måndag 10 juli 2017

Därför är Stand By Me min favoritfilm

Jag har alltid varit ganska bestämd när det kommer till vilken film som är min favoritfilm, och varje gång någon frågar så är det självklara svaret Big Fish. Men igår kväll såg jag Stand By Me igen och detta är en film som hängt med mig sedan jag var i tolvårsåldern - samma ålder som karaktärerna i filmen. För varje gång jag ser denna fantastiska film älskar jag den bara mer och mer och jag blir helt varm i hjärtat av filmen. Det finns ingen film som får mig att känna så som Stand By Me får mig att känna, och eftersom Big Fish är en helt annan typ av film så går dessa två inte riktigt att jämföra. Big Fish är min favoritfilm och kommer alltid vara det, men vet ni vad? Det är Stand By Me också. 

Här är sjutton anledningar till varför. 


Hur Stand By Me berättas är något som bidrar så otroligt mycket till filmens helhet. Gordie, berättarrösten, mannen bakom berättelsen. Det blir helt magiskt


Stand By Me innehåller så många repliker med så stor innebörd. Det är få jag inte kan citera utantill vid det här laget. 


Ofta i filmatiseringar idag stör jag mig på barnskådespelare då det verkar som att filmskaparna hellre väljer de "söta" framför de med skådespelartalang. För här handlar det verkligen om talang eftersom barn inte haft mycket tid till att lära sig skådespela. I Stand By Me har detta aldrig någonsin varit ett bekymmer för skådespelarna är briljanta. De får oss verkligen att känna med dem på ett sätt som är otroligt unikt nu för tiden. 


Stand By Me handlar om pojkar. Och jag har aldrig i någon annan filmatisering om just pojkar, på samma sätt som i Stand By Me, fått se det så tydliga budskapet att även killar är sårbara. De fyra tolvåriga pojkarna i Stand By Me visar andra pojkar i samma ålder att det är okej att gråta, oavsett vem man är, vare sig det handlar om kön, bakgrund, ålder eller något annat. 


Själva handlingen i sig, är en väldigt kraftfull berättelse. Hur filmen visar fyra pojkars spänning kring att få se ett lik. Så himla coolt, eller hur? Och det är det verkligen. Ända fram till slutet då pojkarna vaknar upp och inser att det är en död pojke de hittat.


Filmens karaktärer förtjänar alla varsin hedersomnämning. Teddy med sina inre demoner - hans stolthet kring sin våldsamma pappa i blandning med sin vardagliga humor. 


Vern med sina orimliga prioriteringar och underhållande försiktighet. 


Chris med sitt trassliga förflutna och den starka kärleken till sina bästa vänner. Jag tror det finns många som kan relatera till hans vilja att vilja komma bort från sitt eget liv, sin egen bakgrund. Redan när han föddes var han dömd till att leva ett visst liv på grund av namnet han bar. 


Gordie och hans växande målmedvetenhet. Genom filmens gång växer hans vilja till att hitta liket starkare och starkare, och han har sina anledningar - att få se liket är personligt för honom. Genom Gordie visar filmen så otroligt bra hur resan i många fall är viktigare än målet. 


Gordies relation till sin storebror har alltid varit något som gjort mig sorgsen av att titta på filmen, men ack så vackert det är. Flashback scenerna bidrar enormt mycket till Gordie som karaktär - man förstår verkligen hans rädsla för att försvinna i ögonen på sina föräldrar. Denny må ha varit familjens stjärnskott men det märktes tydligt att han gjorde allt för att Gordie skulle känna sig lika mycket värd. Det är vad man kallar en bra storebror. Vilket gör det desto mer tragiskt att se vilken typ av storebror Chris hade i jämförelse med Gordies. 


Om det är något som filmen handlar mer om än den inre resan för karaktärerna, så är det den starka relationen mellan vännerna. För att citera filmens sista replik: "I never had any friends later on like the ones I had when I was twelve. Jesus, does anyone?" Nej, precis som barn kan vara riktigt elaka mot varandra tror jag också man har som störst chans att vara äkta vänner innan man blir vuxen på riktigt. Jag tror det finns få vuxna som har vänner de kan öppna upp sig för på det sättet som Chris och Gordie kan öppna upp sig för varandra. 


Vilket leder mig till Chris och Gordie. Relationen mellan de fyra vännerna är stor, men om det finns någon relation som det läggs mer fokus på så är det den mellan Chris och Gordie. Jag tror inte ens jag behöver förklara varför om du har sett filmen. 


I Stand By Me är varje individs problem ett fokus. Resan för att hitta den döde pojken handlar inte om att hitta en död pojke. Det handlar om att de alla vill och behöver komma bort från sina liv, om så bara för en liten stund. Karaktärernas respektive smärtor präglar hela filmen, men med hjälp av varandra skapar de något mäktigt och vackert istället för något dystert och tragiskt. 


Att Stand By Me utspelar sig utomhus, i skog och på tågspår utgör en stor del av känslan i filmen. Miljön bidrar helt enkelt till att skapa den värme som präglar hela Stand By Me


Och vad hade egentligen Stand By Me varit utan Stand By Me? Låten är så perfekt för filmen och det spelar ingen roll hur många gånger jag ser denna film - jag blir alltid tårögd när eftertexterna börjar rulla och Ben E. King's Stand By Me börjar spelas. Att låten används som bakgrundsljud genom hela filmen bidrar också till perfektion. 


Även resterande musik i filmen är perfekt för filmens känsla, och precis som det märks på kläder och frisyrer, så märks det på musiken att filmen utspelar sig på 50-talet. Med låtar som The Chordettes' Lollipop, Buddy Holly's Everyday och Bobby Day's Rockin' Robin, fulländar soundtracket filmen


Precis som jag älskar verklighetsrealisationen när det gäller liket, så älskar jag hur väl filmen berättar verkligheten kring karaktärernas vänskap. Resan de tillsammans tog var otroligt betydelsefull för de allihop - de var verkligen bästa vänner. Men ändå får vi veta att de drevs isär, och det är trots allt så verkligheten ser ut. Hur många umgås egentligen fortfarande med de vänner man hade när man var tolv? Under en hel livstid kommer folk in och ut ur ens liv som... ja, som busboys in a restaurant

"As time went on we saw less and less of Teddy and Vern until they became just two more faces in the halls. It happens sometimes. Friends come in and out of your life like busboys in a restaurant." 

Du kan läsa mer om Stand By Me här

6 kommentarer:

  1. Den här har jag aldrig sett på förut, men nu blir jag nästan sugen på att se på den - verkar vara hur bra som helst ju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är den, åtminstone enligt min åsikt! Men den ligger högt i topp hos andra också, plus att det är något av en klassiker så det är inte bara jag :) Ligger på #193 i IMDB's topplista av bästa filmerna genom tiderna också, med ett betyg på 8,1.

      Radera
  2. måste se den. Tror att jag sett den för jättelänge sedan men minns knappt vad den handlar om såå är kanske dags :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. SE DEN!!! :D Tror du skulle älska den faktiskt, känns perfekt för dig som gillar drama.

      Radera
  3. Den är såå bra, härlig sammanfattning och vettig poäng om barnskådespelare. Har också skrivit lite om den på temat: vänskap.

    Plus för alla bra gif:animationer du hittat. //Mika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du gillar det! Och ja, visst är filmen underbar. Ska se om jag kan hitta ditt inlägg!

      Radera