måndag 18 juni 2018

Strike Back: Project Dawn



Innan jag börjar med den här recensionen så vill jag förklara att detta är en tv-serie, men med lite konstig ordning på säsongerna. Project Dawn är enligt min samlingsbox, säsong ett av serien, medan den enligt IMDB och andra källor, är säsong två. Jag har förstått det som att (den riktiga) första säsongen är bortplockad utanför Storbritannien, och istället är starten av serien på vad som ursprungligen var säsong 2... Jag blir förvirrad bara att att försöka förklara det här, jag tycker vi glömmer det och kallar istället denna säsong för Project Dawn

Strike Back: Project Dawn följer en brittisk antiterrorgrupp kallad Sektion 20, där vi ser huvudkaraktärer i fältagenterna Michael Stonebridge och Damien Scott. Säsongen består av tio avsnitt och följer jagandet av en välkänd terrorist vid namn Latif. 

Project Dawn är lite av en nystart för serien efter att skådespelaren från säsong 1 (Iraq) inte längre hade möjlighet att medverka. Därav är det inte viktigt att ha sett Iraq innan Project Dawn även om jag efter att ha sett samtliga tio avsnitt, kan förstå att det skulle ge mer djup till en viss händelse att ha sett tidigare del. 

Men men, nu släpper jag Iraq och fokuserar enbart på Project Dawn. Det finns många anledningar till varför jag älskat denna säsong. Först och främst: Strike Back är en spännande serie. Den har verkligen det där som gör att man bara vill se ett avsnitt till, ett avsnitt till, ett avsnitt till. Och det är väl ändå en härlig känsla? Om inte något ohälsosamt, men det ignorerar vi. 

Vad mer? Vad mer är det som gör att serien verkligen passar för mig? Jo, karaktärerna. Det finns ett antal karaktärer vi får följa och lära känna under dessa tio avsnitt. De är långt ifrån felfria och det finns aspekter som gör att man inte alls vill gilla dem. Men samtidigt kan man inte låta bli att göra det ändå. I helhet kan jag säga att det finns fyra karaktärer jag skulle kalla de allra största. Vi har Stonebridge och Scott - fältagenterna vars dynamik såklart blir brödralik och lätt att underhållas av. Sedan så har vi Col. Eleonor Grant som blev min personliga favorit tack vare hennes ledarskap, viljestyrka, godhet och starka beslutsamhet. Sist men inte minst så har vi ingen mindre än skurken själv - Latif. Vem är han? Varför gör han det han gör? Även om jag anser att mer kunde berättats kring karaktären så måste jag säga att vi fick en bra skurk som gjorde spänningen intensiv. 

Trots att temat är anti-terrorism och mycket av serien består av dödande av människor på båda sidor, så kan jag uppskatta att vi även bjöds på karaktärer som fick oss att tvivla även på Sektion 20 på grund av just brutaliteten. För att förhindra terror måste man använda sig av en annan typ av terror, vilket i det stora hela gör att hela syftet känns ganska meningslöst. 

Som actionserie är Strike Back inte direkt barnvänlig, så detta är inte serien för den som blir obekväm av blod, brutalitet och... ja, den självklara ingrediensen: sex. Men för actionfanatikern kan jag definitivt säga att Strike Back är en serie värd att satsa några timmar på. Gillar du serier som exempelvis storserien 24 så kan jag absolut rekommendera Strike Back

I helhet blev dynamiken mellan huvudkaraktärerna, samt den laddade spänningen i varje avsnitt, de två aspekter av serien som verkligen fick mig att fastna och fortsätta titta. Jag ser fram emot att se mer av Strike Back och går genast vidare till Vengeance som andra (tredje) säsongen heter. 

Är du sugen på ett nytt spännande maratonprojekt? Se fem säsonger av Strike Back HBO Nordic.  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar