måndag 28 augusti 2017

Game of Thrones: Säsong 7 (Del 1 av 2)



Jag har mycket att säga efter veckans säsongsfinal, och ännu mer att säga om säsongen i helhet. Därför har jag bestämt mig för att dela upp recensionen i två delar, där jag nu i första delen går lite djupare på avslutningen av säsongen medan jag i nästa del kommer skriva mer om säsongen i helhet. Det finns inte en minsta chans att jag kommer kunna hålla detta spoilerfritt, så scrolla ner till övriga inlägg istället om du inte sett hela sjunde säsongen av Game of Thrones. Oavsett om du planerar att kolla på serien eller inte - för det finns alltid hopp för att du en vacker dag bestämmer dig för att se serien även om du just nu har noll lust. 

Okej, det finns enormt mycket att säga, och först och främst vill jag prata om:



JON SNOW A.K.A AEGON TARGARYEN
Jag hade inte hört talas om Aegon Targaryen förrän förra veckan då jag blev nyfiken på hur handlingen i serien skiljer sig från handlingen i böckerna. Jag fick då reda på att en av Rhaegars två barn med Elia Martell, hade kommit undan när Robert Baratheon skulle ha mördat dem båda. Aegon blev skyddsling till Lord Varys som gömde undan honom under falsk identitet, där planen möjligtvis kan ha varit att förbereda honom inför att härska över de sju kungadömena. Denna story verkar inte ha tagit del i serien överhuvudtaget hittills, och när jag gick runt på internet förra veckan och läste om det, verkar de flesta ha trott att storyn aldrig skulle tas upp i serien. Jag tyckte det var en väldigt intressant vinkel, och tyckte därför det var synd att vi inte fick se något av Aegon. Men! Sen kom säsongsavslutningen, där Bran säger rakt ut till Sam, att Jon's riktiga namn är Aegon Targaryen. Betyder det att de helt enkelt ändrat i serien, och gjort Aegon till Lyannas dotter istället för Elias? Om någon läst böckerna eller bara har bättre koll än jag så skulle jag gärna vilja diskutera detta lite mer. 

CERSEI, TYRION OCH JAIME A.K.A THE MOST DYSFUNCTIONAL FAMILY IN WESTEROS
Hela mötet i Kings Landing var väldigt intensivt, och även om det var väldigt förutsägbart så älskade jag hur Daenarys sådär väldigt casually flög in på sin drake, ett antal minuter för sent. Alla scener mellan The Lannisters var guld värda. Tyrion och Jaime - deras bromance får mitt hjärta att smälta varje gång. Men, det som överraskade mig ännu mer var hur mycket jag älskade scenen mellan Tyrion och Cersei. Var det inte väldigt tydligt att hon faktiskt bryr sig om honom? Eller? Jag blev så glad när Tyrion fick sagt sitt och sedan sa "give the order", men hon kunde inte göra det. Ibland blir jag så trött på Cersei, men ändå älskar jag när vi får se hennes mänskliga sida. Visserligen varade det ju inte länge, och kort därefter var hon nära på att även avrätta Jaime efter att ha kallat honom förrädare. Jag hoppas verkligen att Jaime förstått nu, vad hon faktiskt är. Att hon ens kan gå runt där och kalla Daenarys och Jon för monster när det är hon själv som är det största monstret. Det spelar dock ingen roll hur mycket jag avskyr Jaime och Cerseis romantiska relation, men mitt hjärta brast ändå lite grann när han tittade på henne och sa samma sak som Tyrion, "give the order". 



THEON REEK GREYJOY A.K.A THEON STARK
Jag älskade scenen med Theon och Jon. ÄLSKADE. Theon är verkligen en sån där karaktär man bara aldrig riktigt kan placera på hata/älska-cirkeln. Visst har det varit stunder man hatat honom, men för det mesta har jag bara tyckt han varit ganska sorglig och nästan patetisk. Men det är ju egentligen sant, han har alltid varit osäker på var han hör hemma och det är faktiskt den största anledningen till hans förräderi. Jag tyckte scenen mellan Theon och Jon var väldigt behövlig, och jag är glad att Jon kunde släppa allt Theon gjort och förlåta honom. Och det Jon sa om att han är både en Greyjoy och en Stark tror jag verkligen att Theon behövde höra. Det var med största sannolikhet, det som fick honom att hitta modet att gå och rädda Yara. Tyckte det var så kul när den andra snubben knäade honom mellan skrevet och inte fick någon reaktion. 

THE HOUND & BRIENNE A.K.A ARYAS PROUD PARENTS
Hur gullig var inte scenen mellan The Hound och Brienne? Jag är glad att hon berättade att Arya lever och är säker i Winterfell (för tillfället). The Hound är en sån karaktär jag gillar mer och mer för varje säsong, men det bästa med hans karaktär kommer nog alltid vara det faktum att han faktiskt brydde sig om Arya. 



THE END OF LITTLEFINGER A.K.A THE MOST SATISFYING SCENE IN A LONG LONG TIME
Det här var utan tvekan det bästa i hela avsnittet. Jag kände bara NEJ NEJ NEJ, jag satt och skrek på Sansa; hur kan du vara så naiv? Du blev så smart i förra säsongen och nu är du så otroligt naiv, det här kan inte ens vara sant, så dum är du inte. Och det var hon inte heller! Herregud, jag blev så nervös när de hämtade in Arya och när Sansa bara plötsligt vände blicken mot Littlefinger, herregud jag rös. Hans chockerade ansiktsuttryck gjorde att min dag kändes lite som julafton. Och att sedan se honom böna och be för sitt liv innan Arya strök ett namn från sin lista... vad hemsk jag låter, men det här var verkligen en tillfredsställande scen. Nästan lika tillfredsställande som Joffrey och Ramsays dödsscener, om inte ännu mer. 

"Sometimes when I try to understand a person's motives, I like to play a little game. I assume the worst.

SAM & BRAN A.K.A THE "WE-KNOW-A-SECRET" BESTIES
Nu vet Sam! Yay. Jag visste att Bran skulle berätta för Sam först, jag bara visste det. Och guess what, det visar sig att Sam faktiskt lyssnade på Gilly även om det inte verkade så! Vilket nu innebär att Sam och Bran båda vet vilka Jons föräldrar är, och att han inte är en bastard. Detta har varit spekulationer så otroligt länge, och bara att få höra Bran säga det högt "Jon is the heir to the iron throne", det var mäktigt. Tyckte scenen med Rhaegar och Lyanna var så fin också, måste bara inflika det. Tänk att de man så länge trott varit "the bad guys" och de man så länge trott varit "the good guys" egentligen har helt ombytta roller. Robert Baratheon var aldrig någon ängel precis, men han fick oss ändå att tro att Rhaegar var den hemska som hade kidnappat, våldtagit och mördat Lyanna.       Vänta lite, kan vi bara också prata lite om det faktum att Jon's riktiga namn är Aegon?? Vem mer tycker han borde behålla namnet Jon efter att sanningen kommer fram?

DAENARYS & JON A.K.A THE INCEST WE ALL WANT TO HAPPEN...UNTIL WE DON'T WANT IT TO HAPPEN
Okej. Okej. Okej... Okej. Det hände. Jag menar, det har hänt på riktigt, men nu hände det verkligen. Är det någon slump att Jon i samma avsnitt kommenterade Dany's baby-situation genom att säga att häxan kanske inte är den mest tillförlitliga personen i världen? Jag har lärt mig acceptera det faktum att de är släkt eftersom de är så bra tillsammans, men där går gränsen. Blir Daenarys gravid så är gränsen nådd. Ska bli så otroligt roligt att se deras reaktioner när de får veta sanningen, definitivt Jon som är huvudpersonen i detta dramat. Men också Daenarys - jag menar, hur kommer hon reagera när hon får veta att han kommer före henne i tronföljd? Gifter de sig så är det väl inga problem, men något säger mig att förtrollningen kommer bli lite bruten när sanningen kommer fram. Samtidigt får vi alltid ha i åtanke, det som häxan sa: "Only death can pay for life". Jag står fast vid att jag tror att någon av dem kommer dö i slutet, antingen Jon eller Daenarys, eller i värsta (eller bästa, beroende på hur man ser på det) fall båda. 

"When enough people make false promises, words stop meaning anything."

Del 2 av denna recension kommer senare i veckan. Då kommer jag gå djupare in på hela säsongen, och försöka hålla det lite snyggare. Nu blev det mest spridda tankar som väldigt stressigt skrevs ner innan läggdags. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar