tisdag 16 januari 2018

Magin bakom Stjärnornas Krig



Jag minns hur jag under biobesöket till The Last Jedi bara satt och tänkte på hur speciellt det är att se en Star Wars film på bio för allra första gången. Det finns få lika underbara sätt att spendera två timmar på (eller två och en halv). Det bara är något med känslan, något jag inte riktigt kan sätta fingret på. När musiken först startar, när förtexten vi alla känner igen från samtliga Star Wars-verk börjar rulla på skärmen - det finns inget så magiskt

Sanningen är att jag inte alltid har varit ett Star Wars fan. Inte på samma sätt som jag är idag. Med både en pappa och en bror som alltid älskat Star Wars var jag givetvis tidig ute med att se de då existerande filmerna i franchisen. Och visst gillade jag det, men precis som med många andra av mina favoritfilmer idag så tog det mig ungefär hela min uppväxt och många omtittningar innan jag helt och hållet började se det där lilla extra som gör att man verkligen vågar kalla sig själv ett fan. 

När jag stiger in i biografen med min Star Wars-tröja från EMP och min popfigur av BB8 hängandes runt halsen, kan jag inte vara mer exalterad. Jag kan inte låta bli att le, och det är först då jag verkligen på riktigt känner av den där kraften som får mig att tänka att nu är det äntligen dags. Väntan är så lång att man mellan varven nästan hinner glömma bort hur mäktigt det faktiskt är. Men jag kände av det när jag steg in i biografen inför The Force Awakens och jag kände av det nu. Medan jag sätter mig ner på min plats i salongen så börjar plötsligt alla frågor jag haft under dessa två år, komma tillbaka. Vad syftar egentligen titeln The Last Jedi på? Är det Luke? Är det Rey? Och vem är egentligen Rey? Vilka är hennes föräldrar? Vi fick i förra filmen träffa på den nya trilogins huvudskurk, Kylo Ren. Vi fick veta vem han var, vi fick veta att mörkret kallade på honom trots att han var son till två av motståndsrörelsens största och bästa ledare. Men varför? Vad fick honom egentligen att nå punkten då mörkret vann över ljuset? Och lever den där lilla gnistan av ljus kvar i honom, den vi såg i The Force Awakens när han mördade sin egen far? Eller är den helt borta? Frågorna är många och jag tänker att nu, nu äntligen är det dags

I efterhand har jag läst positiva recensioner såväl som negativa. De positiva gör mig varm i hjärtat och de negativa gör mig frustrerad eftersom jag vet att en del av det som skrivs inte är taget ur tomma intet. Som Star Wars fan kan man nog aldrig riktigt ge en helt ärlig recension, och därför borde detta inte ses som en. Istället tänker jag prata om varför jag inte vågade blinka från det att förtexterna började rulla, till det att eftertexterna slutat rulla. 

Det finns de som inte uppskattar att actionfilmer nu för tiden oftast eller alltid innehåller någon form av humorinslag. Jag är inte en av dem. Jag skrattade åt BB8 i The Force Awakens och jag skrattade åt the porgs i The Last Jedi. Det är inte ett problem för mig, tvärtom så älskar jag det. Så länge humorn inte gör resterande delar av filmen oseriösa, vilket jag inte upplever att den i The Last Jedi gör, så ser jag endast humorn som något som utökar underhållningen till det maximala. 

I The Last Jedi får vi lära känna Ben Solo bättre. Kylo Ren är namnet han föredrar, men vi såg nästan mer av Ben än Kylo i The Last Jedi, vilket inte kan sägas om hans roll i The Force Awakens. En kraftig koppling uppstår mellan Ben och Rey, en koppling de inte först kan förklara. De ser varandra men inte varandras omgivningar. Och det betyder mer än vad du precis läste. De ser varandra. Bara varandra. Genom Rey börjar Kylo mer och mer hitta sig själv. Vad vi trodde var Ben, visar sig istället vara en ännu mäktigare Kylo Ren. 

När filmen börjar gå mot sitt slut ändrar Luke sin tidigare väldigt bestämda ton. Plötsligt bestämmer han sig för att återvända för att ta itu med problemet han själv är ansvarig för. Vilket också blir hans kroppsliga avslut. 

No one's ever really gone, säger Luke till systern Leia. Kanske hade det en djupare betydelse än det Luke's replik var ett svar på. Det återstår att se vilken roll Leia kommer ha i kommande film - att hon fortfarande var delaktig i kriget när eftertexterna började rulla förvånade nog oss alla. Men nu får ni ursäkta mig, för nu ska jag och BB8 sätta oss ner i soffan och återuppleva magin från förr. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar