fredag 30 mars 2018

Dirk Gently's Holistic Detective Agency: Säsong 2



Det är med sorg i hjärtat jag berättar att den underbara tv-serien Dirk Gently's Holistic Detective Agency inte kommer få fler än två säsonger, som det ser ut nu. BBC bestämde sig för att lägga ner serien på grund av låga tittarsiffror, och jag har inte hört något mer sedan dess vilket tyder på att ingen annan kanal kommer plocka upp den. 

Trots nedläggningen vill jag varmt rekommendera den här serien, för den är verkligen helt fantastiskt bra. Första säsongen var otroligt rolig och underbart genialisk, och säsong två levde verkligen upp till första säsongens briljans. 

Dirk Gently är namnet på vår färgstarke huvudkaraktär som i andra säsongen påbörjar ett nytt mysterie. Denna gången står en liten pojke i fokus, samtidigt som vi får veta mer om Blackwing och alla deras superhemliga projekt. Mer än så kan jag inte riktigt säga eftersom jag i så fall skulle behöva förklara ungefär hela säsongen för att saker och ting skulle kännas rimligt. 

Mer än Dirk kommer många av våra favoritkaraktärer tillbaka i andra säsongen. Todd och Farah är på rymmen från Blackwing, Amanda lär sig utnyttja sin sjukdom med hjälp av The Rowdy 3 och vi introduceras även till en helt ny karaktär - den deprimerade olycksfågeln Suzie Boreton som drömmer om att annat liv. De gamla karaktärerna är lika fantastiska som förr, och de nya fångade mitt intresse vid första anblick.



Vad är det då egentligen som gör Dirk Gently som serie så himla bra? Är det de älskvärda huvudkaraktärerna? Är det de udda men härligt roliga sidokaraktärerna? Är det de roliga replikerna eller kanske alla underhållande situationer som uppstår? Är det spänningen och nyfikenheten som växer kring hela mysteriet? Svaret är ja. Till allt

Det fanns otroligt mycket att uppskatta under Dirk Gently's första säsong, och allt det där som vi älskade har tagits ett snäpp längre i säsong två. Relationerna mellan karaktärerna har fördjupats, och dessa vänskaper är to-die-for. Humorn är ännu ständig och jag kan inte låta bli att skratta högt under varenda avsnitt. Vissa karaktärer känns ibland helt meningslösa, men på ett så underbart bra sätt. Precis som i säsong ett, har en stor del av humorn kommit från Hugo Friedkin, also known as the worst (and yet best) villain ever. Han är officiellt numera min favoritskurk. 

På tal om skurkar så älskade jag Suzie Boreton's karaktärsutveckling genom säsongens gång. Jag älskade henne i början då hon framstod som en ganska tragisk person med en otrevlig omgivning, men som sedan visade sig vara en situation hon satt sig själv i och på vissa sätt kanske till och med förtjänade. Det var ytterst intressant att få följa hennes resa, och att få se henne totalt förlora greppet om verkligheten var kanske det bästa av allt. Snacka om att ta kontroll över sitt liv, som hon så vackert uttryckte det.

Låt oss även prata lite om Wendimoor. På många sätt skiljer sig Dirk Gently's andra säsong otroligt mycket från den första, för vad är det egentligen vi får här? Jo, vi får rena rama fantasisagan. Och vi älskar det! Hur hela den här världen är uppbyggd efter en liten pojkes vilda fantasi, gör att vi fascineras istället för att tycka att det är löjligt. För det är verkligen inte löjligt, inte när det kommer från ett barn. När det kommer från ett barn så blir det helt plötsligt fullständigt rimligt. Bara en sådan detalj som att soldaterna slåss med saxar istället för svärd, eftersom saxen var pojkens främsta bild av ett skrämmande vapen. 



Ytterligare några tankar ihopsamlade i en liten (stor) hög:
Varning för spoilers
  • De fullständigt slumpartade kommentarerna av The Rowdy 3, får mig att under trans spola tillbaka och se om scenen ungefär fem gånger. "It's getting weird in here!"
  • Musiken. Nuff said.
  • Alla dessa underbara Easter eggs. Lagom till påsk! Ett exempel är Farah's jacka som hade ett stort D på, med texten "Adams" inuti. Och vi vet ju alla vad det står för. För att inte tala om de diskreta referenserna till Liftarens Guide Till Galaxen. Don't panic
  • Ken's utveckling som karaktär får mig att undra - är det verkligen en utveckling av karaktären eller är det största problemet att vi faktiskt aldrig riktigt kände honom? Intressant vinkling oavsett! Samtidigt som man känner sig lite smått förrådd. 
  • "This nerdy bullshit sounds exactly like the kind of nerdy bullshit I'd expect you to be involved in."
  • Farah och Tina. 
  • Bart är lika underbar som alltid. Hade önskat mer skärmtid för henne, men älskade det vi fick. 
  • Hugo's uppoffring! Nawh. 
  • Det är smärtsamt hur mycket jag saknar Estevez och Zimmerfield. 
  • Men det är underbart hur mycket jag avnjutit Sherlock och Tina's skärmtid. Världens sämsta poliser, men ändå de underbaraste av människor. 
  • Also: Alan Tudyk! 
  • One-eyed, one-horned flyin' purple people eater! Bästa. 
  • The Chordettes' Mister Sandman var ju ungefär den mest passande temalåten de hade kunnat välja för säsongen. Lovin' it. 
  • Amanda är underbar. Om jag inte avgudade henne tillräckligt förra säsongen så gör jag definitivt det nu. 
  • Panto och Silas tho. GOALS. 
  • Bibbit. 
  • Konversationen mellan Mr. Priest och Friedkin, åh herregud. Referens till en av de roligaste scenerna från förra säsongen. "I'm taking the shot." - "Do not take the shot!" - "I took the shot."
  • Jag önskar Mona hade varit med i säsong ett också så jag hade fått mer av henne, för hon är godis. 
  • Låt oss ta ett ögonblick för att uppskatta Vogel med blommor i håret. 
  • Jag älskar hur brutal den gulliga lilla sagan blev. Även om jag är var på god väg att få ett nervöst sammanbrott. 
  • "We'll be like a super action boy strike team!" För att Dirk Gently är den underbaraste människan på jorden. Om han nu är en människa, det vill säga. I guess we'll never know
Vi kan ju alltid hoppas på att Netflix bestämmer sig för att fortsätta produktionen av Dirk Gently's Holistic Detective Agency på egen hand och på så sätt ger oss en tredje säsong, men jag misstänker att det bara är i mina drömmar som det kommer hända. Tills dess, se de två första säsongerna för du kommer älska det. 

Vill du läsa mer om Dirk Gently's Holistic Detective Agency? Klicka här


onsdag 28 mars 2018

Easter Eggs i kända filmer (Del 2)

Ursäkta bildkvaliteten. 



.
Under förra årets påskvecka publicerade jag detta inlägget som handlar om Easter Eggs i filmer. Då förklarade jag bland annat var termen "Easter Egg" kommer ifrån och tog även upp några Easter Eggs jag känner till i filmer. Jag tänkte fortsätta på detta spåret och göra en del 2, där jag delar med mig av ytterligare några roliga Easter Eggs i kända filmer. 

Detta är min tolkning av veckans tema "påsk" i samarbete med bloggarna FrökenTV, Seriedrottningen, FictionalEm, Seriereflektioner och KarinsUniversum

Innan jag börjar vill jag bara påminna er om vad som definierar ett Easter Egg: 
- Det är något som gömmer sig i en film i detaljerna, alltså är det tillräckligt otydligt för att man ska behöva titta noga för att se det 
- Ofta har det ingenting att göra med filmen i sig, utan hänvisar kanske till filmskaparen eller någon annan film
- Ibland fungerar det som ett inside joke för "äkta fans" - det vill säga någonting som bara vissa skulle förstå 


För att börja med en av förra årets nya filmer, nämligen Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales, så finns det ganska många Easter Eggs - vissa tydligare än andra. Här är tre av dem. 
  • För att börja med titeln i sig. Man kan tro att titeln kommer från handlingen i filmen, mer specifikt en scen när Kapten Salazar själv uttalar meningen Dead Men Tell No Tales. Men har man sett de gamla filmerna några gånger så vet man nog att det är långt ifrån första gången denna meningen uttalas i franchisen. Redan i Svarta pärlans förbannelse får vi höra Cotton's papegoja säga "Dead Men Tell No Tales". 
  • Är man insatt i rockartisternas värld så kände man nog igen personen som spelade Jack's pappa i Vid världens ände. I Dead Men Tell No Tales valde de att fortsätta spåret med rockartister i Jack's familj och castade självaste Paul McCartney i rollen som hans farbror. Med lite övertalning från Johnny Depp som känner både Keith Richards och McCartney. 
  • På tal om Paul McCartney i rollen som Jacks farbror. Scenen han medverkar i är väldigt obetydlig för handlingen och det är därför tydligt att McCartneys roll enbart finns där som ett Easter Egg. Men McCartney själv är inte det enda lilla påskägget i scenen, utan det är även skämtet han delar med sig av till Jack. "A skeleton goes into a bar, orders a beer and a mop." Som ett inbitet Johnny Depp-fan kände jag mig väldigt stolt i biografen över att antagligen vara den enda där som faktiskt förstod var skämtet faktiskt kom ifrån, vilket är Johnny Depp själv. Eller rättare sagt; Al Pacino. Som yngre var jag ett stort Johnny Depp fan och tittade på mycket intervjuer och dylikt, och vid ett tillfälle såg jag en intervju om inspelningen av Donnie Brasco - en film från 1997 med Johnny Depp och Al Pacino i rollerna. I intervjun berättade Depp om första gången han träffade Al Pacino - som då vände sig mot honom och sa "A skeleton goes into a bar, orders a beer and a mop.". Jag minns skämtet tydligt eftersom det är en av de få skämt som jag faktiskt alltid tyckt är roligt.
 



Pirates of the Caribbean är inte den enda franchisen som gillar att smuggla in Easter Eggs i sina filmer. Även Star Wars har en del gömda referenser som oftare än inte är kopplat till George Lucas himself. 

  • I The Force Awakens är det enda namn Finn tidigare haft, FN-2187. Detta nummer har större betydelse än vad man kan tro - det är nämligen samma nummer som på fängelsecellen Leia sitter fängslad i, i den allra första Star Wars-filmen. 
  • I The Phantom Menace kan vi se en referens till Spielbergs E.T genom att se några utomjordingar av E.T's art i bakgrunden. 
  • George Lucas är ett stort Disney-fan och det kan vi se i The Empire Strikes Back. Detta är den kända scenen när Darth Vader och Luke Skywalker slåss innan Luke får veta vem Darth Vader faktiskt är. I bakgrunden kan vi se en liten Musse Pigg-siluett. Det är inte helt omöjligt att detta även var en hint att Disney senare skulle köpa LucasFilm. 





Även Disney är kända för sina Easter Eggs, och i nästintill varenda Disneyfilm finns det en eller flera gömda detaljer som på ett eller annat sätt refererar till något. 

  • Exempelvis finns det i nästan varje Disneyfilm en gömd Musse Pigg någonstans i bakgrunden. Ett exempel är i Den lilla sjöjungfrun då inte bara Musse syns, utan hela hans gäng med både Långben och Kalle. De står i publiken i scenen som jag lagt in längst upp i inlägget, så scrolla bara upp för att se. 
  • Något annat som är gemensamt för många Disneyfilmer är numret A113 som ofta syns i bakgrunden (se bilderna ovan). 
  • Det är inte sällan Disney hänvisar till sina andra filmer i vissa scener. Några exempel är dessa scener nedan (Mulan i Lilo & Stitch, Toy Story i Hitta Nemo, Superhjältarna i Hitta Nemo och Skönheten och Odjuret i Aladdin).





Det finns så himla många Easter Eggs i filmer så jag skulle kunna göra hundra till inlägg som denna. Men nu får jag nöja mig för idag i alla fall. Vet du några andra roliga Easter Eggs i filmer som jag missat så får du gärna upplysa mig! 

söndag 25 mars 2018

Garden State (2005)



Garden State är en film jag velat se sedan jag för första gången hörde talas om den för ett antal år sedan. Filmen är både skriven och regisserad av Zach Braff som även spelar huvudrollen. 

I Garden State får vi följa Andrew Largeman, en arbetslös skådespelare som återvänder hem efter tio år, för att gå på sin mammas begravning. Väl där återknyter han gamla relationer såväl som hittar nya. Mer än Zach Braff ser vi även välkända ansikten så som Natalie Portman och Peter Sarsgaard i rollerna.  

Det är ett antal år sedan jag bestämde mig för att se den här filmen nu, och ändå har det tagit mig såhär lång tid. När man väntar under en längre period med att se en film som man från början verkligen tror sig kunna älska, så är det lätt att förhoppningarna byggs upp lite för mycket. Trots att Garden State inte är utan brister så får jag ändå säga att filmen lyckades leva upp till dessa förväntningar under nästan hela filmen. 

Jag älskade känslan i Garden State. Andrew som huvudkaraktär, en ung man som i sin person verkar ganska avskärmad från resten av världen - något jag själv kan relatera till. Natalie Portman i rollen som den excentriska Sam - denna karaktär bjöd på ett flertal repliker som gjort sig hemmastadda i huvudet på mig. Sen så har vi dessutom ett flertal olika scener som känns ganska ikoniska, och som alltid kommer göra att jag minns tillbaka på Garden State med värme. 

Något som ytterligare bidrog till filmens känsla, och framförallt - många av scenernas känsla, är musiken. Garden State bjöd på mycket bra musik som passade alldeles utmärkt till stämningen vilket jag såklart älskade. 

Som den dramafilm Garden State är, undrar man såhär i efterhand vad den faktiskt handlade om. Och jag tycker inte denna frågan är det minsta svår att svara på när man väl har sett filmen. På sätt och vis är detta en romantisk komedi. På andra sätt är det en djup dramafilm om sorg och ensamhet. Delvis handlar den även om vänskapsband som aldrig riktigt släpper, trots tidens förmåga att vandra iväg och få oss att glömma bort vilka vi var från första början. 

Garden State är min typ av film. Det var förutbestämt att jag skulle älska den. Med det sagt är det definitivt inte en film som passar alla. Men för den tittare som detta verkligen faller i smaken, anar jag att det skulle kunna bli en ny favoritfilm. Personligen älskade jag det mesta denna film hade att erbjuda - det enda som egentligen gjorde mig lite besviken var avslutet. Hela resan kände detta som en film med en djupare mening, men efter sista scenen kunde jag inte låta bli att känna att detta konstverk helt plötsligt hade förvandlats till en ganska typisk romantisk komedi. Men - jag är ändå kluven eftersom jag faktiskt tyckte om sista scenen som scen. Därför tänker jag bara lämna den kommentaren som ett litet minus i en enorm hög av plus

★★★★☆


torsdag 22 mars 2018

Fem Netflix-serier du borde streama under våren



Vet du inte vad du ska göra med ditt liv nu under våren? Jag har svaret. Eller rättare sagt, fem svar. Så skaffa ett Netflix-konto och börja streama! Här kommer fem serietips från mig. 

Jag tänker börja med serien jag själv just nu håller på att kolla igenom den efterlängtade andra säsongen av. Efter att ha fått tipset från en podcast jag lyssnar på, började jag, förra sommaren, kolla igenom första säsongen av Dirk Gently's Holistic Detective Agency. Och Jesus, vad jag älskade det. Den här serien är så mycket right down my alley som det bara går. Jag har under en tid varit väldigt nervös över att se den andra säsongen eftersom Dirk Gently, tragiskt nog blev nedlagd för ett tag sedan. Jag hoppas innerligt på att hoppet inte är helt dött, och att vi faktiskt får någon form av fortsättning. Men oavsett hur det blir så kan jag bara säga att jag är oerhört tacksam för de två fantastiska säsongerna vi har fått. Jag tänker inte ens förklara vad serien handlar om (helt ärligt så hade jag inte kunnat även om jag hade velat), istället tänker jag bara säga såhär. Du ska inte tveka på att se Dirk Gently's Holistic Detective Agency om du älskar serier som gör dig förvirrad på bästa möjliga sätt, som får dig att skratta tills du inte vet var du ska ta vägen, och som får dig att avundas de briljanta genier som ligger bakom serien. 


I december förra året bestämde jag mig för att kolla in denna underbara Netflix-serie som baseras på böckerna om Anne på Grönkulla. Personligen var jag inte en av de som läste Anne-böckerna som liten, men eftersom jag blev nyfiken på serien efter att ha hört mycket gott om den, bestämde jag mig ändå för att ge den en chans. Och det ångrar jag inte! Det här visade sig vara en så otroligt fin serie som lyckades både underhålla mig och beröra mig. Jag älskade ungefär allt med serien, och jag längtar innerligt tills en andra säsong släpps på Netflix. Har du länge varit lite småsugen på att se Anne With an E så finns det nog inget bättre tillfälle än nu under våren. 


Det är mycket möjligt att du redan har sett den här serien, så mycket som folk pratat om den sedan första säsongen släpptes. Men har du mot förmodan inte det, så... gör det. Bara gör det. Den är så perfekt på så många sätt. Vad mer finns att säga? Världens bästa barnskådespelare, karaktärer du aldrig kommer tröttna på (för de är fantastiska), en atmosfär som bara får dig att känna dig som hemma. Stranger Things har allt. Är allt. 


En överraskande rolig och charmig komediserie vars andra säsong kommer till Netflix redan imorgon! Så varför inte kolla igenom både första och andra säsongen nu direkt? Riktigt underhållande serie som följer en familj som tvingas genomgå en rad minst sagt traumatiska upplevelser efter att en av familjemedlemmarna dör och kommer tillbaka som köttätare - begränsat till enbart människokött.  


Hela säsongen av Glow maratonkollade jag strax efter den släpptes och sedan dess har jag väntat och väntat och väntat, men andra säsongen tar allt sin tid på sig. Så tills jag får nöjet att se vidare på denna underhållande tv-serie så kan jag inte annat än rekommendera den till er som inte sett den. Glow är så bra på så enkla sätt. Replikerna är så on-point och karaktärerna har man lite av en hatkärlek till (vilket vi alla älskar, såklart). Jag fastnade genast för denna serie och kollade igenom samtliga avsnitt på ytterst kort tid. Mitt tips till dig? Gör detsamma! 

Dessa fem serier är alla riktigt bra och underhållande, lita på mig! Och om du inte litar på mig, lita på alla andra som sett serierna och sagt detsamma. 

onsdag 14 mars 2018

Därför är 'The Fall' Tarsem Singh's mest älskvärda verk

The Fall är en film man sällan hör talas om - trots att den är ganska fantastisk, i alla fall om du frågar mig. The Fall ligger inom topp tio på min lista av favoritfilmer, och här kommer sexton anledningar till varför. 

Innan jag börjar kommer här en kort förklaring av filmens handling: "In a hospital on the outskirts of 1920's Los Angeles, an injured stuntman begins to tell a fellow patient, a little girl with a broken arm, a fantastic story of five mythical heroes. Thanks to his fractured state of mind, and her vivid imagination, the line between fiction and reality blurs as the tale advances." - Imdb


Jag älskar The Fall eftersom omgivningen är lika färgglad som vacker


Och för att detsamma kan sägas om de färgstarka kostymerna 


För att den äventyrliga berättelsen som förändras genom filmens gång leder underhållningen till skyarna 


För att karaktärernas samspel gör hela berättelsen 


För att berättelsen är så känslosam att du efter varje tittning kommer lämnas tårögd


För att berättelsen sammanflätas med verkligheten på ett minst sagt underhållande sätt 


För att huvudkaraktärernas växande band får våra hjärtan att smälta


För att Lee Pace spelar huvudrollen Roy Walker på ett sätt som verkligen får oss att känna med honom


Och för att den åttaåriga Catinca Untaru är minst lika bra i rollen som lilla Alexandria


Kanske på grund av det faktum att hon under inspelningen inte skådespelade, utan på riktigt trodde att Lee var den skadade stuntmannen Roy


Vilket därav också gjorde att hon vågade vara lika livlig som ett barn ska vara


Vi älskar filmen lite mer tack vare alla pussar Alexandria upprepade gånger ger Roy på kinden


Vi älskar den för att berättelsen i grund och botten handlar om depression


Och för att berättelsens huvudsyfte blir att visa att depression inte är slutet


Att vi alla avgör våra egna öden genom att skapa oss ett lyckligt slut 


Samtidigt som vi får årtiondets underhållning på vägen dit. 

söndag 4 mars 2018

Televisionstaggen



Felicia gjorde en tagg idag (på sin youtube kanal) som jag tänkte jag skulle hänga på. Så här kommer den. 

FAVORIT REALITY SERIE
Jag tittar inte på realityserier, så ingen. Har extremt svårt för konceptet, tycker bara det är jobbigt när det är riktiga människor istället för karaktärer. Kanske eftersom jag själv aldrig någonsin skulle ställa upp på något sånt. 

FAVORIT DRAMA SERIE
Egentligen föredrar jag serier som har något mer, som inte är renodlade draman. Men det som kommer närmast ett renodlad drama, som jag älskar, är Skins. Det är den bästa serien av de som inte har en annan handling, än karaktärerna själva. Sen får jag också nämna The Leftovers som är ännu bättre, men det är ju inte ett renodlad drama då serien byggs på mycket annat än bara karaktärernas personliga draman. Även om även detta, är en extremt karaktärsdriven serie.

FAVORIT SERIE SOM BARN
När jag var under tio tittade jag nästan aldrig på tv alls. Det var mer film, och egentligen var det inte förrän jag kom upp i tonåren som jag faktiskt upptäckte fenomenet tv-serier. Och den allra första serien jag kan minnas att jag maratonkollade på, var 24. Alltså, inte direkt en barnserie. Men i ungefär samma veva var jag även smått besatt av The OC, så det kan väl bli mitt svar. 

FAVORIT "OLDIE"
Den äldsta serien jag gillar bäst är väl Full House. Tycker den är så otroligt charmig och kan se om avsnitten hur många gånger som helst. Har även tittat mycket på Vänner, Cityakuten, The Nanny och Pang i Plugget. Om vi nu ska nämna några serier som haft premiär innan 2000-talet. 

EN SERIE JAG INTE TÅL
Förlåt mig, men just nu har jag extremt svårt för Riverdale. Jag vet inte ens varför. Jag har ändå sett hela säsong ett som jag tyckte blev bättre efter ett tag, men sen när jag skulle kolla på säsong två så störde jag mig på ungefär ALLT. Jag tog några veckors paus och sen försökte jag igen. Nej, efter ett halvt avsnitt var jag tvungen att stänga av. Ytterligare några veckor senare så satte jag igång samma avsnitt igen för att fortsätta där jag slutade. Jag såg ungefär fem minuter, sen stängde jag av igen och frågade mig själv varför i hela friden jag fortsätter försöka titta på Riverdale. Och tro mig, jag kommer antagligen försöka igen. För jag vill verkligen gilla den. Eller åtminstone tycka den är okej. Men just nu, nej. Tyvärr. 

FAVORIT KOMEDI
Det går egentligen inte att säga en specifik favorit här, för det varierar väldigt mycket från olika perioder i mitt liv. Min första förälskelse inom komedigenren var How I Met Your Mother. Den har jag sett om fler gånger än jag kan räkna. Sen hade jag några år när jag nästan bara tittade på Vänner, som också är en helt fantastisk komediserie. För tillfället är min favorit inom komedigenren The Office, tycker den är helt fantastisk. Men kan inte säga att någon av dessa jag nämnt är bättre än de andra. 

FAVORIT TECKNAD SERIE
Rick and Morty! Den överraskade mig otroligt mycket, trodde aldrig jag skulle gilla den. Men den är bara så... unik. Så roligt vrickad. Känns som de improviserat ungefär 90% av manuset och det blir så bra. 

GUILTY PLEASURE
Har faktiskt flera sådana där serier som jag mest skäms för mig själv att jag gillar så mycket, eftersom det känns som att jag borde veta bättre. Men vissa serier vinner bara över mig, hur mycket jag än försöker motstå. Full House är ju ett ganska typiskt exempel. Inget man klassar i samma kategori som Game of Thrones, precis... Skulle även halvt vilja svara Misfits här. Inte på grund av dålig kvalitet, för den är riktigt bra och välskriven. Men eftersom jag otroligt många gånger under seriens gång, skämts över hur mycket jag gillat karaktärer som jag totalt hade avskytt om jag någonsin träffade de i verkligheten. Ni kan inte gissa hur många gånger jag skämts över att jag skrattat åt ett skämt som egentligen är riktigt förnedrande mot någon av karaktärerna. Japp, nu skäms jag. Hejdå. 

FAVORIT ANIMERAD SERIE
Oooch, jag är tillbaka. Har jag inte redan svarat på denna frågan? Om det är tänkt att jag ska svara en helt datoranimerad serie här så har jag inget svar. Den enda animerade serien jag tittar på utöver Rick and Morty, är Archer som också är grymt bra och rolig. 

FAVORIT TV-CITAT
4 8 15 16 23 42. Klura ut den du! 

FAVORIT HUVUDROLL
Jag älskar Aurora i X Company. Hon är min största förebild, helt fantastisk kvinna. Några andra nämnvärda storfavoriter är Sherlock Holmes i Sherlock, Jon Snow i Game of Thrones, Captain Flint i Black Sails, Tommy Shelby i Peaky Blinders, Jane i Jane The Virgin och Nathan Young i Misfits. För att nämna några. 

ABSOLUTA FAVORITSERIE
Det är alltid svårt att släppa sin första största favorit, och trots att jag upptäckt otroligt många fantastiska serier sen dess så kommer jag alltid svara Lost här. Helt makalös serie än idag, än idag kan jag bli tårögd bara av att tänka på en viss karaktär, eller en viss scen, eller en viss replik. Jag kan också börja skratta eller bara stå och le som ett fån av exakt samma anledning.