tisdag 28 januari 2020

The Gifted ● Säsong 2



Trots att jag visste att den blivit nedlagd, fanns det något som gjorde att jag verkligen ville se andra säsongen av The Gifted när jag såg att den kommit till Viaplay. Kanske beror det på att första säsongen slutade väldigt spännande. Eller också så är det helt enkelt för att jag bara inte kan få nog av superhjältar. 

Det viktigaste att nämna när det kommer till The Gifted, är ju såklart att det är en serie som utspelar sig i X-Men universumet. Vilket också råkar vara en av de största anledningarna till varför jag följer den. Jag tycker nämligen att det är jätteroligt att det finns så många kopplingar till The Original X-Men. Enstaka referenser såväl som att en av huvudkaraktärerna är dotter till en av världens bästa filmskurkar, nämligen Magneto. The Gifted har såklart sin egen handling, och sina egna karaktärer vilket även är positivt. Det är en ny berättelse inom en värld vi känner till sedan tidigare, vilket är ett koncept svårt att misslyckas med.

Förra säsongen avslutades med att Mutant Underground splittrades på grund av skilda åsikter om hur kriget med människorna skulle hanteras. Men det var inte bara gruppen i sig som splittrades, utan även familjer. Vilket lämnade nästintill alla våra karaktärer med brustna hjärtan och en ilska större än någonsin. På ena sidan har vi Reeva Payge, en mäktig muntant som inte har några gränser inför att nå sitt mål - att förändra världen. Att ge en plats åt mutanter som skiljer sig från den värld som styrs av människorna. På andra sidan har vi det som återstår av Mutant Underground och de mutanter som vill se en värld där alla är lika behandlade. Där mutanter och människor kan leva sida vid sida. 

Precis som många liknande serier, kan The Gifted vara en helt fantastisk serie som verkligen suger in sina tittare. Men den kan också bjuda på bristande logik, korta storylines som aldrig följs upp, och karaktärer som är svåra att få grepp om eftersom de velar alldeles för mycket mellan olika personligheter. Samtidigt är det karaktärerna som för det mesta, gör serien rolig att följa. 

Jag har njutit extremt mycket av att följa Reeva som skurk. Främst eftersom hon vet vad hon vill. Hon är mäktig och hon är underbart ond. Trots detta är det svårt att inte känna hennes mänsklighet i vissa situationer. För att citera henne själv: "I'm only a monster when I need to be.

En antagonist som jag, som så många andra som följer serien, gärna hade sluppit följa under ytterligare en säsong, är Jace Turner. Hans konstanta strävan efter att hämnas sin dotter blir allt mer tröttsam för varje avsnitt, och det blir alldeles för tydligt att manusförfattarna vill att vi ska känna med honom. Men under säsongen nådde han sin gräns då hans liv inte längre var sorgligt - utan bara tröttsamt. Bestäm er bara - antingen är han en god man som insett sina misstag och förstår att alla mutanter inte är onda, eller så är han en hemsk människa som hatar alla mutanter oavsett om de är oskyldiga eller inte. Till slut tröttnade vi nog alla på det där konstanta velandet fram och tillbaka. 

När det kommer till Strucker familjen så hade jag faktiskt uppskattat denna serie mer utan dem. Kanske låter hårt, och visserligen har de haft stunder som jag verkligen kunnat uppskatta. Men alltför ofta var de snarare ett störningsmoment för mig. Allt för ofta längtade jag tillbaka till scener med de andra mutanterna så som Lorna, Reeva, John, Clarice och Marcos. Enda undantaget är Lauren som jag genuint gillar, men hade vi sluppit familjedramat som tar över hennes karaktär alltför ofta, så hade jag verkligen kunnat älska henne. Om hon bara hade fått en egen story som inte kretsade kring hennes mordiske bror eller livrädda föräldrar. 

Men, även om det finns många karaktärer i The Gifted som jag inte fastnat för, så finns det andra som väger upp den avsaknaden. Som jag istället fastnat för dubbelt upp. Lorna, eller Polaris som hon även kallas, är ett perfekt exempel på en sådan karaktär. Även om jag var någorlunda missnöjd med hennes val under säsongens början, så har jag alltid kunnat uppskatta energin hon för med sig i varje scen. Hon är mäktig och hon är orädd samtidigt som hon bär på så mycket kärlek. Tillsammans med Marcos och deras gemensamma dotter blir hon en av seriens absolut starkaste karaktärer. 

Jag hade kunnat göra en fördjupning av varje karaktär, men det orkar ni nog inte läsa om. Huvudsaken är att The Gifted egentligen är långt ifrån perfekt, men samtidigt en serie jag gärna hade fortsatt följa just tack vare ett femtal karaktärer som verkligen skiner i sina scener. Att se John i sin ikoniska Thunderbird-outfit mot slutet av säsongen är en scen som gör mig otroligt glad samtidigt som det skär att veta att jag aldrig kommer få se de alla förvandlas till sina respektive alter egon. Läs min recension av första säsongen här

★★★


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar