fredag 29 juni 2018

Strike Back: Vengeance



Vengeance är en bra säsong av Strike Back. Detta räknas som totalt säsong tre, men säsong två med karaktärerna Scott och Stonebridge. If that makes sense. 

Vengeance inleder med ett hemligt uppdrag i Kenya som leder till att Damien Scott och den nya agenten Rachel Dalton, blir tillfångatagna av terrorledaren Waabri. När Stonebridge får samtalet bestämmer han sig för att hjälpa Sinclair och Richmond att rädda sin gamla partner. I huvudrollerna ser vi åter igen Philip Winchester och Sullivan Stapleton, samt även det nya ansiktet Rhona Mitra i rollen som Rachel Dalton. 

Det har till och från varit lite oklart vem som faktiskt var den stora antagonisten under säsongen, vilket skiljer sig från säsong ett då vi hade en klar bild av vem det var som teamet jagade. I Vengeance dröjer det ett tag innan bilden blir helt klar, och tills dess kan man egentligen bara spekulera. 

Jag ska vara helt ärlig och erkänna att detta är sista recensionen jag skriver om Strike Back, av de fyra säsonger jag sett. Jag vet inte varför det blev så, men hur som helst så ska jag försöka dra mig till minnes så gott det går. Det jag minns som mest klart, är givetvis Charles Dance i något av en antagonistroll. Har man föjt Game of Thrones så vet man precis vem Charles Dance är, och vad han är kapabel till som skådespelare. Dessvärre nådde denna story aldrig riktigt den höjdpunkt som jag hade hoppats på, vilket gjorde att vägen mot slutet kändes bättre än slutet i helhet. Charles Dance är en fantastisk skådespelare, men i Vengeance gjorde han inte mycket mer än att spela en fanatisk miljonär med orimliga drömmar om att förändra världen - på helt otänkbara sätt. Detta hade kunnat ge honom goda möjligheter, men istället stack hans undersåtar ut mer än honom själv. 

När det gäller spänning så har jag dock varit mer än nöjd. Avsnitten rullar på, och de intensiva situationer våra huvudkaraktärer hamnar i, gör att man hela tiden tvingas oroa sig över vad som kommer hända näst. Serien har hittills dessutom bevisat att de inte är oroliga över att ta död på stora karaktärer, och därför finns det anledning att oroa sig. Men allt är ju ändå inte bara oro! Vi får även mycket humor, teamwork och glädje, vilket gör att varje avsnitt blir lika underhållande som det blir spännande. 

Jag kan avslöja att Vengeance heter Vengeance av en anledning. What! No! You don't say! Detta innebär att något som sker i början av säsongen är väldigt personligt för en av våra karaktärer, och därifrån påbörjas en intensiv jakt på hämnd. Och allt är ju bara något lite mer spännande när terrorn är personlig, eller hur? 

För att prata lite om vår nya karaktär Rachel Dalton, så är hon tyvärr inte en karaktär jag fastnade för. Däremot kan jag ändå tycka att hon förtjänar mer bekräftelse än den hon fått av sina medarbetare - även om hon inte var någon Eleanor Grant precis. Mitt största problem var att hon inte alltid kändes jätte sympatisk, utan snarare ganska otrevlig. Men med det sagt kan vi nog ändå klargöra att hon gör allt för sitt jobb, och att hon i grund och botten är en bra ledare när det gäller liv och död. 

För att sammanfatta säsongen så får jag säga att jag är imponerad även av andra (tredje) säsongen av Strike Back. Det där kommer aldrig riktigt sluta förvirra mig... Hur som helst - serien fortsätter absolut leverera och när varje avsnitt påbörjar direkt efter att föregående avsnitt slutar, så blir säsongerna nästan som en väldigt lång film. 

Absolut en serie jag kan rekommendera till den som gillar händelserika serier med mycket action. Fem säsonger finns att se på HBO Nordic


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar