fredag 22 september 2017

The Goldbergs - en humortripp tillbaka till åttiotalet

Ett avsnitt av The Goldbergs, dedikerat till Richard Donner's "The Goonies" (1985).








Det finns alltid de där komediserierna man alltid väljer att sätta på när man vill skratta lite - serier med många säsonger där varje avsnitt kan ses om oändligt många gånger. För mig har sådana serier varit bl.a. Vänner, How I Met Your Mother och Huset Fullt. Men även om avsnitten kan ses om och om igen, så är det ganska uppfriskande med lite nya skämt att skratta åt, och därför är jag alltid på utkik efter nya komediserier att maratonkolla mellan de tyngre serierna. Om inte annat, bara för att ha ett perfekt 20-minuters avsnitt att titta på till frukosten. 

Ett avsnitt dedikerat till George Michael.
Det är sällan jag faktiskt hittar något jag finner lika roligt som exempelvis Vänner (snarare aldrig), men det är nästan lika svårt att hitta något som ens är underhållande. Är det bara jag, eller är nutidens komediserier otroligt överdrivna och inte roliga alls? Det är synd eftersom jag, precis som vilken annan person som helst, älskar att skratta. Men, det händer ju trots allt ibland att man hittar något enstaka guldkorn när man bläddrar igenom utbudet på streamingsajterna, och det var precis vad som hände mig för inte alltför länge sedan. Jag hittade The Goldbergs, en serie jag inte alls trodde skulle vara bra då jag baserat mitt intryck av den på de få bilder jag sett från serien, som snarare fick serien att framstå som vilken annan överdriven, inte-alls-rolig, komedi som helst. Men så fel jag hade. 

Redan i första avsnittet var jag smått förälskad, och förälskelsen grävde sig djupare och djupare för varje avsnitt. Vid första anblick var seriens starkaste sidor miljön, musiken och känslan. Karaktärerna däremot, var lite svårare att fastna för. Dessvärre är överdrivet en ganska bra beskrivning, men ju mer jag såg desto mer... ja, de blev ju inte mindre överdriva precis. Men jag började långsamt vänja mig och uppskatta charmen med hur överdrivna karaktärerna kunde vara. 

Ett avsnitt dedikerat till Ivan Reitman's "Ghostbusters" (1984)
För att övergå till anledningarna till varför jag inte bara accepterar karaktärerna, utan varför jag totalt älskar känslan i serien. Jo, för att förklara på bästa sätt behöver jag berätta lite om vad serien handlar om, och framförallt; vad som gör den unik. Familjen Goldberg finns nämligen i verkligheten, och de är precis som vilken annan familj som helst, förutom att de är lite extra speciella. Serieskaparen Adam F. Goldberg, berättar genom serien, de vilda familjehistorierna från hans år som yngre tonåring - en berättelse som tar plats under det härliga åttiotalet. Huvudkaraktären Adam är dock inte bara en pojke på åttiotalet, utan han är en stor fanboy av allt vad åttiotalet innebär. Hans största passion är film, och därav får vi i nästintill varenda avsnitt, någon referens till en av de populäraste filmerna från åttiotalet. Något annat som tar stor plats i serien, är musik - mer specifikt, alla de där åttiotalshitsen vi får goosebumps av även idag. 

Det som fulländar upplevelsen av ett underbart avsnitt av The Goldbergs, är att vi i slutet av varje avsnitt får någon form av inblick i den verkliga familjen Goldberg. Vi får se att den där händelsen faktiskt är tagen ur Adam Goldbergs verkliga minnen från sin barndom. Och det ger förvånansvärt mycket. Det finns fortfarande ingen serie som kan mäta sig med hur mycket jag skrattar under ett avsnitt av Vänner, men The Goldbergs ger mig som tittare glädje av en annan sort. 

Är du nyfiken på att kolla in The Goldbergs? Seriens fyra  första säsonger finns att streama på Viaplay


2 kommentarer:

  1. Jag älskar den här serien, kanske inte lika bra som vänner (som du skriver) men ändå, lätt att älska handlingen men framför allt karaktärerna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis! I början hade jag lite svårt för Beverly och Barry men sen gillade jag dem bättre och bättre för varje avsnitt. Annars är väl favoriterna Adam och Pops, de två älskade jag sedan starten.

      Radera