söndag 30 juli 2017

Rewatch ● Sagan om ringen



För några veckor sedan passade jag på att beställa hem den kompletta Härskarringen-trilogin på blu-ray (har den sedan tidigare endast på några utslitna dvd:er). Jag köpte den här superfina Collector's Edition-boxen, innehållande en massa superroligt extramaterial. I helgen bestämde jag mig för att ta tillfället i akt att kolla igenom filmerna. Jag har sett extended-versionerna en gång förut, och om man tyckte de var för långa innan kanske man borde nöja sig med originalet. Men jag kan bara inte få nog av den här världen, och därför älskar jag att de är så långa. Det blir nästan som en liten serie. Eller rättare sagt, som sex olika filmer snarare än tre eftersom extended-filmerna är så långa att de uppdelats i två skivor per film. För dig som inte vet vad extended-versionerna innebär, så betyder det helt enkelt att alla bortklippta scener finns med. 
Jag kommer skriva ett inlägg per film. Det här är första delen. 

Eftersom jag förväntar mig att alla i hela världen varit förståndiga nog att ha tittat på Härskarringen-filmerna minst en gång, så ser jag ingen anledning till att undvika spoilers. Så...varning för spoilers


SAGAN OM RINGEN
The Fellowship of the Ring

Att se den första filmen igen påminde mig om tre saker. Ett - hur lång den är, och varför den kan kännas seg ibland. Två - hur unik den här, på ett så fantastiskt och underbart sätt. Tre - hur känslosam den är, och hur mycket man faktiskt fastnar för karaktärerna. Givetvis satt jag och bölade i slutet (ja, jag är lite överkänslig för vackra film-scener). Boromir's död. Jag minns första gången jag såg filmen, då avskydde jag Boromir. Jag såg bara hur han blev maktgalen av ringen vilket förblindade mig för karaktären i sig. Sen dess har jag sett om filmerna ett antal gånger och för varje gång gillar jag honom bättre och bättre. Kanske beror på att jag blivit äldre och mer förstående sen dess. Men han är egentligen bara ett offer för ringens ondska. Det finns ett flertal scener som verkligen visar Boromir som karaktär, däribland några scener när han pratar med Aragorn om sin vilja för att vara en bra ledare, men vi får också se hur mycket han fäster sig vid Merry och Pippin, och hur han skyddar dem i slutet får mig varje gång att glömma bort vad han precis försökt göra. Han ber dessutom om ursäkt till Aragorn, och scenen är så himla fin. Anledningen till att man hinner bli så känslosam är nog också att de verkligen drar ut på det. Det är inte så att han dör, bara sådär. Istället sker det långsamt, och de hinner faktiskt prata innan han tillslut slocknar. I would have followed you, my brother, my captain, my king.

Jag var tårögd redan då men det blev såklart ännu värre när Sam hoppade i vattnet för att följa med Frodo.

"I made a promise, Mr. Frodo. A promise. 'Don't you leave him Samwise Gamgee.' And I don't mean to. I don't mean to.

Scenen påminde mig om hur mycket jag älskar Sam. Han tar inte stor plats i denna film, men vänta bara. I nästa film, då jävlar. Då får vi se vad Sam verkligen går för. I första filmen skulle jag faktiskt säga att det är Boromir och Aragorn som skiner mest. Som karaktärer. Kanske även Gandalf och Frodo själv, men resterande av dem har inte fått så mycket fokus ännu. Men det kommer. Det kommer. 

Jag gillar hur mystisk Gollum är i denna filmen. Vi har aldrig egentligen fått se hela honom, utan bara hans ögon som lyser i mörkret, eller delar av hans kropp. Allt för mystikens skull. Och de lyckas. 

Jag har egentligen inte så mycket att säga mer än detta, ja förutom kanske att återupprepa det jag skrev i början. Första filmen i trilogin ger mig nämligen väldigt blandade känslor. Förr har jag alltid upplevt att jag gillat första halvan bäst, men nu tyckte jag andra delen var bättre eftersom det hände mer i den. Vid vissa tillfällen känns berättelsen seg och vid andra tillfällen är det jätte spännande. 

Det jag dock alltid gillat med ettan, är att det faktiskt är starten på allt. Det finns därför många minnesvärda ögonblick, däribland det första mötet med Aragorn. Det stora mötet i Rivendell där vi först får träffa Gimli, Legolas, Boromir och alla andra. Scener när specifika händelser nämns, händelser som kanske inte ens hänt än. Ja, till exempel "the incident with the dragon" som vi inte får ta del av förrän i The Desolation of Smaug

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar