måndag 28 augusti 2017

Game of Thrones: Säsong 7 (Del 1 av 2)



Jag har mycket att säga efter veckans säsongsfinal, och ännu mer att säga om säsongen i helhet. Därför har jag bestämt mig för att dela upp recensionen i två delar, där jag nu i första delen går lite djupare på avslutningen av säsongen medan jag i nästa del kommer skriva mer om säsongen i helhet. Det finns inte en minsta chans att jag kommer kunna hålla detta spoilerfritt, så scrolla ner till övriga inlägg istället om du inte sett hela sjunde säsongen av Game of Thrones. Oavsett om du planerar att kolla på serien eller inte - för det finns alltid hopp för att du en vacker dag bestämmer dig för att se serien även om du just nu har noll lust. 

Okej, det finns enormt mycket att säga, och först och främst vill jag prata om:



JON SNOW A.K.A AEGON TARGARYEN
Jag hade inte hört talas om Aegon Targaryen förrän förra veckan då jag blev nyfiken på hur handlingen i serien skiljer sig från handlingen i böckerna. Jag fick då reda på att en av Rhaegars två barn med Elia Martell, hade kommit undan när Robert Baratheon skulle ha mördat dem båda. Aegon blev skyddsling till Lord Varys som gömde undan honom under falsk identitet, där planen möjligtvis kan ha varit att förbereda honom inför att härska över de sju kungadömena. Denna story verkar inte ha tagit del i serien överhuvudtaget hittills, och när jag gick runt på internet förra veckan och läste om det, verkar de flesta ha trott att storyn aldrig skulle tas upp i serien. Jag tyckte det var en väldigt intressant vinkel, och tyckte därför det var synd att vi inte fick se något av Aegon. Men! Sen kom säsongsavslutningen, där Bran säger rakt ut till Sam, att Jon's riktiga namn är Aegon Targaryen. Betyder det att de helt enkelt ändrat i serien, och gjort Aegon till Lyannas dotter istället för Elias? Om någon läst böckerna eller bara har bättre koll än jag så skulle jag gärna vilja diskutera detta lite mer. 

CERSEI, TYRION OCH JAIME A.K.A THE MOST DYSFUNCTIONAL FAMILY IN WESTEROS
Hela mötet i Kings Landing var väldigt intensivt, och även om det var väldigt förutsägbart så älskade jag hur Daenarys sådär väldigt casually flög in på sin drake, ett antal minuter för sent. Alla scener mellan The Lannisters var guld värda. Tyrion och Jaime - deras bromance får mitt hjärta att smälta varje gång. Men, det som överraskade mig ännu mer var hur mycket jag älskade scenen mellan Tyrion och Cersei. Var det inte väldigt tydligt att hon faktiskt bryr sig om honom? Eller? Jag blev så glad när Tyrion fick sagt sitt och sedan sa "give the order", men hon kunde inte göra det. Ibland blir jag så trött på Cersei, men ändå älskar jag när vi får se hennes mänskliga sida. Visserligen varade det ju inte länge, och kort därefter var hon nära på att även avrätta Jaime efter att ha kallat honom förrädare. Jag hoppas verkligen att Jaime förstått nu, vad hon faktiskt är. Att hon ens kan gå runt där och kalla Daenarys och Jon för monster när det är hon själv som är det största monstret. Det spelar dock ingen roll hur mycket jag avskyr Jaime och Cerseis romantiska relation, men mitt hjärta brast ändå lite grann när han tittade på henne och sa samma sak som Tyrion, "give the order". 



THEON REEK GREYJOY A.K.A THEON STARK
Jag älskade scenen med Theon och Jon. ÄLSKADE. Theon är verkligen en sån där karaktär man bara aldrig riktigt kan placera på hata/älska-cirkeln. Visst har det varit stunder man hatat honom, men för det mesta har jag bara tyckt han varit ganska sorglig och nästan patetisk. Men det är ju egentligen sant, han har alltid varit osäker på var han hör hemma och det är faktiskt den största anledningen till hans förräderi. Jag tyckte scenen mellan Theon och Jon var väldigt behövlig, och jag är glad att Jon kunde släppa allt Theon gjort och förlåta honom. Och det Jon sa om att han är både en Greyjoy och en Stark tror jag verkligen att Theon behövde höra. Det var med största sannolikhet, det som fick honom att hitta modet att gå och rädda Yara. Tyckte det var så kul när den andra snubben knäade honom mellan skrevet och inte fick någon reaktion. 

THE HOUND & BRIENNE A.K.A ARYAS PROUD PARENTS
Hur gullig var inte scenen mellan The Hound och Brienne? Jag är glad att hon berättade att Arya lever och är säker i Winterfell (för tillfället). The Hound är en sån karaktär jag gillar mer och mer för varje säsong, men det bästa med hans karaktär kommer nog alltid vara det faktum att han faktiskt brydde sig om Arya. 



THE END OF LITTLEFINGER A.K.A THE MOST SATISFYING SCENE IN A LONG LONG TIME
Det här var utan tvekan det bästa i hela avsnittet. Jag kände bara NEJ NEJ NEJ, jag satt och skrek på Sansa; hur kan du vara så naiv? Du blev så smart i förra säsongen och nu är du så otroligt naiv, det här kan inte ens vara sant, så dum är du inte. Och det var hon inte heller! Herregud, jag blev så nervös när de hämtade in Arya och när Sansa bara plötsligt vände blicken mot Littlefinger, herregud jag rös. Hans chockerade ansiktsuttryck gjorde att min dag kändes lite som julafton. Och att sedan se honom böna och be för sitt liv innan Arya strök ett namn från sin lista... vad hemsk jag låter, men det här var verkligen en tillfredsställande scen. Nästan lika tillfredsställande som Joffrey och Ramsays dödsscener, om inte ännu mer. 

"Sometimes when I try to understand a person's motives, I like to play a little game. I assume the worst.

SAM & BRAN A.K.A THE "WE-KNOW-A-SECRET" BESTIES
Nu vet Sam! Yay. Jag visste att Bran skulle berätta för Sam först, jag bara visste det. Och guess what, det visar sig att Sam faktiskt lyssnade på Gilly även om det inte verkade så! Vilket nu innebär att Sam och Bran båda vet vilka Jons föräldrar är, och att han inte är en bastard. Detta har varit spekulationer så otroligt länge, och bara att få höra Bran säga det högt "Jon is the heir to the iron throne", det var mäktigt. Tyckte scenen med Rhaegar och Lyanna var så fin också, måste bara inflika det. Tänk att de man så länge trott varit "the bad guys" och de man så länge trott varit "the good guys" egentligen har helt ombytta roller. Robert Baratheon var aldrig någon ängel precis, men han fick oss ändå att tro att Rhaegar var den hemska som hade kidnappat, våldtagit och mördat Lyanna.       Vänta lite, kan vi bara också prata lite om det faktum att Jon's riktiga namn är Aegon?? Vem mer tycker han borde behålla namnet Jon efter att sanningen kommer fram?

DAENARYS & JON A.K.A THE INCEST WE ALL WANT TO HAPPEN...UNTIL WE DON'T WANT IT TO HAPPEN
Okej. Okej. Okej... Okej. Det hände. Jag menar, det har hänt på riktigt, men nu hände det verkligen. Är det någon slump att Jon i samma avsnitt kommenterade Dany's baby-situation genom att säga att häxan kanske inte är den mest tillförlitliga personen i världen? Jag har lärt mig acceptera det faktum att de är släkt eftersom de är så bra tillsammans, men där går gränsen. Blir Daenarys gravid så är gränsen nådd. Ska bli så otroligt roligt att se deras reaktioner när de får veta sanningen, definitivt Jon som är huvudpersonen i detta dramat. Men också Daenarys - jag menar, hur kommer hon reagera när hon får veta att han kommer före henne i tronföljd? Gifter de sig så är det väl inga problem, men något säger mig att förtrollningen kommer bli lite bruten när sanningen kommer fram. Samtidigt får vi alltid ha i åtanke, det som häxan sa: "Only death can pay for life". Jag står fast vid att jag tror att någon av dem kommer dö i slutet, antingen Jon eller Daenarys, eller i värsta (eller bästa, beroende på hur man ser på det) fall båda. 

"When enough people make false promises, words stop meaning anything."

Del 2 av denna recension kommer senare i veckan. Då kommer jag gå djupare in på hela säsongen, och försöka hålla det lite snyggare. Nu blev det mest spridda tankar som väldigt stressigt skrevs ner innan läggdags. 


fredag 25 augusti 2017

Rewatch ● Sagan om de två tornen



Spoilers ahead. 

Förr tyckte jag alltid om ettan bäst. Jag tyckte också bra om Konungens återkomst, och hade därför minnet av att De två tornen var den sämsta. Men det tycker jag verkligen inte nu när jag ser om den. Tvärtom så skulle jag väl nästan säga att jag gillade denna bättre än den första. Nu har vi liksom kommit in i berättelsen lite mer och då blir det mer spännande. 


Något jag älskar med denna filmen, är att vi verkligen börjar se den utvecklade vänskapen mellan karaktärerna. Dels när det gäller Frodo och Sam, men också vänskapen mellan Legolas, Gimli och Aragorn. Vi bjuds också på en hel del humor, främst från Gimli som alltid får mig att skratta. Tävlingen Legolas och Gimli har, med att dräpa flest orchs under krigandet, är för underhållande. Tycker också det är så fint hur glada de blev när Aragorn återvände, älskar hur Legolas bara lugnt och sansat säger "du är sen" på alviska. 

Något annat jag älskar med Sagan om de två tornen, är det faktum att två av mina favoritkaraktärer introduceras här. Först har vi Eowyn som jag alltid gillat eftersom hon är så... jag vet inte hur man ska förklara det. Hon vill verkligen slåss, istället för att bara göra "kvinnans uppgift" och ta hand om barnen. Dock är det lite sorgligt hur hon crushar på Aragorn utan någon större respons eftersom han redan är förälskad i Arwen. 


Den andra personen som introduceras i denna film, är Faramir - Boromirs yngre bror. Jag har alltid gillat honom, dels för att det verkligen är så synd om honom (hur hemsk är inte hans pappa?) men också för att han verkligen visar att han har ett gott hjärta. Till slut, alltså. Till en början är han förblindad av sin vilja att bevisa sig för sin pappa. Jag gillar verkligen hur Sam i slutet säger något i stil med att han har bevisat sig. Även om det inte var för sin pappa. 

En av de tydligaste scenerna jag alltid minns när jag tänker på Sagan om ringen-filmerna, är när Haldir och hans armé med alver kommer till Edoras för att strida vid människornas sida. Älskar scenen, och tycker alltid det är lika tragiskt när Haldir dör. 

I Sagan om de två tornen tycker man verkligen synd om Gollum. Han är en sorglig liten varelse, och det är i denna film han slåss som mest med sitt andra jag. Det är svårt för mig att ha en åsikt om Gollum, och vilken av hans två personligheter som är bäst. Den ena är snäll och söker bara efter bekräftelse medan den andra är besatt av ringen och dödar gladeligen Frodo och Sam för att få sin vilja igenom. Men samtidigt är den "snälla" versionen av honom också riktigt tragisk. Han låter sig drivas omkring som en slav samtidigt som han är feg och rädd för allt och alla. På något plan är det Gollum jag har mer respekt för, i jämförelse med 'Smeagol'. 

Filmen avslutar med slag på alla håll och kanter. Vi har det stora slaget vid Edoras, lett av Rohan's konung Theoden. Där strider Aragorn, Legolas och Gimli mot orcherna när Gandalf till slut återvänder. På annat håll ser vi Merry och Pippin som får de talande träden att reagera på Saruman's ondska, vilket leder till en invadering av Isengard. Tredje kriget vi får ta del av är det vid Gondor, där 'The Nazguls' hittar Frodo och försöker återta ringen. Vilket leder till Sams vackra tal om att det fortfarande finns något gott i världen, vilket är precis vad de kämpar för. Och slutligen vaknar Faramir upp och bestämmer sig för att släppa Frodo och Sam fria för att fortsätta på sitt viktiga uppdrag. Vill du läsa mer om Sagan om Ringen? Klicka här!

"There's some good in this world, Mr. Frodo, and it's worth fighting for."


onsdag 23 augusti 2017

Just nu i Game of Thrones



Jag bestämde mig för att göra en sammanfattande lista för vad jag känner för olika händelser och karaktärer i Game of Thrones just nu. Ni vet, inför den efterlängtade säsongsavslutningen nästa vecka. 

Bästa huvudkaraktär: Jon Snow av olika anledningar. Han har genom säsongerna utvecklats till en väldigt bra och intressant person (till skillnad från valpen han var i början) samtidigt som hans bakgrund (och framtid) börjar komma fram vilket är väldigt intressant.
Bästa sidokaraktär: Ser Davos. Jag älskar honom, han är rolig och lojal och smart och säger alltid rätt saker. 
Värsta huvudkaraktär: Cersei Lannister. Jag är så otroligt trött på henne nu. Hon har haft sina stunder då jag älskat henne, men det var längesen sist nu och därför börjar jag hoppas på att Jaime kan döda henne snart. 
Värsta sidokaraktär: Littlefinger. Jag avskyr honom. Även han har haft sina stunder då man uppskattat honom som den karaktär han är, men nu känner jag att han förstör alldeles för mycket för karaktärerna jag älskar. 
Roligaste karaktär: Tormund! Han är helt underbar. Jag älskade allt han sa i 7x06 "Beyond The Wall". Hur rädd blev inte Gendry när han sa "We'll have to make do with what we've got." Haha! 
Tråkigaste karaktär: Jag tyckte Sams story var ganska tråkig i början av säsongen, men jag satt ändå fast eftersom jag älskar Sam. Plus att han träffade Jorah... Okej, inte jättetråkig precis men jag har inget annat att svara för alla storys är verkligen spännande just nu. Nej förresten, Cersei såklart! Hon är supertråkig nu för tiden. 
Bästa vänskap: Jag gillar hur många vänner Jon har skaffat sig. Ser Davos och Tormund framförallt, men även Edd även om han inte varit med så mycket i sjunde säsongen. Annars, Jon och Daenarys eller Daenarys och Tyrion. 

Bästa par: Tormund och Brienne. Hur han frågar efter henne och pratar om henne hela tiden är så otroligt underhållande! För att inte tala om hur gulligt som helst.
Värsta par: Jon och Daenarys. Jag är sååå conflicted. Å ena sidan: kemi + perfekta för varandra. Å andra sidan: framtvingat + INCEST. Hade nästan velat sätta dessa två både på bästa och sämsta par eftersom jag älskar dem och hatar dem på samma gång. 
Bästa citat från säsongen: "Would you forgive me if I switch sides?" - Davos till Jon medan att de pratar med Missandei om hur bra drottning Daenarys är till sina undersåtar. 
Bäst storyline: Nu börjar ju allt komma samman, vilket innebär att det inte finns så många olika storylines kvar. Det är ju nästan bara Winterfell, Dragonstone och Kings Landing kvar. Men av de så säger jag givetvis Dragonstone eftersom det är där det händer grejer. 
Värst storyline: Kings Landing, Cersei och Jaime. Jag älskar Jaime och Bronn, men är så trött på Cersei och nu är hon dessutom "gravid". Yeah, we'll see
Mest spännande scen från säsongen hittills: När Tormund nästan dog i "Beyond The Wall". Jag trodde jag skulle svimma, var så rädd att han skulle dö. Hela krigsscenen var väldigt spännande, men det tråkiga är att man aldrig är orolig för Jon längre eftersom man vet att hans roll i kriget inte är över än. Om han dör så kommer det inte vara förrän i slutet av sista avsnittet, vilket gör att alla hans "nära döden"-scener känns ganska onödiga. 

Sorgligaste scen från säsongen hittills: När Viserion dog. Usch, jag grät lite grann. Alltid jobbigt när ett djur dör, men en drake är snäppet värre än vargarna eftersom det bara finns tre av dem. 
Obehagligaste scen från säsongen hittills: Sekvensen när vi först fick se Sams arbetsuppgifter på citadellet, haha! 
Vackraste scen: Får nog säga scenen när Jon connectade med Drogon. Tyckte den scenen var jätte mäktig, på ett väldigt vackert sätt. 
Bästa skådespelare (tjej eller kille): Tycker Kit gjort ett väldigt bra jobb hittills. Men den bästa kommer nog alltid vara Lena Headey. Att jag avskyr Cersei så mycket, är hennes förtjänst. Synd bara att hon inte haft så många wow-ögonblick i säsongen hittills. Kommer nog dock i sista avsnittet!
Bästa avsnitt av säsongen: Tror finalen kommer vinna den, men hittills får jag väl säga 7x06 "Beyond The Wall" även om den kändes lite ologisk på vissa punkter. Dock har jag älskat varenda avsnitt, så svårt att säga egentligen. Mitt svar påverkas nog lite av det faktum att Beyond The Wall är det senaste avsnittet jag såg, så känslorna är ganska färska. 

Bästa karaktärsutveckling genom säsongen: Har varit en ganska kort säsong, och karaktärernas personliga utveckling har kanske inte varit den bästa aspekten av säsongen precis. Men gillar i alla fall att Daenarys börjar bli lite mer öppen för förändring, och öppen för andras åsikter. Tror delvis vi har Viserions död att tacka för det vilket känns hemskt att säga, men tror hon öppnade upp ögonen lite tack vare den händelsen. Eller också så är det Jons förtjänst, känns som hon började mjukna väldigt lagom tills att han kom in i bilden. 
Favoritsäsong hittills: Får nog säga säsong 6. Älskade förra säsongen, tyckte den var helt perfekt och Battle of the Bastards är nog faktiskt mitt favoritavsnitt av alla i hela serien. 

Jag måste bara kort få säga lite vad jag tycker om de enskilda karaktärerna också, sen ska jag sluta babbla.

Jon Snow: Väldigt intressant med allting som börjar komma fram om honom. Snart vet väl alla sanningen, inklusive Jon själv. Kanske är han sagan om is och eld
Daenarys Targaryen: Ibland älskar jag henne, ibland blir jag så otroligt irriterad på henne. Som när hon brände upp Tarly-familjen. Jag håller med Tyrion, det var onödigt. Hon säger att hon inte vill mörda men ändå ser man ibland gnistor av The Mad King i henne, vilket verkligen oroar mig eftersom man alltid trott att hon skulle bli en annorlunda ledare än sin pappa. 
Sansa Stark: Jag gillade henne verkligen i förra säsongen, tyckte hon hade utvecklats så otroligt mycket och älskade verkligen den kvinna hon började bli. Men nu känns det som ett steg tillbaka. Det känns som hon är tillbaka i Littlefingers grepp, så jag hoppas verkligen hon har en plan och att allt bara är lurendrejeri för att fånga Baelish i en fälla. Gillar inte heller att det teasas om att hon kommer förråda Jon. 

Arya Stark: Åh vad jag älskade Arya en gång i tiden. Jag älskar henne fortfarande, men ibland är hon bara så otroligt obehaglig. Som i den senaste scenen med Sansa. Skulle hon verkligen kunna gå så långt som att mörda sin egen syster? Jag var så lättad över deras återförening eftersom det verkade som att hon verkligen brydde sig om sin familj fortfarande, och hade känslor till skillnad från Bran. Det måste ju betyda något att hon aldrig helt och hållet kunde släppa sin identitet och bli "no one". Finns inget jag stressas över mer just nu, än Arya. Vilket säger mycket med tanke på att nattkungen håller på att ta över världen. 
Gendry: Definitivt ingen slump att han dyker upp just nu. Antagligen är hans roll i kriget om tronen något som kommer utvecklas framöver. Det är väl nästan han som kommer näst i tronföljd om både Dany och Jon skulle dö? Kanske blir det Gendry som slutar på tronen, vem vet! Eller också så är han bara där som smed, för att smida svärd av drakglas. Det är också en möjlighet. 
Jaime Lannister: Jag tror inte Cerseis barn kommer överleva, kanske inte ens födas. Jag hoppas att Jaime inser vad hon är och slutligen dödar henne. Jag har dock en känsla av att Jaime kommer dö också, innan serien är slut. Vilket oroar mig eftersom jag verkligen gillar honom nuförtiden. Men hallå, en Jaime/Brienne reunion på ingång kanske! Det är alltid något att se fram emot. Även om jag är en Tormund/Brienne shipper så älskar jag relationen som utvecklades mellan Brienne och Jaime. 
Tyrion Lannister: Jag är väldigt besviken över hur liten roll Tyrion haft i sjunde säsongen. Han har haft några roliga repliker och kloka ord lite här och var, men inte mer än så. Han brukade ju vara en av huvudrollerna och nu är han bara en liten sidokaraktär till Daenarys story! Älskade dock mötet med Jaime. 
Sam Tarly: Jag älskar att han äntligen släppte citadellet för att ge sig av och hjälpa Jon. Smått irriterad över att han inte lade märke till det som Gilly läste i avsnitt 5, men det kommer komma fram förr eller senare så det är bara att vänta. 

Det här är inte min säsongsrecension, det kommer en bättre och mer ingående recension på hela säsongen efter säsongsfinalen nästa vecka. Detta är mest bara lite spridda tankar och spekulationer som ligger och svävar i mitt huvud just nu. 


tisdag 22 augusti 2017

Just nu-listan a la Emelie

Jag följer Emelies led och gör hennes "Just nu"-lista igen.

Favoritserie just nu?
Game of Thrones, utan tvekan. Mellan säsongerna glömmer jag nästan bort hur besatt jag blir medan serien är i sändning. Denna säsongen måste vara värst av allt, för det händer så otroligt mycket i varje avsnitt! Allting börjar komma mot sitt slut och det är otroligt spännande. 

Den serie du ser fram emot minst varje vecka just nu?
Heh, jag följer bara Game of Thrones, resten kör jag maraton på. Men jag började titta på sista säsongen av Hell on Wheels, har sett två avsnitt och tycker det går ganska segt vilket är precis vad som kan göra ett maraton oändligt långt, tyvärr. Men jag har hopp om att det snart kommer igång, en viss händelse måste bara hända först... 


Serie du ser fram emot just nu?
Oooh så många. Stranger Things, Outlander, Peaky Blinders (såg nyss klart tredje säsongen och kan inte få nog), Hawaii Five-0, Lethal Weapon, This Is Us, Dirk Gently... allt jag följer som har säsongspremiär snart, med andra ord. 

Serie som helst kan avslutas just nu? 
Jag svarar som alltid, har väldigt svårt att se serier jag är så trött på att jag tycker de borde avslutas just nu. Har inte riktigt något bra svar här. 

Kvinnlig favoritkaraktär just nu?
Får nog säga Polly från Peaky Blinders, tyckte hon var så himla bra i de senaste två säsongerna. 

Manlig favoritkaraktär just nu? 
Jon Snow, who else?! Det händer så mycket kring hans karaktär just nu och jag älskar det. Samtidigt som vissa fanteorier långsamt börjar bekräftas så måste man också älska honom som karaktär, tycker han blir bättre och bättre för varje säsong. Även Ser Davos är en väldigt älskvärd karaktär just nu, han har verkligen blivit en stor favorit. 

Favoritpar just nu?
Hm, den var lite svårare. Allt jag tittar på nu eller tittat på de senaste veckorna har varit totalt ship-lösa serier (åtminstone ur min synvinkel). Men, å andra sidan har vi ju mina älsklingar Brienne och Tormund, synd bara att de är på olika delar av världen. Men hallå, Tormunds senaste "The big woman?" var ju hur gulligt som helst! 


Favoritvänskap just nu? 
Okej, det här visade sig bli en hel lista om nästan bara Game of Thrones, men let's face it - GoT är hela min värld just nu. Här tänker jag säga typ alla vänskaper i Game of Thrones. Det är det jag älskar med serien, efter såhär många säsonger så är det så många relationer som verkligen utvecklats och gått på djupet. För att nämna en väldigt ny så säger jag Jon och Daeanarys. Den relationen kanske inte hade världens bästa start, men det märks att de mer och mer börjar förstå varandra och det älskar jag. I senaste avsnittet (note: jag skrev denna lista innan jag såg gårdagens avsnitt) tyckte jag dock att jag kände av något mer, vilket på många sätt är superskrämmande - gissa varför. Jag bara hoppas de håller sig på en vänskaplig nivå, för jag tror inte jag hade kunnat hantera om något faktiskt hände där. Det mest skrämmande av allt, är att jag faktiskt gillar deras relation och om manusförfattarna väljer att utveckla den så är det nog svårt att hoppa av tåget när man redan gått på. Urgh, förlåt mig, det är helt sjukt men de har ju ändå kemi. 

Film du ser fram emot just nu? 
Kingsman! Uppföljaren till en av mina favoritfilmer har premiär i slutet av september och jag kunde inte varit mer taggad!

Bok du läser just nu?
Köpte J.M Barrie's Peter Pan för ungefär en månad sen, men har inte påbörjat den än. Men det är väl det närmaste jag kommer till att läsa en bok just nu... 


Favoritskådespelerska just nu?
Alltså, jag är verkligen helförtjust i Emilia Clarke. Hon verkar ha en så otroligt härlig personlighet. Det där med att vara besatt av Game of Thrones just nu, var ingen överdrift. De senaste dagarna har jag sett fler intervjuer med skådespelarna och serieskaparna än vad jag vågar erkänna. 

Favoritskådespelare just nu?
Får väl säga Kit Harington här, eller Peter Dinklage. Det blir nog oavgjort mellan dessa två. Gillar också Nikolaj Coster-Waldau (Jaime Lannister) väldigt mycket, alla intervjuer med honom och Gwendoline Christie är helt underbara! 

Det var det, och jag ber om ursäkt för att det blev så mycket Game of Thrones, men som sagt... är man besatt så är man. 

söndag 20 augusti 2017

French Kiss (1995)



Som inledning på min första månad som HBO Nordic-prenumerant satte jag igång en film jag länge velat se, men inte hittat någonstans tidigare - den romantiska komedin French Kiss med Meg Ryan och Kevin Kline i huvudrollerna.

I French Kiss får vi följa Kate, en flygrädd kvinna som måste komma över sina rädslor när hennes fästman åker på en resa till Paris utan henne och där råkar förälska sig i en annan kvinna. Motvilligt sätter sig Kate på ett flygplan till Paris med planen att påminna sin fästman om att han egentligen älskar henne, men vägen dit blir inte lätt när allt verkar vilja gå fel. Och inte blir det bättre när passageraren i sätet bredvid använder henne för att smuggla stulet gods. 

Jag hade höga förväntningar på denna film, och jag måste säga att de definitivt möttes vilket alltid är roligt när man ser en film man länge väntat på. French Kiss är en sån där supermysig film som på många sätt är ganska förutsägbar, men på ett bra sätt. Givetvis är det inte bara Kates fästman som oväntat träffar någon från kärlekens stad, och så påbörjar en väldigt underhållande kärlekshistoria. 

Jag är ett stort fan av Kevin Kline, vilket också var en av anledningarna till varför jag fick upp ögonen för denna film. Tycker han är så härlig i sina roller, och detsamma gäller Meg Ryan. Jag fastnade genast för karaktärerna, både Ryan's Kate och den franske Luc, spelad av Kline. Även om det inte är svårt att förutspå att det förr eller senare kommer uppstå en romans mellan karaktärerna, så uppskattar jag verkligen hur underhållande och motvillig vägen dit är. Anledningen till att de hänger ihop så pass länge, beror inte på "kärlek vid första ögonkastet", utan de har båda sina egna bekymmer som kräver hjälp från den andra. Utan att gå för djupt in på handlingen så kan jag bara kort säga att filmen visade sig vara riktigt underhållande på många olika sätt. Det är en romantisk komedi där man gillar karaktärerna, samtidigt som den bjuder på en bra dos humor.

Jag gillade French Kiss starkt och kommer absolut se den igen. Gillar du romantiska komedier så passar nog denna film alldeles utmärkt. Ett plus i kanten är att den kändes relativt egen i en genre full av filmer i samma stuk. Att den utspelar sig i Paris kan inte heller ses som någon nackdel. French Kiss finns för tillfället tillgänglig på HBO Nordic. 
BETYG: 7/10  


fredag 18 augusti 2017

15 anledningar till att älska Dirk Gently's Holistiska Detektivbyrå


För att Dirk Gently är barnsligt underbar. 


För att vänskapen mellan Dirk och Todd utvecklas till något lika underbart. 


För att Amanda är a-w-e-s-o-m-e.


För att Farah är da queen


För att humorn är ständig...


...bästa exemplet är hela den här scenen som nästan fick mig att ramla av stolen. 


För att Bart...är Bart. 



För att everything is connected. Och det är det verkligen! Inte bara repliker som sammankopplas, utan även händelseförloppet i sig. 


För att de två poliserna Estevez och Zimmerfield är super underhållande. 


För att detsamma kan sägas om dessa två. 


För att vi regelbundet får referenser till andra verk, så som ex. Sherlock eller ja, denna ovan. 


För att The Rowdy 3 är omöjliga att inte älska efter alla åtta avsnitt, något som är svårt att säga i början. 


För att ingen vet vad i sjuttsingen det är som pågår, inte ens karaktärerna själva! Vilket såklart blir årets största underhållning för oss som tittare. 

För att dessa tre är världens bästa team. 


Och slutligen, för att.......wait, what?

onsdag 16 augusti 2017

När jag var femton



Veckans tema är ett samarbete med bloggarna Fröken TV, Seriedrottningen, Thoughts By Em, Karins Universum och Seriereflektioner. Denna veckan är temat När jag var femton. 

Det var inte jätte längesen jag var femton (är 19 idag), och ändå har jag svårt att minnas vilka filmer och serier som kändes störst för mig just då. Men jag kan tänka mig att några titlar jag började förälska mig i (ungefär då) var följande:

SUPERNATURAL
Jag tror att jag kanske var något yngre än femton, men det här är en sån där typisk tonårsserie för mig. Och inte för att det är en tonårsserie när det gäller genre, utan för att jag alltid minns tillbaka till tonårens guldår för mig personligen, när jag tänker på Supernatural. Jag förälskade mig i denna serie efter ungefär tre minuter in i första avsnittet…eller så var det kanske första gången mina ögon mötte Dean Winchester vilket var ytterligare några minuter in. Jag var helförälskad i denna serie, och det är jag på många sätt fortfarande. Problemet numera är att jag inte riktigt är en 11-säsonger kind-of-person. För mig var seriens guldår fram tills säsong 4 ungefär, innan det blev så komplicerat med religionerna hit och dit. Förlåt mig, alla Castiel älskare, men jag föredrar faktiskt serien när det bara var Dean och Sam. Känns som deras syskonkärlek blivit lite lost under senare säsonger. Får väl dock nämna att jag bara sett fram tills säsong 8, men av det jag sett föredrar jag säsong 1-4. Klicka här för att läsa mer om Supernatural

WHITE COLLAR
Som sagt, jag är väldigt dålig på att minnas när jag faktiskt såg dessa serier, White Collar var väl när jag var 15-16 ungefär. Jag älskade verkligen den här serien, och det gör jag fortfarande. Precis som med Supernatural, var höjdpunkten med denna serie att vi fick en stor bromance som huvudfokus. Sen att Neal Caffrey är världens charmigaste man kan man ju inte heller se som någon nackdel. Klicka här för att läsa mer om White Collar

BEING HUMAN
Jag var nog ungefär femton år gammal när jag upptäckte Being Human. Det var tack vare Netflix jag började kolla på denna serie som snabbt blev en av mina absoluta favoriter. Den öppnade också upp en hel ny värld för mig - nämligen brittiska serier och filmer. Klicka här för att läsa mer om Being Human

ONE TREE HILL
Jag vet att jag var i tonåren när jag kollade igenom samtliga säsonger av One Tree Hill. Tidigare hade jag bara sett något enstaka avsnitt på tv. Detta tog mig dock ungefär två-tre år totalt, jag kanske började när jag var ca 13 och såg klart sista säsongen när jag var 15-16. Jag vet inte varför jag förklarar det, hur gammal jag var är inte intressant. Förlåt. Men man blir ju ganska investerad i en sån här serie, och jag vet att den hade många minnesvärda ögonblick. Dock blev det aldrig en favorit och precis som med de flesta dramaserier så behövde jag ta pauser mellan säsongerna för att inte tröttna. Klicka här för att läsa mer om One Tree Hill. 


UNDER THE DOME
Sist vill jag även nämna Under The Dome vars första säsong sändes när jag var femton. Jag såg pilotavsnittet dagen efter premiären och älskade det. Första säsongen älskade jag och trodde verkligen att detta skulle bli min nya favoritserie. Dessvärre höll det sig inte under andra och tredje säsongen, vilket är väldigt synd eftersom jag kommer ihåg hur plågsamt det där året mellan säsong 1 och 2 var när jag knappt kunde vänta med att få se hur bra fortsättningen skulle bli. Vilket den inte blev… Klicka här för att läsa mer om Under The Dome.


Det här blev bara serier, planen var att jag även skulle skriva om några filmer men helt ärligt tror jag att jag nöjer mig här, då det är ganska mycket svårare att veta exakt när jag såg en viss film… Så vi kör på serier idag. Vilka serier var dina favoriter när du var femton?