söndag 12 mars 2017

The Musketeers: Säsong 3


Klicka här för att läsa min recension av The Musketeers' första säsong och här för att läsa min recension av andra säsongen. Detta är en recension på säsong 3, samt mina tankar om serien i helhet. Spoilers markeras med grönt.

Jag drog mig för att sätta se på den tredje säsongen av den brittiska BBC-serien The Musketeers efter att jag fick veta att det skulle bli den sista. Beskedet kom ut ganska tidigt vilket var en lättnad eftersom man givetvis vill få ett ordentligt avslut, vilket få serier lyckas med. Om du inte läst mina tidigare recensioner av The Musketeers (och inte följt mig på Instagram de sen senaste månaden) så kanske du inte vet min åsikt om denna serie, men för dig som följde min blogg förra året (och har ett bra minne) så vet du nog att detta snabbt blev en serie jag förälskade mig i fullständigt. Inte på grund av kvalitén eller skådespelarinsatserna, utan på grund av känslan. Att den kan vara lättsam, spännande och känslosam på samma gång talar nästan för sin sak.

Så, för dig som mot förmodan aldrig hört talas om Alexandre Dumas välkända berättelse om de tre musketörerna, här kommer en liten synopsis. Alexandre Dumas var en författare som levde under 1800-talet och skrev vad som senare blev en hel del kända verk. Mer än musketörernas resor, skrev han även om den felaktigt fängslade Edmond Dantes i Greven av Monte Cristo och inte sällan influerades han av verkliga händelser även om han ofta ändrade och gjorde om för att skapa helt unika berättelser. Ett exempel är en av berättelserna i De tre musketörerna där han inspirerats av den verkliga myten om mannen med järnmasken. Jag tycker verkligen om den berättelsen och tycker att myten är väldigt intressant (samt alla teorier kring vem mannen med järnmasken egentligen var), så det är synd att myten aldrig nådde BBC's The Musketeers. Vem vet, hade serien fått fortsätta så hade vi kanske fått se det även i denna version av sagan.


Något jag lagt märke till genom att följa denna underbara äventyrsserie, är att det är en sådan serie som inte har en jättestor fanskara, men de som faktiskt följt serien är verkligen lojala fan. Och jag förstår verkligen varför. The Musketeers är en sådan serie vars avsnitt alltid får en att le och må bra. Mycket tack vare humorn som jag personligen älskar. Varje karaktär i serien har något att erbjuda på den fronten, vare sig det är huvudkaraktärernas roliga kommentarer om de något oroligare situationerna de hamnar i, eller kungen själv som beter sig på ett minst sagt underhållande sätt. Humor finns det alltså gott om i The Musketeers och det är en av anledningarna till varför serien verkligen fastnat hos mig.

Visst är karaktärerna underhållande, men det är inte enda anledningen till varför vi älskar de så mycket. Något som tar upp en stor del av serien, är relationerna mellan de olika karaktärerna. Främst av allt, relationerna mellan de fyra musketörerna. Något som verkligen är unikt med den här typen av vänskapsgrupper i filmer och serier, är att alla i gruppen är vän med alla i gruppen på ett helt enskilt sätt. Här är det Aramis och Porthos, det är Porthos och Athos, det är Athos och D'Artagnan, det är D'Artagnan och Aramis, o.s.v. Det är inte en person som håller ihop gruppen, utan det gör de tillsammans allihop. Sen är det visserligen så att jag personligen fastnat mer för en av dessa relationer än andra, men det gör inte de andra mindre värda på något sätt. Det gör bara den specifika relationen lite extra speciell. Mer än relationerna inom musketör-gruppen, finns det många andra man älskar att bevittna. Exempelvis hittar vi lite s.k. 'womance' i serien från och med säsong 2, alltså vänskap mellan två kvinnor vilket innebär att vänskapen i The Musketeers inte bara handlar om männen. Mer än detta hittar vi även en fadersfigur i karaktären Treville som vägleder musketörerna genom alla deras uppdrag. Många härliga relationer att följa med andra ord!


Från och med nu kommer jag skriva lite mer ingående om säsongen, så har du inte sett alla avsnitt borde du nog sluta läsa här. 

Först och främst måste jag säga att jag är väldigt nöjd med slutet. Allt jag hoppades på fick jag, ja det mesta i alla fall. Det jag var mest orolig för var väl mitt favoritship, det vill säga relationen mellan Aramis och Drottning Anne. Detta kändes som en helt omöjlig relation och därför trodde jag verkligen inte att det skulle sluta lyckligt på den fronten. Men så fel jag hade! Det slutade verkligen helt perfekt. Visserligen vet inte kungen om vem hans riktiga pappa är, men Aramis får ju ändå vara en del av hans liv vilket är mer än han någonsin hade kunnat drömma om. Att han dessutom kan fortsätta relationen med Anne nu när den Louis är död är väldigt tillfredsställande för oss shippers att se. Sista scenen med dessa två fick nästan ögonen att hoppa ur huvudet. Perfekt

Louis är död och även om jag alltid gillat honom (tro det eller ej) så är det ganska bra att han försvann eftersom det aldrig riktigt hade kunnat bli ett lyckligt slut för musketörerna när han fortfarande levde. Men att Treville skulle dö var ju verkligen helt hjärtekrossande. Otroligt sorgligt, han var verkligen den riktiga hjälten i allt känns det som. På sätt och vis kom det ju något gott ur hans död (Att Aramis fick ta över hans roll som minister) men det var ändå väldigt sorgligt att se honom offra sig. Att musketörerna sedan hedrade honom var ju dock väldigt fint, även om det var något svårare för Athos än för de andra. 


Apropå Athos så gillade jag även hur han varit under säsongen. Han var så deprimerande i säsong 1 och 2 så det kändes bra att han i säsong 3 började leva lite mer. Njuta av livet och ja... le lite. Jag tror aldrig jag sett honom le förrän denna säsongen. Jo, det har jag säkert men det känns ju så eftersom man ser det så himla sällan. Jag gillade Sylvie och tycker verkligen att Athos förtjänar att få vara med någon som henne efter allt han varit med om. Ändå kan jag inte låta bli att tycka det är synd hur det slutade för Milady de Winter. Hon förtjänar inte sitt lyckliga slut, men att hon älskade Athos finns det ingen tvekan om. Scenen när han såg henne där i slutet var helt priceless. Sådana scener gör det svårt att släppa taget om detta väldigt underliga ship. 

När det gäller skurkarna denna säsongen så är jag lika imponerad nu som i de andra säsongerna. Rochefort kommer enligt mig alltid vara den värsta, men Lucien Grimaud är inte långt därifrån. Han var väldigt intressant i början och man ville hela tiden veta mer om honom, men mot slutet blev han så irriterande att man bara ville att han skulle dö. Inte irriterande på ett dåligt sätt direkt, utan bra irriterande när det gäller skurken. Eftersom han var så elak och aldrig ville ge upp så blev han en väldigt bra skurk. Enda jag kan klaga på där är att vi aldrig riktigt fick förståelse för hans motiv. Enda förklaringen är väl att han bara är en hemsk känslokall mördare. Men att hans mamma försökte dränka honom som barn kan väl inte vara anledning nog till att bli så otroligt hemsk? Jaja, bra skurk var han i alla fall. Och vem kunde tro att Feron skulle visa sig vara så godhjärtad? Han som verkade så hemsk i början. 


När vi ändå talar lite om Grimaud så måste jag nämna att kostymerna verkligen förbättrats denna säsongen i jämförelse med tidigare. Musketörernas kostymer har uppdaterats till ett snyggare skick, men bäst av allt var verkligen Grimaud. Otroligt snygg kostym till den karaktären måste jag säga. 

Jag gillade slutet för det mesta även om jag tycker det kändes lite tråkigt att se musketörerna splittras. De fick alla sina lyckliga slut, men på helt skilda vägar. Aramis och D'Artagnan är de enda som blev kvar i Paris, medan Porthos åkte iväg som general med sin nyfunna familj och Athos tog en evighetslång semester med Sylvie. Men man kan ju alltid föreställa sig att de återförenades kort därefter och fortsatte på sina små äventyr tillsammans. 

Jag har älskat varje avsnitt av varje säsong av denna underbara serie och den har verkligen blivit en av mina favoriter. Äventyr som detta är verkligen min genre, det passar mig helt perfekt. Lättsamt och humoristiskt men ändå actionfyllt och dramatiskt. Det är tråkigt att serien är avslutad men samtidigt hade jag inte kunnat hoppas på ett bättre avslut och därför kan jag ändå acceptera det. Bättre avsluta medan serien fortfarande är bra, eller hur?

Vill du läsa mer om The Musketeers? Klicka här!

3 kommentarer:

  1. Hur många säsonger finns det?? Blir jätte sugen på denna serie!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara tre :) Detta var sista säsongen tyvärr, men den slutade väldigt bra så det var egentligen ganska lagom tycker jag!

      Radera
    2. Har för mig att du gillade Merlin också, så då skulle du nog gilla The Musketeers!

      Radera