onsdag 31 juli 2019

11 frågor ○ Farscape

Jag upptäckte nyligen att samtliga säsonger av tv-serien Farscape kommit till Prime Video, och det gjorde mig givetvis sugen på att åter igen slänga mig ut i rymden för att hänga lite med John och hans alien-kompisar. Eftersom jag just nu inte kan få nog av denna gamla goding, så svarar jag här på 11 frågor om serien. Klicka här om du vill läsa fler inlägg där jag svarar på frågor om mina favoriter. 

1. Hur skulle du kortfattat beskriva serien? 
Farscape är en science fiction serie som gick i fyra säsonger under åren 1999 till 2003, följt av en avslutande mini-serie 2004. Den följer en astronaut som av misstag lyckas resa genom ett maskhål i rymden, och fastnar på andra sidan utan att kunna ta sig hem. Väl där går han med i en udda besättning på det levande rymdskeppet Moya. 

2. Vad är det bästa med serien?
Dels så är den väldigt spännande, men framförallt så skulle jag säga att det allra bästa med Farscape, är karaktärerna och relationerna som bildas inom gruppen. 

3. Vad är det sämsta med serien?
Farscape är en produkt av sin tid, vilket innebär att den kan bli svår att titta på idag utan att störa sig på vissa detaljer. Exempelvis används dockor för att få liv i specifika karaktärer.

4. Vilken karaktär är din favorit? 
Aeryn Sun, ingen tvekan om saken. Tycker hon är fantastisk på alla sätt och vis. Älskar hur tuff hon är, och hur hennes rädsla för känslor och omtanke sakta men säkert blir allt mildare genom säsongerna tack vare hennes nyfunna vänner. 

5. Ett minnesvärt citat från serien som du gillar?
Älskar hur roliga repliker karaktärerna kan slänga ur sig lite då och då. Exempelvis "Imagine, somewhere out there, there's a whole world full of John Crichtons. How useless that must be." Vem uttalade det? Aeryn Sun såklart. Älskar också John's alla kulturreferenser, och hur han konstant fortsätter trots att ingen annan än han själv förstår dem. Han är en äkta filmfanatiker. 

6. Finns det någon relation i serien som du gillar extra mycket?
Romansen mellan John och Aeryn är ganska episk ändå. För övrigt är relationerna mellan alla på Moya superfin, och växer sig bara starkare för varje säsong. Älskar hur mycket D'Argo bryr sig om John och vice versa. Vore det inte för Aeryn så hade jag shippat dessa två starkt. Gillar även hur Crais blir "en i gänget" från och med säsong tre. 

7. Har du någon scen som du aldrig glömmer, som är extra speciell för dig?
Kan bero på att jag nyligen såg denna scen och därav har den färskt i minnet, men scenen i början av säsong tre när Aeryn och John återförenades var allt jag hade hoppats på och lite till.  

8. Favoritmusik från serien?
Är egentligen inte alls särskilt bra musik i serien. Eller alltså, de är ju bra på att sätta rätt stämning till rätt scen, men överlag är det väldigt typisk musik för den känsla de försöker förmedla vilket också kan bli ganska tråkigt. Men med det sagt har jag faktiskt alltid gillat introt och musiken som används där!

9. Har du någonsin gråtit till serien?
Nej, det har jag nog aldrig gjort. Men känslosam har jag absolut blivit! 

10. Vad tyckte du om slutet?
Jag har inte kommit så långt än! Är inne på säsong tre, av totalt fyra säsonger. Detta är en serie som jag ser lite i omgångar. Har haft flera kortare maraton sedan jag var femton, men eftersom säsongerna innehåller så många avsnitt så behöver jag pausa lite emellan för att inte tröttna. Så vi får se när jag väl tar mig till slutet, kan vara inom några veckor, men kan också dröja ytterligare några år. Beror på hur länge detta nuvarande maraton pågår.

11. Slutligen, varför är denna serie så speciell just för dig?
Helt ärligt har jag väldigt blandade känslor för den här typen av tv-serier. Jag har sett många olika science fiction serier med samma upplägg, däribland några Stargate- och Star Trek-serier. Ibland tycker jag det är så himla mysigt med den här typen av serier, man får verkligen komma bort från verkligheten en stund. Men sen så finns det andra tillfällen när jag bara tycker allting känns jätte fånigt! Hur som helst så skulle jag nog säga att Farscape är den serie inom genren som ligger mig närmst om hjärtat, bortsett från Firefly. Den går verkligen över gränserna i jämförelse med mycket annat jag sett, vilket jag älskar! Den är absolut totalt barnförbjuden, på alla sätt och vis.

söndag 28 juli 2019

Roman Holiday (1953)

Roman Holiday är det mysigaste jag sett på länge. Denna romantiska komedi från 1953 var Audrey Hepburns storfilmsdebut, och introducerade därav en skådespelerska som på många sätt kommer leva för evigt. 

I Roman Holiday (Prinsessa på vift på svenska) får vi följa Prinsessan Ann (Hepburn) som under en vistelse i Rom, rymmer från sina kungliga plikter för att få uppleva Rom på ett sätt hon aldrig tidigare fått uppleva. Väl ute träffar hon den amerikanske journalisten Joe Bradley (Gregory Peck) som får henne att för första gången i sitt liv, på riktigt känna sig levande. 

Detta är en sån där film som jag velat se så himla länge, men aldrig riktigt tagit mig tiden till det. Det finns en viss charm med klassiska komedier, som aldrig riktigt går att uppnå i moderna filmer inom genren. Roman Holiday är det perfekta exemplet på det. Visst hade denna film kunnat göras på ett underbart underhållande sätt även idag, men det hade aldrig kunnat bli riktigt samma sak. 

Jämsides de positiva aspekterna av tidsperioden då filmen är gjord, kommer även de negativa delarna. I en film som Roman Holiday märks de inte av jättemycket, men ändå på ett tillräckligt märkbart sätt. Exempelvis noterade jag att Prinsessan Ann ofta behandlades som ett litet barn. Jag förstår det faktum att hon är ovan vid hur världen utanför kungligheten fungerar, men ibland verkade det snarare som att hon verkade dummare än männen eftersom hon är kvinna. 

Överlag tycker jag att Roman Holiday var en fantastiskt rolig och charmig film som jag gärna ser igen. Kemin fungerade väldigt bra mellan Hepburn och Peck vilket gjorde romansen trovärdig, och trots att humorn ibland kunde vara lite överdriven som den ofta är i gamla filmer, så fanns det stunder då jag skrattade högt. Filmen får fyra starka stjärnor, det förtjänar den. 

★★★


onsdag 24 juli 2019

Tankar om Stranger Things (Spoilerfritt)

Jag såg nyligen ikapp både andra och tredje säsongen av Stranger Things och därför är det såklart allt jag kan tänka på just nu. Jag måste bara säga att detta är en makalös serie på så många sätt, och jag älskar ungefär allt med den. Den bara passar mig perfekt. 

Stranger Things är en serie som exploderade i popularitet när första säsongen släpptes för tre år sedan. Med en unik handling, färgstarka karaktärer och nostalgifylld hyllning till åttiotalet, lyckades serien vinna många hjärtan, inklusive mitt eget. Eftersom mitt eget liv krockade med tittandet av andra säsongen förr-förra året, så bestämde jag mig nu för att se om säsong två från början för att sedan fortsätta på den tredje säsongen som släpptes på Netflix för bara några veckor sedan. Och nu sitter jag här med samma känsla jag hade för tre år sedan, efter att ha kollat igenom första säsongen. Fyfan vad detta var bra

Det finns så mycket att älska med Stranger Things. Karaktärerna är personer som man bara önskar att man vore vän med i verkligheten. Och på sätt och vis känns det nästan som att man faktiskt blir det. Det är underbart att få se barnen växa upp genom säsongerna, och det är lika underbart att få se hur de växer upp. Javisst är detta en serie om övernaturliga omen och blodtörstiga monster, men det är också en serie som berättar om hur det är att växa upp på 1980-talet med allt vad det innebär. Kulturreferenserna vi bjuds på är fantastiska, och för mig som aldrig fått chansen att uppleva detta på riktigt, så finns det stunder då jag bara skulle vilja hoppa rakt in i tv-skärmen för att aldrig igen återvända till verkligheten. 

Skådespelarna i den här serien är makalösa. Detta är något jag reagerade på redan i säsong ett, och på den tiden var Millie Bobby Brown och Winona Ryder de skådespelare som imponerade mest för mig. Andra säsongen bevisade hur makalöst fantastisk Noah Schnapp är, och under tredje säsongen var det åter Millie Bobby Brown som fick mig att gapa. Även tillskottet Dacre Montgomery gjorde otroligt bra ifrån sig under tredje säsongen och just nu är jag otroligt nyfiken på vilka av dessa skådespelare som kommer lyckas sno åt sig alla priser på galorna nästa år. 

Stranger Things har ungefär allt som jag önskar i en serie. Hårresande spänning, underbar humor, fantastisk musik, härliga kulturreferenser, makalös scenografi och ett beroendeframkallande manus. Vad har jag mer att säga? Jo, allt detta,

  • Steve Harrington. Bästa karaktären. Ingen fråga om saken.
  • Steve och Dustin. Bästa duon, ingen fråga om saken.
  • Robin. All kärlek till Robin.
  • Tack så fantastiskt mycket för Back to the Future hyllningen.
  • Never Ending Story. Kanske bästa scenen av alla. Inte det minsta malplacerad. 
  • El och Will. Sockersöta.
  • El och Hopper. Ännu mer sockersöta
  • Bob Newby, superhero
  • You can't spell America without Erica. Mer Erica i säsong fyra, tack. 
  • Varför är Dustin så söt. Jag dör.
  • Hur coola är inte monsterna i Stranger Things, ändå? Förstår Dustins fascination av Dart. 
  • Ge mig en spin-off med Alexei och hans Surplees
  • Vänskaperna i barngruppen är allt

Vad är dina åsikter om Stranger Things? Håller den fortfarande måttet efter tre säsonger?

måndag 22 juli 2019

Lilla filmlistan



Senaste filmen jag såg 
Instant Family. Hyrde den på SF Anytime igår kväll eftersom jag trodde det skulle vara en film precis i min smak då den handlar om ett par som bestämmer sig för att ta in tre fosterbarn istället för att skaffa egna barn. Vissa delar av filmen blev lyckade men överlag var jag besviken och tyckte inte filmen var jättebra. 

Senaste filmen jag såg på bio
Lejonkungen, den nya versionen. Till skillnad från resten av världen så tyckte jag faktiskt om den väldigt mycket.

En relativt ny film jag sett nyligen (men inte på bio)
The Spy Who Dumped Me såg jag i början av juli och tyckte den var helt okej. Inte särskilt bra egentligen, men den lyckades ändå underhålla mig för stunden. Såg Spider-Man Into The Spiderverse ganska nyligen också, och tyckte den var väldigt bra. 

En gammal film jag sett nyligen och gillat
Såg Prisoners från 2013 förra veckan, och tyckte den var helt fantastisk. Såg även Waitress (2007) på C-More ganska nära inpå, och den passade mig perfekt då det var en väldigt fin och ärlig berättelse om en kvinna som försöker frita sig från ett miserabelt äktenskap. 

En klassiker jag ett nyligen och gillat
Har inte sett någon självklar klassiker, men såg I Skuggan av Bronx från 1993 för någon månad sedan, en väldigt bra film som jag absolut tycker man ska se. 

Roligaste filmen jag sett nyligen
Spider-man: Far From Home! Älskade den och tyckte den var väldigt rolig, som vanligt med Marvel. 

Mest jobbiga/tragiska film jag sett nyligen
Skulle nog säga I skuggan av Bronx här. Det är en coming-of-age film om en pojke som växer upp i en arbetarklassfamilj men tas om hand av kvarterets kriminella överhuvud. Delar av filmen är ganska hemska eftersom den ärligt berättar om kriminaliteten i Bronx på 60-talet. 

En biofilm jag ser fram emot
Ser väldigt mycket fram emot Once Upon a Time in Hollywood som kommer i augusti om jag minns rätt. Ska såklart även bli roligt att se nästa kapitel till Det som kommer september, men samtidigt tror jag inte att jag kommer gilla den lika mycket eftersom de största anledningarna till varför jag älskade första delen av Det var på grund av att karaktärerna var barn. Påminde så mycket om ex Goonies, Stand By Me och Stranger Things. Tre av mina favorittitlar. 

Tre filmer jag vill se - nya och gamla
Har just nu siktet inne på The Glass Castle (2017) med Brie Larson som jag tror skulle passa mig. Vill även se Christopher Robin (2018) och Before Sunrise (1995) som jag nyligen köpt hem. Har egentligen aldrig varit särskilt sugen på att se Before-filmerna tidigare, trots deras kultstatus. Men sedan jag förra året såg Before We Go, en film som jag verkligen älskade, så har jag blivit väldigt sugen på att se dessa filmer som tydligen ska vara väldigt lika Before We Go

lördag 20 juli 2019

Varför Nimona borde bli film



Nimona är en serieroman skriven av Noelle Stevenson, som baseras på hennes web comic om den tonåriga shapeshiftern Nimona. Jag köpte med mig boken när jag senast besökte science fiction bokhandeln i Göteborg, och läste igenom den under veckans fina dagar på stranden. Nimona visade sig vara en fantastisk berättelse full av ultimat underhållning som passade mig alldeles utmärkt. Därför har jag bestämt mig för att lista fem anledningar till varför jag gärna hade sett mer av Nimona, i form av en animerad långfilm.


1. NIMONA SOM HUVUDKARAKTÄR


Anledning nummer ett, är såklart Nimona själv. Karaktären är så rolig att följa, och underbar på alla sätt och vis. Hon är så mycket på en och samma gång - och eftersom man aldrig helt vet var man har henne så bjuder hon alltid på spänning. Bortsett från att hon är rolig, modig och oberoende av andras åsikter, så älskar vi också det faktum att hon är en ondskefull sociopat som kan ändra skepnad på bara några sekunder.

2. VÄRLDENS UPPBYGGNAD

Hur hela världen är uppbyggd i Nimona är en av de största orsakerna till varför berättelsen är så unik som den är. Att läsa Nimona är som att kliva in i en sagovärld byggd med inspiration från vår riktiga värld, vår riktiga nutid. Kläderna och större delen av miljön i berättelsen, påminner om en medieval tid likt de flesta sagor vi får se. Samtidigt bjuder denna fiktiva värld på teknologi och vardagsbekymmer som bara hade kunnat finnas i en värld lik den vi lever i idag. Ja, som exempelvis att kunna beställa en pizza via telefon. Addera dessutom drakar, häxor och magi till kalaset så har vi plötsligt en värld vi inte gärna vill lämna i första taget.

3. NIMONA OCH BLACKHEART

Relationen som byggs upp mellan den tonåriga shapeshiftern Nimona och den skurkstämplade Lord Ballister Blackheart, är helt underbar att få följa. Det är väldigt roligt att se skurken ge morallektioner för omväxling. Även om den är lika fin på papper så hade jag inte tackat nej till att få se denna relation komma till liv på skärmen. Som animerad långfilm hade den dessutom kunnat gå ännu längre, och ännu djupare, och jag hade såklart älskat det. 

4. HUMORN

Nimona är så skrattframkallande så det skriker om det. Dynamiken mellan karaktärerna är fantastiskt härlig och huvudkaraktären Nimona är verkligen en fena på att säga rätt saker för att få mig som läsare att fnissa till. Jag älskar dessutom hur väl berättelsen hanterar mörkare teman med just humor. 

5. BLACKHEART OCH GOLDELOIN

Sist men inte minst! Relationen som började som ett fiendskap men sedan visade sig vara så mycket mer än så. Först och främst älskar jag hur 'skurken' Blackheart och 'hjälten' Goldeloin alltid står på olika sidor, men när det väl gäller så är det ingen av de som är beredd att förgöra den andre eftersom de på något plan faktiskt är medvetna om att sagan kräver en evig vendetta som aldrig riktigt når sitt slut. Sedan att dessa två faktiskt döljer en enorm kärlek för varandra gör bara hela situationen extra fängslande. Vad hade jag inte gett för att få se Blackheart och Goldeloin kyssas! Om inte genom en uppföljande bok så mer än gärna i en animerad långfilm. 

Detta var alltså fem anledningar till varför serieromanen Nimona borde bli film. Och gissa vad? Drömmen kommer bli verklighet den 5 mars 2021. 

torsdag 18 juli 2019

11 frågor ○ One Tree Hill



Eftersom jag känner mig lite nostalgisk idag så tänkte jag att det kunde vara en rolig idé att minnas tillbaka till en sån där härlig serie man följde slaviskt under tonåren. Jag tror vi är några stycken här i världen som såg samtliga nio säsonger av One Tree Hill, och visst var det en underbar tid?

1. Hur skulle du kortfattat beskriva serien?
Jag skulle nog kalla One Tree Hill en ganska typisk tonårsserie - åtminstone under de första åren. Det hela börjar med två halvbröder på olika sidor av popularitetsskalan på en skola. Drama uppstår när de båda börjar spela i samma basketlag. 

2. Vad är det bästa med serien?
Det här var en riktigt svår fråga när det kommer till One Tree Hill. Nu gäller det verkligen att tänka tillbaka! Men jag måste nog säga att karaktärerna är det bästa med serien. Att få följa dessa personer från ungdom och senare även in i vuxenlivet är verkligen intressant - det känns verkligen som att man lär känna personerna på riktigt! För flera av karaktärerna är dessutom karaktärsutvecklingen enorm, och det är verkligen roligt att få följa. 

3. Vad är det sämsta med serien?
Jag har numera svårt att gå tillbaka till de tidigare säsongerna av One Tree Hill eftersom allting känns så otroligt fånigt. Det är alldeles för mycket pinsamt tonårsdrama! Jag vet att jag kunde tyckte att allting kändes lite fånigt redan i tonåren, men nu är jag väl ännu mer petig kanske. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att de tidiga säsongerna har en charm i sig, det är ju trots allt lite nostalgiskt att se på gamla avsnitt man växt upp med. Av den enkla anledningen kanske man egentligen accepterar mer än vad man vanligtvis hade gjort. 

4. Vilken karaktär är din favorit?
Finns ingen tvekan, min favorit är Brooke. Hon var inte världens trevligaste person i början, men hon blev verkligen den bästa karaktären i hela serien bara efter några säsonger. Trots att jag egentligen inte är det minsta lik henne så blev hon en stor feministisk förebild för mig. Starkare kvinna får man leta efter!

5. Ett minnesvärt citat från serien som du gillar?
Finns otroligt många bra citat från One Tree Hill. I och med att huvudkaraktären är ganska poetisk av sig, så blev det snabbt en av de där detaljerna med serien som vi minns så väl. En av mina favoriter uttalas faktiskt av Peyton (har jag för mig i alla fall), som också har varit en relativt poetisk karaktär genom seriens gång. "Every song ends, but is that any reason to not enjoy the music?"

6. Finns det någon relation i serien som du gillar extra mycket?
Jag var aldrig så jätteförtjust i någon av de romantiska relationerna i serien. Givetvis var Haley och Nathan ett fint par, men helt ärligt så var jag aldrig så kär i dem som många andra verkar ha varit. För mig var vänskaperna i serien så mycket viktigare. Jag skulle nog säga att Brooke och Peyton hade min favoritrelation genom seriens gång. De hade sina upp- och nedgångar men de älskade varandra och lyckades alltid hitta tillbaka till varandra. Gillade också att få se en vänskap blomma ut mellan Nathan och Lucas i de senare säsongerna eftersom de verkligen avskydde varandra i början.

7. Finns det någon scen som du aldrig glömmer?
Ohja, många. Sista scenen i sista avsnittet av sista säsongen. Quentin's begravning. "We were here"-scenen. När Peyton och Brooke tillsammans knuffade ner Peyton's stalker nerför trappan. När alla var instängda på skolan under skolskjutningen vilket resulterade i Dan's mord på sin bror. När Brooke får sin hämnd på Xavier. När Carrie kidnappade Jamie. När limousinen kraschade över bron. När Haley blir påkörd samtidigt som Lucas får en hjärttack. När Brooke nästan drunknar. När Nathan blir kidnappad. När fake-Sarah skjuter Clay och Quinn. The List goes on. 

8. Favoritmusik från serien?
Älskar scenen i sista avsnittet när de alla sjunger med till introlåten "I don't want to be". 

9. Har du någonsin gråtit till serien?
Ja, det är jag säker på att jag gjort vid flera tillfällen. Quentins begravning gjorde mig väldigt känslosam. Serieslutet gjorde mig väldigt känslosam. Tror till och med att Dan's död gjorde mig tillräckligt känslosam för att fälla en tår eller två.

10. Vad tyckte du om slutet?
Jag tyckte serien fick ett väldigt bra slut. Nu var det väldigt längesen jag såg det, så minns inte så mycket mer än just att jag gillade det. Det är alltid väldigt känslosamt när en serie man följt så länge, med karaktärer man följt så länge, plötsligt tar slut. Sedan att avsnittet i sig verkligen levererade var ju också ett plus. 

11. Slutligen, varför är denna serie så speciell just för dig? 
Av samma anledningar som för de flesta, skulle jag tro. Jag har växt upp med One Tree Hill. Jag har växt upp med Brooke, Peyton, Lucas, Nathan, Haley och alla andra mysiga karaktärer vi fått följa genom seriens nio säsonger. Det var så mycket drama i denna serien - den var alltid lika spännande, lika bra på att sluta i cliffhangers och lika bra på att få mig som tittare att verkligen känna det som karaktärerna kände - vare sig det var glädje, skratt eller tårar. Av ungefär hundra anledningar kommer One Tree Hill alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. 

Vad är dina bästa minnen från One Tree Hill

tisdag 16 juli 2019

Green Book (2018)

Förra årets vinnare av Bästa film-priset på oscarsgalan har tagit mig ett år att se. Nu äntligen blev det av och precis som jag misstänkte, var detta en film precis i min smak.

Green Book baseras på två verkliga personer och den resan de tog tillsammans på sextiotalet. Italiensk-amerikanska Tony Lip (spelad av Viggo Mortensen) blir anställd som chaufför till den mörkhyade musikern Donald Shirley (Mahershala Ali). Resan från konsert till konsert ger Tony en närbild på hur tidens hårda rasism framstår ur den drabbades synvinkel, samtidigt som det sätter hans egna fördomar på prov. 

Mer än priset av bästa film, blev Green Book även vinnare till priserna bästa manus och bästa skådespelare i en huvudroll för Mahershala Ali. Personligen anser jag dessa priser vara välförtjänta då filmen verkligen levererade. Filmen börjar med att introducera två karaktärer som inte hade kunnat vara mer olika. Tony är livad, någorlunda ansvarslös och har ett väldigt ovårdat språk i jämförelse med Dr. Shirley som är lugn, välvårdad och ordentlig. Till en början går de varandra på nerverna, men efter många timmar spenderade ihop bildas sakta men säkert en vänskap som ingen av de förväntade sig få. 

Vad jag hade förväntat mig av Green Book, var att se Viggo Mortensen's karaktär som en mer rasistisk person än vad han faktiskt visade sig vara. Visst är han rasist, men i stort sett beror detta på att han är en produkt av sin tid och sin omgivning. Därför krävdes det inte mycket för att få honom att ändra sin syn på mörkhyade, vilket jag faktiskt fann väldigt uppfriskande att se då jag tror att det är så de flesta vita människor var under sextiotalet. Mer än rasismen tar filmen upp frågan om sterotyper. På många sätt är Tony en ganska stereotypisk italiensk-amerikansk man från södern, medan Dr. Shirley hamnar i ett helt eget fack än det som förväntas av honom. När Tony tycker det är märkligt att Shirley inte lyssnar på afroamerikansk musik eller äter den mat som stereotypen säger att han borde äta, svarar Shirley att hans hudfärg inte har någonting att göra med hur han är som person, och att det därför inte ska förväntas av honom.

Trots sin stora yrkesframgång, fortsätter de rasistiska tankegångarna att påverka hur Shirley får lov att leva sitt liv. Han blir prisad för sin musikaliska talang, men trots att han är kvällens hedersgäst så blir han inte behandlad som andra. Tony ställer sig frågan varför hans arbetsgivare ständigt fortsätter att sätta sig i situationer där han blir illa behandlad, men ju bättre de två männen lär känna varandra desto lättare är det att förstå. Green Book utspelar sig nämligen mitt i förändringen. Utan personer som Dr. Shirley och hans starka mod, skulle ingenting någonsin förändras. Trots att han blir illa behandlad, så fortsätter han att utmana andra människors tänkanden. Och det är beundransvärt. Både för oss som tittare, och för hans egen chaufför. 

Att Tony sällan bryr sig om vad andra tror och tänker honom, vilket han bevisar om och om igen genom filmens gång, slutar som en positiv påverkan i hur han låter sig själv såväl som människorna runtomkring honom, slänga iväg den orimliga logiken att hudfärg spelar roll när det kommer till en människas värde. Green Book är absolut en film om rasismen på sextiotalet, men det är också en film om en växande vänskap mellan två väldigt olika personer. Filmens båda huvudkaraktärer visade sig påverka varandra på en större nivå än bara för att de har olika utseenden. Medan den ena fick en lektion i artighet och grammatik, fick den andra en lektion i att våga slappna av och njuta av det goda i livet. 
★★★ 

söndag 14 juli 2019

'Chernobyl' är mästerverket du inte får missa



För drygt trettio år sedan skedde en hemsk kärnkraftsolycka i staden Tjernobyl, Ukraina. Våren 2019 fick vi, genom en välgjord mini-serie på kanalen HBO, veta sanningen kring vad det faktiskt var som hände - och varför Sovjetunionen försökte hemlighålla för omvärlden att olyckan inträffat. 

VARFÖR BORDE DU SE HBO'S CHERNOBYL

Oavsett hur mycket du vet om kärnkraftsolyckan som inträffade i Tjernobyl 1986, så finns det alltid något att lära från denna makalösa mini-serie. Seriens samtliga fem avsnitt går djupt in på detaljerna kring vad som hände, och hur händelsen hanterades av de som stod ansvariga. I Chernobyl får du se de värsta delarna av mänskligheten, såväl som de bästa. Du får stoltheten hos de människor som inte vill erkänna sina misstag, och du får bevittna hur modiga människor villigt riskerar sina egna liv för att rädda världen. Bokstavligen, för att rädda världen. Samtliga av dessa människor har existerat, och utan dem hade Europa sett väldigt annorlunda ut idag. 

Chernobyl är en realistisk, skrämmande syn på en verklig händelse som hotat att förstöra stora delar av världen. I serien får vi se katastrofen på nära håll, och tack vare varenda person som ligger bakom produktionen av denna mini-serie, blir detta en upplevelse du sent kommer glömma. Manuset fokuserar på detaljerna kring vad det faktiskt var som hände, medan allt däromkring tvingar fram känslor vi inte visste att vi hade. Cinematografin och de realistiskt skrämmande miljöerna såväl som musiken, är alla bidragande effekter till varför Chernobyl blivit en kritikerrosad historielektion du inte får missa. 

★★★★★ 

torsdag 11 juli 2019

De oförglömliga favoriterna (film edition)



För snart ett år sedan, gjorde jag en lista på mina topp trettio tv-serier av alla jag någonsin sett. Detta blev ett stort projekt då listan i sig tog ett bra antal timmar att sammanställa, såväl som att det var otroligt svårt att rangordna mina favoritserier. Nu, ett år senare, känner jag mig redo att ge mig på att göra en likadan lista för mina favoritfilmer. Trettio låter som ett ganska högt antal för en lista, men det är det verkligen inte. Jag kommer tvingas utesluta så otroligt många av mina favoriter, och om jag tyckte att det var svårt att rangordna mina favoritserier, så var det ingenting i jämförelse med vad jag nu står inför.

Innan jag påbörjar den här listan vill jag klargöra att detta är mina personliga favoriter - inte nödvändigtvis de filmer jag tycker är kvalitetsmässigt bäst


PLATS NUMMER 30

På plats nummer trettio hittar vi Stardust, en film jag älskar med hela mitt hjärta. Den är inte perfekt men för mig kommer den nära. Stardust innehåller nämligen allt jag älskar i en berättelse. Magi, humor, kärlek, spänning, pirater, häxor, onda kungar och fantastiska hjältar. You name it, Stardust has it. Kan inte räkna på två händer hur många gånger jag har sett denna underbara film. Här kan du läsa mitt inlägg som förklarar varför Stardust är den ultimata sagofilmen. 



PLATS NUMMER 29

På plats nummer tjugonio, Field of Dreams. En film jag upptäckte genom ett avsnitt av tv-serien How I Met Your Mother och efter att ha sett den, förstod precis vad Ted och Marshall pratade om. En andligt mysig film som lyckas beröra tills man är på gränsen till tårar. Här kan du läsa min recension av Field of Dreams


PLATS NUMMER 28

Överlag är jag inget fan av highschool-komedier då de tenderar att bli extremt dåliga, fåniga och klyschiga. Men 10 orsaker att hata dig? Underbar. Jag har sett den otroligt många gånger, och kommer säkerligen se den otroligt många gånger igen. Rebellen Kat var min stora förebild under uppväxten, och Patrick var ju bara så charmig. För att inte tala om Cameron, en sockersöt tonårig version av Joseph Gordon-Lewitt! Allt med 10 orsaker att hata dig får mig att bara vilja sätta igång den direkt. Här kan du läsa mitt inlägg där jag listar tio orsaker att älska Tio orsaker att hata dig


PLATS NUMMER 27

Leon: The Professional, filmen som följer en yrkesmördare och tolvåriga flickan han tar under sin vinge efter att hela hennes familj blivit mördad. Detta är en fantastisk film som ofta hamnar på listor över bästa filmerna genom tiderna. Anledningen till varför jag personligen älskar den, beror på att det verkligen är en film som talar till mig. Älskar coming-of-age filmer, och på sätt och vis är detta absolut en film om att växa upp. Det är också en film om vänskap mellan två väldigt ensamma personer. Klicka här för att läsa mitt inlägg om fem thrillers jag vill rekommendera - däribland Leon The Professional.


PLATS NUMMER 26

Back to the Future, eller Tillbaka till Framtiden som den heter på svenska, hamnar på tjugosjätte plats i listan. Varför? För att jag har växt upp med samtliga tre filmer, har sett de ungefär miljontals gånger och älskar de lika mycket idag som jag gjorde när jag var liten. Den första filmen i trilogin är utan tvekan den bästa, och det beror på att den är så förbaskat underhållande. Tidsresande, humor, femtiotal, glädjespridande musik och världens bästa duo - kan det bli bättre än såhär? I detta inlägg svarar jag på 11 frågor om Tillbaka till Framtiden


PLATS NUMMER 25

På plats nummer tjugofem valde jag filmen Wonder. Det är en relativt ny favorit - jag såg den för första gången på bio i början år 2018, för att senare se om den hemma tidigare i år. Båda gångerna blev jag tårögd i slutet. Mer än tårögd, jag praktiskt taget storgrät. Glädjetårar, förstås! Eftersom jag älskar filmen så mycket och tycker det är en så otroligt inspirerande och hjärtevärmande berättelse om familj, acceptans och kärlek. Läs min recension här


PLATS NUMMER 24

Plats nummer tjugofyra, listans enda Tarantinofilm. Egentligen har jag tre olika Tarantinofilmer som jag gärna hade haft med på listan, men eftersom jag måste begränsa mig så bli Inglorious Basterds vinnaren. Så otroligt bra film som bara blir bättre för varje gång jag ser den. Skulle gissa på att jag sett den minst fem-sex gånger vid det här laget, och jag uppskattar den verkligen mer för varje gång. Älskar hur verklig historia blandas med en helt påhittad story full av så otroligt mycket absurditet. Att filmen har en av de bästa inledande scenerna genom tiderna, skadar inte heller! I denna listan kan du hitta ett spännande easter egg som döljer sig i Quentin Tarantinos Inglorious Basterds


PLATS NUMMER 23

Plats nummer tjugotre - Lejonkungen. Kunde inte varit mer taggad på live-action versionen som har premiär om bara några veckor, för Lejonkungen är en av mina absoluta favoritfilmer. Den är så perfekt på alla sätt och vis! Musiken? Storyn? Karaktärerna? Specifika hjärtekrossare till scener? Fantastisk film som alla barn borde växa upp med. Här kan du läsa om alla spännande Disney remakes som planeras komma inom de närmsta åren. 


PLATS NUMMER 22

Ocean's Eleven blir den tjugoandra filmen på listan, och det beror på hur mycket denna filmen betytt för mig genom åren. Det var min första kärlek inom genren, helt ärligt så är Oceans Eleven en egen genre och ingen liknande film som kommit därefter har kunnat mäta sig med hur mästerlig Oceans Eleven är. Den är både smart och så jäkla underhållande och jag älskar det. Kan se om denna film hur många gånger som helst utan att tröttna. Och det är sant, för det är ett test jag genomfört. Här kan du läsa min recension av Ocean's Eleven


PLATS NUMMER 21

Världens bästa film enligt IMDB? På plats nummer tjugoett hittar vi The Shawshank Redemption, en helt fantastisk film som alla borde se. Och jag menar, alla. Detta är en film jag sett ett flertal gånger och varje gång blir jag lika känslosam. 


PLATS NUMMER 20

Det fanns en tid när Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl låg på första plats bland mina favoritfilmer. Jag var fjorton år gammal och besatt av pirater. Det finns ett antal filmer jag rankar högre nu för tiden, men de första tre Pirates of the Caribbean-filmerna kommer alltid hålla en speciell plats i mitt hjärta, av den enkla anledningen att jag antagligen inte hade varit den filmfanatiker jag är idag om det inte vore för Jack Sparrow och alla hans äventyr. Den här bloggen hade antagligen inte heller existerat utan dessa filmer. Jag har alltså mycket att tacka till denna filmserie. Här kan du läsa en lista där jag rankar de topp tio bästa skådespelarprestationerna från Johnny Depp. 


PLATS NUMMER 19

Bleka Dödens Minut, eller The Princess Bride som den heter på originalspråk, är en film man antingen älskar eller hatar. Du kan nog gissa var jag står på den skalan. Visst är den klyschig, lite smålöjlig och stereotypisk - men det är ju det som är hela grejen! Det är därför vi älskar den. Bleka Dödens Minut är den ultimata sagan, och gillar man inte det så gillar man inte sagor. Här kan du läsa mitt inlägg där jag svarar på 11 frågor om Bleka Dödens Minut


PLATS NUMMER 18

På plats nummer arton hittar vi Corpse Bride, en av Tim Burtons bästa filmer. Detta är en väldigt unik film som gör allt den vill säga så himla bra. Den blandar liv med död, dysterhet med glädje, svartvitt med färgglatt. Och allt blir en fantastisk blandning! Här kan du läsa en lista där jag rankar mina topp fem Tim Burton filmer. 


PLATS NUMMER 17

Plats nummer sjutton, Robin Hood: Prince of Thieves. En film jag sett... ja, många gånger. Och med god anledning! Så härligt underhållande, äventyrlig och med ett fantastiskt soundtrack. Och Alan Rickman i rollen av Sheriff of Nottingham? Love it. Hela denna filmen skriker barndomsminnen för mig, och därför kan jag inte se den utan att sitta med ett stort leende på läpparna varenda gång. Här kan du läsa ett inlägg jag skrev som hyllning till Alan Rickman, där jag bland annat pratar om hans roll som Nottingham i Robin Hood: Prince of Thieves


PLATS NUMMER 16

Marvelfilmerna kommer alltid hålla en speciell plats i mitt hjärta, och efter noga uttänkande har jag kommit fram till att Captain America: Civil War är min nummer ett av dessa filmer, och därför är det även den som platsar på min topp trettio lista av alla filmer jag någonsin sett. Civil War har allt som en Avengers film ska ha, och egentligen är det inte ens en Avengers film! Då lyckas den allt bra, kan du tro.  Här kan du läsa mina tankar om samtliga tre Captain America filmer. Här kan du även läsa min lista av favoritvänskaper från Marvel Cinematic Universe. 


PLATS NUMMER 15

The Rocky Horror Picture Show med sin fantastiska musik, sin fantastiska Frank N Furter och sin fantastiska scenografi, för att inte tala om det fantastiskt skruvade manuset. The Rocky Horror Picture Show har klättrat upp till att bli en av mina absoluta favoritfilmer och jag älskar den mer och mer för varje gång jag ser den, såväl som för varje gång jag lyssnar på soundtracket (vilket är oftare än jag vågar erkänna). Här kan du läsa min recension. 


PLATS NUMMER 14

Den fina Paper Moon, en film om en bedragare och flickan han tar under sin vinge med vetskapen att hon kanske skulle kunna vara hans dotter. Jag älskar Paper Moon, tycker det är en så otroligt mysig film som dessutom är väldigt rolig. Älskar handlingen, och älskar Tatum O'Neal som än idag måste vara en av världens bästa barnskådespelare! Här kan du läsa min recension av Paper Moon



PLATS NUMMER 13

Den bästa musikalen som någonsin gjorts! Chicago är en makalös film som alla borde se. Den är engagerande, fascinerande. Musiken är fantastisk, handlingen är riktigt rolig och Catherine Zeta-Jones tillsammans med Renee Zellweger är ungefär allt vi någonsin skulle kunna önska oss från en musikal om två rivaliserande mörderskor på 30-talet. 



PLATS NUMMER 12

Hugo är den där filmen som jag visste skulle vara perfekt för mig bara av att titta på affischen. För det första: detta är en film om film. Vilken filmfanatiker skulle inte älska det? För det andra: den utspelar sig i Paris på trettiotalet. För det tredje... allt! Asa Butterfield som en föräldralös pojke som bor på en tågstation. Jude Law som hans avlidne pappa. Ben Kingsley som försäljare i en leksaksbutik. Martin Scorcese i regissörsstolen! En skrivande robot! En sockersöt Chloe Grace Moretz! Ett fantastiskt soundtrack! Åh, jag blir helt varm i hjärtat av att tänka på denna film. Det är anledning nog till att platsa den på tolfte plats i min lista. 



PLATS NUMMER 11

The Dressmaker överraskade mig något otroligt när jag såg den för snart två år sedan. Jag har ännu faktiskt bara sett denna film en gång, men genast när jag sett klart den kunde jag konstatera att detta var en ny favoritfilm. Kate Winslet är makalös i allt hon gör, det är ingen tvekan om saken. The Dressmaker är en udda berättelse vars mörka komedi gör filmens två timmar till ren underhållning. Läs min recension här



PLATS NUMMER 10

Att titta på Sagan om Ringen är som att dyka in i en helt annan värld, och det finns inget annat som kan jämföras med hur bra det känns att befinna sig i denna magiska värld. Varför titta på verklighetstrogna filmer när man kan befinna sig någon helt annanstans? Här kan du läsa mina tankar om Konungens Återkomst, här kan du läsa mitt "Tolkien Tag"-inlägg, och här kan du läsa samtliga inlägg jag skrivit om Sagan om Ringen-världen. 


PLATS NUMMER 9

Okej, Sagan om Ringen förtjänar all praise den kan få, men visst finns det även en charm med verklighetstrogna filmer. Gifted är en av mina nyaste favoritfilmer - jag såg den för första gången för ungefär ett år sedan, och jag förälskade mig totalt. Denna filmen har allt jag önskar i en dramafilm, och åh vad mysig den är. Vill du veta mer detaljrikt varför Gifted hamnar på nionde plats av mina absoluta favoritfilmer så kan du läsa hela min recension här



PLATS NUMMER 8

Transamerica, älskade Transamerica. En roadtrip film som handlar om en transkvinna som återknyter bandet med den tonårsson hon aldrig träffat förut? Givetvis blir detta en film för mig. Det finns ungefär hundra anledningar till att älska Transamerica, men den största och bästa är tack vare det faktum att denna film gör mig så förbaskat varm i hjärtat. Läs min recension om filmen här



PLATS NUMMER 7

Plats nummer sju, The Fall. En film inte jättemånga verkar ha sett, men som jag personligen föll för direkt. Älskar hur hela filmen är berättad - genom två helt olika perspektiv. The Fall är en känslosam film som tar upp ämnet depression på ett otroligt snyggt sätt. Istället för att lista samtliga anledningar till varför detta är en av mina största favoriter, så kan du läsa detta inlägget som förklarar allt.  



PLATS NUMMER 6

Plats nummer sex, The Goonies (svensk titel Dödskallegänget). En film jag växt upp med, älskat och sett om otroligt många gånger. Detta är filmen jag kommer se till att mina barn också får växa upp med, om jag någonsin får barn. Det är filmen jag önskar att alla barn fick chansen att växa upp med. Detta inlägg förklarar varför.



PLATS NUMMER 5

The Way Way Back, en förhållandevis enkel film som lyckas bli så jäkla bra. Men anledningen till varför jag sätter den på plats nummer fem i min topplista av favoritfilmer, är inte bara för att den är bra. The Way Way Back betyder så mycket mer för mig än bara underhållning. Som tonåring kände jag så otroligt mycket igen mig i huvudkaraktären - jag var också den där introverta personen som trivdes bäst i mitt eget sällskap. Och jag har också varit på de där familjesemestrarna där jag inte alls passade in. Första gången jag såg The Way Way Back, var det som att kliva in i en film om mitt eget liv. Men istället för att få mig att må dåligt över den jag var, fick denna film mig att må så otroligt jäkla bra över den jag var. Och därför kommer jag alltid se The Way Way Back som en av de absolut bästa filmerna för mig. Här kan du läsa mer om denna härliga dramakomedi. 



PLATS NUMMER 4

Det är någonting med Edward Scissorhands som bara blir så rätt för mig. Kanske beror det på hur annorlunda den är? Kanske beror det på hur vacker och hemskt den lyckas bli på samma gång? Kanske är det hur bra det starka budskapet framförs? Kanske är det allt detta kombinerat som gör den så förbaskat bra? Jag kan ärligt talat inte säga exakt vad det beror på, men någonting är det som gör att jag inte kan låta bli att le så fort någon börjar prata om Edward Scissorhands. Jag bara älskar denna filmen. Detta inlägg kanske bättre kan förklara varför. 



PLATS NUMMER 3

Plats nummer tre, Pleasantville. Det finns nog ingen film som lyckas blanda komedi med allvar så bra som Pleasantville. Denna enkla underhållning till film förvandlas snabbt till en läxa om historiens allra största misstag. Människans allra största misstag. Och fy fan vad bra det blir. Läs detta inlägg så förstår du precis vad jag menar. 



PLATS NUMMER 2

Big Fish, filmen som under så många år legat i toppen för mig. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser den - jag blir ändå alltid lika känslosam under filmens allra sista scen. Big Fish är ytterligare ett perfekt exempel av hur bra det kan bli när man blandar fantasi och humor med en stark grundberättelse full av oförglömliga repliker. Det var Big Fish som fick mig att söka mig till filmutbildningen, och utan Big Fish hade jag inte varit där jag är idag. För att läsa mer om hur Big Fish påverkat mig och mitt liv, klicka här



PLATS NUMMER 1

Stand By Me. Vackra, fina underbara Stand By Me. Varför är Stand By Me min absoluta favoritfilm av alla filmer jag någonsin sett? Här listar jag sjutton anledningar till varför. Varför är denna film så speciell just för mig? Det svarar jag på här. Vad är det som gör Stand By Me så förbaskat bra? Läs detta inlägg så behöver du aldrig undra mer. Kort sagt: Stand By Me är allt jag söker i den perfekta filmen. Den får mig att skratta, den får mig att gråta, och framförallt - den får mig att minnas tillbaka till mina egna barndomsäventyr.