måndag 15 maj 2017

Skam: Säsong 1



Japp, nu har jag tagit tag i mitt liv och sett klart den första säsongen av den norska hitserien Skam, som ingen i Norden kan ha missat vid det här laget. Det är inte svårt att förstå varför denna serie fått så mycket uppmärksamhet, både här omkring och internationellt. Serien har ett helt unikt sätt att berätta den annars typiska storyn kring tonårselever på en viss skola. Istället för att vara klyschig och förutsägbar, lyckas Skam bli realistisk och relaterbar. 

Första säsongen av Skam består av 11 avsnitt på ungefär 20 minuter per avsnitt. Jag gillar längden på avsnitten och upplever att serien på så sätt har lättare för att fokusera på de viktiga scenerna istället för att proppa in massa överflödiga scener bara för att komma upp till 40 minuter, så som exempelvis många amerikanska serier gör. 

Trots att jag inte sett mer än en säsong så har jag förstått att varje säsong kretsar mer kring en viss karaktär. I första säsongen får vi se allt ur karaktären Evas perspektiv - en förstaårselev med en del bagage efter sig. Något jag verkligen uppskattat under säsongen, som jag egentligen alltid uppskattar i dramaserier - är att handlingen i sig inte presenteras enbart i första avsnittet, utan att vi förstår mer av serien för varje avsnitt som går. Skam är liksom många andra dramaserier, en svår berättelse att förklara i endast en kortfattad mening. Det finns mer till serien än bara skollivet och tonårsproblem. Men det är inget man kan förklara efter att bara ha sett ett avsnitt. Och egentligen kan jag själv inte förklara hela serien efter att bara ha sett en säsong. 

Precis som i alla dramaserier är relationer något som står högt i fokus i Skam. Det är kärleksrelationer, det är avundsjuka och det är vänskap - och det är faktiskt den sistnämnda som gjort att jag verkligen fastnat för Skam och alla dess karaktärer. Vänskapen i serien är verkligen något som är omöjligt att förklara efter första avsnittet, istället är detta något som utvecklats och fördjupats för varje avsnitt som gått. Ska vi ta det fokusgivna tjejgänget som exempel, så är detta en vänskap som är långt ifrån felfri. De har varit elaka mot varandra, de har sårat varandra, men i slutändan finns det ingen tvekan om att de ändå bryr sig om varandra och vill finnas där för varandra, även om det inte alltid är så självklart. 

Jag gillar att karaktärerna i Skam inte är så enkla som de lätt blir i amerikanska serier. Ingen är perfekt, ingen är felfri och det är därför det är så lätt att relatera till dem. Ibland gillar man dem, ibland gillar man dem inte - och helt ärligt, är det inte så det är i verkligheten också? Denna kommentar gäller dock endast de flesta, det är fortfarande några som inte riktigt ligger på den gränsen mellan svart och vitt. Men eftersom det bara är första säsongen så har jag inte gett upp hoppet om att vi kommer få lära känna dessa karaktärer bättre för att sedan se att även de har sina bra och dåliga sidor. Några exempel på sådana karaktärer är Noora, Chris och William. Noora verkar nästan perfekt, vilket jag nästan stör mig på även om jag (såklart) älskar henne. Hon är tuff, smart, söt och kvick i orden vilket såklart utgör en sån där karaktär som är omöjlig att inte älska. Men det gör också att jag hela tiden går och undrar vad hon har för monster i garderoben som förr eller senare kommer komma ut. När det gäller Chris så är det lite tvärtom - honom känner vi inte och därför borde det förr eller senare komma något positivt med honom - precis som man inte kan vara 100% perfekt så tror jag inte att man kan vara ett till 100% douche. 

Ofta när jag följer tv-serier, så följer jag även övriga tittare på TVShow Time för att se vad andra har att säga om avsnitten. Att folk skriver så mycket om Chris förstår jag verkligen inte. Come on folks - varför ger ni honom cred efter ett avsnitt där han rent av varit avsnittets största antagonist? Jo, för att ni tycker han är snygg. Ugh, hur kan man förblindas av någons personlighet bara för att de ser ut på ett visst sätt? Jag förstår det inte. Precis som jag skrev i stycket ovan så tror jag inte att han är så hemsk som han utåt sätt verkar, men så länge vi inte får se någon annan sida av honom så förstår jag inte varför folk har så lätt för att förlåta honom bara för att han är "snygg". Personligen tycker jag inte att någon är snygg som beter sig på det sättet - personligheten förstör liksom för utseendet oavsett hur man ser ut. Men men, förhoppningsvis blir det bättre i kommande säsonger. 

Första säsongen av Skam har bjudit på många vackra och minnesvärda scener som verkligen berört mig som tittare, och därför ser jag fram emot att se vad kommande säsonger har att erbjuda. Så vitt jag hört så blir den bara bättre. Samtliga säsonger av Skam finns att se på SVT Play


2 kommentarer:

  1. wie! Jag längtar mest till att du har sett säsong 3 eftersom det var den säsongen som jag gillade bäst :). Vänskaps delen i den säsongen är så himla fin också. haha, jag känner en som är jättelik Chris utseendemässigt så tänker bara på honom när han dyker upp på skärmen, de är väldigt olika personlighetsmässigt dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har nästan sett klart säsong 2 och älskade den säsongen, framförallt i slutet (jag förstår verkligen uppmärksamheten kring Noora, hon är underbar). Ser jättemycket fram emot tredje säsongen! Samtidigt som jag såklart inte vill att det ska ta slut, är lite beroende just nu.

      Radera