onsdag 16 januari 2019

A Perfect World (1993)



A Perfect World, or should I say, a perfect film? Detta är en av Clint Eastwood's mest underskattade skatter, och jag måste säga att jag förälskade mig totalt

I filmen spelar Eastwood sheriffen Red Garnett under en jakt på brottslingen Butch Haynes (spelad av Kevin Costner) som år 1963 rymt ifrån fängelset och tagit en åtta-årig pojke som gisslan. På andra sidan får vi följa den oväntade vänskapen som uppstår mellan Haynes och åtta-årige Philip under deras gemensamma resa genom Texas. 

"This is the present, Philip. Enjoy it while it lasts." 

Vad kan jag säga om det här, mer än att jag älskar det? Vilket egentligen inte är någon större chock för mig, eftersom jag visste redan när jag läste handlingen om filmen, att detta skulle vara en solklar film i min smak. Det är någonting som är så underbart med road-trip filmer, och likaså filmer som handlar om en växande relation mellan en vuxen och ett barn. Med vetskapen om att filmen var regisserad av Clint Eastwood och med Costner i en huvudroll, kunde detta bara inte slå fel. 


Egentligen hade A Perfect World alla möjligheter till att bli en ikonisk film. Med den komplexa huvudkaraktären, det moraliska djupet och filmens vackra avslut, blir detta en film jag sent kommer glömma. För att inte tala om många minnesvärda scener däremellan, som väldigt fint berättar den utvecklade relationen mellan Haynes och Philip. Det är tråkigt att filmen inte blev mer uppmärksammad än vad den blev. Jag skyller halvt på den tråkigt enkla titeln. Visserligen en vacker titel, men ändå en som inte lätt fastnar på minnet.  

Som tittare hamnar man verkligen i ett moraliskt dilemma. Samtidigt som Butch Haynes genom resans gång blir en karaktär som vi lätt sympatiserar med - dels tack vare Costner's fantastiska skådespel, men även genom detaljer från hans förflutna som berättas genom Garnett's sida av historien, så gör han även saker som får oss att tvivla på vad som är rätt och fel. I slutändan ställs vi egentligen bara en fråga. Är Haynes god, eller är han ond? Trots att detta framstår som den självklara frågan, så får vi även ett väldigt självklart svar - nämligen att ingenting är så svart och vitt som att vara ond eller god. Ingen är helt ond, eller helt god. Och den man är, har i slutändan att göra med hur man blivit behandlad tidigare i livet. 



Det är fascinerande att se hur berättelsen kopplar ihop allt som händer Philip, med Haynes förflutna. Trots att dessa två karaktärer kommer från helt olika familjer, så kan vi se ett samband mellan dem. Frågan vi då istället ställs är, är Philip förlorad till ett liv av kriminalitet? Hur stor är egentligen chansen att han kommer växa upp med ett liv som anses vara normalt, gentemot ett liv som liknar det Haynes hade? 

Trots att berättelsen är en riktig tankeställare med ett starkt djup, så är det även en väldigt fin skildring av en mans öde. Även om jag blev känslosam mot slutet av filmen så skulle jag ändå säga att detta absolut är en film som jag mår bra av. Jag skulle absolut inte kalla detta en feel-good film, men den är heller inte så deppig som det kan låta. Nej, för att beskriva filmen med tre ord: vacker, mörk och inspirerande. För mig som drömmer om att skriva filmmanus, tror jag denna film kan bli en stor inspirationskälla för mig framöver - det är nämligen ungefär exakt den här typen av filmer som jag själv vill vara delaktig i att skapa. 
★★★


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar