onsdag 19 juni 2019

Glow ● Säsong 2

Det tog mig ett bra tag att se alla avsnitt av andra säsongen av Glow. Jag vet inte riktigt varför faktiskt, för jag älskar verkligen denna serie. Kanske kan det bero på att jag finner vissa avsnitt otroligt kraftfulla medan andra innehåller mindre känslor och på så vis inte blir lika intressanta att se. 

För dig som inte vet vad Glow är, så kan jag berätta att detta är en dramakomedi bestående av hittills två säsonger, med en tredje på ingång. Serien följer vardagslivet för ett gäng kvinnor som uppträder i en wrestlingshow på åttiotalet, och efter den makalösa första säsongen ville vi bara ha mer. 

I andra säsongen av Glow har vi verkligen börjat lära känna alla de unika karaktärerna, och på sätt och vis skulle man väl även kunna säga att karaktärerna också har lärt känna sig själva. I första säsongen var de alla lite vilsna men nu känns det verkligen som att de börjar hitta sig själva. Det känns nästan lite dumt att erkänna detta när Glow är en väldigt feministisk serie, men min favorit under andra säsongen har utan tvekan varit Sam, regissören av Glow. Sam började som en relativt sexistisk, dryg och självisk person, men har verkligen växt otroligt mycket under säsongen. Delvis tack vare hans starka vänskapsrelation till Ruth, men framförallt skulle jag nog säga att det beror på den nyfunna relationen till dottern Justine. Numera upplever jag Sam som en mycket mer öppen, ärlig och faktiskt till och med kärleksfull person än han varit tidigare. Och det har varit fantastiskt att få se.

Egentligen hade jag kunnat skriva ett stycke om varje karaktär i serien, men det tänker jag inte göra. Istället tänker jag framhäva hur fantastiskt det varit att få se hela tjejgänget verkligen växa ihop som en familj. Ett av mina favoritavsnitt under säsongen, är säsongens sjunde avsnitt, då vi verkligen får se hur mycket de bryr sig om varandra när varenda en av dem gör allt för att stötta Ruth när hon behöver det som mest. 

Något som Glow gjorde fantastiskt bra i säsong ett, och faktiskt gjort minst lika bra i säsong två, det är musiken. Den fantastiska, fantastiska musiken. Vissa scener lyckas de göra så otroligt kraftfulla, och musiken är en stor del av detta. Vad som också är en stor del av det, är hur ärliga karaktärerna faktiskt är. Realistiska. De är människor, hela bunten. Vilket innebär att de är långt ifrån felfria, och det är otroligt uppfriskande att få se. 

Säsong två var en riktigt bra säsong av Glow och jag har faktiskt ingen bra ursäkt till varför det tagit mig så lång tid att se hela säsongen - för den är verkligen bra. Kan varmt rekommenderas!
★★★


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar