söndag 4 juni 2017

Hawaii Five-0: Säsong 7



Nu när sista avsnittet av Hawaii Five-0's sjunde säsong har släppts, så tänkte jag göra en liten kortfattad (yeah right) sammanfattning av säsongen i helhet, och även mina tankar kring avslutet både av denna säsongen och av nästa säsong. Så vitt jag förstått så är planen att lägga ner serien efter åttonde säsongen eftersom Alex O'Loughlin (som spelar McGarrett) inte kommer medverka i fler än åtta säsonger. Även Scott Caan har det hintats om att han ska sluta eftersom han numera bara är med i var och varannat avsnitt. Hur som helst så hoppas jag verkligen att de lägger ner efter åttonde säsongen, för ett Hawaii Five-0 utan McGarrett och Danny är inget att ha. 

Till att börja med tänker jag berätta att jag till min egen förvåning lyckats följa den sjunde säsongen varje vecka från början till slut, vilket är extremt unikt för att vara mig. Bara det är ett tecken på att jag verkligen gillat säsongen, och sett fram emot de nya avsnitten varje vecka. 



Varje säsong av Hawaii Five-0 skiljer sig inte jättemycket från övriga. Det som utvecklats genom seriens gång är att vi fått fler huvudkaraktärer och att de återkommande skurkarna kommit och gått. Först var det Wo Fat, sen var det Gabriel Waincroft och därefter har det inte riktigt kommit någon ny som varit så stor som dessa två. Sjunde säsongen introducerade redan i början, en seriemördare som teamet sedan jagade i flera avsnitt. Denna story fick dock inte ett värdigt avslut enligt mig. Till viss del, jo. Men problemet är att det senaste avsnittet då seriemördaren Madison Grey medverkade, slutade med en cliffhanger - som vi sedan aldrig fick en fortsättning på. Vad hände egentligen med Grey? Vad hände med Alicia Brown? Efter det avsnittet har vi inte sett till någon av dessa karaktärer, och de har heller inte nämnts i något annat avsnitt. Detta är sådana problem jag ser med denna serien, det känns som att de inte riktigt avslutar en story innan de påbörjar en ny vilket i längden kan bli väldigt irriterande. 



Det som manusförfattarna (och skådespelarna) är mästare på, är att skapa en hög underhållningsnivå när det gäller dynamiken mellan de olika karaktärerna. Dels inom teamet i helhet, men framförallt mellan karaktärerna Danny och Steve. I början av serien var detta något vi fick ta del av i nästan varje avsnitt, men sedan hände någonting i mitten av serien och det verkade som att den dynamik vi alla älskade, plötsligt bara fanns där i bakgrunden, knappt att det ens syntes till. Därför har sjunde säsongen varit ett stort lyft eftersom i princip varenda avsnitt som Scott Caan (Danny) medverkade i, bidrog med många härliga McDanno-scener. Säsong 6 avslutade med att Danny donerade halva sin lever till Steve efter att en undercover-operation slutat väldigt illa, och följt av det öppnar sjunde säsongen med ett rullstolsrace mellan Danny och Steve på sjukhuset. Under resten av året får vi ta del av många diskussioner kring den där levern, och det är lika underhållande varje gång. 



Det är otroligt tydligt att manusförfattarna utnyttjar fansens besatthet av McDanno - i de första säsongerna handlade det bara om att de hade en hatkärlek till varandra, men numera beter de sig verkligen som ett gammalt gift par. Och det är verkligen inte bara ett talesätt i det här fallet - att de beter sig som ett "gift par" är verkligen ingen överdrift. Ibland blir det nästan löjligt vilket är jättekul för oss som älskar det. Samtidigt som humorn är en stor del i deras förhållande, så älskar jag också hur tydligt det är när de oroar sig för varandra. Bara en sådan sak som att Danny nu i slutet ville försäkra sig om att Steve hade varit hos doktorn som han skulle, och Steve svarar "Yes, mother, I went." - jag tröttnar aldrig på dialoger som denna. För att inte tala om den fina konversationen under hela lastbils-kuppen när Steve berättade vad som låg i paketet bara för "ifall att". 



Så. För att tala lite om det faktum att serien börjar komma mot sitt slut, vilket det hintats väldigt mycket om under säsongen. Dels så har Danny pratat mycket om att han vill pensionera sig och öppna upp en resturang som han vägrar kalla "Steve's" trots Steves alla försök till att övertala honom. Chin och Abby har pratat om att flytta till hennes stad som jag inte minns var det var, men det var inte Hawaii i alla fall. Sista avsnittet slutade med att Kono åkte iväg själv för att jobba hårdare på hela trafficking-fallet eftersom detta är någonting som tagit henne otroligt hårt. Och sist men inte minst så fick vi också i slutet veta att 7x18-avsnittet tagit Steve hårdare än vad vi trodde. Tydligen hade han blivit påverkad av strålningen och mår därför inte jättebra. Tyvärr fick vi inte veta så mycket om detta, hur illa det faktiskt är, men det känns ändå som att detta är ytterligare ett tecken på att slutet närmar sig. Känner man H50 rätt så kommer han bli okej och alla lever lyckliga i alla sina dagar. Men helt ärligt - det är inte ett utfall jag skulle vara nöjd med. 



Om åttonde säsongen är den sista så vill jag ha ett riktigt avslut. Inte en sån där typisk H50-säsongsfinal när någonting stort livshotande händer, som sedan blir löst och alla är lika glada som innan. Nej, jag vill ha något annorlunda, något oväntat. Därför (konstigt nog) hoppas jag faktiskt på att alla dessa hintar leder till något. Helt ärligt - hade det verkligen varit så dåligt om serien slutade sorgligt, men på ett vackert sätt? Det kan sluta lyckligt även om det inte slutar "perfekt". 

Mer än detta hoppas jag på att vi får återse Alicia Brown och får veta vad som hände kring den storyn. Jag hoppas på att Catherine kommer tillbaka eftersom det är en sådan karaktär som jag aldrig riktigt kan få closure kring - hur många gånger hon än säger hejdå. Det hade inte varit helt fel att få återse Mary som är en karaktär jag alltid tyckt väldigt mycket om, och om Danny kunde få lite closure kring hela sin familjesituation så hade det inte varit helt fel heller. Jag har aldrig gillat Rachel, men precis som Steve sa i sista avsnittet så är det jättetydlig att Danny fortfarande är förälskad i henne. Så länge han blir lycklig så kan jag leva med att de hittar tillbaka till varandra så länge det bekräftas på ett snyggt och avslutande sätt. Så till både Danny och Steve: dumpa era yngre ointressanta flickvänner som ingen gillar och move on



I helhet har jag verkligen gillat sjunde säsongen av Hawaii Five-0. Den har bjudit på underhållning, massvis med action och dessutom ett flertal återblickar som kopplat snyggt till första säsongen. Som vanligt har det funnits vissa avsnitt här och var som varit rena sömnpillren, vilket är synd då det bara hade varit smartare att korta ner säsongen istället. 25 avsnitt av en säsong är bara behövligt om alla 25 avsnitt faktiskt håller kvalitén - annars är det fullständigt onödigt. Men jag tycker ändå de där "sömnpiller"-avsnitten har varit väldigt få denna säsongen, vilket är en bättring från tidigare. De som varit bra har varit riktigt underhållande. Fallen är som vanligt sällan bra, men allt annat (så som humorn och dynamiken mellan karaktärerna) gör Hawaii Five-0 till en underbar serie att följa. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar