söndag 29 april 2018

Tankar om Avengers: Infinity War (2018)

I onsdags hade denna storfilm premiär och alla har vi väl längtat. Infinity War är den tredje delen av filmserien Avengers, och om vi trodde alla andra Marvel filmer varit storslagna så är det inget i jämförelse med Infinity War. Varning för spoilers!

Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag har inga ord. Jag skulle behöva se filmen igen, ungefär fem, eller kanske femtio, gånger till innan jag egentligen kan skriva en riktig recension. Istället vet jag inte vad detta kommer bli, mer än kanske spridda tankar.

Jag måste säga att vi i helhet bjöds på en riktigt bra film. Det är jätte roligt att se de olika karaktärerna komma samman och denna film fick mig ungefär lika nostalgisk som den första Avengers filmen fick mig under min första tittning. 

Vad älskade jag? 

  • Första mötet mellan Guardians-gänget och Avengers-medlemmarna.
  • Rocket och Thor. Rocket och Thor tillsammans.
  • "Oh, we're using our made-up names?
  • Tony och Strange. Tony och Strange tillsammans. 
  • "Where is Gamora?" "I'll do you one better - who is Gamora?", "I'll do you one better - why is Gamora?"
  • "Squidward."
  • "It's like a pirate had a baby with an angel."
  • Gamora och Thanos. Allt med Gamora och Thanos. 
  • Thanos. 
  • Introduktionen mellan Groot och Steve Rogers. 
  • Thor's snygga entrance till det stora slaget. 

Vad krossade mitt hjärta i små bitar?
  • Allt. 

Vad gör hela situationen något lite lättare att bära?

  • Det faktum att detta inte är sista filmen, och det är trots allt Marvel. Så jag skulle gissa på att Thanos seger inte varar för alltid. 


Peter och Tony. Det var hjärtekrossande. Loki! Jag ville gråta lite. Gamora var nog det mest hjärtkrossande av allt. Rocket och Groot; "No, not you, not you." Jag dör lite grann. Inte ens Nick Fury kom undan. 

THANOS WILL RETURN.

lördag 21 april 2018

Ready Player One (2018)

Jag hade inga jätte höga förväntningar på Ready Player One men har ändå alltid vetat att detta var en film jag ville se. Det är ju trots allt en Spielberg film! 

Ready Player One utspelar sig i en framtid där Virtual Reality är en stor del av vardagen. Datorgeniet James Halliday har skapat en fiktiv värld som han kallar för Oasis, och när han dör visar det sig att han skapat det ultimata spelet där priset är hela hans förmögenhet samt full kontroll över Oasis. Men det är inte förrän tonåringen Wade blir den första att klara Hallidays första utmaning, som spelet börjar på riktigt. I rollerna ser vi bl.a. Tye Sheridan, Olivia Cooke, Mark Rylance och Ben Mendelsohn. 

Detta är minst sagt en intressant film. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka! Jag tror att jag gillade det. Halva filmen utspelar sig i ett tv-spel vilket innebär att halva filmen är dator animerad. Jag kunde delvis störa mig på det, och delvis verkligen uppskatta det. Jag är personligen inte ett jätte stort fan av tv- och datorspel, har aldrig riktigt förstått grejen med det och blir extremt lätt uttråkad. Jag tror att jag hade uppskattat dessa delar av filmen mer om jag hade förstått fascinationen kring datorspel. Istället kom jag på mig själv under filmens gång, med att längta tillbaka till de "verkliga" scenerna. Med det sagt får jag ändå hylla filmen (och Halliday själv) för alla referenser till populärkulturen. The Shining-scenen var fantastisk och bara den får mig att vilja se om filmen med detsamma. 



Ready Player One bjuder på mycket humor, vackra visuella vyer och en nytänkande story (cred till originalförfattaren), vilket får mig att se positivt tillbaka på min vistelse i biografsalongen. Utöver det kan jag dock inte riktigt säga att jag blev jätte fängslad. Det fanns stunder då jag undrade när filmen skulle ta slut och jag kände egentligen inte alls att jag brydde mig om karaktärerna, deras kärleksdraman eller deras öden. Vilket tyvärr drar ner filmen någon nivå för mig. Med det sagt är detta trots allt bara min upplevelse - kanske skulle du älska karaktärerna trots att jag inte gjorde det. 

Det kanske märks att jag har ganska blandade åsikter kring Ready Player One. Jag gillade den, men jag älskade den inte. Vissa delar av filmen tycker jag extra mycket om medan jag ser sämre på andra delar. Detta tycker jag ändå resulterar i ett ganska bra betyg, en film jag absolut skulle kunna rekommendera till den som gillar äventyrs-scifi. 

★★★


torsdag 19 april 2018

A Quiet Place (2018)



Jag är inte mycket för skräckfilmer. Det finns tre enkla anledningar till varför jag ville se A Quiet Place. Den första anledningen: betyget på imdb. Innan jag köpte min biobiljett hade jag ett litet snack med imdb som berättade för mig att filmen fått ett betyg på över åtta. En åtta eller högre kan få mig att vilja se ungefär vilken film som helst. Anledning nummer två och tre var John Krasinski och Emily Blunt. 

A Quiet Place utspelar sig i en framtid där någon form av varelse har lyckats utrota nästintill hela mänskligheten. Dessa unika varelser är blinda men har extremt bra hörsel, och enda sättet att överleva som människa är att vara så tystlåten man bara kan. Du kan nog förstå redan nu att detta kan bli en obehaglig upplevelse för oss tittare.

Någon halvtimme in i filmen minns jag att jag satt och undrade varför i hela friden jag fick för mig att titta på detta. Jag gillar ju inte skräckfilmer! Och detta var inget undantag. Problemet jag har med skräckfilmer, är att antingen så är allt så skrattretande fånigt, eller också är det så obehagligt att jag inte förstår grejen med att låta sig skrämmas på det sättet. A Quiet Place hamnade under det senare alternativet. Det här var en obehaglig film och jag tycker helt ärligt bara att det är jobbigt att titta på sådana här filmer. Men! Trots att filmen använder sig av ständiga jump scares, sådana där som är typiska för skräckfilmer, så kan jag samtidigt medge att detta blev en spännande, intressant och faktiskt även något känslosam, film. Jag kände mer för karaktärerna än vad jag vanligtvis gör när jag tittar på skräckfilm. Jag var ständigt nyfiken på hur det hela skulle sluta och det är en ganska intressant värld vi blir inbjuden i - trots att det egentligen på något plan känns som att liknande berättelser har gjorts förut. Det är inte en jätte unik film, men den är välgjord. Och det tror jag kan räcka om du är en sucker för skräckfilmer, som jag lagt märke till att många filmälskare verkar vara. 

Jag finner det extremt tröttsamt med alla de där typiska dragen som alla skräckfilmer envisas med att ha. Att skrämma dig varje chans de får, när man istället hade kunnat lägga mer tid på att skapa ytterligare djup i storyn och karaktärerna. Men bortsett från det så tycker jag att A Quiet Place lyckades bra med att leverera en spännande film med bra manus och bra skådespelarprestationer. Jag tvivlar på att jag kommer se den igen, men jag är glad åt att ha sett den. Om du är en person som gillar skräckfilmer så tror jag absolut att detta kan bli en hit hos dig.  

★★★★☆


onsdag 18 april 2018

Australiens skönhet



Denna veckan har vi temat Australien men innan jag börjar vill jag bara hälsa Sanna från Sannas Serier varmt välkommen in i samarbetet! Övriga samarbetspartners är som vanligt; Felicia från FrökenTV, Sara från Seriereflektioner, Emelie från FictionalEm och Karin från Karins Universum

Ja, Australien var det då. Det är faktiskt ett ganska bra tema för mig eftersom det ger mig chans att skriva lite om några nyfavoriter hos mig, filmer och serier jag upptäckte så sent som förra året. Samtliga titlar jag kommer skriva om utspelar sig för det mesta i Australien. 


Ja, man kan ju inte skriva ett inlägg om Australien utan att skriva om Please Like Me! Detta är en helt underbar tv-serie som jag upptäckte i början av förra året och som sedan dess har blivit en stor favorit hos mig. Allt som Please Like Me har att erbjuda, ger oss en god känsla av livet som australiensare. Även om jag älskar miljön och de underbara dialekterna så är detta långt ifrån den största anledningen till varför jag kallar Please Like Me en favoritserie. Istället för att försöka förklara ytterligare en gång vad det är som gör serien så speciell, så tänker jag bara rekommendera dig att se den, för det är egentligen enda sättet att förstå. Finns på Netflix.


Priscilla: Queen of the Desert såg jag faktiskt alldeles i början av detta året. Detta är en film jag definitivt kommer se igen då jag älskade det mesta med den. Anledningen till varför jag kopplar denna film till temat Australien, är för att den helt och hållet utspelar sig i olika delar av Australien. Det märks inte bara på dialekterna och miljön, utan även på kulturen. Exempelvis får vi flera referenser till Abba som vi vet var extremt stora just i Australien under bandets storhetstid. Filmen är färgglad och rolig samtidigt som den är tänkvärd - därför kan jag varmt rekommendera dig att se den. 

Detta blev nog faktiskt en ny favoritfilm. Vad jag förväntade mig att få, var en halvtråkig dramafilm som jag skulle glömma bort några dagar efter att ha sett den. Vad jag istället fick, var en helt oförglömlig upplevelse som jag kommer vilja uppleva många gånger om. Precis som övriga titlar, utspelar sig The Dressmaker under Australiens vackra vyer och mer än det så utspelar den sig dessutom på femtiotalet. I huvudrollen ser vi Kate Winslet som genom hela rullen lyckas blir filmens stora höjdpunkt, bara hon. The Dressmaker var lite som en positiv domino bricka i min familj. En familjemedlem blev rekommenderad att se den, såg den och älskade den. Ytterligare en familjemedlem blev därav rekommenderad att se den, såg den och älskade den. På så sätt blev jag nyfiken på den, såg den och älskade den. Jag rekommenderade den till min mamma som såg den och älskade den. Jag har inte hört talas om någon som sett den men inte älskat den. Jag har sedan dess fortsatt rekommendera denna film och väntar bara på att någon ska ta mitt tips, se den och älska den. The Dressmaker finns på Netflix så se den nu med detsamma vetja. 


Slutligen vill jag även rekommendera en film som tog mig med storm. Jag såg denna rulle på bio vilket kanske bidrog med ytterligare effekt, men kort sagt kan jag bara säga att jag blev enormt tagen. Verklighetsbaserad berättelse om en pojke som kommer bort från sin familj som femåring i ett land där hemlösa barn tvingas leva ett fruktansvärt liv. Väldigt berörande film som jag starkt rekommenderar! Andra halvan av filmen utspelar sig i Australien när pojken blivit vuxen och påbörjar en sökning efter sin biologiska familj. Se den på C-More! 

Stora tips allihop! Vilken film eller serie tänker du på när du hör ordet "Australien"?

onsdag 11 april 2018

För att hylla människorna bakom kameran



Detta är ett inlägg som legat i mitt utkast i ungefär ett år, och eftersom veckans tema är "Bakom kameran" i mitt samarbete med bloggarna FrökenTV, KarinsUniversum, FictionalEm och Seriereflektioner. så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att publicera ett inlägg som jag annars antagligen aldrig hade hittat rätt tillfälle till att publicera. Observera att jag inte ändrat på något, så exempelvis blir det en dubbel inledning nu, men hela poängen med att publicera ett gammalt färdigskrivet inlägg är väl att man inte ska få massa arbete med det? Jag orkar inte riktigt ändra på något, så det får stå. Anyways, here we go!
_____________________
FILMBESÄTTNINGSLISTAN

Eftersom jag kände för att skriva ett inlägg om skådespelare, regissörer, m.m. och hade lite brist på idéer, så tänkte jag; varför inte skapa en rolig liten frågelista? Här kommer därför 20 frågor om mina favoriter när det gäller verkliga människor inom filmbranschen. Frågorna är uppdelade i olika kategorier. 


SKÅDESPELERI

Vilken är din favoritskådespelare (manlig, kvinnlig eller annat) som till största del medverkar i de större Hollywood-produktionerna? 
Johnny Depp har ju alltid varit min största favorit, tycker fortfarande han är en helt fantastisk skådespelare (och ja, jag håller mig utanför allt privatsnack om kändisarna och baserar inte mina åsikter på sådant). Även Helena Bonham Carter har alltid varit en stor favorit. En favorit som jag fått de senare två-tre åren är Matthew McConaughey. Det är en sån skådespelare som jag verkligen skulle kunna se allt han kom med, oavsett om det verkade bra eller inte... 

Vilken är din favoritskådespelare (manlig, kvinnlig eller annat) som till största del medverkar i mindre produktioner så som indiefilmer? 
För några år sedan hade jag kunnat säga Benedict Cumberbatch men det funkar ju inte längre nu när han blivit så stor. Den jag istället kommer säga, som jag är medveten om också är väldigt känd, är Mark Ruffalo. Har alltid tyckt väldigt mycket om honom, tycker han ser så trevlig ut. Trots att många vet vem han är, så är han faktiskt en sådan skådespelare som medverkat i väldigt många mindre filmer. Ett exempel är The Normal Heart som är en helt fantastisk film. 

Vilken är din favoritskådespelare (manlig, kvinnlig eller annat) som till största del medverkar i tv-serier? 
Lee Pace och Aidan Turner är stora favoriter, men båda dessa har medverkat i Hobbit-filmerna som nog garanterat kan räknas som stora Hollywoodfilmer. Annars är Robert Sheehan (Misfits) en riktig talang som jag skulle vilja se på tv-rutan igen, och detsamma gäller Matt Bomer (White Collar). Några jag inte är ensam om är att tycka väldigt mycket om, är tv-skådespelare så som Scott Michael Foster och Milo Ventimliglia. Och såklart Jared och Jensen från Supernatural som är underbara att följa "back-stage". 


REGISSÖRER

Nämn de tre regissörer som du gillar bäst. Motivera gärna varför! 
Tim Burton på grund av att han verkligen har en helt unik stil i sina filmer, en stil som tilltalar mig väldigt mycket. Flera av mina favoritfilmer (Edward Scissorhands, Big Fish, Corpse Bride m.fl.) är regisserade just av Tim Burton. Den andra jag vill nämna är Quentin Tarantino som även han har en väldigt unik stil. Även flera av hans filmer räknar jag in som stora favoriter hos mig, så som exempelvis Pulp Fiction, Inglorious Basterds, Django Unchained, m.fl. Den sista jag tänker nämna här är Steven Spielberg. Varför? För att han är en legend inom filmbranschen. Jag är en riktig sucker för de där klassiska äventyrsfilmerna så som Indiana Jones, Goonies och E.T - och just därför är Spielberg en av mina absoluta favoritregissörer. 

Av dina favoritregissörer, finns det någon som du blivit besviken över när du sett en film, trots att du gillar övriga filmer personen jobbat på? 
Ja, det finns det väl alltid. Jag hade väldigt höga förväntningar på Ciderhusreglerna som Lasse Hallström regisserat, och visst var den väldigt bra, men på något plan blev jag ändå besviken eftersom jag hade väldigt svårt för karaktärerna i filmen. Lasse Hallström är ju en sådan regissör där man bara förväntar sig att älska hans huvudkaraktärer, vilket jag i detta fall inte gjorde. 


MANUSFÖRFATTARE

Nämn de tre manusförfattare du gillar bäst. Motivera gärna varför!
Det här är lite svårare för mig, framförallt med tanke på att många av mina favorit manusförfattare oftast är samma person som regisserat filmen. Men två personer jag beundrar otroligt mycket för ett enda manus de skrivit, är Ben Affleck och Matt Damon som tillsammans skrev manuset till dramafilmen Good Will Hunting. Sedan tycker jag Coen-bröderna är väldigt duktiga på sina manus, och detsamma gäller Wes Anderson som bland annat skrivit den helt fantastiska Grand Budapest Hotel som jag totalälskade. 

Vilken serieskapare/manusförfattare inom tv, är din favorit? 
JJ. Abrams har alltid varit en stor favorit enda sedan jag började titta på Lost som idag är min favoritserie. Även Damon Lindelof är helt fantastisk som skrivit manus till både Lost och The Leftovers. Manuset till sistnämnda har gjort Lindelof till en stor förebild för mig som har en stor passion för att skriva manus. 

NORDISKT

Vilken skådespelare (manlig, kvinnlig eller annat) är din favorit när det gäller nordiska skådespelare? 
Jag skulle nog säga Mads Mikkelsen (Star Wars: Rogue One, Doctor Strange, Hannibal m.fl). Tycker Helene Sjöholm är väldigt duktig också (Så som i himmelen). Sen såklart; Stellan Skarsgård och det beror mest på att jag älskar honom i alla filmer han är med i. Av Skarsgård-sönerna är Bill min favorit. 

Vilken nordisk regissör är din favorit?
Jag skulle absolut säga Lasse Hallström. De flesta av hans filmer är amerikanska, men ursprungligen gjorde han endast filmer i Sverige. Anledningen till att jag älskar hans filmer, beror på hur mycket tid han lägger på karaktärerna och deras respektive utveckling snarare än storyn i sig. Några av mina favoritfilmer han gjort är What's Eating Gilbert Grape (1993), Chocolat (2000) Hundra steg från Bombay till Paris (2014) och Hachiko - en vän för livet (2009). Jag har ännu inte sett hans mest kända svenska film Mitt Liv Som Hund (1985) men planerar att göra det inom en snar framtid. 

Har du någon favorit när det gäller svenska manusförfattare; i så fall vilken? 
Här svarar jag detsamma som ovan; Lasse Hallström. Han har skrivit de flesta manus till sina filmer och anledningen jag skrev ovan kanske egentligen passar bättre in som svar till denna frågan. 


LJUD OCH MUSIK

Brukar du lyssna på filmmusik, och vilken kompositör inom filmbranschen är i så fall din favorit?
James Horner tycker jag är en väldigt duktig kompositör (Titanic, Legends of the Fall, Avatar m.fl.). Även John Williams (Star Wars, Indiana Jones, Schindler's List m.fl.) är ju helt fantastisk och det går inte att undkomma. 

Även inom tv-världen finns det en del kända musikkompositörer som exempelvis skapat otroliga intro-soundtrack till serier. Har du någon favorit? 
Jag tycker Max Richter är helt otrolig då han gjort den helt fantastiska musiken till den helt fantastiska tv-serien The Leftovers. Även Bear McCreary är en favorit och även om han gjort många introlåtar till serier så kommer min favorit nog alltid vara Outlander's introlåt The Skye Boat Song. Nu är det visserligen inte McCreary själv som skrivit hela musiken, men hur han gjort om låten i Outlander är så perfekt. Han har ju även gjort all resterande musik i serien. Han har dessutom gjort musiken till Black Sails som jag också tycker är väldigt bra. 


OLDIES WHO WORKED ON THE GOLDIES

Vilken regissör från de mer klassiska filmerna (runt 50-talet) är din favorit? 
Orson Welles för de allra bästa klassikerna, men jag skulle även säga Stanley Kubrick även om hans mest kända filmer är lite senare (60-70 talet). Jag har fortfarande en del bra Stanley Kubrick filmer kvar att se, men av det jag sett har han redan blivit en favorit. 

Har du någon favoritskådespelare (manlig, kvinnlig eller annat) från samma tid? 
Katharine Hepburn är en favorit, tycker hon var en otroligt duktig skådespelerska när det kom till starka personligheter. Sen är ju Marlon Brando ett ganska självklart val och det tror jag ingen kan argumentera emot.

BASERAT PÅ ANDRA VERK ELLER HÄNDELSER

Finns det någon författare vars böcker blivit filmatiserade, som blivit en favorit hos dig? 
Stephen King har alltid varit en favorit då många av filmatiseringarna av hans böcker är helt otroliga. Nyckeln till Frihet, Stand By Me, Den Gröna Milen och tv-serien Under The Dome (som jag älskade första säsongen av, resten kan vi bara glömma) är några favoriter. 

Av historiska människor som det gjorts filmer om; har du någon favorit? 
Det finns många helt fantastiska filmatiseringar om verkliga människor, men den jag först och främst kommer och tänka på nu, är Alan Turing vars liv filmatiserades senast i The Imitation Game med Benedict Cumberbatch i rollen som Turing. Får även nämna Oscar Schindler, Schindler's List


DE DÄR SOM FÖRTJÄNAR EN OSCAR 

Finns det någon regissör som du tycker borde ha vunnit en Oscar, men som inte gjort det ännu? 
Lasse Hallström. Skulle väl även säga Tim Burton, men samtidigt kanske det finns andra regissörer som är mer "Oscars-material" eller vad man ska säga. 

Finns det någon skådespelare (manlig, kvinnlig eller annat) som du tycker borde ha vunnit en Oscar, men som inte gjort det ännu?
Johnny Depp, utan tvekan. Han förtjänar en Oscar men har bara blivit nominerad. Förhoppningsvis får han någon gång i framtiden, en sån där härligt annorlunda roll igen där han verkligen kan visa sig, men just nu ser det inte jätte ljust ut. Ser fortfarande fram emot den dag då Tim Burton, Johnny Depp och Helena Bonham Carter återförenas i en bra rulle för storskärmen. 


ÖVRIGT

Finns det någon speciell Costume Designer/Make-Up Artist/Scenograf eller liknande, vars namn du lärt dig utantill på grund av personens insats i en eller flera filmer? 
Colleen Atwood är en stor favorit. Hon har arbetat väldigt mycket med Tim Burton, och många av hans filmer är ju väldigt... ja, färgrika eller vad man nu vill kalla det. Hon har också jobbat med Chicago (2002) som är min favoritmusikal. 

Finns det någon speciell filmfotograf vars cinematografi varit tillräckligt bra för att få dig att memorera personens namn? 
Vår svenska Linus Sandgren vann ju nu senast en Oscar för bästa foto i La La Land. Det var han väl värd. Tycker även Dean Semler är väldigt duktig, som bland annat filmat i den fantastiska filmen Dansar med vargar.

HUR SER DINA SVAR UT? 

fredag 6 april 2018

Halt and Catch Fire: Säsong 3

Halt and Catch Fire är en periodserie för mig. Jag glömmer nästan bort den mellan varven, men när jag väl maratonkollar en säsong så blir jag extremt involverad i serien och alla dess karaktärer. På många sätt är detta en unik serie, åtminstone om man ska jämföra med serierna jag själv sett. Det närmaste man kommer är väl Mad Men. Om man nu ska göra en jämförelse. Vi har samma långsamma tempo, samma mystiska huvudkaraktär och samma relation till de olika karaktärerna. Det vill säga, varierande kärlek och hat. 

"Good is the enemy of great."

Halt and Catch Fire är en renodlad dramaserie som utspelar sig i 80-talets Texas och följer utvecklingen av vad vi idag kallar internet. I fokus står fyra väldigt olika karaktärer, som alla strävar efter att lyckas inom branschen. I säsong tre har företaget Mutiny växt enormt, och vi har dessutom omlokaliserat till Kalifornien. Precis som i tidigare säsonger ser vi Lee Pace, MacKenzie Davis, Kerry Bishé och Scoot McNairy i huvudrollerna. 

Säsong två hade en seg start men blev otroligt bra mot slutet, och säsong tre har bara höjt ribban. Precis som förra gången var säsongen som allra bäst mot slutet, men överlag tycker jag att säsong tre verkligen har levererat. 

Det största problemet, och samtidigt en av seriens bästa egenskaper, är karaktärerna och deras respektive personligheter. Det är så otroligt ofta som man verkligen måste anstränga sig för att gilla dem. Det är otroligt ofta som de får en att bara vilja skrika på dem. Jag har märkt att det finns vissa som anser att detta är en brist i manuset, men jag håller inte med. Tvärtom, så gör det att karaktärerna blir desto mer välskrivna. Visst är det irriterande när man verkligen stör sig på karaktärerna? Men om du tänker efter så kan du nog också förstå dem. Alla ser allt, ur sin egna synvinkel. Vad vinner jag på detta? Vi är alla själviska individer, vi är alla envisa och när vi mår dåligt så har vi alla svårt att se problem ur någon annans perspektiv. Jag tror Halt and Catch Fire har några av de mest realistiska karaktärer som någonsin skrivits för tv.  

Men, fear not, karaktärerna är inte bara svåra att gilla, för helt plötsligt är de otroligt lätta att älska. Precis som vi har fått scener när man avskyr karaktärernas handlingar och själviska sätt att tänka, så har vi fått scener när vi verkligen förstår deras handlingar och sätt att tänka. Vi har lidit med dem, vi har roats med dem. 

Mer än karaktärerna själva, så är även deras respektive relationer väldigt realistiskt instabila. Vi har Cameron och Donna - två kvinnor som är helt fantastiska ihop. Deras vänskap och partnerskap har växt otroligt mycket denna säsongen - och inte bara med kramar och glädje. De har gått igenom många hinder och trots att deras vänskap kändes rent ut sagt kass mot slutet, så är den samtidigt nästan starkare än någonsin. För det märks hur mycket det smärtar de båda, att inte kunna lita på varandra. 


"Beware baffled humans. Beware false prophets who will sell you a fake future of bad teachers, corrupt leaders and dirty corporations. Beware of cops and robbers, the kind that rob your dreams. But most of all, beware of each other.

Precis som i tidigare säsonger är manuset väldigt välskrivet även när det gäller dialogerna. Vi får tänkvärda repliker om allt från teknikens påverkan på människor, till rädslan för medmänniskans hemliga avsikter. Ryans brev sa allt

Ett tema genom säsongen, eller rättare sagt genom serien i helhet, tror jag är ensamhet. Storhet och ensamhet. Hur storheten förblindar och skapar en djupare och djupare isolering från resten av världen. Även om jag tycker samtliga karaktärer passar in här, så är nog Joe MacMillan det allra bästa exemplet. Det är otroligt svårt att få en korrekt uppfattning om honom. Vem är han egentligen? Vad är han? Vi har genom seriens gång sett alltför många sociopatiska drag för att någonsin våga lita på honom igen. Men samtidigt är jag inte helt säker på att det är allt han är. Ryan är ett ganska bra andra exempel för att förklara mitt första exempel. Vi har fått scener då Joe visat att han uppriktigt bryr sig, scener då ingen annan karaktär varit närvarande. Så vem försöker han då lura denna gången? Jag gissar på ingen. Kanske har han lurat sig själv för länge, kanske är han inte så känslokall som han ibland tror sig själv vara. 

Vi har under säsongen fått mycket referenser till kulturen under slutet av 80-talet fram till början av 90-talet, och jag har hört att folk som hade en fot in i IT-branschen under denna period verkligen kunnat relatera till allt som berättats. Personligen har jag svårt att förstå det mesta av IT-snacket men som tur är har säsongen lyckats hålla mig underhållen ändå. 

Karaktärerna som i första säsongen hängde ihop har nu varit separerade länge. Med hjälp av ett tidshopp i slutet av tredje säsongen får vi nu veta att det finns planer på att påbörja ett nytt projekt, där alla våra huvudkaraktärer ännu en gång jobbar ihop. Med tanke på svårigheterna med att lita på varandra så ska detta bli intressant att få ta del av. Kommer de ännu en gång tillsammans lyckas med att skapa något nytt och revolutionerande? Det återstår att se i den fjärde säsongen som även blir den sista. 

"Security is a myth. Contrary to what you might have heard, my friends, you are not safe. Safety is a story. It's something you teach your children so they can sleep at night."  

Halt and Catch Fire är en ytterst intressant serie på så många sätt. Den är extremt karaktärsdriven och det är omöjligt att inte bli involverad i deras respektive inre kamp trots att sympatin ibland får ta skada. Säsong tre hade mycket att ge och jag ser med spänning fram emot den sista säsongen som redan finns ute på HBO Nordic. 

Vill du läsa mer om Halt and Catch Fire? Klicka här!


tisdag 3 april 2018

Mar-18 ● Utdrag ur min filmdagbok



Denna månaden har jag inte tittat på så mycket film som jag hade velat. Till mitt försvar har jag haft mycket annat att göra, och när jag faktiskt tittat på något så har det istället varit tv-serier. Men några filmer blev det i alla fall!

Wonder Woman ★★★★☆
Jag älskade denna filmen! Hade inga vidare förväntningar egentligen, då jag inte tycker att Batman V Superman var särskilt bra, men blev mycket positivt överraskad. Hoppas DC fortsätter leverera! 

Nyckeln Till Frihet ★★★★
Rewatch. Den här filmen är så fantastisk på så många sätt. Känslosam, tragisk och vacker. Intressant och på något vis även spännande eftersom jag aldrig blir uttråkad, trots att jag nu visste exakt hur det slutade eftersom jag sett den förut. Kan inte annat än rekommendera denna film, se den

Thor: Ragnarök ★★★
Den här filmen hade jag faktiskt ganska höga förväntningar på, men blev tyvärr aningen besviken. Jag älskar humorn i Marvel-filmerna och ändå kände jag att det nästan blev lite för mycket i Thor Ragnarök. Sen så har vi som vanligt i dessa filmer, en riktigt ointressant skurk. Även om jag älskar Cate Blanchett så kände jag bara inte att karaktären var något att ha. För övrigt var såklart filmen väldigt underhållande, men jag hade väl helt enkelt bara förväntat mig mer


Away We Go ★★★
Det här är en sådan film jag sett bitar av på tv väldigt många gånger, men aldrig sett hela i ett svep. Förrän nu! Jag köpte hem den under mitt The Office-maraton (John Krasinski spelar huvudrollen) och när jag sörjt serien i några dagar så bestämde jag mig för att sätta på Away We Go. Supermysig film, som jag egentligen har ganska mycket blandade känslor för. Vissa scener är så otroligt fina, och jag älskar dem så mycket att jag skulle vilja ge filmen en femma. Men sedan kommer andra scener, och vissa sidokaraktärer som bara kommer och förstör allt. Maggie Gyllenhaal's karaktär? Försvinn. Vad gör hon ens där? (inget illa ment mot Gyllenhaal, bara karaktären) Anledningen till att jag ändå ger denna film en fyra, är för att andra delar var jättebra. Musiken, replikerna, skådespelarnas kemi, djupet. Önskar bara man hade gett mer skärmtid åt huvudkaraktärerna istället för att dra in massa onödiga (och ytterst irriterande) biroller. 

Annihilation ★★★
Folk älskar denna filmen. Jag hade höga förväntningar. Och jag gillade verkligen den första halvan, plus lite till. Andra säger istället att det är slutet som gör filmen så bra som den är men jag håller inte riktigt med. Självklart var det en otroligt snyggt gjord scen, rent visuellt, men jag hade egentligen velat ha lite mer svar. Filmen i sig var otroligt spännande redan från starten, men det kändes liksom som att all denna spänning inte riktigt ledde någonstans. Och snälla, säg inte "men Elsa, du förstod ju bara inte slutet". Jag förstod, jag bara tyckte inte det var tillräckligt. 

Pleasantville ★★★★
Rewatch. Den här filmen har varit inom min topp 3 i några år nu, och jag älskar den lika mycket varje gång jag ser den (om inte mer). Vad som startar som en ganska lättsam komedi slutar upp med att bli en helt fantastisk resa genom olika budskap, jag blir alltid lite tårögd i vissa scener. Kan tillägga att jag gav filmen 4,5 i betyg på Letterboxd, men väljer hellre fem än fyra här. 

Kiss Kiss Bang Bang ★★★★☆
Ska jag vara helt ärlig så trodde jag verkligen att jag skulle älska denna filmen. Vilket gjorde att jag blev lite besviken. Men med det sagt är det ändå en väldigt bra och rolig film som jag definitivt gillade starkt, men det blev bara inte riktigt någon ny favorit. Underhållande rulle, älskade berättarperspektivet och dessutom är ju Downey Jr och Kilmer helt fantastiska ihop. 

Ja, det var faktiskt allt för denna månaden. Kanske blir april en bättre filmmånad.


söndag 1 april 2018

Lilla filmlistan



Senaste filmen jag såg
Annihilation. Inte så bra som folk säger, om du frågar mig. Men hade väl ändå gett den tre femtedelar. 

Senaste filmen jag såg på bio
Black Panther. Väldigt bra men inte min favorit av Marvel-filmerna. Skäms lite över att säga det men humorn brukar vara min favoritdel av dessa filmer, och jag tyckte inte den här var särskilt rolig, utan mer seriös. Men ändå en väldigt bra film. Kan ju inte låta bli att ha lite extra respekt för den också just på grund av att det är den första och enda Marvel-filmen där nästintill samtliga karaktärer är mörkhyade. 

En relativt ny film jag sett nyligen (men inte på bio)
Thor Ragnarök. Såg den på blu-ray hemma, helt okej underhållning men hade nog förväntat mig lite mer... Fråga mig inte varför. 

En gammal film jag sett nyligen och gillat
Away We Go. Tyckte den var jätte mysig och trevlig för det mesta. 

En klassiker jag sett nyligen och gillat
Nyckeln Till Frihet. Sett den förut men det är den senaste klassikern jag såg. Och den är fantastisk, så definitivt värd att nämnas här.

Roligaste filmen jag sett nyligen
Thor Ragnarök får jag nog svara här. Den var ganska kul. 

Mest jobbiga/tragiska film jag sett nyligen
Alltså jag vet inte riktigt varför jag skriver den här listan när jag egentligen varit väldigt dålig på att se på film den senaste tiden. Men får svara Nyckeln Till Frihet även om jag samtidigt tycker den är väldigt vacker och egentligen mer positiv och hoppfull än tragisk. Kan ju inte låta bli att känna tyngd av vissa specifika scener. 

En biofilm jag ser fram emot
Wonder! Jag vet att den har haft premiär redan, men jag vill väldigt gärna se den - orkar bara inte ta mig in till Göteborg. Annars, Avengers: Infinity War. Ska se Ready Player One också, men har inte särskilt höga förhoppningar. 

Tre gamla filmer jag vill se
Tre filmer som jag relativt nyligen har köpt men inte ännu sett är Fantastic Planet (1973), Forbidden Planet (1953) och Red Planet (2000). Nä, förlåt, det där är inte sant, jag vill inte se Red Planet...och jag äger den inte heller. Det klingade ju bara så bra. Kiss Kiss Bang Bang (2005) har jag dock nyligen köpt eftersom jag gärna vill se den.