söndag 6 maj 2018

Verk som påverkat mig och mitt liv (3)


Idag är det söndag: sista dagen för temaveckan i samarbete med bloggarna FictionalEm, Seriereflektioner, FrökenTV och KarinsUniversum

En film jag bara måste nämna innan veckan är slut, är Big Fish. Detta är filmen som startade mitt intresse för film på riktigt. Jag älskade film innan Big Fish, men jag hade inga som helst avsikter på att själv vara en del av filmskapandet, förrän sekunden efter jag sett klart Big Fish. Detta är en så fantastisk film på så många sätt, som man bara måste se. 

I Big Fish har fantasin inga gränser, och det är det som gör den så speciell. Berättelsen i sig är tänkvärd på många olika sätt, och likaså är replikerna. Vad vi i det stora hela får under dessa två timmar, är berättelsen om en man som försöker lära känna sin döende pappa, Edward Bloom, spelad som ung av Ewan McGregor. Vad sonen trodde bara var påhittade berättelser från sin fars liv, kanske faktiskt visar sig vara nyckeln till den äkta Edward Bloom. 

Det var Big Fish, som på riktigt, verkligen fick mig att förälska mig i regissören Tim Burton. Och ändå anser många att detta är filmen som inte riktigt passar in i Burton's annars relativt mörka stil. Visst kanske det stämmer, men det som alltid gjort Burton till min favoritregissör, är inte den mörka stilen. Jag gillar inte ens när saker blir för mörka! Det jag gillar med honom, är hur han lyckas blanda mörkt med ljust på ett så otroligt briljant sätt. Det är inte en enda av hans filmer som jag ser som bara mörk. Edward Scissorhands har ett mörkt yttre medan berättelsen i sig bidrar till en av de mest vackra och mest underhållande filmer jag någonsin sett. Corpse Bride visar att världen bara är dyster om människan i sig är dyster. Det är glädjen i underjorden som genast tagit till sig min kärlek för filmen! Inte ens Sweeney Todd är helt och hållet mörk i mina ögon. Det är ju trots allt en musikal! Och Big Fish... ja, Big Fish visar bättre än någon annan film, hur fantasin är Burtons främsta styrka som regissör. 

Det går egentligen inte att förklara Big Fish för någon som inte har sett den. Det är det som är så underbart. Det enda jag egentligen kan säga, är att denna film var den första film jag såg med så stort hjärta att man bara ville gråta av glädje mot slutet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar