måndag 26 augusti 2019

Once Upon a Time ...in Hollywood (2019)

Jag har nu sett Once Upon a Time in Hollywood två gånger på bio, och det kan jag säga direkt att det behövdes för att jag skulle kunna bilda en ordentlig uppfattning av filmen. 

Once Upon a Time in Hollywood är Quentin Tarantino's nionde film (åtminstone om man frågar honom själv), och ryktet säger att detta blir hans näst sista film då målet verkar vara tio filmer på siffran. Som den respekterade och älskade regissör han blivit de senaste tjugofem åren, var det givet att Once Upon a Time in Hollywood skulle bli en av årets mest eftertraktade filmer. Men Tarantinos hedrade plats i filmhistorien kan också vara en påverkan till hur hans filmer tas emot kritiskt. Låt oss djupdyka in i hans nyaste film för att avgöra hur bra den faktiskt är.

Om vi på bästa sätt ska kunna klargöra hur handlingen i filmen egentligen ser ut, så är det nog bäst att fokusera på karaktärerna och deras respektive roller i filmen. I fokus har vi den avdankade skådespelaren Rick Dalton (Leonardo DiCaprio) och hans stuntman och närmaste vän Cliff Booth (Brad Pitt). Detta fiktiva tvåmansteam bär upp större delen av filmen, medan vi runtomkring även får träffa på stora Hollywood ansikten så som Sharon Tate, Roman Polanski, Steve McQueen och Bruce Lee. För att få ut så mycket som möjligt av denna film så är det bra att ha någorlunda koll på dessa människor - vilka de var och hur deras livsöden såg ut, främst när det kommer till Sharon Tate. Detta eftersom Dalton och Booth's berättelseark påverkas av dessa verkliga händelser trots att filmen aldrig riktigt förklarar det som faktiskt hände. 

Det finns mycket att säga om Once Upon a Time in Hollywood och jag ska göra så gott jag kan för att analysera filmen ur min egen synvinkel utan att avslöja något som förstör filmen för dig som inte redan sett den. Först och främst kan jag garantera att dina egna förväntningar kommer ha otroligt stor påverkan på hur du uppfattar filmen och om du blir missnöjd eller inte. Once Upon a Time in Hollywood skiljer sig på många sätt från Tarantinos andra filmer, och därför är det inte rätt att gå in i biosalongen och förvänta sig en ny Inglorious Basterds, eller en ny Pulp Fiction. Alla jag har pratat med som jämför med dessa filmer, har blivit besvikna. Medan den mer öppensinnade tittaren har älskat Once Upon a Time in Hollywood för allt vad den är. 

Detta är en långsam film på två timmar och fyrtio minuter. Det är ganska långt och det är inte jättemycket som händer. Men personligen blev jag aldrig uttråkad. Varför? För att replikerna och karaktärerna som uttalar dem, verkligen drar in dig och aldrig riktigt släpper taget. För att skådespelarna lever in i sina roller på ett helt fantastiskt vis. Men vad hade vi egentligen annars kunnat förvänta oss från talanger så som Leonardo DiCaprio, Brad Pitt och Margot Robbie? Det är en karaktärsdriven dramafilm vars handling upplevs som ganska mållös, vilket för mig sänker betyget trots att jag förstår att detta var poängen och alltså inte är en olyckad brist i manuset. En film där karaktärernas enkla vardag står i fokus är absolut ett koncept som kan fungera, men då hade jag hellre kortat ner filmen och skippat vissa scener. Med det sagt älskar jag ändå mycket av det vi fick, och ett flertal scener är filmhistoria som sent kommer glömmas. Och även om Once Upon a Time in Hollywood huvudsakligen är en dramafilm, så är den också vid tillfällen en hysteriskt rolig komedi. Ett bra exempel på detta, är filmens storslagna avslut.

En av filmens absolut starkaste egenskaper, är hur bra gjorda många specifika scener blev, och detta kompletteras så fantastiskt bra av skådepelarnas prestationer. I många recensioner framhävs det att Cliff Booth är en av Brad Pitts bästa rolltolkningar, och till det säger jag bara... ursäkta? Brad Pitt är bra, och visst gör han ett bra jobb med det han har att gå på. Men vem den stora stjärnan i denna film är, finns ingen tvekan om ifall du frågar mig - det är ju givetvis Leonardo DiCaprio och hans rolltolkning av Rick Dalton, som i sin tur står bakom rollen av karaktärer så som Jake Cahill, Caleb DeCoteau och ett flertal andra film- och tv-karaktärer. Flera av hans scener är oscarsvärdiga om du frågar mig, och jag hoppas verkligen att fler än jag kan se det. 

Det är tydligt att Once Upon a Time in Hollywood är Quentin Tarantino's stora kärleksbrev till filmindustrin och Hollywood's glamourdagar. Miljön och varenda detalj i kläder, musik och bakgrund känns äkta för 60-talets Los Angeles. Tarantino's nya rulle är en film jag inte skulle rekommendera till alla, men samtidigt vet jag att rätt person kommer älska allt vad denna film har att erbjuda. Så varför inte se filmen för att ta reda på om det är du som är rätt person? 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar