söndag 24 februari 2019

Inför oscarsgalan 2019

Nu är det dags igen. Inatt, söndag den 24 februari sänds oscarsgalan 2019 och för de svenskar som vill (och har möjlighet till att) sitta uppe hela natten för att följa galans live-sändning, så är det Aftonbladet Plus som gäller.

Detta inlägg skrivs i samarbete med mina fellow bloggkamrater FrökenTV, FictionalEm, KarinsUniversum och Seriereflektioner. Kolla in dessa bloggar för att även få läsa deras tankar och förhoppningar inför årets Oscarsgala!

Tyvärr är det många nominerade filmer som jag ännu inte sett i år. Så istället för att skriva om filmer jag inte sett, så tänker jag skriva om de nominerade filmer jag faktiskt har sett - och om jag tycker att de borde vinna sin kategori eller inte.


Först och främst har vi en av de mest populära filmerna som blivit nominerad i så många som fem kategorier, nämligen musikfilmen Bohemian Rhapsody. Denna film tyckte jag väldigt mycket om, och har inga problem med att se varför den blivit nominerad. Trots att den har många värdiga motståndare så tror jag absolut att den har chans att vinna bästa film. Även Rami Malek är någon jag starkt hoppas på i kategorin för bästa manliga skådespelare i en huvudroll. Det skulle inte förvåna mig om den vann någon av ljud-kategorierna heller. 


Ytterligare en film som är nominerad i kategorin bästa film, är Black Panther - den första superhjälte-filmen som någonsin blivit nominerad till bästa film. Jag har ytterst svårt att tro att den skulle vinna. Visst är det en bra film, men långt ifrån lika bra som många av resterande bidrag. Förövrigt har den ytterligare sex nomineringar till i andra kategorier, så någon kategori lär den säkerligen vinna. 


BlacKkKlansman blev en av mina favoriter från förra året. Men även om jag älskar filmen så finns det nog andra som jag tycker är mer värdiga att vinna - åtminstone i bästa film-kategorin. Men jag hade såklart gärna sett att den vinner minst en Oscar, kan bara inte riktigt bestämma mig för vilken kategori jag tycker den förtjänar mest. Möjligtvis screenplay eller directing. 


A Star Is Born såg jag slutligen för några veckor sedan, och precis som jag hade hört så var det en riktigt bra film. Denna djupa dramafilm med musiktema, har blivit nominerad inom åtta kategorier - åter igen bl.a. inom bästa film. Denna, näst bredvid Bohemian, hade nog varit mitt första val till att vinna galans största kategori. Förövrigt lär den antagligen vinna bästa original song för "Shallow" också. Måste även säga att jag var otroligt imponerad över skådespelarinsatserna i filmen. Både Lady Gaga och Bradley Cooper var enastående, men framförallt hade jag gärna sett att Cooper vann en Oscar (även om Malek från Bohemian är en storfavorit han också). Sam Elliot likaså. Cinematografin får gärna också vinna. Ja, kort sagt hoppas jag på flera vinster för A Star Is Born


Den enda filmen jag sett inom kategorin bästa animerade film, är Incredibles 2. Och den tror jag inte kommer vinna. Skulle gissa på Spider-Verse som jag inte ens sett än. Jag tyckte om uppföljaren till Superhjältarna (2004) men jag tror faktiskt inte att den kommer vinna. Riktigt bra var den inte. Men det beror ju helt på kvalitet på resterande oscarsbidrag. Isle of Dogs kan möjligtvis vara en värdig vinnare. Men den har jag inte heller sett ännu.


First Man blev nominerad i fyra kategorier. Hade hoppats på att Claire Foy skulle nomineras till bästa kvinnliga biroll, men tyvärr blev det inte så. Tror absolut på att denna film kommer ta hem minst ett pris. Det var ett bra tag sedan jag såg filmen, men jag minns att musiken var väldigt mäktig. Även Visual Effects är nog en kategori som First Man har en stor chans att vinna. 


A Quiet Place är nominerad i kategorin Sound Editing, och visst förstår jag varför. Men den har många värdiga motståndare så det är svårt att säga om den kommer vinna eller inte. 


Avengers: Infinity War är absolut en av mina största favoriter från förra året. Men kommer den vinna? 


Ready Player One är precis som Infinity War nominerad inom kategorin bästa specialeffekter. Det var länge sedan jag såg filmen, men tror den kan ha en chans. 


Mary Queen of Scots är nominerad till bästa make-up. Här tävlar den bara med två andra filmer, men helt ärligt så tror jag att båda har en bättre chans att vinna än Mary. Vice har jag inte sett, men jag har sett Christian Bale i sin karaktär. Även vår svenska Gräns verkar se ganska fantastisk ut när det kommer till make-up. Hur som helst så tror jag inte att Mary Queen of Scots kommer vinna. Även bästa kostym-kategorin tvivlar jag på att den tar hem. Men med det sagt är både make-up och kostymer fantastiska i filmen - problemet är bara att jag tror att motståndarna är ännu bättre

Ja, detta var då alla filmer jag sett som blivit nominerade. Resterande kan jag inte säga så mycket om, men vi får väl se hur allt slutar. 

torsdag 21 februari 2019

Serier baserade på serier

Just nu verkar det vara otroligt populärt att göra tv-serier utav berättelser som från början kommer från serietidningsvärlden. Egentligen har det varit ganska populärt de senaste fem åren - exempelvis har vi fått många serier inom Marvel-världen allteftersom även filmuniversumet ökar för varje år. Vi har Netflix som producerat serier så som Daredevil, Jessica Jones, Iron Fist, Luke Cage, The Punisher, Agent Carter och The Defenders. Vi har även Marvel-serier som i Sverige visas på HBO, bland annat Cloak and Dagger, Agents of Shield, Inhumans och The Runaways. Sen så har vi DC-serier så som Arrow, The Flash, Legends of Tomorrow, Supergirl och Gotham. Först kanske trenden handlade mer om superhjältar än om serietidningarna i sig, men de senaste två åren har vi fått en massa nytt som inte nödvändigtvis har med superhjältar att göra. Exempelvis så har vi populära Riverdale som går på Netflix med sin tredje säsong ute, samt The Chilling Adventures of Sabrina vars andra säsong har premiär i april. Vi har även tv-serier som Preacher och Legion, Lucifer, Wynonna Earp och The End of the F--- World som alla baseras på serier antingen i tidningsform eller i form av en serieroman. 

Jag har sammanställt en lista på sex tv-serier som alla baseras på tecknade serier, och som jag vill tipsa dig om att få upp ögonen för just nu. Alla titlar är relativt nya eller påväg att släppas, så håll utkik efter dessa godingar!



Först och främst vill jag tipsa om The Umbrella Academy som nyligen släpptes på Netflix. Ja, även detta är en form av superhjälteserie på papper - men helt ärligt skulle jag personligen inte beskriva den så. Visst handlar serien om ett gäng personer som alla besitter olika övernaturliga förmågor, och visst kretsar första säsongen kring att hindra apokalypsen. Men än så länge är karaktärerna långt ifrån hjältar - och det är seriens starkaste egenskap. The Umbrella Academy är en annorlunda tolkning av superhjältegenren, och visst älskar vi det? Serien baseras på serietidningssamlingen med samma namn skriven av My Chemical Romance-sångaren Gerard Way. 


Näst har vi Happy! som även den visas på Netflix. Baserad på serien skriven av Grant Morrison är Happy! en mörk komedi som följer en alkoholiserad före detta polis som efter en plötslig hjärtattack börjar se en magisk lila enhörning som försöker övertala honom att rädda en liten flicka som kidnappats av tomten. Låter detta konstigt? Bra, för det är det! Konstigt på ett helt fantastiskt sätt. 


Deadly Class är nästa serie på listan, och en sån serie detta är. Avsnitten släpps på Viaplay varje torsdag och för tillfället finns fyra avsnitt tillgängliga. Deadly Class är från början skriven av Remender och Wesley Craig, och följer eleverna på en skola för blivande yrkesmördare. Även denna berättelse har en väldigt speciell handling, och definitivt en som fångat mitt intresse då jag får erkänna att jag längtar efter den där torsdagskvällen varje vecka. Något som gör att Deadly Class verkligen sticker ut ur mängden bland serier baserade på comics, det är att vi får många flashbacks i form av animationer som påminner väldigt mycket om just serietidningen. Detta utgör en riktigt snygg detalj som jag tror är varmt uppskattad av fler än bara mig.


Titans är ytterligare en sån där klassisk superhjälteserie. Varför har vi inte tröttnat på detta än? Det är ganska otroligt men än så länge är jag allt för de där superhjältarna - så länge det inte går över gränsen till för löjligt. TV-serien baseras på Teen Titans, ytterligare en sån där härlig seriekollektion av DC-gänget. Serien följer en vuxen Dick Grayson (Batman's före detta Robin) som slår sig ihop med Starfire, Raven och Beast Boy. Även om vi har många välkända namn kvar att träffa på om serien får fortsätta, så gick säsong ett igenom flera av de populäraste karaktärerna - bland annat Hawk, Dove och Wonder Girl. Spännande serie som jag varmt kan rekommendera till den som ännu inte tröttnat på superhjältar. Se Titans på Netflix. 


Doom Patrol introducerades vi till i ett avsnitt av Titans, och personligen föll jag pladask för detta underbara gäng. Att Matt Bomer spelar en av huvudrollerna är ju inte helt fel heller (kramar från ett hängivet White Collar-fan). Får hoppas på lite flashbacks så vi får se hans fina ansikte också, förstås. Hur som helst. Doom Patrol tror jag kommer bli riktigt bra och jag har höga förväntningar! I USA har serien redan släppts, men jag håller tummarna för att svenska Netflix plockar upp serien inom kort. Med tanke på att kanalen visar Titans så skulle det inte vara helt omöjligt om även Doom Patrol landar på Netflix under 2019. 


Sist men inte minst så har vi ytterligare en kommande serie som jag har höga förväntningar inför - trots att jag faktiskt aldrig sett storfilmen med samma namn. Watchmen är serien jag pratar om, och än så länge verkar det tyvärr inte finnas något datum för premiär, men däremot vet jag att det blir någon gång under året. Givetvis planerar jag att titta på filmen innan dess, men trots att jag inte vet så mycket om Watchmen så känner jag mig väldigt nyfiken! 

Detta var min fullständiga lista. Jag hoppas jag kunnat ge er några bra tips, och om inte annat så var det åtminstone roligt för mig att få skriva av mig lite. 

tisdag 19 februari 2019

Anne of Green Gables (1985)

För ett tag sedan köpte jag hem dvd-boxen med samtliga tre Anne på Grönkulla-filmerna. Eller kanske rättare sagt, mini-serierna. Första delen är i sin tur uppdelad i två delar, vilket utgör denna mini-serie.

Anne på Grönkulla följer Anne Shirley, den trettonåriga föräldralösa flickan som adopteras av syskonen Matthew och Marilla Cuthbert under ett sent 1800-tal. I den lilla staden Avonlea växer hon upp med en bättre framtid i sikte. 

Efter att ha sett två säsonger av Netflix's nya version av L.M. Montgomery's välkända berättelser om Anne, har jag blivit väldigt nyfiken på denna välkända filmatisering från mitten av åttiotalet. I huvudrollen som Anne Shirley, ser vi skådespelerskan Megan Follows - som jag personligen endast tidigare sett i CW-serien Reign där hon i vuxen ålder spelat drottning Catherine de' Medici. 

Jag har hört så otroligt mycket gott om denna serie - men det kommer främst från personer som växt upp med denna version av Anne på Grönkulla. En risk som alltid finns när man ska se en äldre serie, är att den inte håller måttet såhär trettio år senare. Av min erfarenhet har filmer större chans att hålla i längden än vad tv-serier har - fråga mig inte varför. Hur som helst så måste jag säga att jag gillar serien starkt. Som en person som aldrig tidigare sett någonting av denna filmatisering av Anne på Grönkulla, så kan jag ärligt säga att den håller trettio år senare. Men med det sagt får jag även säga att om jag måste jämföra den med Netflix-serien, så vinner Netflix alla gånger. Varför? Jo, främst på grund av att jag inte upplever att vi får lära känna karaktärerna på samma sätt som i den nya serien. Anne får vi känna väldigt väl, men alla runtomkring? Jag upplever att väldigt mycket kretsar kring just Anne, och det är alltid henne vi får följa. Om vi ska ta Gilbert som exempel. Visst är han lika charmig och lätt att gilla som i nya Anne With an E, men egentligen har vi aldrig sett till honom utan att Anne varit i närheten. Eftersom den nya versionen låtit oss lära känna Gilbert på hemmaplan likaväl som i Anne's sällskap, så känner jag absolut att nya Gilbert vinner en ärlig jämförelse. 

Precis som väntat bjuder Anne of Green Gables på otroligt vackra vyer i 1800-talets Avonlea. Megan Follows gör sin roll som Anne Shirley helt fantastiskt, och åter igen är det omöjligt att inte falla pladask för charmen som kommer med den livliga karaktären. När det kommer till berättelsen och händelserna i sig, så följer manuset ungefär samma mall som säsong ett, samt delar av säsong två, av Anne With an E. Eller rättare sagt så följer Anne With an E samma mall som Anne of Green Gables. Vilken i sin tur inte är särskilt olik den första boken. Men att jag redan sett en version av Anne, är inget jag stör mig på. Även om det på vissa sätt är som att se om serien på nytt, så tycker jag ändå att det är roligt att se en annan tolkning av berättelsen. 

Anne of Green Gables är precis som väntat, en otroligt varm och charmig berättelse som är svår att slita sig från. Jag är glad att jag bestämt mig för att ta mig igenom dessa tre mini-serier och ser med glädje fram emot nästa del som kommer fokusera mer på Anne som ung vuxen. Är du ny till berättelsen om Anne så vill jag dock helst tipsa dig om att se Anne With an E på Netflix. Den är nyare och mer djupgående, vilket i detta fall gör att den även är ett bättre val. Men har du redan sett Netflix-serien och inte kan få nog av Green Gables - ja, då tycker jag att Anne of Green Gables är ett jättebra tidsfördriv!

★★★

söndag 17 februari 2019

About a Boy ● Säsong 2

About a Boy baseras på filmen med samma namn från 2002, som i sin tur baseras på en bok skriven av Nick Hornby. Andra säsongen är seriens sista säsong, och fortsätter följa Will och Fiona medan de försöker guida elvaårige Marcus i livet. 

Jag tyckte väldigt mycket om säsong ett av denna serie, främst tack vare charmen kring den unika relationen mellan karaktärerna. Under förra säsongen var relationen relativt färsk, men under säsong två tycker jag verkligen att gemenskapen har fördjupats. De känner nu varandra ganska bra, och trots att Will och Fiona ständigt bråkar, så är de också ständigt där för varandra och umgås i vått och torrt. 

På samma sätt kan vi se att Will och Marcus är fortsatt bästa vänner, och att de gör i princip allt ihop. Med det sagt tycker jag att det är jätteroligt att vi även får se väldigt mycket av resterande karaktärer - främst Will's "vuxne" bästa vän Andy samt hans fru. Andy är minst sagt ett underhållande tillskott i serien, och även om jag gillade honom i säsong ett så har jag nog faktiskt uppskattat honom ännu mer i säsong två. 

Trots att jag upplever serien som väldigt fängslande, så är den i grund och botten en ganska klassisk komediserie, med allt vad det innebär. Den fortsätter vara förutsägbar, klyschig och har dessutom vid flera tillfällen känts väldigt upprepande. Exempelvis hade vi ett avsnitt denna säsongen, samt ett avsnitt förra säsongen som båda handlade om ett missförstånd som utspelade sig på nästan exakt samma sätt. 

Jag har verkligen uppskattat att andra säsongen bestod av så mycket som 20 avsnitt (till skillnad från första säsongen, som bara bestod av 13 avsnitt). Eftersom avsnitten bara är 22 minuter långa, så tycker jag annars att säsongerna tar slut lite väl fort. 

Andra säsongen blev dessvärre sista säsongen för About a Boy, vilket jag tycker är jätte synd då serien säkerligen hade kunnat leverera några bra säsonger till. När det kommer till seriens avslut så tror jag absolut att tanken var att det skulle komma en fortsättning. Men vad som kan uppfattas som en cliffhanger, kan även uppfattas som ett fint avslut på serien och därför tycker jag ändå att det funkar. 

I det stora hela är About a Boy en serie som är riktigt charmig, men som lätt faller under samma mall som många andra komediserier när det kommer till avsnittens uppbyggnad. Det som gör serien unik, är istället karaktärerna samt relationerna dessa har till varandra. Tack vare detta blir serien ändå en riktigt underhållande sådan, innehållande många avsnitt som jag garanterat kommer se om i framtiden. 
★★★

måndag 11 februari 2019

American Animals (2018)

En film jag sett fram emot att äntligen få se, är American Animals. Det finns två anledningar till varför detta är en film jag bestämt inte ville missa. Den ena heter Evan Peters och den andra kan vi kalla för min kärlek till heist-filmer. 

American Animals är en kriminaldrama film som baseras på den sanna historien om fyra unga killar som gav sig på att utföra en av de djärvaste konstkupperna i USA:s historia. Allt för att de upplever sina liv som trista och meningslösa. 

Jag måste säga att American Animals lyckades med att bli en underhållande film av många anledningar. Först och främst skulle jag vilja kalla den ganska unik då deras sätt att berätta denna sanna historien, även involverar de verkliga personernas berättande. På så sätt blir filmen något av en blandning mellan fiktion och dokumentär. Filmskaparna lyckades väldigt bra med att visa hur olika en och samma händelse kan framställas beroende på vem som berättar. På samma sätt som en händelse kan berättas olika beroende på hur lång period som gått mellan händelsen och berättandet. 

När det kommer till skådespelarna är jag imponerad. Jag har alltid vetat att Evan Peters har talang för skådespel, så att han skulle göra sin roll fantastiskt var inget som förvånade mig. Men jag blev väldigt positivt överraskad av resterande skådespelare, framförallt Blake Jenner som jag känner till men egentligen aldrig sett så mycket av tidigare.  


Trots att jag gillar hur spännande och realistiskt tung filmen blev, så saknar jag lite av den humor jag hade förväntat mig. Givetvis kan jag bara ha missuppfattat filmens anda när först jag hörde talas om den, men jag måste ändå säga att det är något som saknas - främst under första halvan av filmen. Helt ärligt så fick filmen inte min fulla koncentration förrän efter att halva filmen passerat, och det var inte förrän mot slutet som jag bytte ut mitt tidigt planerade tre-stjärnors omdöme till fyra stjärnor. Jag tror verkligen att filmen hade fått den där lilla extra dragningskraften om den hade bjudit på mer humor, samt mer av en gemenskap och större samspel mellan karaktärerna. När det kommer till det sistnämnda förstår jag dock att man vill framställa relationen mellan killarna med äkthet.

Jag skulle absolut säga att andra halvan av filmen blev den del jag njöt mest av, även om jag uppskattar allt som bygger upp till själva rånet. Nerverna var verkligen överallt och jag visste inte riktigt om jag skulle tycka synd om karaktärerna eller om det var bättre att tänka att de får skylla sig själva. Detta är verkligen en överväldigande film som bjuder in tittaren till en stressande men väldigt intressant resa. 
★★★


fredag 8 februari 2019

Titans ● Säsong 1

Titans släpptes på Netflix för ett tag sedan, och jag har sedan dess blivit väldigt nyfiken på serien. Helgen blev ett perfekt tillfälle till att kolla igenom dessa elva avsnitt, och jag blev positivt överraskad. 

Titans är en DC-serie som följer den välkända karaktären Dick Grayson, några år efter att han gett upp sitt partnerskap med Batman. Han arbetar nu som detektiv i Detroits poliskår och försöker även att lämna Robin bakom sig. När han träffar på en ung flicka med mörka krafter, tar han sig an att skydda henne från den kultliknande organisation som försöker tillfångata henne. Det dröjer inte länge innan vi även får träffa på de karaktärer som snart kommer bli kända som Starfire och Beast Boy.

Jag hade viss tvivel kring Titans innan jag såg den - främst på grund av att jag fortfarande blir så osäker på berättelser om superhjältar, trots att jag sett så många som jag faktiskt gillar. Det finns så stora chanser för att den här typen av berättelser blir oerhört löjliga och fåniga. Men det verkar som att många film- och serie-skapare verkligen har hittat rätt sätt att producera dessa berättelser 'live-action-style', för precis som många andra filmer och serier inom genren, lyckas Titans bli en spännande och välgjord superhjältesaga som aldrig riktigt känns fånig. 


Innan jag går djupare in på varför jag gillar serien, så tänker jag först nämna några anledningar till varför helhetsintrycket aldrig riktigt går från bra till fantastiskt. Det finns delar som jag älskar med Titans, men det finns också några specifika detaljer som jag hellre hade sett gjorts annorlunda av serieskaparna. Först och främst kan vi klaga ganska stort på både effekter och rekvisita. CGI:n är riktigt dåligt gjord, främst när vi tittar på scenerna med Beast Boy i hans andra skepnad. Men, detta kan jag såklart förlåta eftersom jag gissar på att det handlar om ett budgetbekymmer. Kostymerna däremot. Visst kan jag tycka att många kostymer är riktigt häftiga och unika på ett roligt och uppfriskande sätt. Men ibland är det otroligt tydligt att vissa karaktärer exempelvis bär peruk. De får gärna bära peruk, för all del. Men när det syns så otroligt tydligt som det kunde göra i vissa scener - då tappar jag totalt fokuset på vad som händer och kan inte koncentrera mig på något annat än det faktum att peruken sitter snett. 

Något jag känner mig kluven till om det är något positivt eller negativt, är tempot i serien. Händelserna under säsongen har gått väldigt fort fram. Detta gör att det blir otroligt spännande, och vi får dessutom lära känna karaktärerna väldigt bra på kort tid. Men samtidigt oroar jag mig över att för mycket redan har hänt i säsong ett, att det blir svårt att få till fler säsonger som håller måttet. Jag vill inte behöva känna att jag tröttnar i mitten av säsong två bara för att de har slut på idéer eftersom de redan bläddrat igenom alla bra idéer alldeles för fort. 

När det kommer till slutet är jag tyvärr väldigt besviken. Det var ett bra avsnitt, och som ett mittenavsnitt? Gärna! Men som säsongsfinal? Nej tack. Hela avsnittet handlade om en specifik karaktär, där mestadels av det som hände inte ens kändes relevant till huvudhandlingen. Därför blev jag enormt besviken på säsongsavslutet då jag inte alls känner mig färdig med säsongen. 

Nog med negativa tankar! Nu kör vi på det positiva istället. Först och främst så måste jag säga att jag älskar alla karaktärer. Starfire eller Kori Anders som hon även kallas, blev den självklara favoriten under säsongen. Men samtliga av huvudkaraktärerna blev genast karaktärer som jag tyckte om att få följa. Huvudkaraktären Dick Grayson och mystiken kring hans förflutna med Batman är stor del av den där ständiga spänningen som hela tiden fanns där. Rachel och den starka relationen som bildades mellan henne och Dick blev även den, en av mina favoritdelar med säsongen. Sen så har vi såklart även underbara Garfield, även kallad Beast Boy, som sken upp varenda scen han medverkade i. Dessutom tyckte jag mycket om alla sidokaraktärer vi fick träffa på. Avsnittet som kretsade kring Hank och Dawn blev ett av mina favoritavsnitt, och likaså var det väldigt roligt att få träffa på Donna, "Wonder Girl". 

Trots mina klagomål kring hur dåligt kostymerna kunde användas, så är jag ändå helkär i kostymerna överlag. Alla färger ger serien något av ett solsken i mörkret. Titans kan bli ganska brutal i sina actionscener, och överlag skulle jag faktiskt säga att serien håller en relativt mörk ton. Men med hjälp av humor och karismatiska karaktärer, jämnas känslan upp och på så sätt hamnar tonen på en ganska lagom nivå. 

Sammanfattningsvis så tyckte jag väldigt mycket om den första säsongen av Titans, trots att den har sina brister. Jag upplevde varje avsnitt som riktigt spännande och därför var serien perfekt att kolla igenom i ett svep under en ledig helg. Trots att DC tidigare inte kommit med några jätte imponerande filmatiseringar, så vill jag varmt rekommendera Titans till dig som gillar DC universumet. Själv ser jag med spänning fram emot fortsättningen av denna serie, men ser även fram emot att få se mer av Doom Patrol-gänget som snart släpper sin egen serie. 

★★★

onsdag 6 februari 2019

Jan-19 ● Utdrag ur min filmdagbok

Nytt år, ny kärlek för film! Eller egentligen inte. Första halvan av månaden såg jag inte mer än några få filmer. Men sen kom intresset igång igen, och nu bara den senaste veckan har jag betat av en hel del bra filmer!

Aquaman 
Tyckte inte Aquaman var jättebra. Jag upplevde den som ganska fånig tyvärr. Men ändå okej underhållning om man inte bryr sig så mycket om det man tittar på. Läs min recension här.

Speed ★★★ 
Älskar denna lilla actionrulle. Har sett den hur många gånger som helst. Satte nog mest igång den just för att jag ville se något roligt och med högt tempo som faktiskt fortfarande är spännande, trots att jag redan sett den så många gånger. 

A Perfect World ★★★
Jag älskade denna rulle. Berättelsen var fantastisk. Tänkvärd och känslosam. Fin dramafilm, helt driven av två karaktärer - den ena blott åtta år gammal och den andra, en man driven av kriminalitet. Passade mig perfekt. Läs min recension här


Mission Impossible: Fallout ★★★
Hade läst mycket positiva recensioner om denna film. Till en början tyckte jag den kändes som vilken annan M:I film som helst, vilket är ett okej betyg men inget jättebra. Men andra halvan av filmen överraskade, och detta slutade upp med att nog vara den bästa Mission Impossible-filmen hittills! 

The Hunger Games ★★★☆ 
Jag bestämde mig för att se om Hunger Games 1-3 för att slutligen se den fjärde filmen som jag aldrig sett. Har aldrig gillat den första filmen i franschisen särskilt mycket. Den har sina starka sidor, självklart, men kan inte säga att jag tycker om den särskilt mycket överlag (trots det väldigt intressanta konceptet av berättelsen). 

The Hunger Games: Catching Fire ★★★ 
Catching Fire tycker jag är otroligt mycket bättre än ettan. Till skillnad från den första filmen, är Catching Fire spännande och medryckande. Vi har lärt känna karaktärerna bättre och bryr oss därav mer om vad som händer dem. Vi får även se hur spelen har påverkat alla de människor som medverkat, och vunnit. Samtidigt som revolutionen tar sin början runtomkring händelserna. 

Red Sparrow 
Mellan mitt Hunger Games-marathon, såg jag även en annan film med Jennifer Lawrence. Red Sparrow kan jag säkert säga inte var en film för mig. Den var inte nödvändigtvis dålig, men den var inte bra heller. Jag fattade inte riktigt tycke för någon av karaktärerna, och det kändes ständigt som att sexuella övergrepp var temat i filmen. Av någon anledning. Jag undrar lite vad de försökte säga med allt som vår huvudkaraktär råkade ut för. Nej, Red Sparrow blev ingen favorit faktiskt. Inte ens min kärlek för Jennifer Lawrence som skådespelerska kunde rädda filmen för mig. 

The Hunger Games: Mockingjay Part I 
Har sett denna del en gång förut, när den gick på bio. Men jag kan inte säga att jag mindes något mer än att det var ganska deppig stämning hela filmen. Och det är väl egentligen det enda jag har att säga nu också. Mockingjay Part I är väldigt medioker. Den funkar men är inte alls så bra som den hade kunnat vara. 

The Hunger Games: Mockingjay Part II 
Det här däremot - detta var en total katastrof till avslutningsfilm. Vilket jag faktiskt tycker är jättesynd då The Hunger Games som berättelse verkligen har något i sig som jag verkligen hade hoppats på. Någonting som gör att jag ändå kan säga att jag gillar franschisen, trots allt 75% av filmerna inte ens är särskilt bra. På många sätt så slutar denna filmserie väldigt tragiskt. Katniss som karaktär är i princip helt förstörd efter allt som hänt. Och så slutar det. De vinner kriget, och ändå slutar det oerhört tragiskt och jobbigt. Det känns lite som att vi tappade alla karaktärer någonstans på vägen, och ingen av dem blev vad jag hade önskat att de skulle bli mot slutet. Samtidigt är hela filmen oerhört seg och osammanhängande. Det händer mycket hela tiden, och ändå upplever jag den som seg. Nej, jag är enormt besviken. Samtidigt är jag glad över att äntligen ha sett filmseriens sista del - om inte annat så bara för att slippa se den igen. 


Bohemian Rhapsody ★★★★★
Ja, jag är långt efter alla andra. Men nu har jag äntligen sett den! Och jag blev inte besviken. Tycker Bohemian Rhapsody är en väldigt bra film som fokuserar så mycket mer på Freddie Mercury som person, än på all skit han hade runtomkring sig. Vilket jag faktiskt uppskattar. Sedan vet jag inte tillräckligt mycket om hans liv för att kunna avgöra hur sanningsenlig filmen är, men med en fantastisk skådespelare i huvudrollen och otroligt bra musik blir detta ändå en film jag kommer se många gånger om! 

The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society ★★★
Jag har haft ögonen på denna film ett bra tag, och nu har jag äntligen sett den. Hade inte förväntat mig ett mästerverk, men ändå en fin film och det är precis vad jag fick. Gillar berättelsen, krigstemat och de fina karaktärerna. Ganska enkel film men som ändå har ett fint djup som lämnar tittaren berörd. Passar mig alldeles utmärkt!

The Lego Batman Movie ★★★
Jag älskade Lego filmen och har därför sett fram emot att även få se Lego Batman. Och när passar bättre om inte strax innan uppföljaren till Lego filmen har biopremiär? The Lego Batman Movie såg jag på viaplay, och precis som sin föregångare bjuder filmen på humor och action i form av en unik animation. Det jag gillade lite extra med Lego Batman, var att de fångade karaktären av Bruce Wayne väldigt bra. Hans ensamhet och saknad av familj och nära vänner gav filmen ett djup jag verkligen uppskattade.


The Nice Guys ★★★ 
Det blev även en rewatch av en av mina favoriter när det kommer till actionkomedier. Tycker denna film är otroligt underhållande, och samspelet mellan Ryan Gosling och Russel Crowe är verkligen guld värt. Hade gärna sett en uppföljare. 

How To Train Your Dragon ★★★★★ 
Detta är faktiskt en av mina favoriter när det kommer till animerade familjefilmer. Tycker How To Train Your Dragon är en otroligt mysig och vacker film! Kände för att se om den innan tredje filmens premiär.

How To Train Your Dragon 2 ★★★
Vilket såklart också ledde mig till att se tvåan, som det visar sig att jag aldrig sett förut. Den var inte riktigt lika bra som ettan, men nära nog! Precis som sin föregångare är How To Train Your Dragon 2, en otroligt charmerande film om relationen mellan våra två huvudkaraktärer Hickup och Toothless. 

Me Before You ★★★
Precis som jag hört och förväntat mig, är Me Before You en väldigt fin film med mycket hjärta och djup. Ibland kan jag verkligen tycka om att se på romantiska dramafilmer, trots att temat med kärlek kombinerat med sjukdom har berättats många gånger förut. Än så länge tycker jag inte temat är särskilt uttjatat, så keep 'em coming

Only The Brave ★★★
Kände väl för att se ytterligare en ganska tung film... av någon märklig anledning? Inte för att det är sådär jätteroligt att gråta till en film, men Only The Brave levererade i alla fall på den fronten. Tyckte det lät intressant med en verklighetsbaserad film om brandmän, och det var det verkligen. Kan dock dela med mig av den viktiga detaljen att jag hade svårt att somna efteråt. 


söndag 3 februari 2019

Förväntningar inför filmåret (Del 2)

För att läsa del 1, klicka här


Vi kan inleda inlägget med den sista delen av den nya Star Wars-trilogin, nämligen Star Wars Episod IX. Givetvis ser jag enormt mycket fram emot denna film! Jag älskade nämligen både The Force Awakens och The Last Jedi. Jag älskar Rey, och jag älskar Kylo Ren. Jag älskar Finn och Poe. Jag älskar BB8. Jag älskar porgarna. Med andra ord: ja, jag ser fram emot Episod IX. 18 december får vi se denna slutdel på storskärmen.


IT: Chapter Two kommer jag se så fort jag bara kan. Vet ni varför? För jag älskade IT! Såklart. Har hört blandade åsikter om den nya versionen av Stephen Kings populära skräcksaga, men personligen var jag frälst. Dock var de största anledningarna till varför jag gillade filmen så mycket, just att karaktärerna var barn och att filmen kretsade mycket kring vänskap och mobbning. Därför undrar jag om jag verkligen kommer fastna lika mycket för uppföljaren, men jag håller ändå tummarna. Det är ju trots allt Jessica Chastain som medverkar (en av mina all-time favoritskådisar). 6 september har vi premiär.


Captain Marvel är inte långt kvar innan vi äntligen får se. Drygt en månad bara. Största anledningen till varför jag ser fram emot denna film är egentligen för att det råkar vara en superhjältefilm med en kvinna i huvudrollen. Ja, jag gillar bad-ass kvinnor. Älskade Wonder Woman, och denna gången är det Marvel's tur (som på senare år varit hundra gånger bättre än DC, så ni kan tro att jag har förväntningar). Biopremiär 6 mars.


På tal om superhjältar. Nästa film på min lista är X-Men: Dark Pheonix. Vill jag se den främst för att Sophie Turner spelar huvudrollen? Maybe. Men också för att jag alltid varit ett fan av X-men filmerna. Och jag tror denna kan bli bra. 7 juni har Dark Pheonix svensk biopremiär. 


Dumbo är Tim Burtons storfilm för 2019, och jag ser med glädje fram emot detta. Ändå kommer jag ihåg knappt någonting alls från Disney's Dumbo, och kan därför knappast ha sett den särskilt många gånger under min barndom. Men tror denna film kan bli riktigt bra, och eftersom jag är ett Burton-fan så kommer jag såklart ge denna film en ärlig chans. Från och med 29 mars finns Dumbo på våra svenska biografer.


Spider-Man: Far From Home är uppföljaren till Homecoming som kom ut förrförra året. Detta blir jätteroligt att få se då jag verkligen gillade Homecoming. Och jag älskar MCU överlag. Så givetvis kommer jag se denna film! Ett antal gånger. 5 Juli släpps filmen på bio i Sverige. 


Joker är precis vad den låter. En film om jokern! Med Joaquin Pheonix i huvudrollen dessutom! Fantastisk skådespelare och fantastisk karaktär. Ganska bra kombination, eller hur? 4 oktober får vi äntligen se denna film på bio. 


En uppföljare till Frost är på ingång. Ja, 25 december alltså. Ett tag kvar... Men lika bra att börja se fram emot det redan nu. Personligen är jag mer av en Trassel-person än en Frost-person, men tyckte ändå om Frost även om den kanske inte var riktigt så bra som alla verkar vilja få den att verka. Ser i alla fall fram emot uppföljaren. Så länge de inte gör som med alla andra Disneyfilmer det vill säga, och producerar en värdelös uppföljare bara för att tjäna pengar. Men i ett såhär tidigt skede har jag fortfarande hopp. 


Draktränaren 3 kommer i år. 22 februari för att vara exakt. Tror inte vi kan förvänta oss något annat än en bra film. 


Sist men inte minst... jo förresten, den är nog faktiskt minst. En film jag egentligen inte tror på överhuvudtaget, men ändå är något lite nyfiken på, är Men In Black International. Antagligen blir detta en riktigt dålig film. Men! Man vet aldrig. Den kan överraska. Och jag vill faktiskt se den. Som jag känner just nu, i alla fall. Sen är det inte alls säkert att jag kommer känna så efter att alla dåliga recensioner droppar in... Förlåt, jag ska inte säga så. Det är alltid fel att döma ut en film innan man sett den och inte minst, innan den ens har haft premiär. 17 maj har filmen svensk premiär. 

Det var alla filmer som jag ser mest fram emot i år. Givetvis kan jag ha missat någon, och dessutom upptäcker man nya filmer hela tiden. Så jag skulle inte bli förvånad om årets största favoriter visar sig vara filmer som jag inte ens nämnt i dessa två inlägg. Time will tell