söndag 13 augusti 2017

Peaky Blinders: Säsong 2



Jag har alltid intalat mig själv att jag älskar korta säsonger eftersom jag inte hinner tröttna då, men med Peaky Blinders känns det så kort med bara sex avsnitt. Det är inte slut än, ytterligare en säsong finns tillgänglig och en fjärde och femte säsong ska komma. 

Peaky Blinders är en kriminaldramaserie som utspelar sig i England på 20-talet. Serien kretsar kring gangsterfamiljen Shelby där Thomas Shelby, spelad av Cillian Murphy, står som familjens överhuvud. I säsong två får vi följa med The Peaky Blinders när de intar London för att utvidga sitt kriminella imperium. 

Den här serien är verkligen något. Om man tyckte säsong 1 var fantastisk så finns det inga ord för säsong 2. Dramat har tagits till ytterligare en nivå och likaså har karaktärernas inren. Det är väldigt intressant det här med att följa en familj som man egentligen borde hata. De är inte snälla. De är inte bra människor. De gör hemska saker. Och ändå ser man familjen Shelby som de goda och polisen som de onda. Nu finns det visserligen anledningar till det, och den största och viktigaste anledningen heter Inspector Chester Campbell. Han lyckas bevisa för oss att Londons tjugotals polisstyrka egentligen bara var ytterligare ett kriminellt imperium, men med kungen bakom sig. Och med tron om att allt de gjorde skulle skicka de till himlen vid guds sida, trots att de i själva verket utförde lika dåliga handlingar som Shelby-familjen. 

Campbell är inte den enda antagonisten vi ser i säsong 2 av Peaky Blinders. Att bygga ett imperium i London visar sig inte vara helt smärtfritt, och det finns de som inte vill att Peaky Blinders makt ska växa. Men trots att kriminaliteten är en stor anledning till deras inkomster, så får vi tittare anledning till att tro att Tommy Shelby vill legalisera hela handeln. Och det röstar vi ja på, eller hur?


Jag kommer från och med nu inte undvika spoilers, så läs på egen risk. 

Karaktärerna i den här serien är verkligen intressanta, och inte bara huvudkaraktären Thomas Shelby. Vi har även fått en djupare inblick i framförallt Polly och Arthur som båda verkligen levererat. Skådespelarna är verkligen helt fantastiska, och trots att de på många sätt är hemska människor så är det omöjligt att inte känna med dem. Efter att Arthur har mördat en ung pojke på grund av att han tappade kontrollen i boxningsringen, ser vi ångern i hans ögon. Visst tycker vi synd om pojkens mamma, men vi tycker också synd om Arthur. Varför? För att karaktärerna är så välskrivna, scenerna är så noga utförda och skådespelarna presterar helt utomordentligt bra. 

Jag har verkligen njutit av Polly's story - det har varit roligt att få lära känna hennes son och framförallt är det roligt att det känns som att hon för en gångs skull får något bra för sig själv. Men. Angående Michael. Jag fick en lite kuslig känsla när han först dök upp, det kändes som om han gömde något. Jag har fortfarande en lite dålig känsla av honom, men samtidigt har jag också den där sidan som verkligen vill att han ska bli en del av familjen. Om han inte har några dolda baktankar kring sin involvering i familjen så är han varmt välkommen för min del. 

Något jag länge sett fram emot, var att få se Tom Hardy dyka upp. Jag vet inte varför egentligen, för han har aldrig varit en storfavorit hos mig tidigare. Men efter att ha sett bilder på hans karaktär från serien så var det bara något som fick mig att verkligen vilja se honom som den där kriminella Alfie Solomon. Och herregud, vad bra han är. Tom Hardy har medverkat i ungefär tre-fyra scener under hela säsongen, och han har ägt varenda scen så otroligt. Vilken skådespelare! Och den där accenten? Shit, I am amazed. Hoppas han är med mer än några ynka scener i nästa säsong. Förutsatt att han håller freden med Peaky Blinders, det vill säga. 

Grace har hållit sig borta under större delen av säsongen, och jag måste säga att jag är förvånad över hur lite jag saknade henne. När hon väl kom tillbaka var jag väl aningen besviken. Förr var hon en stark kvinnlig biroll och nu känns hon bara som ett sån där liten karaktär i bakgrunden som inte har så mycket egna åsikter om någonting. Men, men, förhoppningsvis får hon mer utrymme i nästa säsong. Nu tänker jag säga något som du bara borde läsa om du sett säsong 3 också, vilket kanske låter lite konstigt eftersom jag själv inte sett det än... men sluta läsa detta stycke om du inte vill bli spoilad. För grejen är den, att jag blivit spoilad. Jag vet på ett ungefär vad som kommer hända med Grace, och därför är jag glad åt att höra att hon är gravid. Så nu kan jag bara hoppas att Tommy åtminstone får något kvar av henne. Skulle verkligen vilja se honom som en pappa, det hade varit något att få bevittna. 

Nu kan du fortsätta läsa. Inte för att jag har så mycket mer att säga, mer än att jag måste kommentera hur bra säsongsfinalen var. Som vanligt är musiken, ljudet, ljuset, scenografin och allt annat helt fantastiskt. Cillian Murphy är fantastisk, och scenen när han skulle bli skjuten var så otroligt intensiv, trots att jag visste att han skulle överleva. När han sedan gick därifrån, och känslorna kom fram - helt makalös scen. Stressen som byggts upp sig så länge, det är nästan konstigt att han inte blivit galen än. 

"I got close. I nearly got fucking everything!" 

Säsong 2 av Peaky Blinders var fantastisk och jag tror faktiskt att jag ska ta och se den tredje säsongen direkt, även om jag egentligen inte vill se allt på en gång. Men det är så svårt att sluta när man väl har börjat. Jag har ju ändå ytterligare två säsonger framför mig, de som ännu inte släppts. 

Har du inte sett Peaky Blinders än så är det ett stort tips - riktigt välgjord, spännande och intressant i helhet. Passar dig som gillar serier med temat kriminalitet. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar