söndag 25 mars 2018

Garden State (2005)



Garden State är en film jag velat se sedan jag för första gången hörde talas om den för ett antal år sedan. Filmen är både skriven och regisserad av Zach Braff som även spelar huvudrollen. 

I Garden State får vi följa Andrew Largeman, en arbetslös skådespelare som återvänder hem efter tio år, för att gå på sin mammas begravning. Väl där återknyter han gamla relationer såväl som hittar nya. Mer än Zach Braff ser vi även välkända ansikten så som Natalie Portman och Peter Sarsgaard i rollerna.  

Det är ett antal år sedan jag bestämde mig för att se den här filmen nu, och ändå har det tagit mig såhär lång tid. När man väntar under en längre period med att se en film som man från början verkligen tror sig kunna älska, så är det lätt att förhoppningarna byggs upp lite för mycket. Trots att Garden State inte är utan brister så får jag ändå säga att filmen lyckades leva upp till dessa förväntningar under nästan hela filmen. 

Jag älskade känslan i Garden State. Andrew som huvudkaraktär, en ung man som i sin person verkar ganska avskärmad från resten av världen - något jag själv kan relatera till. Natalie Portman i rollen som den excentriska Sam - denna karaktär bjöd på ett flertal repliker som gjort sig hemmastadda i huvudet på mig. Sen så har vi dessutom ett flertal olika scener som känns ganska ikoniska, och som alltid kommer göra att jag minns tillbaka på Garden State med värme. 

Något som ytterligare bidrog till filmens känsla, och framförallt - många av scenernas känsla, är musiken. Garden State bjöd på mycket bra musik som passade alldeles utmärkt till stämningen vilket jag såklart älskade. 

Som den dramafilm Garden State är, undrar man såhär i efterhand vad den faktiskt handlade om. Och jag tycker inte denna frågan är det minsta svår att svara på när man väl har sett filmen. På sätt och vis är detta en romantisk komedi. På andra sätt är det en djup dramafilm om sorg och ensamhet. Delvis handlar den även om vänskapsband som aldrig riktigt släpper, trots tidens förmåga att vandra iväg och få oss att glömma bort vilka vi var från första början. 

Garden State är min typ av film. Det var förutbestämt att jag skulle älska den. Med det sagt är det definitivt inte en film som passar alla. Men för den tittare som detta verkligen faller i smaken, anar jag att det skulle kunna bli en ny favoritfilm. Personligen älskade jag det mesta denna film hade att erbjuda - det enda som egentligen gjorde mig lite besviken var avslutet. Hela resan kände detta som en film med en djupare mening, men efter sista scenen kunde jag inte låta bli att känna att detta konstverk helt plötsligt hade förvandlats till en ganska typisk romantisk komedi. Men - jag är ändå kluven eftersom jag faktiskt tyckte om sista scenen som scen. Därför tänker jag bara lämna den kommentaren som ett litet minus i en enorm hög av plus

★★★★☆


2 kommentarer:

  1. Vill se. Har lagt till den på min watch-list så snart så :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kommer definitivt gilla den :) Finns på Netflix.

      Radera