tisdag 15 maj 2018

Lethal Weapon: Säsong 2



Den andra säsongsfinalen av Lethal Weapon sändes i förra veckan, vilket innebär att seriens andra säsong nu har gett oss alla sina avsnitt. Igår morse läste jag beskedet att serien blivit förnyad för en tredje säsong. Vilket jag inte riktigt kan bestämma mig för om det är bra eller dåligt med vetskapen om att Clayne Crawford, som spelar Martin Riggs, inte kommer att komma tillbaka. Istället får vi en helt ny karaktär i skådespelaren Seann William Scott. Troligtvis kommer detta sänka serien enormt för mig, möjligen så mycket att jag inte kommer vilja fortsätta titta. Men, nog om det. Här kommer mina tankar om säsong 2.

Lethal Weapon är en serie jag var väldigt skeptiskt till när den skulle komma - jag menar, hur många olika sätt kan det inte gå fel när man ska återskapa något som folk älskat i trettio år? Det är lätt hänt att det blir katastrofalt, men trots detta så visste jag att jag åtminstone får ge det en chans. Och det är jag glad att jag gjorde. Serien känns otroligt annorlunda från filmerna, trots att vi följer ungefär samma mall. Precis som i filmerna, så är relationen mellan de två huvudkaraktärerna fokuset i serien, men till skillnad från filmerna så finns det plats för så mycket mer. Vi går djupare in på karaktärerna, men främst av alla, Riggs.


Säsong ett handlade mycket om Riggs smärta efter att ha förlorat sin höggravida fru, och ungefär som i filmerna, framställdes detta som orsaken till varför han är som han är. Men i säsong två har vi börjat förstå att detta är långt ifrån den första plågoande han har haft att göra med i sitt liv. Vi har nu fått veta mer om hans uppväxt och familj, om hans tuffa barndom och mannen bakom den tuffa barndomen - Nathan Riggs Sr, Martins skrämmande pappa. 

Avsnitten i sig fortsätter i samma stuk, lite som en typisk polisserie. Men ändå inte? Jag tycker säsongen varit spännande, och har varje gång längtat efter nästa avsnitt direkt efter att ha sett färdigt på ett. Ändå är det inte direkt en "cliffhanger-i-slutet-av-varje-avsnitt"-serie. Inga jätte stora åtminstone. Men det har ändå varit något som alltid gjort att jag har velat se mer. 

Jag gillar när olika genrer blandas, mycket bättre än när en genre håller sig till sin del och aldrig riktigt bjuder in till något nytt och annorlunda. Lethal Weapon är en actionserie, men det är också en drama och en komedi. Avsnitten lyckas bli otroligt underhållande samtidigt som de inte blir för oseriösa. Tyngden finns fortfarande kvar, och den rädsla som Riggs gått och burit på under hela säsongen, har även förföljt mig som tittare. 

Som vanligt med den här typen av serier, så kan jag dock inte låta bli att störa mig på klyschor. Allt det där typiska som man kan förutse en mil i förväg. Det är sådana saker som gör att Lethal Weapon inte direkt upplevs som någon kvalitetsserie. Det känns ibland som om den är förhastad och ogenomtänkt. Detta är dock saker som jag kan ha överseende med eftersom serien i sig är väldigt underhållande - men det är också sådana detaljer som alltid kommer hindra serien från att komma upp bland favoriterna. 



Med tanke på nyheterna om att Clayne Crawford blivit avskedad från tv-serien, så tänker jag, utan att spoila serien för dig som inte sett den, säga att jag faktiskt är nöjd med hur det slutade. Seriens följare var nog alla oroliga över att en annan skådespelare skulle överta rollen som Martin Riggs, och jag säger bara TACK GODE FILMGUD att det inte hände. Självklart är jag upprörd över att Clayne inte kommer återvända i rollen som Martin Riggs, men trots min nuvarande negativa inställning till en tredje säsong utan honom, så tror jag att jag kommer vara tillräckligt nyfiken när tiden kommer, för att faktiskt se hur serien blir med ett nytt ansikte i co-huvudrollen. Jag ska göra mitt bästa för att inte döma Seann i förhand, enbart på grund av hans (egentligen helt orelaterade) förflutna, Steve Stifler. 

Helt ärligt så är Martin Riggs anledningen till varför jag anser Lethal Weapon vara så bra. Enligt mig, är det han som bjuder på underhållningen. Enligt mig, är det han som bjuder på känslorna. Tyngden. Spänningen. Ja, allt det där som gör en serie så bra. Därför har jag en negativ inställning till den tredje säsongen. Men det är också anledningen till varför en del av mig är otroligt nyfiken på den tredje säsongen. Tänk om de faktiskt lyckas upprätthålla intresset, trots Martins avsked?

Vad tror du om en tredje säsong? Kommer det bli bra eller kommer det bli katastrofalt? 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar