fredag 31 augusti 2018

Casual ● Säsong 2



Det gick som på räls. Säsong två av Casual var minst lika bra som säsong ett, men samtidigt kändes den lite annorlunda i jämförelse. 

Till att börja med kan jag nämna hur karaktärerna påverkat min syn på serien överlag. Det är någonting som är så bra gjort här och jag vet inte riktigt vad det är. Av någon anledning lyckas jag nämligen älska karaktärerna trots att jag har hundra anledningar till att ogilla dem. Laura, I'm looking at you. Alltså vad håller du på med egentligen? Varför göra så? Jag vet inte men jag älskar dig ändå. 

Säsong ett hade ett djup bakom komedin, och säsong två har tagit detta djup ytterligare några steg djupare. Atmosfären känns ganska seriös, vilket jag tror har bidragit till en minskning av komedin. Att komedin minskat alltsom djupet ökat är egentligen ganska synd, kan jag tycka. Balansen mellan humorn och dramat är det som gör Casual så bra. Det har varit mer drama än humor i säsong två, men än så länge finns ändå balansen där, även om det är på gränsen. Hoppas bara på att de inte glömmer bort hur viktig humorn är under seriens kommande säsonger.

Karaktärerna är välskrivna och anledningen till varför jag lyckas tycka om dem trots deras ibland otänkbara handlingar, beror helt enkelt på att det är så de är som personer. Laura har inte varit världens trevligaste mot somliga under säsongen, men hon erkänner det själv. Hon undrar varför hon är som hon är. Varför hon känner som hon gör och varför hon kan vara så kall som hon kan vara. Hennes eget funderande kring detta är något jag tycker ger ytterligare djup i hennes karaktär, trots att hon i sin person ibland kan verka ganska så ytlig. 

Shoutout till sidokaraktärerna. Leon, underbara Leon. Tänk att han var med i mer än bara ett avsnitt? Ovanligt och jag älskar det. Att få se hans synvinkel för en gångs skull, i början av något av avsnitten, var underbart. Det faktum att Alex aldrig fick veta detta om Leon, visar starkt på hur de båda är som personer. Alex, väldigt självcentrerad. Leon, väldigt stängd. 

På tal om sidokaraktärer. Leia, älskar henne. Underbara kommentarer som alltid livar upp stämningen. Hon bryr sig väldigt mycket om Valerie och vill bara vara hennes vän. Det är nästan lite tragiskt att Valerie inte riktigt ser vännen bakom kollegan, trots att hon längtar så efter att hitta fler vänner. 

Säsong två av Casual har varit fantastisk, möjligtvis inte riktigt lika bra som säsong ett var, men nära nog. Se Casual HBO Nordic.

onsdag 29 augusti 2018

Captain America (Spoilers!)



Just nu befinner jag mig mitt i ett stort Marvel-maraton där jag ser om de filmer inom Marvel-universumet som jag inte sett på länge, samt ser de få jag tyvärr inte hade sett sedan tidigare. Vilket faktiskt endast var de två uppföljarna till Captain America, det vill säga The Winter Soldier (2014) och Civil War (2016).




Innan jag såg filmens två uppföljare, kändes det självklart med en omtitt av The First Avenger som jag faktiskt inte hade sett på flera år. Jag kom inte ihåg jätte mycket mer än att jag inte var överförtjust första gången jag såg den. Därför hade jag väl inte världens största förhoppningar på att denna upplevelse skulle bli annorlunda, men till min överraskning tyckte jag om The First Avenger ganska mycket bättre under min andra sittning än jag gjorde första gången jag såg den. Jag tycker fortfarande inte att det är en av de bättre filmerna inom Marvel-universumet, men den är i alla fall inte  dålig som jag från början tyckte.


The Winter Soldier är definitivt bättre än sin föregångare. Trots att jag gillade att The First Avenger utspelade sig på fyrtiotalet, så kändes det skönt att vara tillbaka i nutid där all-things Marvel känns familjärt. Som Nick Fury. Natalia Romanoff. Överdriven teknologi. Det bästa av allt i The Winter Soldier, var ju faktiskt... ja, The Winter Soldier. Bucky. Eftersom jag har sett Infinity War så visste jag att han skulle visa sig vara vid liv, men jag visste inte riktigt hur berättelsen där såg ut. Hur han skulle "återupplivas". Därför var det desto mer spännande att titta på The Winter Soldier, eftersom jag alltid hade en aning om att denna kallblodiga soldat kanske faktiskt skulle visa sig vara Steve's gamla kompis Bucky Barnes. Och jag hade rätt! Yay.


Just nu förstår jag inte alls varför jag väntat så länge med att se Captain America-uppföljarna. Hallå! Det är ju inte ens Captain America, det här är en Avengers film. Alla är med! Okej, inte alla men många. Och jag älskade det. Varenda sekund av filmen var fantastisk, och nu när den är slut vill jag nästan bara se om alltihop igen. Det är inte ofta jag känner så med en film! Tidigare har nog alltid The Avengers varit min favoritfilm inom Marvel, men jag vet inte om Civil War kanske tog över den platsen. Okej, nej förresten inget slår ju Infinity War, såklart. Men hade det inte varit för den, så. Först och främst; Bucky och Cap! Älskade allt med dessa två. Något jag var lite orolig över eftersom jag visste premissen (filmen heter ju trots allt "Civil War"), var den lilla dispyten mellan Steve och Tony. Vilket också är en av anledningarna till att jag skjutit upp på att se denna film. Jag vill ju att alla ska vara vänner! Inte fiender! Och till min glädje kände jag inte alls att det var ett "fiende"-bråk, utan snarare ett vänskapsbråk. Som gick lite över gränsen, ja, men ändå kände man alltid av att de båda hade ont av att strida och önskade att de bara kunde förstå varandra lite bättre. Något annat jag verkligen gillade med Civil War är skurken som för en gångs skull faktiskt var en vanlig människa som man ändå kunde förstå. Istället för någon maktgalen figur med oändliga krafter. Hur som helst så älskade jag Civil War och kommer se den många, många gånger igen. 

Ser så otroligt mycket fram emot att se om Infinity War nu, men jag har några filmer kvar på listan att se om innan jag kommer dit! Men snart så. 

lördag 25 augusti 2018

Yellowstone ● Säsong 1



Efter hela säsong ett har jag så mycket blandade känslor kring Yellowstone och alla dess karaktärer. När jag först började titta på serien var jag överförtjust, och även om jag fortfarande tycker väldigt mycket om den, så känner jag efter dessa nio avsnitt, att serien har många riktigt starka fördelar samtidigt som andra delar är lite svåra att placera på kvalitetsskalan. 

Först och främst vill jag kort berätta vad Yellowstone faktiskt handlar om. Som många andra dramaserier av hög kvalitet, kan det vara lite svårt att förstå exakt vad berättelsen faktiskt vill säga. Men för varje avsnitt man ser så förstår man lite mer om ranchen, karaktärerna och alla problem karaktärerna får handskas med dagligen. Kort och gott skulle jag vilja säga att Yellowstone är ett nutida westerndrama som egentligen lika gärna hade kunnat kallas ett mörkt gangsterdrama. I fokus står ranchägaren John Dutton, spelad av Kevin Costner, vars hela värld kretsar kring att skydda och behålla sin mark. Ibland till en gräns som kan upplevas som extrem på en helt annan nivå. 

Trots att jag försökt förklara vad Yellowstone handlar om, så är detta långt ifrån en ordentlig inblick i vad detta är för typ av serie. Det går inte riktigt att förklara fullt ut, och inte ens första avsnittet visar ordentligt vad det innebär att följa Yellowstone. Till att börja med, så vill jag erkänna att Yellowstone blivit en serie som ger mig, psykiskt, ont i magen. Många scener har varit riktigt otäcka, och inte alltid på ett helt självklart sätt. Kanske är det inte ens scenen i sig som är otäck, utan snarare känslan denna scen förmedlar. 


Karaktärerna måste utan tvekan vara seriens allra starkaste sida. Jag har verkligen känt mig involverad i dessa människors liv, och upplever de något jobbigt så skär det i hjärtat på mig. Samtidigt är detta, i många fall, samma karaktärer som jag ett halvt avsnitt senare, kan sitta och totalt avsky på grund av hur de beter sig. Detta måste väl ändå vara skådespelarnas största förtjänst, att de verkligen lyckas ge mig så blandade känslor kring karaktärerna de spelar. De starkaste exemplen för att få er att förstå vad jag menar, är John Dutton (Kevin Costner) och hans dotter Beth Dutton (Kelly Reilly). Dessa två kan vara fruktansvärda människor, och ändå sitter jag sedan och tycker synd om dem. Hur båda dessa behandlat sin son och bror, Jamie Dutton (Wes Bentley), får mig att vilja skrika på dem. Det är inte alla som verkar hålla med om detta, men jag står till 100% på Jamies sida i allt. Gör man inte det så känns det som att gå hand i hand med djävulen. Eller möjligtvis Don Vito Corleone

Även John's yngsta son, Kayce Dutton (Luke Grimes) är lite av en balansgång mellan ont och gott. Kayce är på många sätt den karaktär som har ett mörkare beteende i form av våld, snarare än den där konspirerande kriminaliteten som ligger som ett förföljande moln över resterande familjemedlemmar. Denna våld har ofta blivit ifrån skylld på det faktum att Kayce är veteran, och att han därför är "ärrad för livet". Men min uppfattning hittills, är att hans beteende började långt innan dess och har snarare kvoten i familjens mörka affärer, samt John's unika sätt att uppfostra sina barn. Som pappa tror jag att Kayce haft ett stöd i sin familj, och att det är orsaken till varför han klarat sig så pass bra som han gjort, trots att vi tydligt kan se att han är kapabel till mer än bara att tämja hästar. Nu när mycket har förändrats för Kayce genom dessa nio avsnitt, så tror jag att säsong två kan bli en ännu tuffare period och frågan är om han någonsin kommer hitta tillbaka till den där personen inom honom som i avsnitt ett, bara ville komma bort från allt vad Dutton-ranchen innebar.  

Yellowstone är på många sätt en riktigt bra serie. Karaktärerna är välskrivna, och skådespelarna levererar, för det mesta, briljant. Men trots att säsongen nu är över, så känner jag lite av en besvikelse över att tempot aldrig riktigt steg högre än vad det gjorde. Stämningen över varje avsnitt, har varit att pressen för karaktärerna hela tiden ökat, och det har alltid funnits den där tysta spänningen över att någonting snart kommer hända. Men det där stora klimaxet vi hela tiden väntade på, det kom bara aldrig. Ofta upplevde jag att scener kunde bli väldigt intensiva för stunden, för att sedan bara glömmas bort sekunden efteråt. Det är inte lätt att förklara vad jag menar med detta, men nu har jag åtminstone försökt. Ska jag förklara det kort så upplever jag nog att någonting saknades i manuset, trots att varje scen för övrigt kändes väldigt välskriven. Det finns ändå ingen tvekan om att Taylor Sheridan är en fantastisk storyteller, och det tycker jag absolut han ska få cred för. Jag tror att säsong två kan bli snäppet bättre än säsong ett, och förhoppningsvis kan vi då få uppleva ett mer stadigt berättande med lite mer action mot slutet. 

Yellowstone är ännu inte felfri, men det finns ingen tvekan om att vi fått oss en unik dramaserie med westernkänsla och massor av intriger i form av maktspel, familjevärderingar och djup kriminalitet. Vill starkt rekommendera serien samtidigt som jag vill säga att jag verkligen tror på en andra säsong. Det här kan helt enkelt bli riktigt bra! Se trailern till Yellowstone här.


onsdag 22 augusti 2018

Strike Back: Legacy



Det här är en spoilerfri recension på säsong 4 (5) av Strike Back

Jag har verkligen gillat den här serien från början till slut. Legacy var inte någon besvikelse, men däremot var det inte min favoritsäsong. Varför? För att större delen av säsongen hade en väldigt mörk ton över sig, som gjorde att serien kändes mer seriös än tidigare. Inte för att Strike Back någonsin varit en oseriös serie, men det har alltid funnits mycket humor och lättsamhet i karaktärerna vilket gjort att alla fruktansvärda situationer de hamnat i, alltid känts som något de kan undankomma. Säsong fyra är slutet för de två karaktärerna Michael Stonebridge och Damien Scott, och med tanke på seriens tidigare händelser så vet man aldrig helt vad det innebär eller hur det kommer sluta. 

Mycket tyngd har legat på Damiens karaktär, vilket känns nytt då han tidigare varit den lättsamma av de två. När han får lära känna en nära familjemedlem så slutar det med att han även försätter personen i fara, vilket gör att arbetet för honom blir mer personligt än någonsin tidigare. 

Som vanligt lyckas Strike Back alltid överraska, och det är sällan jag känner att jag kan förutspå händelserna i förväg. Vilket givetvis är positivt! Spänningen löper på och det är svårt att inte starta ytterligare ett avsnitt när skärmen blir svart och eftertexterna börjar rulla. 

Precis som i tidigare säsonger så är grunden i serien inte bara all action och alla konspirationer. Utan vänskapen som ständigt utvecklas mellan Scott och Stonebridge, hade serien inte varit densamma och detta är definitivt en av de största anledningarna till varför jag fastnat så hårt som jag gjort. I säsong ett fanns vänskapen och respekten där, men det är inte alls på samma plan som i säsong fyra. Nu litar de på varandra till hundra procent, och ingen känner dessa grabbar bättre än de känner varandra. 

Slutligen vill jag säga att jag är väldigt nöjd med det avslut vi har fått. Det har varit en kämpig resa och vi har fått genomleva många dödsfall - de allra största och värsta nu i sista säsongen. Men i det stora hela tycker jag även vi fick ett vackert farväl till våra kära karaktärer, och sista scenen gav mig trots allt ett leende på läpparna. 

Är du sugen på att kolla in Strike Back? Fem säsonger av serien finns att streama på HBO Nordic



lördag 18 augusti 2018

Fem hemsidor jag inte hade överlevt utan



Att jag inte hade överlevt utan dem är väl lite att överdriva, men ni förstår vad jag försöker säga. Här kommer en lista på fem hemsidor jag använder dagligen - givetvis kopplat till film och tv. Klicka på bilden för att komma till hemsidan. 


IMDB
Det känns lite löjligt att jag ens nämner denna hemsida. Självklart använder jag IMDB, som den filmnörd jag är. Finns informationen inte på IMDB så finns den inte.


TV TIME
Jag är besatt av TV Time sedan några år tillbaka. Appen är ett måste för en serieälskare som jag. Den hjälper mig hålla reda på när nya avsnitt släpps. Den hjälper mig hålla redan på var jag ligger till i olika serier, hur många avsnitt jag sett. Och bäst av allt, den hjälper mig se vad andra tycker om exakt det avsnittet jag precis har sett. Det är underbart eftersom man inte alltid har någon nära vän att diskutera just det avsnittet med. 


TUNEFIND
Ungefär 90% av all ny musik jag upptäcker, upptäcker jag genom filmer och tv-serier. Spelas ett avsnitt i en viss scen av en viss serie, ja då är det bara att söka upp avsnittet på Tunefind så hittar jag genast både låttitel och artist! 


TVLINE
Nyheter om allt inom tv-världen. Ungefär som Aftonbladet, men så mycket coolare


LETTERBOXD
Sparade det bästa till sist. Som TV Time fast för film! Här kan man gå in och läsa om just precis den filmen man nyss såg, och hitta hundratals recensioner som förklarar vad andra användare av appen tyckte om filmen. Jag borde kanske bli bättre på att skriva recensioner där själv, men jag har ju trots allt bloggen för det. Jag använder Letterboxd främst för tre saker: (1) För att läsa vad andra tycker om den där fantastiska filmen jag just såg. (2) För att läsa vad andra tycker om den där filmen som jag funderar på att se, och (3) för att skapa listor på exempelvis kommande maratonprojekt. Fungerar alldeles utmärkt! 

Använder du någon/några av dessa hemsidor/appar, och finns det någon annan liknande hemsida/app du kan tipsa mig om? 

torsdag 16 augusti 2018

Coco (2017)



Detta är ett samarbete med Blockbuster.

Jag är ute i senaste laget som vanligt, men nu har jag äntligen sett den där Coco som skulle vara så bra. Disney Pixar's nya pärla, en musikalisk berättelse om livet och döden, berättat ur ett barnvänligt perspektiv.

Coco följer Miguel, en ung pojke som drömmer om att bli en musiker lika känd som sin stora idol, Ernesto de la Cruz. Problemet är bara att hans familj sedan långt tillbaka, avskytt musiker och allt som har med musik att göra. När Miguel av olyckshändelse råkar hamna i dödsriket måste han leta upp sin gammel-gammelmorfar för att kunna återvända tillbaka till de levandes land, eftersom han är den enda släkting som skulle låta Miguel återvända utan en problematisk hake. 

Jag har längtat efter att få se Coco sedan innan den släpptes i Sverige, och nu äntligen fick jag chans att se den på Blockbuster. Det är faktiskt sällan Disney gör en besviken med sina storsatsningar. Sällan, eller aldrig? Coco är precis som sina föregångare, en varm och rolig berättelse om familj, kärlek och allt det där typiska vi alla älskar att se i en bra familjefilm. 

Berättelsen är smått förutsägbar men vad gör det egentligen? Jag bryr mig faktiskt inte. Jag blev berörd mot slutet och kände mig nöjd med ungefär allt som den här filmen bjöd mig på. Jag fick skratta, jag fick spänning och jag fick till och med tårar i ögonen mot slutet. Vad mer kan man önska sig? 

Hyr Coco Blockbuster redan idag! Gillar du Disney's härliga familjefilmer så kan jag garantera att du inte kommer bli besviken. 
★★★

söndag 12 augusti 2018

Casual ● Säsong 1



För ungefär två år sedan upptäckte jag tv-serien Casual som jag blev nyfiken på och därför bestämde mig för att se första avsnittet av. Det gjorde jag, och jag tyckte det var ett helt okej pilotavsnitt. Men jag fastnade inte riktigt och även om jag kanske hade tänkt ge den fler avsnitt så gjorde jag aldrig det. Nu, två år senare bestämde jag impulsivt på söndagsmorgonen för att se om Casuals första avsnitt. En sak ledde till en annan och innan dagen var slut hade jag sett alla tio avsnitt av seriens första säsong. 

Casual är en familjeserie inom komedigenren och följer Valerie och hennes tonårsdotter Laura som flyttar in hos Valeries något deprimerade bror efter sin skilsmässa. Handlingen är enkel att förklara men går inte alls att förstå förrän man sett minst ett antal avsnitt. Casual är en karaktärsdriven serie, och är lika mycket en dramaserie som en komedi, om inte mer. Serien är rolig på ett väldigt diskret sätt. Med andra ord är det inte höga skratt vi ger ifrån oss som tittare, utan snarare fåniga leenden. Karaktärerna är väldigt udda, men känns verkligen otroligt äkta och det är precis vad jag älskar med serien. Om vi tar Alex som exempel, Valeries yngre bror. Under de första avsnitten får vi en bild av honom, en bild vi kanske inte helt gillar då han inte precis framstår som den trevligaste av människor. Men efter några avsnitt börjar vi sakta men säkert få se en helt annan bild av honom, åtminstone en del av honom som han inte visar för någon annan än möjligtvis sin syster. 

Samtliga tre av huvudkaraktärerna har vi verkligen fått lära känna på djupet efter bara tio avsnitt, och det är vad jag kallar ett välskrivet och hållbart manus. Bortsett från karaktärsfördjupningen så har varje avsnitt bjudit på så mycket humor och hjärta att man inte riktigt vill lämna dem, ens för att gå på toaletten, eller göra i ordning middagen, eller flytta över tvätten till torktumlaren i tid. Det är inte ofta jag känner så för komediserier, men så kände jag för Casual

Se Casual HBO Nordic

torsdag 9 augusti 2018

Gifted (2017)





Den är underbar, den där känslan när man hittar en ny favoritfilm som man vet att man kommer se många gånger om. Detta var känslan jag fick, ungefär tre minuter in i Gifted

Gifted är en dramafilm som följer föräldralösa Mary, en sjuårig flicka med genialiska talanger inom matematik. När hon erbjuds ett stipendium på en skola för enastående elever, påbörjas en intensiv kamp om förmyndarskap mellan Mary's morbror, som hon olagligen bott hos hela sitt liv, och sin förmögna mormor som hon aldrig tidigare träffat. I rollerna ser vi bl.a. Chris Evans (Captain America: The First Avenger, 2011), Lindsay Duncan (Birdman, 2014), Octavia Spencer (The Help, 2011) samt Mckenna Grace (I, Tonya (2017) i rollen som Mary. 

Jag älskade verkligen allt med den här filmen. Egentligen är den antagligen inte perfekt, och jag är definitivt alldeles för förblindad av hur mycket jag tyckte om berättelsen och karaktärerna, för att kunna göra en ärlig bedömning av filmen. Nej, glöm det. Det här är min ärliga bedömning: Gifted rules!



Gifted är en sådan film som jag, så fort eftertexterna börjat rulla, genast klickade in mig på CDON för att beställa hem. Varför? För jag bara vet att detta är en film jag kommer vilja se igen. 

Jag skulle absolut kalla Gifted för en feel-good film. Jag blev väldigt känslosam under filmens gång, mest åt det positiva hållet. Du kommer le och gråta och därefter le lite till. Ja, kanske inte om du är någorlunda normal, men så var det åtminstone för mig som inte riktigt lärt mig kontrollera mina känslor när jag tittar på en vacker film. Några av anledningarna till varför jag blev så berörd, tror jag beror på regin av Marc Webb, samt skådespelarprestationerna. Chris Evans som spelar Frank, samt den unga talangen Mckenna Grace i sju-åriga Mary som bjöd oss på många väl levererade scener. 

Nu har jag redan kort nämnt det, men filmens starkaste sida är definitivt karaktärerna. Det känns som att vi blir på god väg involverade i karaktärerna och deras känslor kring allt som händer. Berättelsens fokus ligger på två delar av filmen. Dels har vi Mary och hennes matematiska intelligens. Hur det påverkar hennes liv, hennes uppväxt samt hur det faktiskt påverkade hennes mamma som gick igenom ungefär samma sak. Andra fokuset i filmen, är relationen mellan Mary och hennes morbror Frank. Det är Frank som tagit hand om henne, det är han som format henne och lärt henne hur det är att vara människa. Det är många scener under filmens gång som verkligen tog tag i mig, men den som kanske passar in allra bäst som exempel, är en scen då Frank tar Mary till ett sjukhus för att visa henne hur mycket hon betyder för honom. Detaljerna tänker jag avvara, men kort sagt så är relationen mellan Frank och Mary det som gör Gifted till en varm berättelse om familj och kärlek - trots huvudhandlingen som hotar att splittra familjen itu. 

Avslutningsvis vill jag fullborda denna recension med ett citat från filmen: 
"He wanted me before I was smart"

I samarbete med Blockbuster vill jag tipsa om att Gifted går att hyra (eller köpa) på deras hemsida. Bara klicka här, du kommer inte ångra dig! 

★★★


måndag 6 augusti 2018

Just nu



Listan kommer ursprungligen från Emelie.

Favoritserie just nu? Yellowstone. Älskar ungefär allt med serien. Tycker den är spännande samtidigt som den är kvalitativt väldigt bra. Plus, Kevin Costner.

Den serie du ser fram emot varje vecka just nu? Yellowstone igen. Det är min favorit, så självklart ser jag mest fram emot den. Av de enda två serierna jag följer veckovis...

Serie du ser fram emot just nu? Får jag svara Yellowstone igen? Nähä, okej. Sedan jag såg klart säsong två av Anne With An E har jag givetvis längtat efter en tredje säsong, men det lär ju dröja ett tag. Ser också väldigt mycket fram emot extra-avsnittet av Timeless sedan det blev officiellt förra veckan! Skönt med ett riktigt avslut.

Serie som helst kan avslutas just nu? Som vanligt har jag inget bra svar på den här frågan, älskar alla mina serier. 

Kvinnlig favoritkaraktär just nu? Beth Dutton från Yellowstone. Hur cool kan man bli? Visst, hon är lite av en djävul i människokropp, men jag älskar det. Plus att hon har sina anledningar till att vara som hon är. Hon är elak, men samtidigt har hon otroliga mentala problem på grund av hur hon själv blivit behandlad.  

Manlig favoritkaraktär just nu? Skulle vilja säga John, men Kayce vinner. Båda från Yellowstone, såklart. John är väldigt intressant och jag vill definitivt veta mer om honom, men samtidigt verkar han inte vara en särskilt god människa i grund och botten. Även Kayce har sina demoner och har inte alltid gjort bra val, men det är trevligt att se att han verkligen anstränger sig för att vara en bra pappa även om problemen alltid verkar förfölja honom. För att nämna en tredje person så måste jag även säga Alex från Casual som jag för tillfället maratonkollar. Tycker om honom mer för varje avsnitt.

Favoritpar just nu? Monica och Kayce från Yellowstone. Trots all skit som händer så håller de ihop, och det är underbart. Är dock lite orolig för tillfället då senaste avsnittet slutade i en ganska chockerande cliffhanger. 

Favoritvänskap just nu? Definitivt vänskapen mellan Alex och Valerie i Casual. Även Laura. Alla dessa tre har verkligen en udda familjerelation, men det är inspirerande att se hur öppna de faktiskt är med varandra trots att de är syskon/mor/dotter/brorsdotter/morbror. Älskar även den utvecklade vänskapen mellan Alex och Leon! Trodde aldrig att Leon skulle vara med så mycket, men jag älskar det. 

Film du ser fram emot just nu? Känns som den enda som inte sett Mamma Mia: Here We Go Again ännu, så den längtar jag definitivt efter att få se. 

Bok du läser just nu? Tänkte jag skulle börja på Sagan om Ringen. Men å andra sidan har jag tänkt det i flera år och inget har hänt... so let's not have too high hopes. 

Favoritskådespelerska just nu? Kelly Reilly! Hon är helt fantastisk i Yellowstone. Visste inte ens vem hon var innan, men jag tycker hon är en helt makalös skådespelerska. Obsessed.

Favoritskådespelare just nu? Skulle vilja säga Kevin Costner men hittills har hans roll inte visat så mycket i Yellowstone. Hoppas på mer än bara lagom lugna dialoger för honom i framtiden. Har varit väldigt taggad på att Bill Skarsgård är med i Castle Rock men än så länge har det inte hänt så mycket med hans karaktär heller. Men jag älskar Bill ändå, så det blir mitt svar. 

fredag 3 augusti 2018

Juli-18 ● Utdrag ur min filmdagbok

Sjutton filmer blev det under Juli. Många bra filmer, flera fullpoängare faktiskt. Dock är det många jag redan har sett sedan tidigare.

Bend It Like Beckham ★★★
En helt okej film, lagom underhållande. Hade dock förväntat mig att jag skulle gilla den mer. 

Leon The Professional ★★★★
Rewatch. Så jäkla bra film. Det var riktigt längesen jag såg den, så kände att jag behövde se den igen, och den är fortfarande lika bra. 

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri ★★★★
Jag fann denna film extremt intressant, älskade ungefär allt. Så djupgående på karaktärerna på ett väldigt nyanserat sätt, stort tips! Läs min recension här.

Mona Lisa Smile ★★★★
Tyckte jättemycket om denna, har alltid gillat Julia Roberts och även Julia Stiles. Filmen kändes ganska feministisk och det gillar jag. 

Maudie ★★
Jag gillade Maudie väldigt mycket, främst på grund av huvudkaraktären som var så himla lätt att tycka om. Tycker det var en fin berättelse också. Tips om du gillar dramakomedier. Läs min recension här

Hannah Gadsby: Nanette ★★★
Detta är en komedispecial, så egentligen inte en film kanske. Men den får vara med ändå. Tyckte det var en väldigt bra ståupp show, som var rolig samtidigt som den kändes väldigt seriös och viktig. Hon avslutade på ett väldigt bra sätt, som verkligen fick en att tänka efter. 

Now You See Me ★★★
Rewatch. Jag såg om denna eftersom jag hade tänkt se tvåan (som jag inte sett ännu), men det blev faktiskt inte att jag såg tvåan under juli trots allt... Snart kanske. Hur som helst så tycker jag Now You See Me är väldigt bra och underhållande, på ett smått cheesy sätt. Känns inte som att tvisten är supergenomtänkt precis, men jag gillar tvisten ändå. 

Thanks For Sharing ★★★
Efter Now You See Me blev det mer Mark Ruffalo. På Netflix hittade jag Thanks For Sharing som jag tyckte var en helt okej film men inget jag kommer se igen. Tyckte dock att filmen tog upp ett bra ämne, och gav mig bättre förståelse för sjukdomen. Jag kan tänka mig att det är lätt att döma folk för just sådana här saker, vilket man kanske inte egentligen har rätt att göra så länge personen i fråga inte skadar någon. 

You're Not You ★★★
Det blev ytterligare en film på Netflix, och detta är en film jag länge varit sugen på att se, dels på grund av handlingen och dels på grund av skådespelarna. Hilary Swank och Emily Rossum spelar huvudrollerna, och de gör det båda otroligt bra. Filmen i sig var också väldigt bra, jag grät dock floder. 



Gifted ★★★
Jag totalt älskade denna film. Kanske inte felfri, men den får en femma ändå eftersom den verkligen talade till mig. Jag älskar den här typen av filmer, helt underbar. Har skrivit en recension men inte publicerat den ännu. Håll koll på bloggen för den kommer snart. 

The Help ★★★★
Även The Help blev en stor hit hos mig, jag älskar verkligen den här typen av dramafilmer. Så himla speciell, tänkvärd och samtidigt väldigt underhållande att titta på. Man vill bara fortsätta lära känna karaktärerna i all oändlighet! Recension kan du läsa här.

Into The Wild ★★★
Väldigt bra film som berörde. Lite tragisk bara, men det är ju en sann historia och i verkligheten slutar det inte alltid lyckligt. Gillade verkligen hur filmen berättade om Chris som person, genom hans resa. Och genom hans syster. 

Ocean's Eight ★★★
Nya Ocean's filmen var ett måste att se, kände jag. Älskar de gamla filmerna och tyckte den nya var bra den också, men ingen slår ju ettan. Lite tråkigt bara att de måste återvända gamla tricks, det gör att filmen inte känns särskilt nytänkande. 

Ocean's Eleven ★★★
Rewatch. Apropå ettan. Förtjänar kanske egentligen en fyra men jag tycker bara om denna filmen så otroligt mycket! Har sett den många gånger och kommer se den många gånger igen. 

The Blind Side ★★★★★
Rewatch. Efter Ocean's Eight blev jag sugen på att se mer av Sandra Bullock som jag verkligen tycker om. Har sett delar av denna filmen förut, men aldrig hela på en gång. Förrän nu, då. Jag tycker The Blind Side är en fantastisk film med en vacker berättelse som verkligen berör. Stort tips. 

Captain America: The First Avenger ★★★
Rewatch. Har sett den första Captain America filmen en gång förut, men det var ungefär fem år sedan. Tyckte inte jättemycket om den då, men hade hoppats på att gilla den bättre om jag såg den nu. Och det gjorde jag faktiskt. Jag vet inte om det var för att jag hade en bättre inställning till filmen nu än vad jag hade då, men av någon anledning fann jag filmen mycket mer underhållande än jag gjorde första gången jag såg den. Ser fram emot att äntligen få se uppföljarna. 

The Avengers ★★★
Rewatch. Har alltid älskat Avengers-filmerna, det är favoriterna inom Marvel för mig. Älskar att se alla hjältarna samlade på ett och samma ställe. Så denna har jag självklart sett ett antal gånger, och nu när jag och mamma har som plan att gå igenom samtliga Marvelfilmer, så blev Avengers och Captain America: The First Avenger en ganska bra start. Ska försöka se resterande filmer i någorlunda ordning efter premiärdatum. 

Hur har din filmmånad sett ut?