onsdag 8 mars 2017

Realism ● Favoritstunder från Skins

Detta är ett samarbete med Felicia på FrökenTV, Sara på Seriereflektioner, Emelie på GothamAlley, Karin på KarinsUniversum och Lovisa på Seriedrottningen. Veckans tema är REALISM.

Förra året kollade jag igenom samtliga säsonger av den brittiska tv-serien Skins, och en av anledningarna till att jag verkligen älskade den, var hur realistisk den kändes. Karaktärerna känns genuina och likaså dialogerna och händelseförloppet i sin helhet. Medan jag ytterligare en gång tipsar om denna unika tv-serie vill jag också skriva lite om mina favoritdelar av serien. Jag kan med all säkerhet lova att jag har utelämnat myyycket viktigt från serien, men allt kan man ju inte ta upp (och dessutom har jag förmodligen glömt bort flera scener som jag egentligen hade velat ta upp). Här kommer alltså tio av mina favoritscener från underbara Skins.

WILD WORLD
Sista scenen av sista avsnittet av första säsongen. Jag förstår om folk har lite blandade känslor kring denna scenen, men personligen älskade jag det. Av någon anledning passade det så bra in, att plötsligt inbjuda ett musikalinslag of some sort. Det blir alltid så mäktigt med hög musik till känslosamma scener, och när karaktärerna dessutom själva sjunger så blir det bara ännu bättre - ja, så länge det görs på rätt sätt. Och här görs det på rätt sätt. 


CASSIES PROV
Detta var en scen som verkligen talade till mig. Cassie är verkligen en underbar karaktär, och denna scenen visar tydligt vad för typ av person hon är. Jag älskar övergången i denna scen, övergången från ett samtal om att skada sig själv till ett riktigt dansparty. Att just denna scen dessutom nämns av läraren i generation 3 gör oss Cassie-älskare överlyckliga. 


CHRIS' ARBETSINTERVJU
Jag skulle nog säga att Chris är min favoritkaraktär från Skins (även om Cook inte kommer långt efter), och denna scenen tyckte jag var superunderhållande att titta på. Jag tror denna scen var från säsong 2 (eller minns jag fel?) och det var när han skulle gå på en arbetsintervju för ett jobb som försäljare. Intervjuaren ber honom försöka sälja honom en kopp te genom improvisation - Chris drabbas av lite smått panik och sätter eld på intervjuarens slips vilket tvingar intervjuaren att köpa teet av honom så att han kan släcka elden. Jag skulle nog till och med gå så långt som att säga att detta är min favoritscen av hela serien. Man fick verkligen se hur härligt galen Chris faktiskt kunde vara.


NÄR COOK TRÖSTAR FREDDIE 
På tal om galna karaktärer. Allt som kretsade kring Effy efter att hon började bli lite galen, var verkligen hjärtekrossande att bevittna. Men en av de scener som berörde mig som mest (tårarna rann i floder) var scenen då Freddie tänder eld på Effy's "galna bildcollage" eller vad man ska kalla det. Cook kommer till Freddie och bara håller om honom medan han brister ut i tårar. Så himla tragiskt men ändå vackert. "You went to the end of the fuckin' earth, man. The end of the fuckin' earth. You're gonna have to go further now, mate. For her. For you. For me."

Hittade inget klipp till denna scen, bara bilden nedan. 


THE END
Som ni märker så går jag inte i någon direkt ordning, men här måste jag i alla fall nämna sista scenen i sjunde säsongen - alltså den sista scenen av hela serien. Detta är Cook's avsnitt och det vi får se är egentligen inte jätte mycket, och ändå blir det så himla bra. Jag älskade slutet. "You think you know death, but you don't. Not until you've seen it, not until you've really seen it. It gets under your skin and lives inside ya. You also think you know life. You stand on the edge of it and watch it go by but you're not livin' it. Not really. You're just a tourist. A ghost. Then you see it. Really see it. It gets under your skin and lives inside ya. There's no escape. There's nothin' to be done, and you know what? It's good. It's a good thing. And that's all I've got to say about it."


DEN BÄSTA DAGEN I CHRIS' LIV
Jag har verkligen svårt att minnas säsongerna, men detta var ju givetvis någon gång från generation 1 i alla fall, det kan vi nog alla enas om. Anledningen till varför Chris är min favorit, beror främst på hans bakgrund. Hur ensam han alltid varit eftersom hela hans familj i princip övergivit honom. Först förlorar han sin bror, sen har han en pappa som inte bryr sig ett skit om honom, och till slut sticker även hans mamma. Jag tyckte så otroligt synd om honom i säsong 1 när han insåg att mammans alla kläder och prylar var borta och att hon hade lämnat honom. Hur som helst - det är inte den scenen jag pratar om. Scenen jag vill framhäva, är den då Chris sitter vid sin brors gravsten och berättar för Jal om "den bästa dagen i hans liv" involverande hur hans bror räddade honom från förödmjukelse. Otroligt fin scen. 


"I'M COOK!"
Den här scenen gjorde min dag. Jag var lite smått deprimerad efter chocken som kom med föregående avsnitt (ni vet, en viss karaktärs brutala mord), så när Cook efter vad jag ändå måste säga var en lång väntan, upptäckte vad som hade hänt satt jag verkligen på helspänn. När äcklet till terapeut försökte verka skrämmande gentemot Cook och Cook bara tog ett steg fram och påbörjade sitt tal. "...I'm a fuckin' waste of space. I'm just a stupid kid. I got no sense. Criminal. I'm no fuckin' use man. I'm nothin'. So please, please... get it into your... you know, into your bonce. That you killed my friend. I'm Cook. I'm COOOOOOK!" Ah, härligt värre.


CHRIS' URSÄKT TILL JAL
När Chris var otrogen mot Jal i säsong 2 var jag otroligt besviken på honom. Men hans ursäkt till henne var så otroligt fin. Detta är scenen då han målar upp sig själv och sin familj på ett pappersark, och beskriver hur han hela sitt liv varit ensam för att folk lämnat honom. På så sätt visade han även hur mycket Jal faktiskt betydde för honom, och jag tyckte det var väldigt fint. "I was perfectly happy killin' myself, right, but then you asked me to try and for the first time in my life it felt like someone actually gave a shit." Värt att nämna är scenen när han kommer tillbaka och Jal har målat upp henne bredvid honom.


MAXXIE KOMMER UT FÖR ANWARS PAPPA
Den här scenen är väldigt enkel egentligen, men jag gillar den väldigt mycket eftersom det på något sätt bevisar att religion inte är hugget i sten. Hur Anwars pappa reagerade till att få veta att Maxxie är homosexuell, var så bra helt enkelt. Och förvånande eftersom Anwar fått oss att tro att helvetet skulle braka loss om hans pappa någonsin fick veta sanningen. 


BEGRAVNINGEN
I slutet av säsong 2 hade en väldigt speciell karaktär tyvärr lämnat oss, och jag måste säga att jag älskade hela begravningsscenen - tyckte det var jättevackert. Hur Chris' pappa inte ville ha hans "junkie-vänner" där eftersom han skämdes för att hans kostymnissar till arbetskamrater skulle få veta att hans son var knarkare. Men så kom de ändå, men stod uppe på kullen medan Jal höll sitt lilla tal. Och fyrverkerierna... Så himla fint. 


Jag försökte verkligen komma på någon scen ur tredje generationen som jag älskar men helt ärligt så kommer jag inte på någon. Så ni får nöja er med de bästa scenerna från de (enligt mig) två bästa generationerna.

Okej, nu när jag ändå höll på att bläddra på youtube hittade jag även denna härliga scen som jag såklart älskar, så tänker även nämna den lite kort. Bara för att det är en sån där scen som bara får en att le. 


Har du sett Skins? Vilken är i så fall din favoritscen från serien? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar