lördag 28 september 2019

Vi fick årets kärlekshistoria i Good Omens

Om du inte redan hade en god anledning till att skaffa ett Amazon Prime konto, så har du definitivt det nu. Good Omens är nämligen något av det bästa och mest underhållande du kommer se i år.

I en blandning av fantasy och komedi får vi under sex femtio minuters avsnitt, följa en ängel och en demon som tillsammans gör allt för att förhindra apokalypsen. Men inte utan hinder (och en stor dos kärlek) på vägen. Enklare än så går det inte att förklara, men samtidigt finns det så mycket mer att säga. 

Neil Gaiman och Terry Pratchett är kanske namn du har hört talas om. Om inte så kan jag förklara att dessa båda är kända författare som skilt står bakom verk som American Gods och Discworld-serien. Och tillsammans har de skrivit Good Omens, en berättelse som både hånar och prisar den fantasifulla värld som skapats av kristendomen. Kristendomen, som nu genom drygt tjugo tusen av sina följare, har försökt stoppa produktionen av Good Omens - genom att vädja till Netflix att lägga ner serien. Hur roligt är inte detta? Jag har inget alls emot kristendomen, men detta är bara störtkul eftersom Good Omens inte ens är en Netflix-serie, utan en originalserie från Amazon Prime. 

Jag kom lite av mig där, men kände att det var värt att nämnas så att vi alla kunde få oss ett gott skratt. Poängen är den, att det är många kristna som inte riktigt verkar gilla hur deras tro framstår i Good Omens. Därför tänker jag bara rekommendera den till dig som antingen är ateist, eller religiös med ett öppet sinne för humor. Och till er som fortfarande är intresserade med det sagt - skaffa dig ett konto på Prime eller starta det du redan har, för Good Omens är inte en serie du vill missa!


"He couldn't see why people made such a fuss about other people eating their apples. But life would be a lot less fun if they didn't. And there never was an apple, in Adam's opinion, that wasn't worth the trouble you got into for eating it."

David Tennant och Michael Sheen tillsammans - vem kunde ana att detta skulle bli så bra? Inte jag, det kan jag säga. Jag har älskat David Tennant i de verk jag har sett honom i, vilka egentligen inte är jättemånga. Och Michael Sheen? Ja, han har jag egentligen ingen relation till överhuvudtaget. Rättelse: hade. Efter att ha följt med Tennant's härligt sluga Crowley och Sheen's ljuvligt gulliga Aziraphale under seriens sex avsnitt har jag förälskat mig i dessa två något enormt - inte minst när de är tillsammans. Den fängslande kemin mellan de två huvudkaraktärerna utgör ungefär åttio procent av varför serien är så underhållande som den är. Fem procent vardera går sedan till det fantastiskt roliga berättandet, alla skrattframkallande repliker, det konstanta användandet av Queen-låtar och resten av den underbara besättningsskaran. Om med 'resten av den underbara besättningsskaran' pratar jag givetvis om Jon Hamm i rollen som ängeln Gabriel, Benedict Cumberbatch som Satan själv och Frances McDormand bakom rösten av Gud. Bättre än så blir det inte.

Det finns hundratals anledningar till varför jag hade velat ge Good Omens fem stjärnor av fem möjliga. Men ska jag vara krasst ärlig så är det inte riktigt vad den förtjänar. För även om jag älskar allt som har med Crowley och Aziraphale att göra, även om jag älskar både det fantastiska introt och hur väl varenda Queen låt lyckas passa in så perfekt i de olika scenerna, även om jag älskar den nytänkande storyn, så finns det en liten detalj som gör att serien hade kunnat bli ännu bättre i mina ögon. Det var nämligen så att varje scen med våra två huvudkaraktärer lämnade mig besviken när de tog slut. Inte bara för att scenerna i sig var så underhållande, utan även eftersom de scener som inte innehöll Crowley eller Aziraphale föll ganska platt. Karaktärer som Anathema Device, Newton Pulsifer, Shadwell och Adam Young var nödvändiga för att driva berättelsen framåt, men förblev trots detta personer som jag aldrig riktigt lyckades bry mig tillräckligt mycket om. 

Det faktum att Good Omens hoppar väldigt mycket fram och tillbaka mellan olika tidsperioder och händelser, är något som jag ena sekunden kunde störa mig på, för att sedan älska. Ibland upplevde jag händelseförloppet som rörigt medan jag andra gånger upplevde det som otroligt genomtänkt och rentav snyggt. Därför kan jag inte riktigt se detta som någon nackdel. Ungefär samma blandade känsla har jag för slutet som definitivt lämnade mig tillfredsställd - samtidigt som jag kan tycka att lösningen i det stora hela kändes lite väl enkel. 

Sammanfattningsvis så kan jag säga utan någon som helst tvekan, att Good Omens är en perfekt serie i min smak. Trots sina mindre brister så älskar jag den med hela mitt hjärta och kommer gladeligen vilja återvända till denna unika värld åtminstone någon gång i framtiden. Om inte för den kärlekshistoria mellan en ängel och en demon som konstant gör mig varm i hjärtat, så för allt annat runtomkring. Skådespelarinsatserna, de konstanta referenserna till andra verk, de älskvärda Queen låtarna som spelas i takt med David Tennants alla galenskaper, de underbara metaforerna till livet och verkligheten. Allt det som gör Good Omens till vad den är. Se den fantastiska trailern och svara sedan ärligt på om du inte är riktigt sugen på att sätta på första avsnittet. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar