onsdag 24 juli 2019

Tankar om Stranger Things (Spoilerfritt)

Jag såg nyligen ikapp både andra och tredje säsongen av Stranger Things och därför är det såklart allt jag kan tänka på just nu. Jag måste bara säga att detta är en makalös serie på så många sätt, och jag älskar ungefär allt med den. Den bara passar mig perfekt. 

Stranger Things är en serie som exploderade i popularitet när första säsongen släpptes för tre år sedan. Med en unik handling, färgstarka karaktärer och nostalgifylld hyllning till åttiotalet, lyckades serien vinna många hjärtan, inklusive mitt eget. Eftersom mitt eget liv krockade med tittandet av andra säsongen förr-förra året, så bestämde jag mig nu för att se om säsong två från början för att sedan fortsätta på den tredje säsongen som släpptes på Netflix för bara några veckor sedan. Och nu sitter jag här med samma känsla jag hade för tre år sedan, efter att ha kollat igenom första säsongen. Fyfan vad detta var bra

Det finns så mycket att älska med Stranger Things. Karaktärerna är personer som man bara önskar att man vore vän med i verkligheten. Och på sätt och vis känns det nästan som att man faktiskt blir det. Det är underbart att få se barnen växa upp genom säsongerna, och det är lika underbart att få se hur de växer upp. Javisst är detta en serie om övernaturliga omen och blodtörstiga monster, men det är också en serie som berättar om hur det är att växa upp på 1980-talet med allt vad det innebär. Kulturreferenserna vi bjuds på är fantastiska, och för mig som aldrig fått chansen att uppleva detta på riktigt, så finns det stunder då jag bara skulle vilja hoppa rakt in i tv-skärmen för att aldrig igen återvända till verkligheten. 

Skådespelarna i den här serien är makalösa. Detta är något jag reagerade på redan i säsong ett, och på den tiden var Millie Bobby Brown och Winona Ryder de skådespelare som imponerade mest för mig. Andra säsongen bevisade hur makalöst fantastisk Noah Schnapp är, och under tredje säsongen var det åter Millie Bobby Brown som fick mig att gapa. Även tillskottet Dacre Montgomery gjorde otroligt bra ifrån sig under tredje säsongen och just nu är jag otroligt nyfiken på vilka av dessa skådespelare som kommer lyckas sno åt sig alla priser på galorna nästa år. 

Stranger Things har ungefär allt som jag önskar i en serie. Hårresande spänning, underbar humor, fantastisk musik, härliga kulturreferenser, makalös scenografi och ett beroendeframkallande manus. Vad har jag mer att säga? Jo, allt detta,

  • Steve Harrington. Bästa karaktären. Ingen fråga om saken.
  • Steve och Dustin. Bästa duon, ingen fråga om saken.
  • Robin. All kärlek till Robin.
  • Tack så fantastiskt mycket för Back to the Future hyllningen.
  • Never Ending Story. Kanske bästa scenen av alla. Inte det minsta malplacerad. 
  • El och Will. Sockersöta.
  • El och Hopper. Ännu mer sockersöta
  • Bob Newby, superhero
  • You can't spell America without Erica. Mer Erica i säsong fyra, tack. 
  • Varför är Dustin så söt. Jag dör.
  • Hur coola är inte monsterna i Stranger Things, ändå? Förstår Dustins fascination av Dart. 
  • Ge mig en spin-off med Alexei och hans Surplees
  • Vänskaperna i barngruppen är allt

Vad är dina åsikter om Stranger Things? Håller den fortfarande måttet efter tre säsonger?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar