söndag 19 november 2017

Bates Motel: Säsong 3


Här går det som på rullband. Nu är även tredje säsongen av Bates Motel färdigsedd, och jag älskar det. Känns relativt onödigt att skriva en spoilerfri recension på tredje säsongen när jag bara har samma positiva saker att säga om den som tidigare. Skådespelet är fantastiskt som vanligt; Freddie Higmore's Norman är ruskigt obehaglig vilket är en stor skillnad till den söta tonårspojken han var i säsong ett. Och Vera Farmiga är som vanligt, helt enastående i rollen som Norma Bates.

Mycket händer från avsnitt till avsnitt så, istället för att skriva en recension där jag dömer serien från insidan och utåt så tänker jag helt enkelt ägna detta inlägg åt lite tankar om händelserna. Så stor spoilervarning! 

Först och främst kan vi ju prata om elefanten i rummet; Norman Bates. Visst börjar han bli riktigt obehaglig? Det var en sak jag reagerade på, och det var när Norma skrek detta åt honom:


Jag har inte sett originalfilmen och heller inte läst den ännu mer originella boken, så vet inte riktigt hur storyn från början såg ut. Kommer han döda henne? 

Jag var till och från under säsongen lite orolig över Emma. Att se henne och Norman tillsammans avskydde jag verkligen. Jag gillade Norman i början av serien, eller ja. Gillade och gillade, men avskydde honom inte i alla fall. Men den punkten kan vi väl konstatera är nådd nu. Emma förtjänar så mycket bättre och jag förstår inte varför hon varit så intresserad av honom efter att han gjort det väldigt tydligt att han inte gillar henne på det sättet. Men, vet ni vad! Någon som i alla fall förtjänar henne lite mer är Dylan, och herregud vad jag fastnade för dessa två. På bara några avsnitt nu i slutet? Vad han gjorde för henne var ju hur fantastiskt som helst. Jag menar, självklart har jag alltid älskat Dylan men det här var bara änglalikt. Hoppas hon får veta att det är han som står bakom möjliggörandet av hennes organdonation. De var ju hur söta som helst där i slutet, men nu får vi bara be till gud att Norman inte blir avis och dödar dem.

Apropå Dylan så vill jag prata lite om deras speciella familjerelation. Jag kan inte förstå riktigt hur han kunde acceptera Caleb så lätt. Nu har jag slutligen börjat förstå lite att Caleb kanske inte är så hemsk som man fick intrycket av, men det har tagit tid kan jag lova. Borde inte Dylan ha hatat honom lite efter att ha fått veta att han våldtagit hans mamma vilket hade lett till den onaturliga produktionen av Dylan själv? 


Jag älskar att "Opie" gästade, även om hans karaktär inte var jättesnäll. 

Något annat jag vill prata om är Sheriff Romero. Och Norma. Dessa två är ju perfekta, och jag fullständigt älskar alla deras scener tillsammans. Han är grym, hon är grym. Jag har väl egentligen inget mer att säga på det ämnet... mer än att de är grymma. Norma har verkligen visat sig vara en ganska bra människa, och inte så galen som hon först verkade. Otroligt skönt att hon äntligen börjar inse vad Norman är. Och att hon försöker få hjälp, riktig hjälp. Inte för att det gick så bra med det sist vi såg dem, men men... gold star for effort

Nu är jag lite deppig över att resterande två säsonger inte finns på Netflix, så god natt och låt mig sova ensam här i min sorg. 


2 kommentarer:

  1. Menar du i psycho då? den följer typ egentligen en annan karaktär men att hon checkar in på motelet när Norman jobbar. Rätt längesen jag såg den man fattar vad som har hänt angående Norma om man säger så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis. Har förstått att Marion i säsong 5 (spelad av Rihanna) är samma karaktär som är huvudperson i filmen Psycho. Men vet inte riktigt hur situationen med Norma ser ut, om hon är död eller lever (i filmen). Men det får väl bli en överraskning, ska förhoppningsvis fått sett filmen snart.

      Radera