The Office: Säsong 2

 

The Office är en komediserie från 2005, skapad av Ricky Gervais, Greg Daniels och Stephen Merchant. Serien har vunnit en hel del priser, däribland en Golden Globe som Steve Carell vann 2011 för bästa skådespelare i en huvudroll för humorserie.

 

The Office baseras på Ricky Gervais' brittiska serie vid samma namn och följer några kontorsarbetare på pappersföretaget Dunder Mifflin efter att ett filmteam dyker upp för att dokumentera deras aktiviteter. Vi får här träffa knasiga karaktärer så som den underliga Dwight, den mer normala Jim, receptionisten Pam och deras självupptagna chef Michael Scott som tror att han är den bästa chefen i världen. I rollerna ser vi bl.a. Steve Carell, Rainn Wilson, John Krasinski och Jenna Fischer.

Här kan du läsa min recension om säsong 1. 

Andra säsongen av The Office är längre än den första, istället för 6 avsnitt har vi fått 22. Just när det gäller komediserier tycker jag runt 20 är ett bättre antal per säsong, just eftersom avsnitten i sig är så korta. Dessutom tröttnar man inte lika lätt på komediserier än dramaserier. Det gäller åtminstone mig. Även om jag gillar längre säsonger på komediserier, så tycker jag ändå det var bra att första säsongen endast innehöll 6 avsnitt - det gjorde att man fick en bra start. Redan i början av andra säsongen började jag komma in mer i serien och därför var det lättare att njuta av alla 22 avsnitt. 

En av anledningarna till varför jag gillat serien bättre under andra säsongen än första, beror på att jag börjat vänja mig vid stilen. The Office är, som många säkert vet, en s.k. "mockumentary" vilket innebär att serien filmas på ett väldigt unikt sätt. Som om det är en dokumentär eller intervju, som om någon smygfilmar hela tiden. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid det, och i början hade jag verkligen svårt för just detta. Men när man väl vant sig märker man knappt av det. Ytterligare en anledning till varför serien blivit bättre är för att vi nu lärt känna karaktärerna bättre. I början var det mest bara pinsamheter och mobbing, men numera är det pinsamheter, mobbing och massvis med humor i blandningen. Humor kan liva upp vilken jobbig situation som helst, till och med en riktigt jobbig och förolämpande chef. 

Något jag börjar uppskatta med denna serie är hur alla kontorsarbetare på Dunder Mifflin, är fullt medvetna om sin chefs pinsamheter men ändå ser förbi det ibland och faktiskt låter honom tro att han är roligare än vad han är. Ett exempel på det är avsnitt 9, när Jim bjudit in alla förutom chefen Michael till sin grillfest, men Michael dyker upp ändå. Och när han i slutet börjar sjunga karaoke och alla bara stirrar obekvämt på honom istället för att delta, så bestämmer sig Jim för att "rädda situationen" genom att börja sjunga med Michael. Sådana scener är alltid väldigt mysiga på något sätt, även om humorn inte levererar särskilt mycket. 

Som ni märker så gillar jag The Office bättre nu vilket jag är väldigt lättad över då jag verkligen ville gilla denna serie. Jag ser fram emot att se mer och att även i framtiden se den brittiska originalserien med Ricky Gervais i huvudrollen.