lördag 10 februari 2018

Sameblod (2016)



Samerna har en lång historia av att ha blivit illa behandlade av resten av landet, och det är precis vad dramafilmen Sameblod från 2016 tar upp. Vi får följa Elle-Marja som återvänder hem efter många år och bemöts av den samiska kulturen hon en gång tillhörde. Genom en enda stor tillbakablick får vi veta varför Marja har så svårt att acceptera sin egen härkomst. 

Idag (när jag skriver recensionen, inte nödvändigtvis när den publiceras) firas den samiska nationaldagen, och även om jag personligen aldrig tidigare har haft någon anledning till att uppmärksamma detta så bestämde jag och min mamma oss för att sätta oss ner och titta på Sameblod. För vilken annan dag hade varit bättre än denna? 

Det mesta jag hört om Sameblod har varit positivt, och nu efter att ha sett denna uppmärksammade dramafilm så kan jag inte annat än att hålla med om det jag hört. Att Sameblod är intressant. Att den är vackert filmad. Att berättelsen är berörande och karaktärerna djupa. Att skådespelet imponerat och att regissören förtjänar alla priser hon fått. Jag håller med, det här var en riktigt bra film. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig aningen besviken. Men varför?


Sameblod är berörande. Elle-Marja är lätt att sympatisera med och förstå, trots att hon inte säger mycket. Det är intressant att få en inblick i samernas vardagsliv under en tid då samer och svenskar var totalt olika. Ja, åtminstone enligt vissa. Genom förnedrande undersökningar, dömande blickar och orimliga regler kring spridandet av kulturen, får vi veta varför Elle-Marja inte vill vara kvar i hembyn och leva det liv hon blivit tilldelad. Vi får bevittna hur hon köper in alla lögner hon hör om sig själv, och därav blir övertygad om att man är en bättre människa om man är svensk.   

Detta är en psykologisk dramafilm som är extremt karaktärsdriven, och det älskar jag. Mitt stora problem, är att mitt i denna fantastiska historia... så tog det bara slut. Helt plötsligt börjar eftertexterna rulla och jag undrar - var detta allt? 

Jag har inga problem alls med öppna avslut i filmer - tvärtom, I'm all for it. Men. Det finns de filmer som lyckas bra med att avsluta öppet och plötsligt - och ändå ha ett avslut som lämnar mig som tittare tillfredsställd. Färdig med berättelsen. Med Sameblod kände jag mig inte färdig. Slutet kom lite för plötsligt och helt ärligt så väntade jag mig något mer. Det behövde inte vara något jättestort, för det här är inte den typen av film som slutar med något jättestort. Men jag kände bara att det var någonting som saknades, någonting mer som hade kunnat gjorts eller sagts innan eftertexterna började rulla. Vad kan jag dock inte svara på. Jag kände mig bara inte helt färdig med Elle-Marja. 


Något annat jag reagerade på, som inte nödvändigtvis behöver ses som en nackdel, utan bara någonting som avvek från mina förväntningar, och det är att jag hade velat veta mer om rasbiologin på 30-talet. Jag reagerade starkt på det jag fick veta, men kände ändå att de egentligen bara snuddade lite vid ämnet istället för att djupa rakt ner i det. Men som sagt - det behöver nödvändigtvis inte ses som en nackdel eftersom vi fick något annat istället, nämligen Elle-Marja. Djupdykningen gick i stället ner hos henne, och det kan jag inte klaga på. 

Sammanfattningsvis så gillade jag Sameblod starkt. Trots genren blev jag aldrig uttråkad - istället fann jag berättelsen ytterst intressant och hade egentligen velat veta ännu mer. Vad som dock drar ner betyget lite är att jag fann avslutet väldigt plötsligt och ofullständigt. Kanske har ni andra som sett den inte alls tänkt på detta? Håller du med mig eller tyckte du det blev ett bra avslut på en bra berättelse? 

★★★


4 kommentarer:

  1. Gillade denna också väldigt mycket :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyckte slutet var bra men hade nog velat att handlingen hade streck sig något längre än vad den gjorde för att slutet skulle bli bättre.

      Radera
    2. Då är jag inte helt ute och cyklar i alla fall :) Roligt att du också gillade den, riktigt bra film!

      Radera
  2. Den här ska jag sätta mig ner och se någon dag - verkar vara en väldigt intressant film!

    SvaraRadera