torsdag 28 december 2017

The Greatest Showman (2017)



Det är en speciell känsla när eftertexterna börjar rulla under ett biobesök och man märker hur alla besökare runt om i salen samtidigt ställer sig upp, applåderar, visslar och jublar. Då vet man att man just sett en riktigt bra film, och att man inte är ensam om att tycka det.

The Greatest Showman heter filmindustrins senaste stormusikal. Genom filmens gång får vi följa den verklighetsbaserade P.T. Barnum som lyckades uppnå framgång trots de fattiga förhållanden han kom ifrån. Med helt ny originalmusik skriven för filmen bjuder The Greatest Showman på underhållning av högsta nivå.

Jag är förbluffad. Visst hade jag förväntningar, men jag vågar inte riktigt ha för höga förväntningar när jag har erfarenheter av att snarlika hopp tidigare resulterat i besvikelse. Denna gången lönade det sig att inte ha för höga förväntningar, men på ett annat sätt. Det bidrar nämligen till att göra "förbluffad" till ett ganska bra ord för att beskriva hur jag känner mig just nu. 

Jag är förälskad i The Greatest Showman. I det stora hela är det en relativt simpel berättelse. Vi har fattig-till-rik berättelsen, vi har kärlekshistorien, vi har karaktären med de höga drömmarna som glömmer bort vad som är viktigast i hans liv när han börjar vänja sig lite för mycket vid sitt nyfunna kändisskap. Men det blir så bra, och vet du varför? För att detaljerna runtomkring präglar hela filmen på ett så fantastiskt sätt att man lämnas helt häpnad. Dessutom har vi mer till storyn än bara det där ordinära. De flesta av huvudensemblen är nämligen väldigt olika från vanliga människor, och bara det ligger det ett budskap i. 

När det gäller skådespelarna så är jag långt ifrån besviken. Jag har alltid varit ett fan av Hugh Jackman, och den mannen kan verkligen både sjunga och skådespela. Och dansa, som det visar sig! Det är även superroligt att se Zac Efron i en musikalfilm igen, det var ett tag sedan nu. Han har definitivt blivit bättre och en glad överraskning var hur bra Efron och Jackman kompletterade varandra. För övrigt vill jag ge en shoutout till den för mig okända men helt fantastiska Keala Settle i rollen som Lettie. Hennes insats i musikalnumret This Is Me gav mig rysningar. 

The Greatest Showman är ett musikaliskt mästerverk. Koreografin är off the charts och kostymerna får mig att vilja joina cirkusen. Visst var storyn någorlunda förutsägbar, men helt ärligt så kunde jag inte sluta le genom hela filmen. På vägen hem blev jag nästan tårögd av överväldigheten. Inte för att filmen på något sätt var sorglig, utan för att jag är en ganska sorglig individ som gråter bara för att jag lyckas hitta en film jag verkligen älskar. En så emotionell inverkan som denna film hade på mig, har jag inte sett till på länge. Det är bara så underbart härligt. 

★★★★★

2 kommentarer:

  1. Blev sjuk så missade denna när den gick på den lokala biografen hoppas på ett SF bio besök innan året är slut dock!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du skulle älska detta! :D

      Radera