måndag 23 juli 2018

The Help (2011)



Jag har verkligen blivit kär i den här typen av filmer den senaste tiden - verklighetstrogna dramafilmer som berör. Under den tidiga tonåren fanns det inget tråkigare jag kunde tänka mig än sega dramafilmer, när jag hellre bara ville titta på spännande action- och äventyrsfilmer. Och visst älskar jag fortfarande äventyrsfilmer som fick en att sitta på helspänn, men det är verkligen något speciellt med dramafilmer som verkligen får en att tänka, känna och inspireras. 

The Help utspelar sig under medborgarrättsrörelsen på 60-talet och följer journalisten Skeeter Phelan (spelad av Emma Stone) som bestämmer sig för att skriva en bok om samhället, sett ur hemhjälpens perspektiv. Övriga roller spelas bland annat av Viola Davis, Octavia Spencer, Bryce Dallas Howard och Jessica Chastain. 

Yikes. Jag kan inte förstå varför jag inte sett denna filmen tidigare. Eller ja, jag vet ju varför. The Help är faktiskt den första blu-ray:en jag någonsin köpte, när jag bestämde mig för att övergå från dvd till blu-ray i min filmsamling. Jag köpte den eftersom jag tyckte den verkade riktigt bra, men under fyra års tid har jag tydligen aldrig lyckats hitta ett bra tillfälle till att faktiskt se den. Ja, förrän jag idag var lite sugen på att se en dramafilm, kollade igenom hyllan och ögonen genast fastnade på The Help. Tadaa - så enkelt var det.

Jag har mycket känslor efter att ha sett denna film från början till slut. Jag visste att jag skulle bli känslosam, för det blir jag alltid. Och när jag säger känslosam, så menar jag ungefär alla känslor som existerar. Sorg, glädje, medkänsla, och... ja, ren jävla ilska. Det är otroligt svårt att förstå hur människor kan se på andra människor på det sättet som The Help's Hilly Holbrook ser på sitt eget hembiträde. Samtidigt kan jag inte riktigt klargöra vad som gör mig mest arg. Hur rasistiska, osympatiska, vidriga människor som Hilly behandlar sina medmänniskor, eller hur människorna som står bredvid henne är för fega för att säga ifrån - trots att vi kan se så tydligt att de tycker det hon gör är fel? 



Okej, för att göra denna recension lite mer nyanserad, samtidigt som jag förklarar varför manuset är så välskrivet. Karaktärer som Hilly Holbrook, karaktärer som egentligen är mer än bara karaktärer då inspirationen till manuset kommer från vår verkliga historia, lyckas på något vis (trots deras fruktansvärda attityd gentemot mörkhyade medmänniskor) få tittarens sympati. Medan jag tittade på The Help ville jag skrika på Hilly Holbrook samtidigt som jag faktiskt sympatiserade med henne. För någonting måste ju ha gått så otroligt fel för att rasister som henne, skulle ha missuppfattat deras plats i världen så enormt. 

"You is smart. You is kind. You is important." 

Som tur är, är ilska inte min enda känsla när jag tittar på The Help. Dessa fantastiska karaktärer vi får följa, gör att jag snabbt hindras från att tappa hoppet om mänskligheten. Vi har skådespelare som gör ett så bra jobb att jag inte undrar ett ögonblick, varför de blivit nominerade till varsin Oscar för sina fantastiska prestationer. Vi har Viola Davis - fantastiska, underbara, otroliga Viola Davis. Vi har Octavia Spencer som jag älskar mer och mer för varje film jag ser henne i. Vi har Jessica Chastain som jag älskat sedan första gången jag såg henne i en film, och hon gör mig aldrig besviken. Aibileen, Minny, Celia - jag förälskade mig i alla dessa karaktärer och nu när filmen är slut känner jag ett starkt behov av att bara få fortsätta följa dem i vardagen. 



Det är minst sagt intressant, att se hur stor skillnad det är på människor och människor. Jag tycker Celia och hennes man är ett bra exempel på detta. Celia hade aldrig tidigare anställt ett hembiträde, och eftersom hon kände sig ensam vid middagsbordet så var hennes första instinkt att sätta sig mitt emot hembiträdet Minny i baksidan av köket för att dela måltiden. Detta hade aldrig varit accepterat i något av de hem vi tidigare under filmens gång, blivit inbjudna till. Trots att Minny sa ifrån, insisterade Celia och det var underbart att få bevittna. Ur hennes synvinkel anställde hon trots allt Minny för att hjälpa henne med hemmet - inte för att slava och sedan bli behandlad som skräp. 

The Help är en otroligt vacker och berörande film som berättar mer ingående om de mörkhyade hembiträdens arbetsliv på 60-talet, och varför rasismen hade så stor makt över dessa människors liv. Jag blev väldigt tagen av berättelsen i sig, samtidigt som jag helt och hållet förälskade mig i skådespelarnas fantastiska framföranden. 

★★★



2 kommentarer:

  1. Vilken rolig recension att läsa! Just The Help är en sådan film som jag också velat se men aldrig kommit till skott att faktiskt se, det kanske är dags nu? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så var det för mig, men det var värt väntan kan jag säga! :) Har du möjlighet att se den så tycker jag absolut att du ska göra det inom kort.

      Radera