söndag 30 juni 2019

Peaky Blinders fjärde säsong briljerar

Peaky Blinders är en serie jag föll pladask för när första säsongen nyligen hade släppts för ett antal år sedan. Serien var så fantastisk att det inte gick att slita sig, och exakt samma känsla hade jag när jag senare kollade igenom både andra och tredje säsongen. Nu har jag äntligen även fått sett seriens fjärde säsong, och jag vet inte hur dessa serieskapare lyckas, men makalöst nog är Peaky Blinders ännu idag lika fascinerande som den var i säsong ett. Detta är en spoilerfri recension.

För dig som inte hört talas om Peaky Blinders, kan jag berätta att den utspelar sig i Birmingham på 1920-talet. Serien följer den kriminella vardagen för familjen Shelby, med Thomas Shelby i huvudrollen som ledare för gänget Peaky Blinders. I huvudrollen ser vi Cillian Murphy, och andra intressanta tillskott i serien är bl.a. Helen McCrory och Tom Hardy. I en ny spännande roll för fjärde säsongen får vi dessutom se Oscarsvinnaren Adrien Brody.

Trots att jag älskar första säsongen av Peaky Blinders så skulle jag ändå vilja hävda att serien bara blir bättre och bättre för varje säsong. Kanske beror det på att vi lär känna karaktärerna bättre och bättre, och även de sidokaraktärer som vi kanske inte brydde oss så mycket om från början. Samtidigt briljerar serien på alla sätt som tidigare. Cinematografin är magisk. Helt j*vla magisk. Ursäkta ordspråket, men jag behövde trycka lite extra på den detaljen. Musiken är perfekt. Jag tycker visserligen att det är tråkigt att vi inte fick ett intro på samma sätt som under tidigare säsonger, men vad vi fick i utbyte var ungefär hundra olika versioner av Red Right Hand och massvis med annan perfekt tillagd musik. Scenografin, miljöerna, kläderna och allt annat runtomkring... perfekt. Helt makalöst bra. Dessa tre delar av serien är vad som skapar hela känslan av Peaky Blinders. Det är som att kliva rakt in i tjugotalets Birmingham. Det är som att vara precis där Tommy Shelby är. Och det är verkligen magiskt. 

På samma sätt som tidigare lyckas manuset överraska jämt och ständigt, och trots att serien blandar våld med långa dialoger så finns det verkligen ingen lugn stund framför tv:n. De långa dialogerna är minst lika intensiva som våldet och får en att glömma bort hela sin egen verklighet. Eftersom säsongen började med en splittring inom familjen, var det under hela säsongen svårt att veta var vi hade alla karaktärer och deras lojaliteter. Hur mycket kan de egentligen lita på varandra? Hur mycket kan vi lita på dem? Säsongen har kort sagt bjudit på massvis av osäkerhet, spänning och lojalitetstvister. Och personligen har jag njutit av varenda sekund.

En av alla saker som Peaky Blinders som serie alltid gjort så förbaskat bra, är antagonisterna. Vi har Tommy Shelby som på sätt och vis ibland kan vara antagonisten i sin egen serie. Sedan har vi de antagonister som blir Tommy's fiender och därav även tittarens fiende. Fjärde säsongens stora antagonist har varit Luca Changretta från New York maffian, spelad av ingen mindre än Adrien Brody. Changretta blev en fantastisk skurk, en sådan som vi älskar att hata samtidigt som vi förstår vad kriget handlar om. Hela dispyten är en vendetta som går fram och tillbaka när de båda gängen tar död på varandras nära och kära tills ingen finns kvar. Changretta har säkerligen sin egen historia att berätta, så varför hejar vi då på Shelby? Jo, vi hejar på Tommy Shelby eftersom det är Tommy Shelby's serie. Och för att skådespelarna är så makalöst bra på det de gör att den ena får oss att hata honom medan den andra får oss att älska honom. Trots att de båda karaktärerna egentligen förtjänar samma öde. 

Vad kan jag säga mer än wow? Om du inte sett Peaky Blinders ännu - vad väntar du på? Jag lovar dig, om du är det minsta lik mig så kommer du älska det. Samtliga fyra säsonger finns tillgängliga på både Netflix och C-More

★★★★★


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar