måndag 3 december 2018

Dear Frankie (2004)



"I was looking for a man... a stranger. No past, no present, no future."

Här har vi en film jag nyligen hittade på Viaplay, och fick upp ögonen för. Dels på grund av den intresseväckande storyn, men även på grund av skådespelarna Emily Mortimer och Gerard Butler. Dear Frankie är en dramafilm om en mamma och hennes ständiga försök till att göra livet något lite bättre för sin nio-åriga son Frankie. På många sätt bjuds vi på en relativt mörk och tragisk berättelse, om en familj som ständigt är på rymmen från ett våldsamt förflutet. Under hela sitt liv har Frankie skrivit brev till sin frånvarande pappa, och varje gång har pappan svarat och berättat om sina resor ute på havet. Men Frankies mamma bär på en hemlighet. I hopp om att Frankie aldrig ska förstå sanningen kring vem hans pappa faktiskt är, så besvarar hon själv på alla brev genom att bygga upp en bättre pappa som inte existerar. Men när ryktet nås, att båten pappan jobbar på närmar sig land har hon inget annat val än att antingen berätta sanningen för Frankie, eller att ta ett ännu större steg med lögnen om den perfekta pappan. 

Visst låter det lite som storyn för en typisk rom-com? Det är det inte. Dear Frankie är en realistiskt känslosam berättelse som handlar om rädsla och att skapa sin egen trygghet. Det är berättelsen om en mamma som gör allt för att dölja den hemska sanningen kring varför hennes nio-åriga son förlorade hörseln när han bara var ett litet barn. Men den är inte bara hemsk. Berättelsen bidrar även med en känsla av hopp, hängivenhet och ogenomtränglig kärlek. Emily Mortimer gör ett enastående jobb som den ensamstående mamman Lizzie. Det var även roligt att se Gerard Butler i en bra roll igen, det har jag saknat. 

Indie-känslan är ständig genom hela filmen, och med vacker musik och ett välskrivet manus, blir detta en film jag sent kommer glömma. Trots den dystrare känslan genom delar av filmen, så lämnas vi med ett slut som känns vackert och hoppfullt. 

★★★


2 kommentarer: