torsdag 19 januari 2017

Zoo: Säsong 2



Recension av andra säsongen av tv-serien Zoo. Spoilers markeras med grönt

Vill du läsa min recension av säsong 1 först? Klicka här!

För dryga 13 månader sedan, såg jag första säsongen av en tv-serie vid namn Zoo. Serien hade premiär på CBS år 2015 och efter att jag hade sett första säsongen var det fortfarande oklart om det skulle komma en till. Sakta men säkert glömde jag bort denna serie - dels för att jag inte var jätte imponerad av den till en början, men även för att man inte hör så mycket om den då den ännu inte fått särskilt mycket uppmärksamhet. 

Vad jag minns ifrån första säsongen är att jag verkligen gillade huvudstoryn. Serien följer nämligen några forskare efter att djurriket drabbats av en svår mutation som gör att världens alla djur tillsammans vänder sig emot människan. Dessa forskare måste lyckas skapa ett botemedel mot djuren för att människan inte ska utplånas, men även för att djuren själva ska kunna överleva statens sista utväg - att utplåna hela djurriket. Jag gillade storyn eftersom den varit otroligt intressant och rent av häftig att få se. Men samtidigt minns jag även att första säsongen var aningen seg och att många avsnitt liknade varandra alltför mycket. Så när jag av ren slump valde att sätta på första avsnittet av Zoo's andra säsong, var mina förväntningar låga - men det dröjde inte länge innan jag insåg att denna säsongen skulle bli mycket bättre än den första. 


I den andra säsongen har mutationen spridit sig och blivit värre. De flesta av jordens människor har förlorat någon närstående och situationen lutar inte åt det bättre. Medan Jamie kämpar för sin överlevnad i Kanada, fortsätter Mitch och resterande medlemmar i teamet att desperat försöka hitta en lösning på det globala problemet de står inför. Samtidigt kommer en militär organisation ut med en alternativ lösning - men detta är inte en lösning som Jackson, Chloe, Abe och Mitch är nöjda med. Kort sagt börjar saker och ting verkligen hetta till, och tiden börjar snabbt rinna ut. Säsongens första avsnitt var bra men efter ungefär fem avsnitt kom vi till en punkt då allt verkligen började hetta till på riktigt. Spänningen var konstant genom varje avsnitt och det var inte förrän i det allra sista avsnittet som tempot började sakta ner. Även det avsnittet var intensivt - men på ett mer civiliserat sätt, so to speak. Efter den helt okej första säsongen blev jag otroligt positivt överraskad av den andra - det var nämligen nu som det verkligen började hända grejer. 

Spänning saknades verkligen inte under säsongen - det var nästan som att sitta på nålar. Varje avsnitt var otroligt intensivt och varje avslut fick en att vilja sätta på nästa avsnitt. Det är nästan så det är farligt med sådana här serier - exempelvis är det minst sagt en värdelös idé att påbörja säsongen under en vardagskväll. Detta är en sådan säsong som ska ses under en sysslofri helg alternativt någon dag när man ligger hemma och är så sjuk att man i ett desperat försök att glömma bort huvudvärken man besitter, söker sig runt efter det perfekta serievalet på Netflix. Search no more, här har du medicinen. Klarar du att ta dig igenom den helt okej första säsongen och de bra första fyra avsnitten av andra säsongen så kommer du därefter inte kunna tänka på något annat än muterande djur, otursdrabbade karaktärer samt forskning du egentligen inte förstår dig på eftersom du själv inte är forskare, men ändå tycker är jätte intressant av någon oförklarlig anledning. 

Mer än spänning fick vi även (till skillnad från föregående säsong) en stor dos... ja, vad är egentligen motsatsen till förutsägbarhet? Tvister, vändpunkter, chockerande avslöjanden. Allt av det goda. Såvida du inte ogillar olyckliga slut för karaktärer du älskar. Det enda jag personligen älskar mer än att se mina favoritkaraktärer leva lyckliga i alla sina dagar, är när mina favoritkaraktärers öden inte är så lätta att förutspå. Som till exempel, att de lever lyckliga i alla sina dagar. 

När det gäller själva mutationsproblemet så har jag verkligen svårt att se hur realistisk serien egentligen är. Själv förstår jag inte sådant där forskar-snack, så om de bara babblar strunt för att låta trovärdiga eller inte - det kan jag verkligen inte svara på. Jag skulle dock inte bli förvånad om det faktiskt är så. Detta skulle i alla fall säkerligen inte vara den första serien som försöker få sig att verka smartare än den egentligen är. Utöver detta så har manuset varit nästintill felfritt under säsongen - ja, såvida man inte är alltför petig. Det har helt enkelt varit en otroligt spännande säsong helt tack vare manusförfattarna - och det har även varit något av en känslomässig resa för oss som råkar bli aningen för fästa till vissa karaktärer. Men samtidigt är detta inte en kvalitetsserie om man tittar ur andra aspekter. Ja, som exempelvis djuren i sig. Det finns tillfällen då de ser väldigt datorgjorda ut - men samtidigt kan jag inte klaga då skaparna ändå gjort bra ifrån sig med den budget de haft. Är man dock en sådan som stör sig på sånt så kanske detta blir en svår serie att följa. Själv brukar jag vara sådan, men jag tycker ändå att djuren för det mesta ser relativt naturliga ut, och det kan jag nöja mig med. Något annat jag dock måste klaga på är skådespelarinsatserna. I vissa scener lyckas de bra, medan i andra fungerar det inte alls. Dock kan jag med säkerhet ändå säga att hela skådespelarensemblen kommit in bättre i sina roller än under förra säsongen. 

Det har ändå hänt en hel del stora saker under säsongen som jag skulle vilja ta upp, så har du inte sett samtliga 13 avsnitt av andra säsongen av Zoo, så råder jag dig att sluta läsa här och istället - om serien för dig verkar lovande, ser serien från start. 

För dig som sett säsongen, kommer det inte som någon chock när jag hävdar att det hänt en hel del under dessa tretton avsnitt. Våra karaktärer har lidit otroligt mycket om vi jämför med förra säsongen som ändå var relativt lugn. Först och främst har vi Jackson Oz som redan i början av säsongen blev biten av ett djur. Vad som till en början verkade väldigt oförklarligt var när Jackson började uppvisa symptom som tydde på att han, precis som ett utvecklat monster de nyligen stött på, bar på samma gener som de muterade djuren. Slutligen visade det dig även ligga bakom en logisk förklaring - nämligen att hans pappa - som dessutom visade sig ha fejkat sin egen död - injekterade honom med den så kallade "spökgenen" redan som barn. Säsongen har därför kretsat väldigt mycket kring just Jacksons mutation, och gillar man hans karaktär så bidrar det otroligt mycket till säsongens ständigt intensiva spänning. Något som skedde ganska tidigt i säsongen var Chloe's bortgång som vi nog alla tog ganska hårt. Jag får erkänna att jag då inte kände något större sug att fortsätta, men redan i avsnittet efter hennes död började spänningen verkligen komma igång och därför hade jag inget annat val än att fortsätta. Jag hade ganska snart glömt bort henne och insåg då att hennes död bidrog med något positivt - en minskad förutsägbarhet. Jag trodde aldrig att en karaktär så som hon skulle dö, och därför lät jag mig faktiskt tro att även Mitch's bortgång var legitim, vilket i sin tur gjorde att jag fick den där härliga känslan av chock när det i slutet framkom att han faktiskt överlevt attacken trots allt. Så ja, jag saknar Chloe men samtidigt visade det sig att hon egentligen inte behövdes för att storyn skulle kunna fortskrida utan problem. När det gäller Chloes död så är jag dessutom väldigt trött på hur många anklagar Dariela. När det gäller den händelsen så står jag utan tvekan på Darielas sida - hon gjorde vad hon trodde var rätt för att försäkra allas överlevnad och därför var det en lättnad att teamet slutligen kom över det - även om det tog ett bra tag.

Det var fint att vi fick lära känna Jacksons pappa bättre och att det visades sig att han bara gjorde vad han trodde var rätt när han injekterade både Jackson och Elizabeth. Jag tyckte scenen när han dog var väldigt vacker, Jackson fick denna gången ett ordentligt farväl - det förtjänade han efter allt han gått igenom. Därför hoppas jag på att Robert inte visste någonting om att viruset skulle orsaka infertilitet, för i så fall var det ju verkligen något fel i huvudet på honom. 

Jag gillar att vi slungades in i framtiden när Dariela och Abe har fått sitt barn och att barnlösheten verkligen visat sig vara äkta. Att Abe dock inte kände igen Clementine var ju lite synd då Mitch innan han "dog" faktiskt sa att teamet numera är Clementines familj. Jag hoppas på att det var Jamie som uppfostrade Clementine istället och att det förklarar saken, för om det är så att de alla bara lämnat henne åt ett barnhem eller några släktingar utan att ens hälsa på, ja det hade ju varit ganska bedrövligt. Hur som helst - Clementine kom tillbaka och hävdar att hennes pappa lever. Det kom som en överraskning för mig - jag trodde verkligen att Mitch var död på riktigt. Samtidigt är jag lättad över att jag hade fel och hoppas på att detta faktiskt stämmer, men jag kan inte tänka mig annat än att han lever. Jag menar, hur elakt hade det inte varit att döda honom, bara för att sedan säga åt oss att han lever, för att sedan bara erkänna att det var en lögn och att han var död trots allt? Nepp, det köper jag inte. Han lever, och Abe kommer hitta honom - I have faith. Och just det - hur söta var inte Abes lilla familj? Jag älskar verkligen Dariela, förstår inte vad folk har emot henne. 

Okej, nu är jag nog klar. Förlåt för mitt rabblande men jag var bara tvungen att släppa ut alla känslor efter denna hetsiga säsong. 

Första säsongen av Zoo är okej, men den andra är verkligen bra mycket bättre. Jag tycker fortfarande att storyn är riktigt spännande och med den nya story vi kommer få i säsong 3 lär det bara bli ännu mer intressant. Påminner lite om en av mina favoritfilmer, Children of Men. Jag har stora förhoppningar inför den kommande säsongen och är väldigt nöjd med den senaste. Tycker du ploten låter intressant så finns hela första säsongen att se på Netflix och är de inte alltför sega så bör även den andra komma inom kort. Dock kanske man inte ska hoppas på för mycket, det är trots allt Netflix vi snackar om... Hmhm. 

4 kommentarer:

  1. Åh, det känns som att du följer så många annorlunda och spännande serier :D Haha! Det är roligt att läsa om serier som man inte är van vid att titta på (jag då, alltså).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag känner verkligen detsamma! Älskar att hitta och läsa om nya serier, och sedan även se dessa serier och till min överraskning upptäcka hur bra de faktiskt är. Finns så många serier som får alldeles för lite uppmärksamhet medan vissa andra får otroligt mycket mer uppmärksamhet som inte ens är hälften så bra. Därför är jag alltid ute efter nya "opopulära" serier att titta på och recensera, så att fler kan upptäcka dem.

      Radera
  2. Svar
    1. Säsong 3 har inte kommit ut än, men säsong 2 kan man se online om man googlar. Testa att googla "watch zoo putlocker" så kommer det nog upp en ganska bra länk. Ingen svensk text dock.

      Radera