söndag 10 december 2017

Bates Motel: Säsong 4



Shit, jag vet inte var jag ska börja. Säsong 4 av Bates Motel har bjudit på drama och spänning av en mycket mörkare ton än tidigare. Det här blir en spoilerfylld recension, så har du inte sett samtliga tio avsnitt av serien fjärde säsong, så bör du sluta läsa här. 

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga om det här. Som jag nämnt tidigare så har jag inte sett originalfilmen och visste därför inte exakt vilken roll Norma spelar i den, om ens någon. Jag har hört att hon bara sitter i en gungstol genom hela filmen, men betyder det att det bara är hennes lik han sparat? Ugh! Det här börjar bli riktigt obehagligt måste jag säga. Redan från avsnitt ett av denna säsong har jag märkt stor skillnad på Norman om man ska jämföra med hur han var i början av serien. Han är verkligen helt borta nu, galenskapet har tagit över helt och hållet. Och det började till och med Norma tillslut märka, vilket gjorde att hon skickade iväg honom till Pineview institutet. 

Säsongen har på många sätt varit mycket mörkare än tidigare, det är nu skräck-delen av berättelsen börjar visa sig. Men allt har inte bara varit obehagligt. Medan Norman var instängd på Pineview började livet plötsligt ljusna för alla andra karaktärer. Sammanträffande? Norma och Alex gifte sig (!) och blev superförälskade, vilket var underbart att se. Det var egentligen första gången någonsin som vi sett Norma vara lycklig på riktigt. Och som vi alla väntat på det, eller hur? Redan i säsong två började vi se lite känslor mellan dem, även om de inte riktigt vågat visa det förrän nu. Även Emma och Dylan har haft det bra under större delen av säsongen. Emma fick sin operation och ska nu kunna leva ett långt liv, vad jag förstått. Vilket såklart är superskönt! Och att se henne och Dylan vara lyckliga tillsammans är underbart. Dock blev jag lite förvånad över hur lätt Norman tog nyheterna, så nu oroar jag mig över att det kanske bara var skådespel från hans sida. Det här är trots allt en nyversion av Psycho, så man vet aldrig vem som blir nästa offer. 

När det gäller Norman så har jag verkligen ingen sympati alls kvar för den karaktären. Det kanske jag på något plan borde ha med tanke på att han är psykiskt sjuk, och visst märkte vi i slutet hur ledsen han blev när han insåg på riktigt, att Norma var död. Men nej, jag har ändå ingen sympati för honom. Han dödade henne, och all hans ilska denna säsongen har riktats mot Normas lycka, vilket varit otroligt frustrerande. Oavsett om man är sjuk eller inte, kan man väl få låta någon man älskar vara lycklig? Med det sagt får jag dock tillägga att jag har viss förståelse för varför han blev så avundsjuk. Precis som han sa till Norma vid middagsbordet i ett av de sista avsnitten,

"You're such a hypocrite, mother. My whole life you have kept me so close to you that I couldn't breathe without you. You never wanted me to have a girlfriend, or even a good time. I gave up everything for you, mother. And I did it gladly, because I understand the bond between us, the cord. I understand that it is huge and sacred and unique, and now you want to tell me that doesn't matter. Now all of a sudden there's room for someone else."

Det är så komplicerat det här, det finns inte riktigt någon "skurk" i detta scenariot. Norman har rätt, det var inte så länge sen jag såg säsong 1 att jag har glömt hur stängd Norma var för att låta honom få kompisar. Istället försökte hon isolera honom i hemmet. Men det är heller inte hennes fel, för vi fick ju senare också veta varför hon gjorde så. Det var för att skydda honom, och kanske till och med för att skydda andra från honom. Hon gjorde vad hon trodde var rätt. Och det kan man inte skylla henne för. Men samtidigt ger det oss viss förståelse för varför Normans psykiska sjukdom påverkats otroligt negativt av detta. 

Säsong 4 har varit minst lika bra som tidigare säsonger. Till skillnad från många andra serier lyckas seriens kvalitet aldrig minska, även om mycket annat förändras mellan säsongerna. Bates Motel har alltid varit en thrillerserie, men jag tycker ändå att serien till stor del varit väldigt lugn och lätt att titta på. Det är först i säsong fyra som jag faktiskt funnit många scener riktigt obehagliga, och jag är inte ens särskilt lättskrämd. 

Mina förhoppningar nu inför säsong fem är inte många, mer än några enkla kriterier. (1) Låt det snälla få sluta lyckligt för Dylan och Emma. Med andra ord: döda dem inte. (2) Romero ska inte få hamna i fängelse för hela drog-grejen, men ännu viktigare: han ska han inte få skulden för att ha mördat Norma. That's it. För övrigt får väl Norman gå runt och mörda vem han vill, för det är han dömd att göra ändå. Och jo just det, skulle ju vara ganska trevligt om Dylan faktiskt fick veta vad som hänt med Norma redan i första avsnittet av femte säsongen, det blir olidligt om han ska gå runt helt ovetandes hela säsongen. 

Sista avsnittet bevisade för oss att Norman Bates nu helt och hållet tappat greppet om verkligheten. Nu känns det som att allting bara kan gå nedför, och det finns inte en chans att denna serien kommer sluta lyckligt. Ändå sitter jag med spänning inför sista säsongen som givetvis kommer påbörjas snarast. 


2 kommentarer:

  1. Norman var så himla läskig fjärde säsongen. Inte sett sista än men han lär väl inte vara bättre där ... haha :( Är så orolig att han ska råka döda Dylan eller något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det går mest bara utför för Normans psyke kan man väl säga. Men du har ju sett filmen så det kan inte vara någon spoiler. Jag oroade mig också väldigt mycket för de kvarlevande karaktärerna, om han skulle lyckas döda de allihop... Men men, du får väl se. Kan i alla fall säga att jag tycker säsong fem var väldigt bra, var inte det minsta besviken :)

      Radera