söndag 28 juli 2019

Roman Holiday (1953)

Roman Holiday är det mysigaste jag sett på länge. Denna romantiska komedi från 1953 var Audrey Hepburns storfilmsdebut, och introducerade därav en skådespelerska som på många sätt kommer leva för evigt. 

I Roman Holiday (Prinsessa på vift på svenska) får vi följa Prinsessan Ann (Hepburn) som under en vistelse i Rom, rymmer från sina kungliga plikter för att få uppleva Rom på ett sätt hon aldrig tidigare fått uppleva. Väl ute träffar hon den amerikanske journalisten Joe Bradley (Gregory Peck) som får henne att för första gången i sitt liv, på riktigt känna sig levande. 

Detta är en sån där film som jag velat se så himla länge, men aldrig riktigt tagit mig tiden till det. Det finns en viss charm med klassiska komedier, som aldrig riktigt går att uppnå i moderna filmer inom genren. Roman Holiday är det perfekta exemplet på det. Visst hade denna film kunnat göras på ett underbart underhållande sätt även idag, men det hade aldrig kunnat bli riktigt samma sak. 

Jämsides de positiva aspekterna av tidsperioden då filmen är gjord, kommer även de negativa delarna. I en film som Roman Holiday märks de inte av jättemycket, men ändå på ett tillräckligt märkbart sätt. Exempelvis noterade jag att Prinsessan Ann ofta behandlades som ett litet barn. Jag förstår det faktum att hon är ovan vid hur världen utanför kungligheten fungerar, men ibland verkade det snarare som att hon verkade dummare än männen eftersom hon är kvinna. 

Överlag tycker jag att Roman Holiday var en fantastiskt rolig och charmig film som jag gärna ser igen. Kemin fungerade väldigt bra mellan Hepburn och Peck vilket gjorde romansen trovärdig, och trots att humorn ibland kunde vara lite överdriven som den ofta är i gamla filmer, så fanns det stunder då jag skrattade högt. Filmen får fyra starka stjärnor, det förtjänar den. 

★★★


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar