söndag 16 juli 2017

The Expanse: Säsong 1



Detta är en spoilerfri recension.

I slutet av november 2015 hade science fiction serien The Expanse premiär. Jag såg första avsnittet, kände inte att jag hängde med men bestämde mig ändå för att titta vidare, ge serien några avsnitt till. Det visade sig dröja, och jag såg inte vidare förrän denna veckan då jag även såg det första avsnittet en andra gång. Även andra gången var det svårt att hänga med i svängarna till en början, men efter några avsnitt började pusselbitarna falla på plats och därefter dröjde det inte länge innan jag inte längre kunde slita mig. Säsongen var färdigsedd på några dagar.

The Expanse tar plats trehundra år framåt i tiden, då världen ser väldigt annorlunda ut. Människorasen är uppdelad i tre; jordlingarna som bor kvar på jorden efter tre hundra år av miljöförstörelse, marsianerna som koloniserat mars och nu bor där, samt beltarna som inte hör hemma på varken jorden eller mars, och istället är uppväxta på någon av rymdstationerna man skapat emellan jorden och mars. I huvudsak får vi följa tre olika karaktärer på tre olika platser som alla upptäcker delar av samma konspiration - en konspiration för att starta ett världskrig mellan jorden och mars.

På ena änden har vi James Holden, en ung man född genom genmodifikation som nu arbetar på rymdskeppet Canterbury. När han tillsammans med fyra besättningsmedlemmar ger sig av för att besvara ett nödanrop på den mystiska rymdstationen Scopuli, händer något som kan orsaka ett krig mellan jorden och mars. Samtidigt på jorden arbetar FN's undersekreterare Chrisjen Avasarala med att förstå innebörden av en varning från yttre rymden innan ett krig bryter ut, ett krig som jorden aldrig skulle kunna vinna.



Den stora frågan lyder: Vem är det egentligen som ligger bakom den attack mot jorden som mars blir anklagade för?

Det enda vi vet från start, är att en försvunnen ung kvinna på något sätt är kopplad till konspirationen. På belt-stationen Ceres hittar vi polisdetektiven Josephus Miller vars misstankar kring kvinnans försvinnande leder honom ut på ett farligt spår. Hur dessa tre karaktärer, hur deras respektive storylines kopplar till varandra är något som blir bättre för varje avsnitt, medan det i början gör hela handlingen otroligt rörig. Men det faktum att den från början kändes rörig, var redan då ett tecken på att serien hade potential till att bli riktigt bra.

En stor del av The Expanse är politik, och det är något jag verkligen kan uppskatta. Berättelsen baseras på en bokserie skriven av James S. A. Corey, som jag själv inte läst, men såvitt jag förstått från andra så följer serien hittills boken väldigt bra. Corey har verkligen byggt upp en helt ny värld i The Expanse, och samtidigt som det kan vara förvirrande och därav väldigt tröttsamt att det det tar tid att vänja sig vid, så blir det också väl värt väntan när man som tittare väl når punkten då man i princip till fullo förstår hur denna framtida värld faktiskt är uppbyggd. Hur viktig politiken är, samspelet mellan de olika platserna och ledarna, det känns realistiskt och bra gjort. Men, blir det för mycket prat och politik så upplever jag också att det kan vara lätt att tröttna och därför kan jag med glädje säga att serien inte snålar på spänning och action heller.



Jag är imponerad av de yttre delarna av The Expanse. Det visuella är givetvis en otroligt viktig del av varje science fiction-serie och i mina ögon så tycker jag att samtliga delar ser riktigt bra ut. Rymden, rymdskeppen och världen generellt, men även när det gäller hur scenerna filmas, klippning och ljud. Redigeringen har vid flera tillfällen haft stor påverkan på spänningen i serien. Ett exempel är en viss scen när något stort händer, och istället för att visa oss tittare direkt vad det är som hänt så hör vi bara ljudet samtidigt som man långsamt klipper mellan de olika karaktärernas reaktioner, innan vi tillslut förstår vad det var de faktiskt reagerade på. Sådana detaljer har stor inverkan på hur intensiv en scen faktiskt kan bli.

När det gäller karaktärerna så tog det mig definitivt ett tag att verkligen fastna, förstå dem och känna med dem. Därför skulle jag utan tvekan säga att jag njöt som mest av den andra halvan av säsongen, snarare än den första halvan. Det var då man började förstå vad som pågick, samtidigt som man hade fått ett hyfsat grepp om vem som var ond och vem som var god. Sist känner jag även att jag behöver nämna något jag verkligen uppskattat enormt, och det är hela känslan i serien. De har minst sagt lyckats bra med att skapa den där ultimata dystopiska framtiden. Genom korta klipp av hur människor exempelvis skulle döda varandra för en dagsranson av vatten. Vissa avsnitt fokuserar dessutom på en egen sidostory som kretsar kring just hur krisläget påverkar specifika människor, och även om det inte passar in i huvudstoryn så måste jag säga att det bidrar till att göra serien riktigt bra. 

The Expanse är lite som någon blandning mellan Star Wars och Game of Thrones - vilket låter helsjukt egentligen. Den har inslag av båda delarna samtidigt som den ändå blir helt egen. Låter detta intressant för dig? Då finns hela första säsongen tillgänglig på Netflix!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar