torsdag 2 november 2017

Bates Motel: Säsong 1



Denna recension innehåller spoilers från första avsnittet, men inget mer. 

För ungefär tre år sedan såg jag några avsnitt av den hyllade tv-serien Bates Motel. Det jag kan minnas är att jag tyckte den var bra, men att jag inte riktigt fastnade, och efter fem avsnitt gav jag för tillfället upp. Planen var att en dag fortsätta, och den dagen var i förrgår. Och nu har jag slutligen sett hela första säsongen av Bates Motel - den hyllade tv-serien baserad på Alfred Hitchcock's psykopatiske mördare Norman Bates, ursprungligen berättad i Psycho (1960).

Bates Motel får vi följa Norman Bates som tonåring när han tillsammans med sin mamma Norma, flyttar till en ny stad där de öppnar upp ett motell. Men allt är inte en dans på rosor när problemen verkar förfölja familjen vart de än går, och kanske ligger det största problemet hos de själva. I huvudrollerna ser vi Vera Farmiga som Norma Bates, och Freddie Highmore som hennes son Norman.

Som sagt så tog det mig halva säsongen att fastna för Bates Motel och dess karaktärer, men när jag väl fastnade, då fastnade jag verkligen. Det är på många sätt svårt att följa en serie där vi måste vittna våra huvudkaraktärer göra hemska saker om och om igen, men samtidigt; är dessa gärningar verkligen hemska? Jag vet vad Norman kommer förvandlas till, och jag känner till Normas roll i hans utveckling. Men hittills har allt som hänt, hänt av anledningar som till mångt och mycket är utom deras kontroll. Om vi tar de hemska händelserna i första avsnittet som exempel. Norma mördar en man kallblodigt med en kniv och får sedan sin son att hjälpa henne dumpa kroppen. Men varför gör hon det? Han har just misshandlat och våldtagit henne. Och utan sin sons hjälp hade hon inte klarat av att dölja brottet från polisen, vilket hade lett till att hennes son blivit lämnad ensam kvar. Det är svårt att bedöma vad som är rätt och fel i en sådan situation. 

Djupet i serien ligger i karaktärerna, och det är det som driver handlingen framåt. Visst finns det en hel del olika sidostorys som alla varit relativt spännande, men i grund och botten är det utvecklingen och mystiken hos karaktärerna som är som mest spännande. Både Norma och Norman är otroligt intressanta människor, och precis som vi alla, har de formats av allt de upplevt. Än så länge misstänker jag att vi bara skrapat på ytan, jag tror det finns många hemligheter som döljer sig i familjens förflutna som vi inte fått ta del av ännu, och därför ser jag fram emot kommande säsonger.

Än så länge tycker jag Bates Motel levererat grymt bra. Varje avsnitt har blivit bättre, och även om jag inte var stormförtjust till en början så växte mitt intresse för varje minut på skärmen. Måste även få tillägga att skådespelarna briljerar. Både Vera Farmiga och Freddie Highmore är helt fantastiska i sina roller, och jag kan inte vänta på att få se vad mer de har att ge i framtiden. 


6 kommentarer:

  1. Har funderat på att kolla på den här ett tag nu, kanske ska ge den en chans nu då!

    SvaraRadera
  2. Intressant att den inte var intressant i början men att den sen blev det! Frågan är om jag är tillräckligt lockad för att börja kolla... hmm...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har hört att många andra fastnade redan på första avsnittet så det kanske bara var jag. I början hade jag mest lite svårt för att gilla karaktärerna, men efter ungefär halva säsongen började jag sakta älska dem :) Tycker absolut du ska ge den en chans (eller två)!

      Radera
  3. Det var iof länge sedan jag såg första säsongen men vill ha för mig att jag gillade den direkt så är kul att de kan vara så olika :). Nestor Carbonell (som spelar Alex) är btw sjukt lik original Norman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det är han nog nu när du säger det! Inte tänkt på det men ganska lika faktiskt. Och ja, det kanske bara är mig det tog så lång tid för, de flesta andra verkar ha fastnat direkt. Kan ha att göra med att jag ändrat smak ganska mycket de senaste åren, så första gången jag såg serien var jag väl lite mer kräsen.

      Radera