
The Office är en komediserie från 2005, skapad av Ricky Gervais, Greg Daniels och Stephen Merchant. Serien har vunnit en hel del priser, däribland en Golden Globe som Steve Carell vann 2011 för bästa skådespelare i en huvudroll för humorserie.
The Office
baseras på Ricky Gervais' brittiska serie vid samma namn och följer
några kontorsarbetare på pappersföretaget Dunder Mifflin efter att ett
filmteam dyker upp för att dokumentera deras aktiviteter. Vi får här
träffa knasiga karaktärer så som den underliga Dwight, den mer normala
Jim, receptionisten Pam och deras självupptagna chef Michael Scott som
tror att han är den bästa chefen i världen. I rollerna ser vi bl.a.
Steve Carell, Rainn Wilson, John Krasinski och Jenna Fischer.
Här kan du läsa min recension om säsong 1.
Andra säsongen av The Office är längre än den första, istället för 6 avsnitt har vi fått 22. Just när det gäller komediserier tycker jag runt 20 är ett bättre antal per säsong, just eftersom avsnitten i sig är så korta. Dessutom tröttnar man inte lika lätt på komediserier än dramaserier. Det gäller åtminstone mig. Även om jag gillar längre säsonger på komediserier, så tycker jag ändå det var bra att första säsongen endast innehöll 6 avsnitt - det gjorde att man fick en bra start. Redan i början av andra säsongen började jag komma in mer i serien och därför var det lättare att njuta av alla 22 avsnitt.
En av anledningarna till varför jag gillat serien bättre under andra säsongen än första, beror på att jag börjat vänja mig vid stilen. The Office är, som många säkert vet, en s.k. "mockumentary" vilket innebär att serien filmas på ett väldigt unikt sätt. Som om det är en dokumentär eller intervju, som om någon smygfilmar hela tiden. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid det, och i början hade jag verkligen svårt för just detta. Men när man väl vant sig märker man knappt av det. Ytterligare en anledning till varför serien blivit bättre är för att vi nu lärt känna karaktärerna bättre. I början var det mest bara pinsamheter och mobbing, men numera är det pinsamheter, mobbing och massvis med humor i blandningen. Humor kan liva upp vilken jobbig situation som helst, till och med en riktigt jobbig och förolämpande chef.
Något jag börjar uppskatta med denna serie är hur alla kontorsarbetare på Dunder Mifflin, är fullt medvetna om sin chefs pinsamheter men ändå ser förbi det ibland och faktiskt låter honom tro att han är roligare än vad han är. Ett exempel på det är avsnitt 9, när Jim bjudit in alla förutom chefen Michael till sin grillfest, men Michael dyker upp ändå. Och när han i slutet börjar sjunga karaoke och alla bara stirrar obekvämt på honom istället för att delta, så bestämmer sig Jim för att "rädda situationen" genom att börja sjunga med Michael. Sådana scener är alltid väldigt mysiga på något sätt, även om humorn inte levererar särskilt mycket.
Vad roligt att du börjar gilla serien lite mer :D Har du sett alla säsongerna eller skriver du inläggen under samma tid som du tittar? Jag lovar att det är en jättebra serie - verkligen. Det vet du nog redan att jag tycker ;)
SvaraRaderaJag såg de tre första i somras och skrev även inläggen då men hade glömt lägga in bilder och publicera dem, så passade bra nu då jag verkligen inte haft någon tid över till bloggen denna veckan... ;)
RaderaSer fram emot att se resten! Jag gillar verkligen serien men vill inte slösa bort alla säsonger direkt då det är en komedi som ändå går väldigt fort att se igenom så om man inte är försiktig så är det ju slut lika fort som det börjat.