torsdag 16 januari 2020

Titans ● Säsong 2



Första säsongen av Titans upptäckte jag genom Netflix i februari förra året. Säsongen var långt ifrån felfri men ändå otroligt underhållande, vilket gjorde det till en självklarhet för mig att kolla in säsong två som nyligen blev tillgänglig. Och jag måste säga att detta är en svår serie att recensera eftersom jag insett att jag har lite av en hatkärlek till den. 

Titans är en serie som kommer från DC världen, och precis som titeln avslöjar, baseras på Teen Titans som leds av Dick Grayson - Bruce Wayne's före detta protegé. I andra säsongen får vi se hur Dick förvandlas till den ikoniska brottsbekämparen Nightwing, allt medans en farlig fiende från teamet's förflutna kommer tillbaka för att hemsöka dem. Här kan du läsa min recension av första säsongen. 

Jag har väldigt blandade känslor kring Titans som serie, ännu mer nu efter andra säsongen. För att förklara det på bästa sätt - andra säsongen är inte bra. Det finns så mycket att klaga på. Att störa sig på. Men ändå kan jag inte låta bli att gilla den. Varför? I första hand är det nog karaktärerna som håller fast mig i ett hårt grepp. Karaktärerna jag känner till sedan tidigare och som jag så gärna vill hålla fast vid. Se hur de utvecklas. Se hur de slåss tillsammans precis som det ska vara. 

Men manuset håller bara inte. Det går alldeles för mycket fram och tillbaka. Det blir för rörigt. Det blir för mycket överförklaringar och för få nya intressanta vägar vi inte redan åkt på. Karaktärernas ageranden är dessutom ologiska och bryter mot vad de egentligen står för vilket bara lämnar oss förvirrade. Genom säsongen tappar serien sitt stora hjärta - det som jag förälskade mig i så mycket under första säsongen. 

Trots manusets brister så finns det några avsnitt jag verkligen kunnat uppskatta. Med karaktärer jag inte kan låta bli att älska. Vi har introducerats till ett flertal nya karaktärer, medan somliga andra har fördjupats på en nivå som fått mig att uppskatta de mer under säsong två än tidigare. Mer specifikt kan jag säga att säsongens höjdpunkter har varit att få lära känna den nya karaktären Jericho, och att på riktigt få lära känna Jason Todd. Samtidigt har karaktärerna jag älskade under första säsongen - Dawn, Hank och Donna, upplevts som tråkiga och i vissa fall även opålitliga. Till och med Kory som var min stora favorit under säsong ett, har haft en någorlunda tråkig storyline som aldrig riktigt ledde någonstans. Jag kan med säkerhet säga att den kommande tredje säsongen kommer rätta till detta, men det förändrar inte hur seg och ointressant storyn kändes under denna säsong. 

Titans fortsätter med sin fruktansvärt dåliga CGI, men hur mycket man egentligen stör sig på detta beror helt på tittaren. Själv är det absolut någonting jag noterar, men ändå kan koppla bort efter några avsnitt så länge jag känner att serien tillfredsställer på andra sätt. Eftersom jag inte känt mig lika involverad i denna säsong så har det varit svårare att koppla bort än vad det var under säsong ett. 

Andra säsongen av Titans hade kunnat vara så mycket bättre, av så många anledningar. Ändå har jag hittat stunder i säsongen då jag verkligen blivit underhållen och känt ett behov av att fortsätta titta. Några få av karaktärerna är orsaken till detta - främst Dick, Jericho, Jason, Gar och Conner som alla höll mig i ett hårt grepp. Jag kunde även uppsatta att få ta del av denna versionen av Deathstroke som var säsongens huvudantagonist. Trots min besvikelse över den medelmåttiga säsongsavslutningen så var det dessutom roligt att äntligen få ta del av Dick's Nightwing som jag sett fram emot sedan slutet av säsong ett. 

Många frågor lämnas obesvarade och luckorna i det svaga manuset är alltför många. Vem var det egentligen som spökade hos varje team-medlem innan Dick berättade sanningen om vad som hände Jericho? Och vem anlitade egentligen Deathstroke från första början, för att döda Jillian? Borde inte teamet i så fall ha sökt upp den riktiga mördaren? Logik är inte seriens starka sida. 

Trots sina många brister, har jag njutit av att få titta på andra säsongen av Titans. Jag önskar att jag hade en ordentlig anledning till det, men sanningen är bara att jag älskar DC, jag älskar superhjältar och jag älskar familjen som bildas inom teamet. Nu hoppas jag bara innerligt att tredje säsongen blir bättre på alla sätt, och jag ser fram emot den mycket mer än jag egentligen borde. Två stjärnor för familjen. 

★★


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar