lördag 7 oktober 2017

Transamerica (2005)



Transamerica är en film av Duncan Tucker, och följer den transsexuella Bree som en vecka före sin efterlängtade könsoperation, får veta att hon har en son. För att få operationen godkänd vill hennes terapeut att hon tar kontakt med den minderårige Toby, men resan för Bree tillbaka till ett liv hon trodde att hon hade lämnat bakom sig. I huvudrollerna ser vi Felicity Huffman (Desperate Housewives, 2004) och Kevin Zegers (He's The Girl, 2006). 

Jösses, vilken film. Jag var ganska säker på att jag skulle gilla den, men jag lyckas alltid bli lika överraskad av hur bra vissa filmer faktiskt kan vara. Och med bra, syftar jag på den inre skönheten snarare än den yttre. På utsidan ser inte Transamerica ut som mycket, men berättelsen lyckas både beröra och fascinera, vilket i det stora hela är ett högt betyg. 

Till att börja med vill jag berömma Felicity Huffman för sin prestation som huvudkaraktären Bree. Jag har hört att vissa tycker det är synd att skådespelaren inte är man, men själv tycker jag inte att det spelar någon roll överhuvudtaget. Skådespelare som skådespelare, eller? Hon lyckas övertyga, så varför skulle det vara bättre att sätta en man i rollen bara för att han är man? Känns som att man nästan hade (ursäkta språket men,) skitit över hela budskapet genom att göra så. Nej, Felicity Huffman gör ett superbra jobb, både när det gäller att framstå som transperson, men även i rollen som Bree med allt vad det innebär. Bree är en speciell person, med en ständig oro som märks av väldigt tydligt tack vare Huffman's enastående prestation. När det gäller Bree som karaktär så får man även berömma både manus och regi - varje detalj av hennes person gör hela karaktären. Exempelvis märks det hur mycket hon anstränger sig för att vara kvinnlig, det märks hur mycket hon oroar sig för att människor ska se igenom henne, och förstå var hon kommer ifrån. Allt är det där lilla extra. Extra kvinnligt, allt ifrån färgerna på kläderna till hur hon rör sig. Till och med att referera till andra transpersoner som "oäkta", för att förhindra några misstankar kring henne själv. 

Transamerica handlar om Bree som är transsexuell, men berättelsen går djupare än så. I grund och botten är detta vad jag vill kalla, en "road trip"-film. Ett äventyr. En resa, med allt vad det innebär. Det är något som är så otroligt magiskt med den här typen av filmer, jag kan inte låta bli att älska det. Resan våra huvudkaraktärer tar är både en fysisk och en mental sådan. Bree och sonen Toby lär dels känna varandra under resans gång, men de lär även känna sig själva lite bättre på vägen. Och det är det där som är så himla magiskt att få ta del av som tittare. Drama ur sin bästa synvinkel. 

Relationen som byggs upp mellan huvudkaraktärerna är något jag som tittare blev otroligt involverad i under filmens gång. På många sätt är detta en berättelse som gör mig sorgsen ena stunden, och som andra stunden får mig att le. Båda karaktärerna är relativt tragiska på olika sätt - Bree med sin skrämda personlighet och tuffa liv, och Toby med sin jobbiga uppväxt. De båda känns otroligt realistiska, och att det hela börjar med att Bree egentligen inte vill ha något att göra med Toby är inte svårt att förstå med tanke på allt hon gått igenom. Allt hon vill är att få påbörja ett nytt liv, och när ett så stort hinder som en problemfylld tonåring kommer in i hennes liv så är hennes första instinkt att lösa problemet så snabbt som möjligt så att hon kan återgå till att bygga upp sitt nya liv. Men snart inser hon att det inte är så enkelt. Hon hittar ett nytt mål i livet, och bara för att hon har något mer att kämpa för, behöver inte betyda att hon måste ge upp sin tidigare kamp. 

Något annat jag får berömma filmen för, som nästan alla mina favoriter gör rätt, är att blanda allvar med humor. Transamerica är en dramakomedi. Det finns inget skämt i situationen, men den lyckas ändå berättas på ett härligt humoristiskt sätt. Många repliker var jag tvungen att spola tillbaka för att höra igen, bara för att de var så klockrena men på ett väldigt diskret sätt, så det gäller att vara vid liv för att förstå. Trots att Bree till en början är en väldigt stel person, så lyckas hon genom filmens gång bli mer och mer avslappnad i Toby's sällskap, och vid flest tillfällen är det hon som står för dessa repliker. 

"Shit. I mean darn. No, I mean shit." 

Transamerica är en något tung och gripande berättelse som förvandlas till ett hjärtevärmande äventyr för två udda karaktärer som har något större gemensamt än bara ett hårt liv. Stort tips för alla över 15 år, och jag vill nog dessutom tillägga att detta redan blivit en av mina nya favoritfilmer. Transamerica finns tillgänglig på Viaplay och går även för tillfället att beställa från Discshop

★★★★
PG-13


4 kommentarer:

  1. haha, sjukt. Den finns på c more också så la till den på min "att se"-lista igår. Kul att du tyckte att den var bra, hoppas jag gör det också :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du kommer gilla den! Kanske inte lika mycket som jag, den är inte perfekt men ibland fastnar jag bara helt för en film och då blir den näst intill perfekt i mina ögon ändå.

      Radera
  2. Den här har jag inte sett, men den verkar bra, så jag måste nog ta mig tid och se på den här också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tips! Finns på både Viaplay och C-More.

      Radera