så får jag ändå flika in att det är några specifika karaktärer som stack ut mer än andra. Två favoriter hos mig, är den yngste pojken Bode, samt den olycksdömde antagonisten Sam Lesser. Dessa två karaktärer lyckades alltid hålla mig engagerad, genom varenda scen. 

Överlag tyckte jag att säsongen var väldigt bra, samtidigt som jag kunde störa mig på många saker. Seriens otroliga förmåga att ena stunden kännas originell och nytänkande för att i nästa stund verka klyschig och förutsägbar, gör att det blir svårt att sätta ett slutgiltigt betyg. Men tack vare första säsongens alla mycket väl godkända underhållningsmoment så kan jag säkert säga att jag skulle vilja se fler säsonger i framtiden. 

★★


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar