söndag 27 oktober 2019

The Killing Joke (1988)



Efter att ha sett Joker (2019) på bio fick jag ett sug efter att fortsätta gräva ner mig i Batman-världen, och framförallt, i karaktären The Joker. Jag har sett om Batman Begins (2005) och The Dark Knight (2008), och jag har tagit mig an fjärde säsongen av Gotham på Netflix. Snart ska jag även se The Dark Knight Rises (2012), följt av Batman (1989) och Batman Returns (1992). Men innan dess har jag äntligen fått läst serieboken The Killing Joke som stått fint i min hylla och väntat i ungefär ett år.

The Killing Joke är skriven av serieförfattaren Alan Moore, som även skrivit succéberättelser så som Watchmen och V for Vendetta. Boken är illustrerad av Brian Bolland som imponerar stort med sin tolkning av det skrämmande galenskap som är Jokern.

De flesta som läst The Killing Joke verkar ta varje chans i akt att berömma boken för allt vad den är. Därför var mina förväntningar givetvis höga, och jag hoppades på en fullpoängare olikt något annat jag tidigare läst. Och jag kan med säkerhet säga att jag förstår varför denna DC berättelse har blivit så uppskattad. Jag håller med. Jokern som karaktär fängslar oss. Hans besatthet av att bevisa sin teori om att galenskap kan grunda sig i en dålig dag, ger oss en riktig tankeställare samtidigt som vi får oss en stor dos underhållning på vägen. Men på något sätt nådde denna berättelse inte riktigt toppen för mig.

Vi får många ikoniska scener i The Killing Joke, däribland den stora omvandlingen för Joker såväl som den sista konfrontationen mellan Joker och Batman. Många detaljer lämnas dock osagda i berättelsen vilket både ger den en positiv mystik samt en, ur min synvinkel, negativ brist på klarhet och i vissa fall, logik. Exempelvis har jag vissa frågor om Jokerns omvandling, och detaljer kring hur den egentligen möjliggjordes. Det är dock mycket möjligt att detta förklaras i andra DC verk som jag själv inte läst och därför inte helt förstod, men ur min synvinkel blev detta ganska oklart. Som den ovana serieläsare jag är, så hade jag också svårt att förstå den allra sista, efterföljande scenen. Vem var han? En av Gothams alla skurkar? 

Den stora frågan många ställer sig efter att ha läst The Killing Joke är, hur slutar den egentligen? Själv är jag lite osäker på vilket slut jag tror mest på, men jag älskar mystiken kring det hela och det faktum att vi troligtvis aldrig kommer få veta. 

The Killing Joke slutar upp med att bli en bra berättelse som handlar mer om Jokern än om Batman. Vilket är väldigt uppfriskande. Överlag tycker jag att det är en bra bok som är värd att läsa, men samtidigt gjorde mina höga förväntningar att jag ändå lämnades något besviken. Jag hade hoppats på mer. Något mer storslaget kanske. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar