måndag 28 maj 2018

Wonder (2018)



Jag har haft höga förväntningar på Wonder sedan jag för första gången såg filmens titelbild. Alla som känner mig vet nog att jag är en sucker för s.k. "coming-of-age"-filmer. Och Wonder var verkligen inget undantag. 

Wonder baseras på boken med samma namn, skriven av R.J. Palacio och följer den unga pojken August Pullman som ska börja skolan efter att ha blivit hemskolad sedan tidigare. Men den första tiden i skolan blir inte lätt när August blir allt mer medveten om hur hans annorlunda yttre avgör hur han blir behandlad av andra. 

En detalj som känns viktig för mig att berätta i denna recension, är att jag såg Wonder i en biosalong med ungefär fem andra personer, som alla satt ganska långt framför mig som själv satt längst bak i kanten. Varför anser jag detta vara en viktig detalj? Jo, eftersom det tillät mig att gråta genom  ungefär hela filmen utan att någon märkte det.

Betyder detta att Wonder är en sorglig film? Absolut inte. Det betyder bara att det inte är ofta jag tittar på nya filmer som jag blir så kär i som jag blev i Wonder

Wonder är en fantastisk film. Den tar upp saker som vi alla sett förut men på ett sätt som ändå lyckas kännas nytänkande och inte det minsta uttjatat. Det beror delvis på att mobbning, utanförskap, ensamhet och att vara annorlunda i ett samhälle där många ser "annorlunda" som en chans att trycka ner någon, alltid är aktuellt. Delvis beror det även på hur bra en sådan berättelse blivit framställd i Wonder

Nu kanske det verkar som att mobbning, utanförskap och ensamhet är allt Wonder handlar om, och det kan jag säga med detsamma, stämmer inte alls. Tvärtom så är dessa ämnen bara bakgrunden till vad som blir en film om vänskap, familj, acceptans, förståelse och kärlek utan gränser. Wonder är en film om en pojke som klarar sig med sitt annorlunda yttre, just tack vare vänskap, familj, acceptans, förståelse och kärlek utan gränser.

Allt detta är egentligen sådant som jag hade förväntat mig av Wonder som film. Vad som dock tog mig med överraskning var inte hur mycket Wonder handlade om August Pullman, utan hur mycket den faktiskt handlade om alla andra. Egentligen skulle jag inte ens vilja säga att August är huvudkaraktären - åtminstone bär han inte den titeln ensam. På grund av sin situation har August en tuff vardag, men människorna runt omkring honom har det ibland nästan ännu tuffare. Vi får lära känna samtliga karaktärer på ett större djup än jag någonsin hade kunnat förvänta mig - och det var underbart

Wonder är en inspirerande, hjärtevärmande, fantastisk film. Det är filmer som denna som får mig att vilja arbeta med film, och jag blir alltid lika glad när jag hittar nya inspirationskällor som denna. Jag kan lova att detta är en rulle jag kommer se många gånger om. 
★★★★★

2 kommentarer:

  1. Det här låter som en film som jag skulle kunna gilla !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då tycker jag absolut att du ska se den! :D

      Radera