fredag 31 mars 2017

Trainspotting (1996)



I slutet av februari hade T2 Trainspotting biopremiär, vilket gjorde att detta kändes som ett perfekt tillfälle att se ursprungsfilmen som jag velat se så länge. Anledningen till att jag länge väntat, beror på just temat i filmen: droger. Det är en svår film att se och jag förstod redan innan att den skulle bli något plågsam att se, samtidigt som det är en sån där klassiker man bara borde ha sett.

CHOOSE LIFE.

Choose life. Så inleds Trainspotting I Ewan McGregors röst medan vi ser honom springa från polisen med sina medbrottslingar till vänner. McGregor spelar huvudkaraktären Mark Renton, en ung heroinmissbrukare som bestämmer sig för att bli ren och välja livet istället för droger. Men med en rada heroinister till vänner inser han att det är mer än bara drogerna han behöver bli kvitt med för att bli ren. McGregor är som skapad för rollen vilket känns lite konstigt när man tidigare sett så mycket annat med honom som skiljer sig helt ifrån detta. Även övriga skådespelare presterar väl och passar så bra i rollerna att man nästan undrar hur de egentligen är i verkligheten. Några av birollerna spelas av bl.a. Ewen Bremmer (Spud), Robert Carlyle (Begbie), Jonny Lee Miller (Sick Boy) samt Kevin McKidd i rollen som Tommy McKenzie.

Trainspotting utspelar sig i Edinburgh vilket innebär att nästintill alla karaktärer är skottar. Jag älskar filmer som utspelar sig i länder som är engelsktalande men där karaktärerna ändå har lite annorlunda accenter, och Skottland är inget undantag. Enda problemet är att jag kanske skulle haft text då främst en viss scen med Robert Carlyle är otroligt svår att förstå. Men tydligen är jag inte ensam, då jag hörde i en video att de var tvungna att spela in rösten på nytt för att göra det lättare för amerikanska tittare att förstå - vilket inte heller blev så lyckat då jag är långt ifrån ensam om att inte förstå ett ord av vad han säger. Egentligen spelar det inte så stor roll - trots att man inte förstår så mycket så blir scenen ändå underhållande och Carlyle's karaktär är verkligen något udda. Visserligen är han ju långt ifrån den enda - alla karaktärer i Trainspotting är lite knasiga på ett eller annat sätt.

Något jag hade hört redan innan att ha sett filmen, är att detta är en film med många ikoniska scener. Introduktionsscenen med det välkända filmcitatet "Choose Life", den kända toalettscenen - "The Worst Toilet In Scotland", hallucinationen med barnet som klättrar på taket. Det är sådana scener som gör filmen minnesvärd (som om inte självaste handlingen gjorde tillräckligt). Scenerna, citaten, karaktärerna. Det är unikt eftersom alltför få filmskapare skapar film på det här viset.

Drogmissbruk är ett tungt ämne. Det är inte alltför sällan som detta ämne introduceras in i både filmer eller serier, men vad som skiljer sig mellan de olika skildringarna, är hur det berättas. Vad är egentligen de dåliga aspekterna med droger? Är allt dåligt? Varför tar man droger? Personligen är jag starkt emot alla sorters droger. Jag har inte rökt en enda cigarett i mitt liv. Jag dricker inte alkohol - jag är nitton år gammal och har aldrig varit berusad. Har jag ont i huvudet så undviker jag helst att ta huvudvärkstabletter utan väljer istället att dricka två glas vatten för att se om det hjälper. Jag vet egentligen inte mycket mer om de tyngre drogerna än vad som berättas på film. Men från min synvinkel tycker jag ändå att drogstoryn berättas på ett nyanserat sätt i TrainspottingDroger är dåligt. Men verkligheten består av mer än bara en synvinkel.
Hade det varit bara dåligt och inget mer - då hade droger inte existerat. Precis som en huvudvärkstablett kan lindra smärta, kan även heroin göra det. Och precis som en människa kan göra det dåliga valet att börja röka, så kan man också ta ett dåligt beslut att börja med heroin. Kanske beror det på att man kommer från ett samhälle eller en familj där det är normalt att ta droger. Kanske beror det på grupptryck, kanske beror det på att man erbjuds en annan utväg än självmord när depressionen fått en att sjunka till botten. Kanske är man bara ung och dum och vet inte bättre. Hur det än kommer sig att man gör det där valet, så finns alltid en anledning, även om det inte finns någon anledning. Droger är roligt. Droger får en att må bra. Droger får en att fly från verkligheten. Trainspotting's huvudkaraktär Mark Renton är missbrukare. Alla hans vänner är missbrukare. Så när han kommer till insikt med att det finns mer utav livet än bara heroin, så bestämmer han sig för att göra sitt bästa för att leva livet till det yttersta. 

Choose Life. Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television, choose washing machines, cars, compact disc players and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol and dental insurance. 

Trainspotting är en bra skildring av livet som drogmissbrukare. Detta kommer från mig som egentligen inte vet någonting om heroinmissbruk. Men jag gissar på att det inte är så svart och vitt som det kan verka här utifrån. Jag gissar på att det är roligt att vara missbrukare. Jag gissar på att det är roligt medan det varar, men hemskt när man börjar komma tillbaka till verkligheten. En viss scen från filmen visade detta otroligt bra trots att scenen även var väldigt hemsk. Men droger är hemskt, så är det bara. Sådana problem borde inte finnas, och missbrukare eller inte - ingen borde ha större ansvar än man klarar av. Inte när människoliv sätts på spel. 

Choose your future. Choose life... But why would I want to do a thing like that? I chose to not choose life. I chose something else. And the reasons? There are no reasons. Who needs reasons when you've got heroin? 

Jag har inga problem alls med att förstå varför Trainspotting anses vara en kultfilm. Många scener är otroligt minnesvärda, karaktärerna är galna men intressanta och filmens helhet är så härligt verklig. Trainspotting bjuder på verkligt obehag, action i form av oförståeliga galenheter och ändå hopp för framtiden. Trots temat lyckas filmen bjuda på underhållning och jag gillar även slutet på filmen då det verkligen ger oss känslan av att det alltid finns hopp för förändring och hur svårt det än må vara att nå målet så är det ändå möjligt. 
Betyg: 8/10

Bilder från IMDB

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar