måndag 5 februari 2018

Raising Arizona (1987)



Varje gång jag tror mig ha klurat ur Coen-brödernas stil så visar det sig att jag är helt ute och cyklar. Vad är deras grej? Mörk humor? Musikfyllda draman? Roligt överdrivna komedier? Inget av dem. Allt av dem. 

Idag såg jag för första gången en av deras äldsta filmer, som även råkar vara en av deras mest populära hos fansen. Filmen heter Raising Arizona och i rollerna ser vi kända skådespelare så som Nicolas Cage och Holly Hunter samt Frances McDormand och John Goodman i unga dar. Denna halvgalna komedi följer ett gift par som inte kan få egna barn och därför bestämmer sig för att stjäla en av den kända möbelförsäljaren Nathan Arizona's nyfödda femlingar. Vad som följer är ett helgalet äventyr där ett flertal olika personer blir besatta av att få fostra det oskyldiga lilla barnet. 

Jag måste säga att jag hade en del förväntningar på denna - framförallt eftersom jag läst flera recensioner på Letterboxd där detta sägs vara en favoritfilm för många. Och det måste väl ändå betyda ganska mycket? Jag har hört att man antingen älskar Raising Arizona eller inte alls gillar den, och det tycker jag låter ganska rimligt nu när jag har sett filmen och fått uppleva magin genom egna ögon. 

Raising Arizona är verkligen något udda. Trots att filmen är så himla olik från allt annat jag sett av Coen-bröderna så känns den ändå som en helt typisk Coen-film. Är inte det ganska märkligt? Det bara är någonting med känslan, någonting som verkligen utstrålar av de välkända bröderna. 

Det finns så många olika aspekter av denna film att ta upp i en recension. Å ena sidan är det en överdriven och löjlig komedi. Å andra sidan är det en riktigt rolig och underhållande komedi. Å tredje sidan är det märkligt nog, en ganska tänkvärd film med ett vackert avslut. Tillsammans blir detta ändå ganska bra, och trots att det finns delar jag stör mig på så kan jag samtidigt inte låta bli att le när eftertexterna börjar spelas - samtidigt som jag glädjes åt tanken på att jag köpte filmen på blu-ray och därav kan se den igen när jag vill. 

Det som gjorde att jag fann Raising Arizona ytterst underhållande, det är alla knasiga situationer. Inte karaktärernas överdrivna skrik och beteenden, tvärtom så är detta vad som för min del drar ner på underhållningen (och därav även betyget). Men det som gör att den alltid håller sig på en bra nivå, det är att få följa hur fästa samtliga karaktärer blir vid lilla Nathan Junior. Och hur de går tillväga för att vara "bra föräldrar". Exempelvis får vi bevittna hur viktig en påse blöjor är under en dödlig biljakt. 

Det fanns även andra detaljer jag uppskattade - som till exempel att alla fortfarande låg ner efter fem minuter - bara ut i fall att han skulle komma tillbaka (du som sett filmen förstår vad jag menar med detta). För mig var det där underhållningen sken som mest - inte när två fängelseflyktingar skriker i en hel minut efter att ha tappat bort ett barn. 

Trots karaktärernas smått irriterande beteenden så fick de mig verkligen att gilla skådespelarna. Cage har för mig varit lite av en berg-och-dalbana sedan jag var liten. Som yngre älskade jag honom, men de senaste åren har jag inte alls gillat honom och jag har absolut ingen aning om varför. Han har inte gett mig någon anledning till att inte gilla honom längre, så varför har jag då blivit så anti Nicolas Cage? Jag vet inte. Kanske är jag påväg tillbaka, för det här kan vara en av hans bästa roller. Det är nästan synd att han blivit lite av en stereotypisk actionskådis, för han passar egentligen bättre i en värld av humor. 

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag ser både fördelar och nackdelar med Raising Arizona. Fördelarna vinner dock över mig, och därför kan jag ärligt säga att jag verkligen gillade filmen och gladeligen kommer se den många gånger igen. Om du kommer gilla den eller inte har jag dock ingen aning om - kan bli antingen eller. Unik är den i alla fall, och det är väl något de flesta av oss kan uppskatta idag när allt ska envisas med att efterlikna sina föregångare. 

★★★


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar