måndag 26 juni 2017

The Rocky Horror Picture Show (1975)




Det här är första inlägget i min temavecka med musikalfilmer. För att läsa mer om planen för veckan, klicka här.

I fredags var det midsommar och jag hoppas ni alla hade det underbart. Själv blev det firande med några vänner följt av det vi alla älskar; att titta på en film. Filmen vi valde är kanske inte jättesomrig, men ändå glad på så sätt att det är en hel del bra musik som man bara vill sjunga med i. Filmen jag pratar om är, som rubriken redan avslöjat, sjuttiotalets hetaste musikal The Rocky Horror Picture Show

Detta är en film jag alltid velat se, men vissa filmer gäller det bara att köpa hem om man någonsin ska få se dem, och det är precis vad jag tillslut gjorde. Och jag är glad åt blu-ray utgåvan jag köpte där en massa roligt extramaterial fanns tillgängligt, däribland alla musiknummer i form av karaoke. Eftersom både jag och mina vänner älskade musiken från filmen så var detta extramaterial superroligt att få ta del av. 

Så vad är egentligen The Rocky Horror Picture Show, och varför har den blivit så kultförklarad som den idag är? Musikalen är en komedi med inte-jätte-läskiga skräck-inslag. Filmversionen baseras på livemusikalen The Rocky Horror Show från 1973 som var en stor hit på Broadway. Berättelsen är något av en blandning av en parodi och en hyllning till alla skräck- och science fiction-produktioner som gjordes från trettiotalet och fram till sjuttiotalet. I filmen kan vi se inslag av allt ifrån Frankensteins Monster till den kända Empire State Building-scenen från King Kong

The Rocky Horror Picture Show hade biopremiär 1975 och följer det nyförlovade paret Janet och Brad efter att deras bil bryter ner och de tvingas fråga om hjälp hemma hos den galne vetenskapsmannen Frank-N-Furter där de blir indragna i ett stort experiment. Musiken är skriven av Richard O'Brien som även skrev manuset till originalmusikalen. 

Det här är en så vrickad film så man nästan sitter och gapar från början till slut. Man undrar ju lite vad tanken från början var med alla inslag de faktiskt har med. Jag är också lite nyfiken på vilka reaktioner musikalen fick från första början. Hade den kommit ut för första gången idag så hade den nog setts lite annorlunda. 

Trots att det på många sätt är en väldigt skum film, så är den riktigt bra. Tim Curry spelar den galne vetenskapsmannen, slash, den utomjordiska transvestiten Frank-N-Furter. När paret Janet och Brad kommer till Furters hem överraskas de av sång och dans, färgglada kläder och ansikten täckta av smink. Trots den dystra känslan av hemmet i sig, är detta långt ifrån dystert. Musiken är svängig och danserna glada, och trots att paret tidigt förstår att de kommit till en farlig plats så kan de inte låta bli att lockas med av rhytmen och det sexiga temat som präglar hela tillvaron hemma hos Frank-N-Furter. 

Samtliga låtar i filmen fick mig som tittare att bara vilja ställa mig upp och dansa med, trots att danserna egentligen är otroligt fula. Men det är lite det som är filmens specialitet - att sticka ut ur mängden. På många sätt präglas filmen av hela sjuttiotalet. Man märker otroligt stor skillnad på en film som gjordes på 60-talet och en film som gjordes på 70-talet. Väldigt hastigt släppte man det traditionella och var inte rädda för att vara lite vågade. Det märker man på musikindustrin i helhet under 70-talet. Det var då den teatraliska andan började prägla artisternas framföranden - titta bara på musikgrupper så som Kiss och Mötley Crüe

Med svängiga låtar så som Time Warp, Hot Patootie - Bless My Soul och Wild and Untamed Thing, samt dess unika stil så är det inte konstigt att The Rocky Horror Picture Show har blivit så stor som den blivit, och är även idag. Jag måste säga att jag förväntade mig mycket och lyckades ändå bli imponerad. Storyn i sig är riktigt skruvad, men hur filmen är uppbyggd med musik, kostymer och scenografi så blir detta en riktig upplevelse som utan tvekan hade varit som allra bäst att se live. 
BETYG: 8/10


6 kommentarer:

  1. Det här är faktiskt en musikal som jag aldrig orkat ta mig igenom. Skäms men så är det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd, jag gillade den verkligen! Gillar hur skruvad den är plus att jag älskar den svängiga musiken. De flesta musikaler har ganska tråkig musik enligt mig. Chicago är min favorit av alla musikaler jag sett och det beror dels på handlingen men också på att jag verkligen älskar musiken i den, just för att det är så svängigt så man bara vill ställa sig upp och dansa, haha!

      Radera
  2. Har aldrig hört talas om denna musikal! :O Skäms lite. Däremot känner jag igen den sminkade mannen som hotellreceptionisten i Ensam Hemma 2, hahaha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var Tim Curry med i Ensam Hemma 2? :O Minns inte det. Men det var å andra sidan väldigt länge sedan jag såg den... kanske inte ens visste vem han var på den tiden.

      Radera
    2. https://www.youtube.com/watch?v=h_bUcNjmuSk - en av tidernas roligaste scener :D

      Radera
    3. Hahahaahaha åh jag såg den igen, kommer ihåg den scenen! Så rolig!

      Radera